Fjärde bergmästardömet var ett bergmästardöme som utgjordes av Öster- och Västerbergslagen, Dalarna samt vissa delar av Västmanland och bildades 1630.
Historik Det fjärde bergmästardömet omfattade Öster- och Västerbergslagen, Dalarna samt vissa delar av Västmanland. Distriktet bestod av två huvuddelar. Den ena var Österjärnbergslagen, som tidigare hade varit uppdelad i två områden: Övre Österbergslagen, som omfattade Tuna, Säter, Hedemora, Husby och Skedvi socknar. Nedre Österbergslagen, som omfattade By, Folkärna, Grytnäs och Garpenbergs socknar. Den andra huvuddelen var Västerbergslagen. Den omfattade Norrbärke, Söderbärke och Grangärde socknar i Dalarna, Gamla Norbergs, Färnebo och Skinnskattebergs bergslager i Västmanland samt järnverken längs Hedströmmen och Ramnäsån.
Bergmästardömets omfattning varierade mellan 1640 och 1668. Under åren 1640–1643 bildade Övre Österbergslagen tillsammans med Gästrikland ett särskilt bergmästardöme. Den 8 maj 1643 lades området under bergmästaren i Uppland och Roslagen. Nedre Österbergslagen var vid samma tid förenad med Västerbergslagen. Mellan 1654 och 1668 var hela Österbergslagen förenad med Upplands och Roslagens bergslager i ett gemensamt bergmästardöme. År 1668 fick Öster- och Västerbergslagens bergmästardöme den omfattning som beskrivs ovan.
Vid omorganisationen den 6 oktober 1854 uppgick bergmästardömet i fjärde bergmästardistriktet. Bergmästaren skulle därefter vara bosatt i Hedemora eller på en ort som låg högst fem mil från staden.
Personal
Bergmästare Tidigare, åtminstone från 1700-talet, hade bergmästaren haft sitt säte i Avesta.
Bergmästare i övre Österbergslagen
1630–1640: Peder Jönsson 1640–1653: Hans Steffens 1653–1661: Olof Larsson 1661–1664: Claes Anckarström 1664–1669: Johan Funck
Bergmästare i västerbergslagen
1630–1656: Peder Jönsson 1656–1657: Johan Otto Silfverström 1659–1661: Claes Anckarström 1661–1668: Olof Larsson
Bergmästare i Öster- och västerbergslagen
1669–1675: Albrecht Behm 1675–1691: Peter Schönström 1691–1695: Erik Odelstierna 1695–1700: Henrik Scheffer 1700–1713: Adam Leijel 1713–1722: Lars Benzelstierna 1722–1730: Göran Vallerius 1730–1758: Erik Bergenskjöld 1758–1765: Axel Fredrik Cronstedt 1766–1779: Magnus Bjuggren 1780–1791: Johan Gustaf Edelfelt 1791–1808: Adolph von Engeström 1808–1810: Benjamin Sandels 1810–1839: Abraham Hülphers 1840–1858: Olof Gustaf Öngren
Geschvorner En geschvornertjänst inrättades först efter att riksens ständer hade fattat beslut om detta 1747. Kunglig Majestät beordrade att beslutet skulle genomföras genom ett kungligt brev den 23 december samma år. Vid omorganisationen den 6 oktober 1854 ändrades tjänsteinnehavarens titel till extra gruvingenjör i fjärde distriktet. Under några år fanns även en särskild geschvorner vid Garpenberg. Garpenbergs intressenter begärde 1747 att tjänstemannen skulle få offentlig auktoritet, trots att befattningen inte fanns på stat och lönen betalades av intressenterna själva. Den 29 januari 1748 utfärdades därför fullmakt för Erik Odelstierna. Han lämnade tjänsten den 23 januari 1753 och fick, åtminstone inte med Bergskollegiums medverkan, någon efterträdare.
1748–1758: Axel Fredrik Cronstedt 1758–1782: Eggert Eggertsson Lundström 1782–1804: Anders Eggertsson Lundström 1804–1816: Jakob Küsel 1816–1845: Hans Peter Eggertz 1845–1851: Nils August Leijonflycht 1851–1855: Jakob Adolf Wedich Busch
Bergsfogdar Sedan äldre tid fanns fyra bergsfogdar, en i vart och ett av distriktets fyra bergsfögderier: Österbergslagen, med station i Säter eller Hedemora, Västerbergslagen, med station i Falun, Gamla Norberg, med station i Avesta och Skinnskatteberg, med station i Köping. Genom ett kungligt brev den 3 december 1812 beslutades att bergsfogdetjänsten i Skinnskatteberg skulle dras in när den dåvarande innehavaren lämnade sin tjänst. Detta skedde 1829. Genom ett särskilt förordnande den 12 oktober samma år fick bergsfogden i Gamla Norberg även ansvar för tjänsten i Skinnskatteberg.
Första bergsfögderiet
1637–1643: Hans Steffens 1644: Erik Göransson 1647–1666: Zakarias Bengtsson 1666–1680: Hans Persson 1680–1691: Olof Mattsson Björling 1692–1711: Leonard Rothof 1712–1713: Lars Roxberg 1713–1734: Lars Garman den äldre 1735–1748: lars Garman den yngre 1748–1755: Uno Petraeus 1755–1760: Per Forslind den äldre 1760–1761: Reinhold Littmarck 1762–1786: Per Forslind den äldre 1786–1817: Per Forslind den yngre 1817–1835: Olof Roman 1835–1854: Per Roman
Andra bergsfögderiet
1636: Nils Nilsson Samuel Månsson 1657: Jöns Pedersson 1661–1666: Bengt Pedersson 1666–1668: Zakarias Bengtsson 1668–1687: Adam Groth 1687–1691: Johan Schult 1691–1692: Anton Medéen 1692–1703: Matthias Norstrand 1703–1705: Christoffer Karth 1706–1708: Per Barck 1708–1714: Daniel Zephyrin 1714–1722: Johan Littmarck 1722–1730: Johan Salander 1730–1750: Anders Noring 1750–1760: Reinhold Littmarck 1760–1762: Per Forslind den äldre (tillträdde ej) 1762–1782: Henrik Olof Grass 1783–1801: Anders Gussander 1801–1812: Sven Jakob Cleophas den äldre 1813–1854: Erik Helander
Tredje bergsfögderiet
1620: Per Larsson 1637: Anders Holsteinsson 1654–1656: Måns Pedersson 1656–1668: Hans Hansson Lebert 1668–1669: Matthias Pahl 1669–1687: Jonas Joensson 1687–1691: Olof Stenberg 1691–1698: Gerhard Barckman 1698–101: Anders Brandt 1701–1703: Anders Dahlström 1704–1720: Johan Larsson Luth 1721–1750: Fromhold Groth 1750–1752: Jakob Ramsell 1752–1795: Olof Lundström 1796–1801: Johan Teodor Carlbaum 1801–1851: Johan Erik Ångman 1851–1854: Olof Fredrik Dalman
Fjärde bergsfögderiet
1637: Hans Urbansson 1638: Jakob Henriksson 1648–1675: Anders Henriksson 1675–1692: Peter Larsson Borg 1693–1694: Erik Rahm 1694–1698: Engelbrekt Reben 1698–1705: Daniel Gråberg 1706–1709: Erik Brandt 1709–1711: Nils Brandberg 1711–1745: Bengt Brandberg 1746–1785: Anton Brandberg 1785–1798: Erik Montan den yngre 1799–1801: Sven Jakob Cleophas den äldre 1801–1806: Anders Gussander 1806–1829: Per Björk
Referenser Noter
Kategori:Bergmästardömen