Harrison Ford, född 13 juli 1942 i Chicago, Illinois, är en amerikansk skådespelare och filmproducent. Fords karriär sträcker sig över sju decennier och han fick sitt stora genombrott med rollen som Han Solo i den episka rymdsagan Stjärnornas krig (1977). Han cementerade framgångarna i rollen som Indiana Jones i äventyrsfilmserien som inleddes med Jakten på den försvunna skatten (1981) och med rollen som Rick Deckard i Blade Runner (1982). Bland Harrison Fords övriga filmer märks Sista natten med gänget (1973), Avlyssningen (1974), Vittne till mord (1985), Working Girl (1988), Patrioter (1992), Jagad (1993), Påtaglig fara (1994), Sabrina (1995), Air Force One (1997), Sex dagar sju nätter (1998), Dolt under ytan (2000), 42 (2013) och Blade Runner 2049 (2017).
Biografi Uppväxt Harrison Ford föddes på Swedish Covenant Hospital i Chicago, Illinois. Hans mor, Dorothy Nidelman (1917–2004), var radioskådespelare och hans far, John William Christopher Ford (1906–1999), var reklamchef och skådespelare. Harrisons morföräldrar, Anna Lifschutz och Harry Nidelman, var ashkenaziska judar och immigrerade från Minsk i dåvarande Kejsardömet Ryssland. Hans farföräldrar, Florence Veronica Niehaus och John Fitzgerald Ford, hade tyskt och irländskt katolskt påbrå. Han har också en yngre bror, Terence född 1945. När Ford senare blev frågad om vilken religion han och hans bror blev uppfostrad i, svarade han: "demokrat", han fortsatte mer allvarligt att de var uppfostrade att vara: "liberaler av varje rand". När han blev frågad om hur hans judiska och irländska arv påverkat honom svarade han: "Som man har jag alltid känt mig irländsk, som skådespelare har jag alltid känt mig judisk".
Ford var pojkscout och medlem i Boy Scouts of America, där han uppnådde den näst högsta graden Life Scout. Han arbetade på en scoutkår i Illinois vilket inspirerade Steven Spielberg att skildra karaktären Indiana Jones som en Life Scout i Indiana Jones och det sista korståget (1989). Ford fick sin examen från Maine East High School i Park Ridge i Illinois 1960. Han var där den första studenten att sända i skolans nya radiostation, WMTH och var dess första sportkommentator under sitt sista år. Han fortsatte sina studier vid Ripon College i Wisconsin med inriktningen filosofi. Han var medlem i Sigma Nu-föreningen. I ett försök att bli kvitt sin blyghet tog Ford en dramakurs under sin sista termin på skolan, där blev han fascinerad av skådespelande. Han blev tre dagar innan sin examen reglerad då han blev påkommen för plagiat.
Tidig karriär Ford deltog sommaren efter college, 1964 i en teatergrupp i Delaven i Wisconsin. Därefter flyttade han till Los Angeles och fick där ett nyintroducerat talangavtal med filmbolaget Columbia Pictures. Genom avtalet fick han en del statistroller även om de flesta blev bortklippta. De få som blev kvar i film finns det knapphändiga källor på. Hans första kända roll blev en okrediterad i Storslam i Los Angeles (1966). Efter att sedan ha förolämpat producenten Jerry Tokofsky hamnade han längst ner på kontaktlistan. De hamnade i ytterligare en dispyt och Ford fick sparken från sitt talangavtal. Ford fick ytterligare en okrediterad roll i I k-ä-ä-ä-raste laget (1967) och i westernfilmen Han red för att hämnas (1967) blev han krediterad som Harrison J. Ford. Då Ford inte har något mellannamn var J:et påhittat av filmstudion för att inte blanda ihop Ford med stumfilmsskådespelaren Harrison Ford som syntes i över 80 filmer mellan 1915 och 1932 och dog 1957.
Ford gjorde sig snabbt av med det extra J:et och fick jobb via filmbolaget Universal Studios med mindre roller i TV-serier som Mannen från Virginia (1967), Brottsplats: San Francisco (1967), My Friend Tony (1969), The F.B.I. (1969), Love, American Style (1969) och Krutrök (1972). Han syntes också i westernfilmen Helvetets utpost (1968) och hade en okrediterad icke talande roll i Michelangelo Antonionis Zabriskie Point (1970). Han följde också med på bandet The Doors turné 1968 som kameraman. Den franska regissören Jacques Demy ville ha Ford, i det som skulle bli hans första, huvudroll i Model Shop (1969) men chefen på Columbia Pictures hade hört om Fords dispyt med producenten Tokofsky och trodde inte han hade "någon framtid" inom film och krävde en mer erfaren skådespelare av Demy. Rollen gick i slutändan till Gary Lockwood men Ford har senare sagt att det ändå var en positiv upplevelse eftersom Demy visade tilltro till honom.
Otillfredsställd med de roller som erbjöds, tog Ford istället jobb som självlärd snickare för att försörja sin fru och två unga söner. Hans klienter blev bland annat författarna Joan Didion och John Gregory Dunne, vilka bodde vid stranden i Malibu. Ford och hans fru blev vänner med författarparet och han medverkade senare i dokumentären Joan Didion: The Center Will Not Hold (2017). Han fick genom Didion även ett snickararbete hos Fred Roos. Från att nyligen ha arbetat med Gudfadern (1972), var det castingagenten och producenten Roos som övertalade regissören George Lucas att låta Ford provläsa för rollen som Bob Falfa i Sista natten med gänget (1973). Filmen blev en stor framgång och gav Ford bred uppmärksamhet. Han och Lucas vänskap skulle också bli betydelsefull för Fords karriär. När regissören Francis Ford Coppola samtidigt njöt av sina framgångar av Gudfadern kostade han på sig en renovering av sitt kontor, vilket Ford blev anställd till att genomföra. Därigenom fick han två mindre roller i regissörens nästa filmer Avlyssningen (1974) och Apocalypse (1979). I den sistnämnda spelade han en överste vid namn G. Lucas.
Stjärnornas krig, Indiana Jones och Blade Runner Lucas, som är nära vän till Coppola kom ofta på besök under Fords renoveringar av kontoret, och frågade honom en dag om han ville hjälpa till att läsa repliker med tilltänkta skådespelare inför sin nästa film, rymdoperan Stjärnornas krig (1977). Under arbetets gång blev Lucas till slut övertygad om att det var Ford som skulle spela rollen som Han Solo. Stjärnornas krig blev en av tidernas mest framgångsrika och inflytelserika filmer genom tiderna och gav både Ford och hans medspelare Mark Hamill och Carrie Fisher internationella genombrott. Genom sitt nyvunna kändisskap fick han större roller. Redan när ryktet inom branschen spreds att han fått en stor roll i en Lucas-film fick han en av huvudrollerna i dramat Hjältar som släpptes samma år. Han tog sedan birollen i krigsfilmen Styrka 10 från Navarone (1978) för att passa på att få roller, något som det varit skralt med innan Stjärnornas krig. Han ville också undvika att fastna i science fiction roller. Han har senare också bekräftat att han tog rollen till stor del för pengarna. Ford återvände till rollen som Han Solo redan i TV-specialen Stjärnornas krig och fred (1978) som av både kritiker och fans till filmserien blivit hånad. Den har aldrig ansetts vara en del av filmserien.miniatyr|Ett tidningsurklipp från tidningen The Rock Island Argus 1977 med Mark Hamill, Carrie Fisher och Harrison Ford på en pressträff inför Stjärnornas krig (1977).Förutom en liten roll i Apocalypse ersatte Ford, 1979, även Kris Kristofferson i huvudrollen i den romantiska krigsfilmen I skuggan av ett krig samt spelade en bankrånare med ett hjärta av guld i komediwestern The Frisco Kid tillsammans med Gene Wilder. Inför uppföljaren till Stjärnornas krig, Rymdimperiet slår tillbaka (1980) skrev både Hamill och Fisher kontrakt för fyra filmer. Ford däremot vägrade skriva på ett sådant avtal, men ville återvända som Han Solo då han inte var helt nöjd med sin insats i den första filmen och såg det som en chans till upprättelse. Även uppföljaren blev en stor framgång och anses av många kritiker vara den bästa i filmserien med sin mörkare ton. Den blev också banbrytande över sin cliffhanger och inom specialeffekter. Fords status som filmstjärna cementerades med rollen som arkeologen Indiana Jones i ett samarbete mellan Lucas och Steven Spielberg i äventyrsfilmen Jakten på den försvunna skatten (1981). Spielberg ville redan från början av arbetet med filmen ha med Ford som huvudrollen medan Lucas, som inte gillade att återanvände skådespelare, hellre ville arbeta med Tom Selleck. Men när Selleck så småningom var fast i sitt kontrakt med TV-serien Magnum så gav Lucas efter. Precis som Star Wars blev filmen en stor succé, det blev årets mest inkomstbringande film och dess populärkulturella intryck blev nästan lika stort som Star Wars.
Efter succén med Indiana Jones, letade Ford efter en roll med mer dramatiskt djup. Den fann han i huvudrollen som Rick Deckard i Ridley Scotts dystopiska science fiction film Blade Runner (1982). Jämfört med sina något lättare roller i Indiana Jones och Star Wars upplevde Ford rollen som Deckard mer ansträngande. Till tidningen Vanity Fair sade han: "Det var långt slitsamt. Jag fann det inte särskilt fysiskt svårt - men jag tyckte det var mentalt svårt". Ford och Scott hade också flera meningsskiljaktighet om rollens natur i flera decennier. Filmen var ingen framgång i början men blev med tiden en kultfilm med stor kulturell betydelse och anses vara Fords bästa roll i karriären. Att Ford inte skrev på ett fyra filmers avtal för Lucas och att Indiana Jones gjort honom till en ännu större filmstjärna gjorde det väldigt osäkert om Ford skulle återvända som Han Solo i den tredje delen av Stjärnornas krig, Jedins återkomst (1983). Det har berättats i efterhand av producenten Howard Kazanjian att karaktären frystes ned i slutet av föregångaren mycket på grund av Fords osäkerhet. Kazanjian arbetade även med Indiana Jones och lyckades där övertala Ford att återvända till rollen. Ford tyckte att Solo skulle dö av självuppoffring i filmen och i ett första utkast av manus fanns det en dödsscen. Lucas avfärdade sedan idén då han trodde det skulle påverka merchandise försäljningen.
Mer Indiana Jones och kritikerrosade roller Till skillnad från Star Wars-filmerna så skrev Ford gärna på ett kontrakt för att spela Indiana Jones i tre filmer och återvände i rollen till Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984). Inför filmen ingick han i hård fysisk träning för att bli mer muskulös. Under inspelningen drabbades den då 40-åriga Ford av diskbråck och fick avbryta arbetet för att åka tillbaka till Los Angeles för en operation och tog inte upp filmningen förrän 6 veckor senare. Även den filmen skulle bli årets mest inkomstbringande film om än något sämre mottagande bland kritiker än föregångaren. Den blev också kontroversiell för sitt karikatyrporträtt av Indien vilket gjorde att filmen blev förbjuden i landet. Under resten av 1980-talet skulle Ford få möjlighet att visa upp sin mångsidighet som skådespelare. I Vittne till mord (1985) spelar han en polis som skyddar ett ungt amish-vittne. Både Ford och filmen blev kritikerrosade. Om Ford skrev filmkritikern Roger Ebert: "Han har aldrig gjort ett bättre framträdande i en film". Ford blev också Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll. I samma kategori blev han även nominerad till en BAFTA och en Golden Globe.