Detta är en lista över politiska partier i Israel. Den inkluderar både nu existerande partier representerade i Knesset samt historiska partier sedan statens grundande 1948. Israel har ett parlamentariskt flerpartisystem där ledamöterna i det 120 platser stora parlamentet Knesset väljs genom proportionella val med hela landet som en enda valkrets. Väljarna röstar på slutna kandidatlistor, och endast listor som får minst 3,25 procent av de giltiga rösterna deltar i mandatfördelningen.
Ingen lista har ensam vunnit en majoritet av mandaten i ett Knessetval, varför samtliga israeliska regeringar har varit koalitionsregeringar med företrädare för mer än en parlamentsfraktion.
Det israeliska partisystemet präglas av återkommande allianser, sammanslagningar och utbrytningar. Ett parti är en registrerad organisation, medan en vallista kan bestå av ett eller flera partier. En invald lista bildar en parlamentsfraktion, som senare kan delas eller slås samman. Ett och samma namn kan därför beteckna ett parti, en valallians eller en fraktion utan att dessa är helt identiska.
Det politiska landskapet Den politiska vänster–höger-skalan används även i Israel, men har något annorlunda fördelning än de flesta andra politiska landskap. Den israeliska vänster–höger-skalan har framförallt formats av konflikten med palestinierna, nationell säkerhetspolitik och frågan om de områden som Israel ockuperade 1967. Vänstern har traditionellt varit mer benägen att stödja territoriella kompromisser och en palestinsk stat, medan högern i högre grad har betonat israelisk kontroll, bosättningar och territoriella eller säkerhetsmässiga anspråk.
Denna skiljelinje sammanfaller bara delvis med ekonomisk höger och vänster. Partier på den nationalistiska högern kan förespråka marknadsliberalism, medan religiöst konservativa partier samtidigt kan stödja omfattande offentliga bidrag och sociala insatser för sina väljargrupper. Frågor om relationen mellan religion och stat – bland annat civila äktenskap, kollektivtrafik på sabbaten, religiös utbildning och de ultraortodoxas värnplikt – bildar ytterligare en skiljelinje.
Partierna kan i stora drag delas in i en sionistisk höger, ett politiskt centrum, en sionistisk vänster, ultraortodoxa partier samt partier med huvudsakligt stöd bland Israels arabiska medborgare. Gränserna är inte fasta. De ultraortodoxa partierna har ingått i regeringar ledda av både högern och vänstern, och de arabiska partierna omfattar såväl socialistiska och sekulära som nationalistiska och socialt konservativa riktningar.
Listor invalda i Knesset 2022 I Knessetvalet i Israel 2022 passerade tio listor spärren. Tabellen visar valresultatet och de viktigaste partier som ingick i respektive lista vid valet; senare fraktionsförändringar redovisas i nästa avsnitt.
Lista Viktigare ingående partier Politisk profil Mandat Likud Nationalkonservativ och revisionistiskt sionistisk höger 32 Yesh Atid Liberal och sekulär mitten 24 Religiös sionism–Otzma Yehudit Religiösa sionistpartiet, Otzma Yehudit och Noam Religiöst sionistisk höger och ytterhöger 14 Nationell enighet Blåvitt och Nytt hopp Sionistiskt mittenparti 12 Shas Sefardiskt och mizrahiskt ultraortodoxt parti 11 Förenade Torahpartiet Agudat Israel och Degel HaTorah Ashkenasiskt ultraortodox valallians 7 Yisrael Beiteinu Sekulär nationalistisk höger; starkt stöd bland ryskspråkiga väljare 6 Förenade arablistan (Ra'am) Arabiskt och socialt konservativt parti 5 Hadash–Ta'al Hadash och Ta'al Arabisk-judisk socialistisk vänster och arabisk minoritetspolitik 5 Arbetarpartiet Socialdemokratisk och sionistisk center-vänster 4
Förändringar under den tjugofemte Knesset De tio invalda listorna motsvarade tio fraktioner när Knesset samlades, men flera av dem delades senare:
Den gemensamma listan Religiös sionism–Otzma Yehudit delades den 20 november 2022 i tre fraktioner: Religiösa sionistpartiet med sju mandat, Otzma Yehudit med sex och Noam med ett. Nationell enighet delades den 13 mars 2024 i Nationell enighet med åtta mandat och Nytt hopp–Förenade högern med fyra. Den förstnämnda fraktionen bytte 2025 namn till Blåvitt–Nationell enighet. Ledamoten Idan Roll lämnade Yesh Atids fraktion i januari 2025 och blev partilös ledamot. Arbetarpartiet och det utomparlamentariska Meretz bildade 2024 den gemensamma organisationen Demokraterna. Sammanslagningen var delvis organisatorisk: de äldre partierna behöll viss juridisk och institutionell självständighet, och de fyra ledamöter som valdes för Arbetarpartiet fortsatte att registreras under den äldre Knessetfraktionen.
Historiska partifamiljer och utbrytningar Följande översikt visar de viktigaste genealogiska sambanden. Formuleringen ”utbrytning ur” anger att ett nytt parti eller en ny fraktion bildades av ledamöter från en äldre organisation. Namnen har ofta fortsatt att existera organisatoriskt även när partierna ställt upp på en gemensam lista. Uppgifterna bygger på Knessets databas över nuvarande och tidigare parlamentsfraktioner samt Israel Democracy Institutes partihistorik.
Arbetarsionistiska och vänstersionistiska partier Mapai var det dominerande regeringspartiet under Israels första årtionden. Rafi bröt sig ur Mapai 1965. Mapai, Ahdut HaAvoda och Rafi gick 1968 samman och bildade Israeliska arbetarpartiet. Arbetarpartiet och Mapam verkade därefter tillsammans i valalliansen Alignment. Mapam lämnade alliansen 1984. Ratz, Mapam och Shinui bildade vallistan Meretz inför valet 1992. De tre partierna förenades organisatoriskt 1997, medan en del av Shinui återbildades som självständigt parti. Demokratiskt val, en utbrytning ur invandrarpartiet Yisrael Ba'aliyah, samarbetade senare med Meretz. Meretz använde under en period namnen Yachad och Meretz–Yachad. Ett folk, med facklig och socialdemokratisk profil, gick 2005 upp i Arbetarpartiet. Arbetarpartiet ställde även upp i tillfälliga allianser som Ett Israel 1999 och Sionistiska unionen 2015. Arbetarpartiet och Meretz bildade 2024 Demokraterna, efter att Meretz hade fallit under spärren i valet 2022.
Revisionistiska, liberala och nationalistiska partier Herut var den viktigaste arvtagaren till den revisionistiska sionismen. Herut och Liberala partiet bildade 1965 valblocket Gahal. Oberoende liberalerna bröt sig ur Liberala partiet eftersom dess företrädare motsatte sig samarbetet med Herut. Fria centern bröt sig ur Herut 1967. Gahal, Fria centern, Nationella listan och Rörelsen för ett stort Israel bildade Likud som vallista 1973. Delarna förenades till ett enda parti 1988. Tehiya bildades 1979 av motståndare inom Likud mot fredsavtalet med Egypten. Telem bildades av den tidigare Likudpolitikern Moshe Dayan. Tzomet samarbetade med Likud och Gesher på en gemensam lista 1996. Gesher bröt sig ur Likud under David Levy och återförenades senare med partiet. Centerpartiet bildades 1999 av avhoppare från Likud, Arbetarpartiet och Tzomet. Partiet splittrades därefter i flera små fraktioner. Kadima bildades 2005 när Ariel Sharon och flera ledamöter lämnade Likud. Även politiker från Arbetarpartiet anslöt sig. Kadima blev största parti 2006 men försvann senare ur Knesset. Nytt hopp bildades 2020 av Gideon Sa'ar och andra tidigare Likudpolitiker. Det ingick 2022 i Nationell enighet men bröt sig ur fraktionen 2024. Yisrael Beiteinu har periodvis ställt upp självständigt och periodvis i allianser, bland annat med Nationella unionen och tillsammans med Likud i valet 2013.
Centerpartier Demokratiska rörelsen för förändring (Dash) fick ett genombrott 1977 men splittrades snart i Demokratiska rörelsen, Shinui och Ya'ad. Demokratiska rörelsen splittrades i sin tur i bland annat Ahva. Shinui blev senare ett sekulärt mittenparti. Efter interna konflikter lämnade merparten av dess Knessetledamöter 2006 för att bilda Hetz. Centerpartiet bildades av avhoppare från flera större partier och gav i sin tur upphov till utbrytningarna HaTzeirim, Lev och Nya vägen. Yesh Atid bildades 2012 och samarbetade 2019–2020 med Blåvitt och Telem. Blåvitt bildades inför valet 2019 av Benny Gantz parti Israelisk motståndskraft, Yesh Atid och Telem. Alliansen splittrades 2020 när Benny Gantz gick in i en regering tillsammans med Benjamin Netanyahu. Nationell enighet bildades inför valet 2022 av Blåvitt, Nytt hopp och politiker med militär bakgrund. Nytt hopp lämnade fraktionen 2024.
Religiöst sionistiska partier Mizrachi och Hapoel HaMizrachi förenades 1956 till Nationalreligiösa partiet (Mafdal). Tami bröt sig ur Mafdal 1981 och gick senare upp i Likud. Morasha bildades av avhoppare från Mafdal och Shas. Ahi bröt sig ur Mafdal, ingick i Nationella unionen och gick senare upp i Likud. Tkuma bröt sig ur Mafdal 1998 och blev en central del av Nationella unionen. Ett försök att förena Mafdal och Nationella unionen ledde 2008 till Judiska hemmet. Flera delar av Nationella unionen drog sig emellertid ur sammanslagningen och återbildade sin tidigare allians. Nya högern bildades 2018 när Naftali Bennett och Ayelet Shaked lämnade Judiska hemmet. Nya högern, Judiska hemmet och Tkuma deltog därefter i olika kombinationer under namnet Yamina. Tkuma/Nationella unionen antog 2021 namnet Religiösa sionistpartiet. Partiet ställde 2021 och 2022 upp tillsammans med Otzma Yehudit och Noam. Otzma Yehudit uppstod ur den kahanistiska och yttersta nationalistiska högern. Partiet bildades av politiker från Nationella unionen och har samarbetat med bland andra Yachad, Judiska hemmet och Religiösa sionistpartiet. Noam bildades 2019 som ett religiöst konservativt parti och har huvudsakligen nått Knesset genom gemensamma listor med Religiösa sionistpartiet.
Ultraortodoxa partier Förenade religiösa fronten samlade i det första Knessetvalet Agudat Israel, Poalei Agudat Israel, Mizrachi och Hapoel HaMizrachi. Alliansen upplöstes därefter. Agudat Israel och Poalei Agudat Israel ställde periodvis upp tillsammans som Religiösa Torahfronten. Degel HaTorah bröt sig ur Agudat Israel 1988. De båda partierna ställer sedan 1992 vanligen upp tillsammans som Förenade Torahpartiet. Shas bildades 1984 efter en brytning med det ashkenasiskt dominerade Agudat Israel och organiserade i första hand sefardiska och mizrahiska ultraortodoxa väljare. Yachad bildades 2014 när Eli Yishai lämnade Shas.
Arabiska och arabisk-judiska partier Under Israels första årtionden fanns flera så kallade arabiska satellitlistor som var knutna till Mapai. Bland dem fanns Demokratiska listan för israeliska araber, Jordbruk och utveckling, Framsteg och arbete, Framsteg och utveckling samt Samarbete och broderskap. Framsteg och utveckling och Arabiska listan för beduiner och bybor bildade 1977 en äldre Förenad arablista, som inte ska förväxlas med dagens parti med liknande namn. Det ursprungliga kommunistpartiet Maki splittrades 1965. Majoriteten av dess arabiska medlemmar och en del judiska medlemmar bildade Rakah, som 1977 blev kärnan i den arabisk-judiska vänsterfronten Hadash. Arabiska demokratiska partiet bildades 1988 när Abdulwahab Darawshe lämnade Alignment. Partiet gick senare samman med den sydliga grenen av Islamiska rörelsen och bildade dagens Förenade arablistan. Balad ställde 1996 upp tillsammans med Hadash men bröt sig ur under mandatperioden. Det samarbetade därefter periodvis med Ta'al. Hadash, Ta'al, Balad och Förenade arablistan bildade Gemensamma listan inför valet 2015, sedan spärren hade höjts till 3,25 procent. Alliansen splittrades inför valet i april 2019, återbildades senare samma år och upplöstes stegvis när Förenade arablistan lämnade inför valet 2021 och Balad lämnade inför valet 2022.
Partier för särskilda väljargrupper Yisrael Ba'aliyah och Yisrael Beiteinu bildades med starkt stöd bland invandrare från det tidigare Sovjetunionen. Ur Yisrael BaAliyah uppstod bland annat Aliya och Demokratiskt val; moderpartiet gick 2003 upp i Likud.