miniatyr|300px|Asemisk skrift av Marco Giovenale Asemisk skrift är en bokstavs- och ordlös, öppen semantisk form av skrift. "Asemisk" betyder 'saknar specifikt semantiskt innehåll' eller 'utan minsta betydelsebärande enhet', från grekiskans "asemos" (ἄσημος), som betyder 'utan tecken', 'oomtalad', 'oklar' eller 'oformlig'.
Asemisk skrift smälter samman text och bild, men minimerar användningen av symboler och liknande. Dess brist på specificitet överlåter därmed innebörden att helt tolkas av läsaren, varför resultatet kan ha en mängd betydelser, som också förändras över tid. Den öppna naturen hos asemiska verk gör att mening kan uppstå bortom lingvistisk förståelse och skriften kan därför "läsas" på ett liknande sätt oavsett läsarens modersmål.
Stilar Asemisk skrift förekommer i många olika former. Den skapas ofta med penna eller pensel, men kan sträcka sig från att vara ritad med en pinne i sanden, till verk på duk, papper, datorbilder och animationer. Asemisk skrift är traditionellt sett "oläslig", men har ofta en stark visuell dragningskraft. Vissa typer av asemisk skrift inkluderar exempelvis piktogram eller ideogram vars innebörd ibland antyds av deras former, medan annan kan flöda som ett abstrakt expressionistiskt klotter, som påminner om skrift men undviker ord. Genom att härma skrift, utan att helt och hållet fungera som ett traditionellt skriftsystem, strävar asemiska verk efter att få läsaren att sväva i ett tillstånd mellan att läsa och att se. Asemisk skrift saknar verbal innebörd, även om den kan ha en tydlig textuell innebörd. Genom sin formatering och struktur kan asemisk skrift även imitera en viss typ av dokument och därigenom föreslå en mening. Konstformen är fortfarande skrift, ofta kalligrafisk till formen, och bygger på läsarens känsla för, och kunskap om, skriftsystem för att ge mening, eller så kan den förstås genom estetisk intuition. Äkta asemisk skrift uppstår när skaparen av det asemiska verket inte själv kan läsa sin skrift. Relativ asemisk skrift är ett naturligt skriftsystem som kan läsas av vissa människor men inte av alla, exempelvis chiffer, wildstyle-graffiti osv. Den mesta asemiska skriften befinner sig mellan dessa två ytterligheter. Företeelser som har influerat asemisk skrift är oläsliga, uppfunna eller primitiva skrifter, grottmålningar, klotter, barnteckningar osv. Men istället för att ses som en efterlikning av förlitterära uttryck, kan asemisk skrift betraktas som en global, postlitterär skriftstil som använder alla former av kreativitet som inspiration. Andra influenser för asemisk skrift är konstruerade utomjordiska språk inom science fiction, artistiskt språk, magiska sigill, otydda skriftsystem och graffiti. Asemisk skrift kan fungera och användas som mental och kreativ stimulans, icke-verbal kommunikation, meditation, urkundsförfalskningar, som ett sätt att bota skrivkramp eller konstnärligt uttryck.
Historia
År 1997 använde de två visuella poeterna Tim Gaze och Jim Leftwich för första gången ordet asemisk för att benämna sin kvasikalligrafiska skriftkonst. Författarna utforskade subverbala och subliterala skriftformer samt asemisk skrift som ett kreativt alternativ. Sedan slutet av 1990-talet har asemisk skrift vuxit till en världsomspännande litterär och konstnärlig rörelse. Dess popularitet växte särskilt under den tidiga delen av 2000-talet, även om det finns en lång och komplex historia som föregår den nuvarande asemiska rörelsen – i synnerhet vad gäller abstrakt kalligrafi, ordlös skrift och verbal skrift som skadats bortom gränsen för läsbarhet. Jim Leftwich har hävdat att ett helt asemiskt tillstånd i ett asemiskt verk är ett omöjligt mål, och att det inte är möjligt att skapa ett litterärt verk helt utan mening, varför han har börjat använda termen "pansemisk". År 2020 förklarade han: "Termen 'pansemia' ersatte inte termen 'asemia' i mitt tänkande (inte heller ersatte 'pansemisk' det 'asemiska'); den hjälpte mig helt enkelt att utöka min förståelse av den asemiska skriftens teori och praktik". Andra, som författaren Travis Jeppesen, har funnit termen asemisk problematisk eftersom "den verkar antyda en skrift helt utan betydelse."
Asemisk skrift förekommer inom avantgardistisk litteratur och konst med starka rötter i de tidiga skriftformerna. Den nutida asemiska rörelsens historia härstammar från två kinesiska kalligrafer: den "galne" Zhang Xu, en kalligraf under Tangdynastin (cirka 800 e.Kr.) som var känd för att skapa vild och oläslig kalligrafi, och den yngre, "berusade" munken Huaisu som också utmärkte sig inom oläslig kursiv kalligrafi. Japanska kalligrafer vidareutvecklade senare det kinesiska abstrakta kalligrafiska uttrycket genom Hitsuzendō.
På 1920-talet skapade Man Ray, inspirerad av dadaismen, ett tidigt verk av ordlös skrift med sin dikt Paris, Mai 1924. Senare under 1920-talet började Henri Michaux, som var influerad av asiatisk kalligrafi, surrealism och automatisk skrift, att skapa ordlösa verk som Alphabet (1925) och Narration (1927). Michaux refererade till sina kalligrafiska verk som "inre gester" (interior Gestures). Konstnären och författaren Wassily Kandinsky var en tidig föregångare till den asemiska skriften, och hans linjära verk Indian Story (1931) är ett exempel på fullständig textuell abstraktion.
Under 1950-talet experimenterade aktörer som Brion Gysin (vars kalligrafi var influerad av japansk och arabisk kalligrafi), Isidore Isou (grundare av lettrismen), Cy Twombly (före detta kryptolog inom USA:s armé) och Morita Shiryū tillsammans med gruppen Bokujin-kai med skrift för att skapa en oläsligt, abstrakt och ordlöst visuellt teckenskapande. Dessa kom att lägga grunden för framtida asemiska skribenter. Konstnären Mira Schendel från Brasilien skapade många oläsliga verk under sitt liv, exempelvis verket Archaic Writing (1964). Mirtha Dermisache är en annan författare som skapat asemisk skrift sedan 1960-talet. Dermisache framhöll aktivt att även om hennes grafismer saknade betydelse, så omfattar de ändå alla kvaliteter för att vara autonoma verk. Musikern och poeten Angus MacLise skapade också asemiska kalligrafiska verk under 1960-talet. År 1971 gav Alain Satié ut verket Écrit en prose ou L'Œuvre hypergraphique, en collage-baserade grafisk roman full av asemisk skrift.Alain Satie, Écrit en Prose, Éditions PSI, 1971. León Ferrari var en annan konstnär och poet som skapade många asemiska verk under 1960- och 1970-talen, som Escritura (1976). År 1974 gavs Max Ernst verk Maximiliana: The Illegal Practice Of Astronomy: hommage à Dorothea Tanning ut. Denna bok har fungerat som inspirationskälla för asemiska skribenter som Tim Gaze, Michael Jacobson och Derek Beaulieu.Kenneth Goldsmith, Uncreative Writing, Columbia University Press, 20 September 2011 Även Roland Barthes ägnade sig åt asemisk skrift som han kallade för Contre-écritures (motskrifter). Irma Blank var en annan betydelsefull bidragsgivare till den asemiska skriften. thumb|En performativ demonstration – en så kallad monstration – under Alytus-biennialen 2011, där skyltarna är skrivna med asemisk skrift. Ett modernt exempel på asemisk skrift är Luigi Serafinis Codex Seraphinianus (1981). Serafini beskrev skriftsystemet i sitt verk som asemiskt under ett föredrag hos Oxford University Society of Bibliophiles den 8 maj 2009. På 1980-talet skapade den kinesiske konstnären Xu Bing verket Tiānshū, eller A Book from the Sky, som består av böcker och hängande textrullar tryckta med 4 000 handskurna, meningslösa tecken. Under 1980-talet inledde även konstnären Gu Wenda det första i en serie projekt centrerade kring skapandet av meningslösa, falska kinesiska ideogram, framställda som om de vore genuint gamla och traditionella. En utställning med dessa hölls i Xi'an 1986 och visade målningar med falska ideogram i massiv skala. I Kina uppstod också under 1990-talet en abstrakt kalligrafirörelse känd som "kalligrafism", där Luo Qi var en av de främsta förespråkarna. I Vietnam dök kalligrafigruppen Zenei Gang of Five upp under 2000-talet. För denna grupp av unga konstnärer betyder "ordlös" det som inte kan sägas, det som befinner sig både före och bortom det specifika i att namnge något.
Satu Kaikkonen, en samtida asemisk konstnär och skribent från Finland, har sagt följande:
thumb|stående|Voynichmanuskriptet kan vara skrivet på ett ännu okänt språk eller chiffer, eller vara resultatet av ett falska skriftsystem.
Falska skriftsystem Falska skriftsystem är konstruerade alfabet eller skrifter som används för att förmedla en känsla av ett troligt eller realistiskt skriftspråk. Exempel kan vara utomjordisk dialog i seriestrippar, eller andra "språk" i datorspelsvärldar, tecknade serier, grafiska romaner som i Alan Moores The League of Extraordinary Gentlemen eller i den tecknade serien Linda och Valentin.
I andra fall kan falska skriftsystem användas för att luras, vilket har använts i skapandet av exempelvis av ockulta dokument. Vissa forskare menar exempelvis att Voynichmanuskriptet, som än idag är odechiffrerat, skulle vara skapat med ett falskt skriftsystem och därmed vara en bluff.
I datorspelet Outer Wilds är ett av de centrala spelelementen att läsa inskriptioner skapade av en fiktiv utomjordisk ras kallad Nomai, som skapats genom ett falskt skriftsystem.
Galleri
Nkällor
Noter
Kategori:Kalligrafi Kategori:Poesi Kategori:Bildkonst och skulptur