Kulla gård är en herrgård i Strömfors i Lovisa stad i landskapet Nyland. Gården anlades på en kulle i ett vattensjukt område vid Tessjöån ca 2 km norr om dess mynning i Kullaviken.
Historia
Den första kända ägaren till ett hemman i Kulla by var Henrik Eriksson Risbit, slottsloven på Viborg 1525. Han överlät 1528 en tredjedel av sitt hemman till greve Johan av Hoya i utbyte för ett annat hemman. Senare ägdes gården av fogden Kristoffer Mickelsson Böllia, vars änka Beata Persdotter Dufva bytte bort gården till kung Johan III. Beatas far var kusin till Henrik Risbits hustru. Kungen gav i början av 1580-talet Kulla gård i förläning till lagmannen i Söderfinne lagsaga Göran Boije. Kulla gård gick därefter i arv från far till son i tre generationer till kaptenen Henrik Georg Boije, som 1679 var tvungen att pantsätta gården. Den obebodda gården indrogs till kronan i Karl XI:s reduktioner men återställdes mot rusttjänstskyldighet. Först år 1693 kunde Boije återinlösa säterirusthållet. Efter hans död 1710 gick gården via ätten Duwall i arv till dåvarande landshövdingen i Nyland Johan Creutz (1711-1723) och hans son majoren Carl Creutz (1723-1732). För gårdens rusttjänst stod särskilda rusthållare av vilka den första bosatte sig på gården 1740.
Gården köptes 1753 av rusthållaren Carl Johan Pose. Han omvandlade gården 1762 till skattehemman. Under Poses tid utvecklades gårdens bostadbestånd. År 1756 uppfördes en ny bostadsbyggnad som år 1785 ersattes av en annan bostadsbyggnad. År 1795 uppfördes intill denna ett särskilt kokhus. Pose sålde gården 1801 till handlanden i Lovisa Anton Clayhills. Denne satsade mycket på nya ladugårdsbyggnader. År 1810 köptes Kulla med tillhörande hemman av handlanden i Lovisa Carl Tesche. Efter honom övergick gården 1825 till sonen Lorentz H. Tesche. Familjens tid präglades av satsningar på trädgårdsanläggningar. Under åren 1850-1855 ägdes Kulla av holländaren Engbertus Jansen.
År 1855 köptes Kulla gård av Charlotte von Born och hennes make, prokuratorsadjunkten Knut Munck af Fulkila. Gården fick för första gången uppleva ett herrgårdsliv och ett tätt umgänge med granngårdarnas adelsfamiljer. Paret Munck satsade mycket på trädgården och skogsplantering. År 1863 uppfördes en ny ståndsmässig huvudbyggnad. År 1871 sålde änkan Charlotte Munck gården till sin svärson, gardeskaptenen Fredrik Vilhelm Hisinger. Denne utvidgade gården genom att köpa flera hemman i närheten. Han satsade också på boskapsskötseln och uppförde en stor ladugård i sten. På åkrarna infördes också nyheten att odla hö. Misslyckade spekulationer i stockhandeln drev dock Fredrik Hisinger i konkurs år 1877. Kulla gård vandrade under några år mellan olika ägare som lät jordbruket förfalla och skövlade skogarna. På en konkursauktion år 1884 ropades gården in av Gustav Simolin, son till den förögne köpmannen i Borgå, Leonard Simolin. Hela gårdskomplexet omfattade då ungefär 194 ha åker och 304 ha äng. På gårdarna fanns 17 torpare. Simolin avled redan 1886 och gården såldes. Dess öde var att på nytt vandra mellan olika ägare som tog ut vad de kunde av gårdens skogar. År 1903 återköptes gården av Gustav Simolins dotter Gerda Augusta och hennes man C. Ragnar A. Grahn. Under de nya ägarna återställdes gårdens livskraft i alla bemärkelser.
Referenser Litteratur Allardt, A: Kulla gård, Herrgårdar i Finland I, Nyland I (utg. G. Nikander m.fl.), Söderström & C:o Förlagsaktiebolag 1928, Helsingfors, s. 146-156
Kategori:Herrgårdar i Nyland Kategori:Strömfors Kategori:Byggnader och anläggningar i Lovisa