Färgade sydafrikaner och rösträttsfrågan syftar på den utveckling i nuvarande Sydafrika avseende s k färgade sydafrikaner, alltså av blandat europeiskt och afrikanskt utsprung. Under långa perioder, med betoning på Kapprovinsen och det brittiska imperiet hade färgade (män) samma rösträtt som vita sydafrikaner, givet vissa utbildnings- och förmögenhetskrav. Dessa var ställda så att generellt fler vita kunde delta i allmänna val, men i och med ökad urbanisering och utbildning växte mängden färgade väljare och var tidvis en mycket stor minoritet av väljarna i Kapprovinsen (som från 1910 ingick i Sydafrikanska unionen). Freden i Vereeniging med boerna och South Africa Act 1909, landets motsvarighet till grundlag, fastslog att rösträttsfrågan var en provinsiell fråga, vilket innebar att kraven i Kapprovinsen och även Natal var väsentligt mer generösa mot färgade och svarta väljare än i Transvaal och Oranjefristaten, där myndigheterna aktivt hejdade svarta och färgade från deltagande genom rent rasbaserade censusregler. Tonvikten försköts dock gradvis till fördel för de senare, dels pga högre födelsetal, dels reformer under premiärminister James Hertzog syftande till att inkludera den vita arbetarklassen samt kvinnlig rösträtt, vilket relativt stärkte den vita majoriteten i (samt afrikaanernas andel av) väljarkåren.
Efter parlamentsvalet 1948, som ägde rum i skuggan av andra världskriget och den ökade urbaniseringen, eskalerade frågan då det nyvalda Nationalistpartiet gick till val på att utrensa färgade sydafrikaner från röstlängden i Kapprovinsen. Detta hade utöver ideologiska även taktiska skäl då dessa överväldigande stödde det imperievänliga, mer liberala South African Party och senare United Party, i viss mån även det av den vita fackföreningsrörelsen dominerade Labour. Då Nationalistpartiet innehöll regeringsmakten, från 1953 med egen majoritet, men rösträtten var en stärkt del av grundlagen blev rösträttsfrågan under åren inför det självständiga Sydafrikas första grundlag 1961 mycket infekterad, liksom den samtida republikfrågan, där Nationalistpartiet och särskilt dess radikala flygel ville införa republik, bryta banden med Storbritannien och lämna Samväldet. Efter kraftigt motstånd från landets högsta domstol, som i rättsfallet Harris v. Minister of the Interior ogiltigförklarade regeringen Malans reformförsök, utökades senaten i syfte att få till stånd en grundlagsförändring, vilket sedermera blev framgångsrikt och 1958 eskalerade i överförande av färgade sydafrikaner till en separat röstlängd med "egna" ledamöter, vilka sedan 1930-talet existerat även för svarta sydafrikaner. Dessa avskaffades senare 1968 då ett rent rådgivande råd för färgade sydafrikaner infördes.
Kategori:Sydafrikas historia