Håkan Tanna (latin Haquini Tanna) var en medeltida byggmästare och stenmästare, vars aktiva verksamhet sträckte sig från omkring 1220 till cirka 1255/1260. Sina huvudsakliga spår har Tanna lämnat på Öland. Han räknas som den ende vid namn kände stenmästaren från romansk tid på ön. I den äldre konsthistoriska litteraturen används den anonyma termen Gärdslösamästaren Johnny Roosval 1911, s. 150–153. Hans omfattande, stilistiskt tydligt avgränsbara verk omfattar kyrkportaler, fönster, valvinfoganden, korsarmar, kapell och korbyggnader vid minst 16 av Ölands 34 medeltida landskyrkor.
Namnet
Personnamnet Håkan Tanna är enbart belagt genom en latinsk inskription, som fram till 1831 fanns på den södra korväggen i den medeltida kyrkan i Stenåsa och som sannolikt anbringades där mellan 1230 och 1235 Margit Gerhards 2027, s. 80. Inskriptionens lydelse och utseende, hic e edivm haqvini tanna (Detta är Håkan Tannas byggnad), dokumenterades 1634 av den svenske kanslisten och antikvarien Johannes Haquini Rhezelius (1600–1666)Jonas H Rhezelius i Svenskt biografiskt lexikon. inom ramen för en fornminnesinventering på Öland.miniatyr|Rhezelius’ avbildning av inskriften i Stenåsa kyrka 2 augusti 1634. Kyrkan i Stenåsa revs helt 1831, varvid originalinskriptionen gick oåterkalleligt förlorad. Rhezelius antecknade i sina anmärkningar en samtida versrad ur den lokala traditionen: Håkan Tanna bygde byggde en aln öfwer sin panna. Byggmästaren transponerades följaktligen sannolikt redan under sin livstid, och även postumt, i den muntliga traditionen till en jättelik sagogestalt, jämförbar med legenden om jätten Finn vid domkyrkan i Lund.
På vetenskaplig grund var det först konsthistorikern Johnny Roosval (1879–1965) som mellan 1908 och 1911 på stilistiskt kritisk grund uppmärksammade ett samband mellan sydportalen i Gothems kyrka på Gotland och portalen till den södra korsarmen i Gärdslösa kyrka på Öland. Mot denna bakgrund uppstod termen Gärdslösamästaren för dessa anonyma verk. En uttrycklig likställning av denna stilistiskt definierade mästare med det källbelagda namnet Håkan Tanna gjorde Roosval visserligen muntligt och internt redan 1940, men han publicerade aldrig detta påståendeMargit Gerhards 2027, s. 79–80.. Det var först Iwar Anderson som 1960 för första gången presenterade inskriptionen från Stenåsa kyrka i en publikation och därmed offentligt namngav byggmästaren som den som uppförde det romanska koret i Stenåsa kyrka Iwar Anderson 1960, s. 10.. I den efterföljande tiden var det framförallt konst- och kulturhistorikern Ragnhild Boström (1917–2016) som genom livslångt forskningsarbete, bland annat i samarbete med metrologen Sölve Göransson, vidare utforskade Håkan Tannas verk och i vetenskapliga arbeten slutgiltigt etablerade likställningen mellan Gärdslösamästaren och Håkan TannaT.ex. Ragnhild Boström 1990..
Biografi
Om Tannas ursprung och utbildning finns inga säkra skriftliga källor. Förnamnet Håkan kan historiskt inte beläggas i det medeltida runmaterialet eller i andra källor från Gotland, ett belagt faktum som framför allt bygger på forskning av historikern Dick WaseDick Wase 2016, s. 19., vilket talar emot ett gotländskt ursprung. Metrologiska undersökningar av hans byggnadsverk ger däremot viktiga ledtrådar. Medan Tannas tidiga verk på Öland, till exempel i Långlöts kyrka, konsekvent bygger på den öländska alnen om 47 cm, konstruerades hans huvudverk, uppförandet av de båda korsarmarna i Gärdslösa kyrka, påvisbart genomgående efter den gotländska alnen om 52,2 cm. I samtliga mått utgör sydportalen till korsarmen i Gärdslösa en förminskad replik i skala 75 % av sydportalen i Gothems kyrkaSölve Göransson 1978, s. 168.. Utifrån detta fynd drog Ragnhild Boström slutsatsen att Tanna var född gotlänning. Med tanke på de saknade namnbeläggen är det dock mer sannolikt att han på Gotland endast fick sin utbildning och första yrkeserfarenhet samt bekantskap med det där rådande alnmåttet, och att han först därefter, berikad med egna erfarenheter och anteckningar, flyttade till Öland för att där bygga upp en egen byggnadshytta. Verk Tidig verksamhet på Gotland
De tidigaste spår som förknippas med Håkan Tanna återfinns på Gotland och kan stilistiskt dateras till tiden omkring 1210–1220. Vid sidan av Gothems kyrka, som anses avgörande för hans utbildning och första yrkeserfarenheter, uppvisar framför allt Lau kyrka och Vallstena kyrka motsvarande stilistiska spårMargit Gerhards 2017, s. 235–238.. I Lau kan Tannas medverkan i de båda södra långhuspelarna, i deras konstruktion och figurativa stenskulptur, konkret påvisas. Baserna visar förutom flerdelade, delvis volutliknande bladformer även figurativa framställningar – ett skäggigt, mandelögt mansansikte samt ett vädurshuvud med inrullade horn – som uppvisar nära stilistiskt släktskap med jämförbara huvudframställningar i Gothems, Gärdslösa och Persnäs kyrkor. Detta arbete faller inom den första verksamhetsfasen för den där verkande, efter skulptören Calcarius uppkallade verkstadsgruppen, med vilken Tanna alltså måste ha stått i direkt kontakt. Även de tre romanska portalerna och kapitälen vid övergången till kyrkans södra korsarm, samt den för Laus kyrkas byggnadshistoria kännetecknande oregelbundna användningen av röd och grå kalksten, liksom figurativ stenskulptur, kände Tanna till från egen åskådning. I Vallstena är spåret svagare, men ändå förekommande: vid en av de medeltida kyrkogårdsportarna (stigluckorna) finns en liten huvudframställning som motivmässigt hör till samma tidiga verksamhetsfas hos Tanna. Båda referenspunkterna – det starkare deltagandet i Lau kyrka och det punktvisa belägget i Vallstena kyrka – markerar tillsammans med Gothems kyrka utgångspunkten för en framgångsrik byggmästarkarriär, vars höjdpunkt Tanna nådde mer än två decennier senare med sydportalen i Gärdslösa kyrka på Öland, som i uppbyggnad och bildmotiv omisskännligt bygger på gotländska förebilder.
Verksamhet på Öland
Omkring 1225 flyttade Tanna med stor sannolikhet sin verksamhet slutgiltigt från Gotland till Öland och byggde där upp en egen, långlivad byggnadshytta, som förblev aktiv fram till 1250-talet, möjligen ända in på 1260-talet. Ett av hans första projekt torde ha varit slutförandet av den redan decennier tidigare påbörjade ombyggnaden av Långlöts kyrka till en försvarskyrka, med en ny högromansk sydportal till långhuset som kännetecken för Tannas verkstad. Som hans tidigaste egna projekt på ön kan nybygget av koret i Stenåsa kyrka betraktas, med mittpelare, kryssvalv och en trepassprydd korportal. På sydväggen av detta byggnadsverk anbringade han den inledningsvis nämnda signaturinskriptionen. Håkan Tannas huvudverk, och samtidigt det ekonomiskt och kyrkopolitiskt mest betydelsefulla projektet i hans karriär, var den omkring 1247 dendrokronologiskt daterade utbyggnaden av prostkyrkan i Gärdslösa med en sydlig och en nordlig korsarm, var och en med egen portal. Tilldelningen av detta prestigefyllda uppdrag till Tanna, sannolikt omkring 1245, vittnar om hans ställning som etablerad och ansedd byggmästare vid denna tidpunkt. Ytterligare arbeten som tillskrivs honom återfinns bland annat i Alböke kyrka, Böda kyrka, Föra kyrka, Glömminge kyrka, Gräsgårds kyrka, Högsrums kyrka, Köpings kyrka, Persnäs kyrka, Runstens mkyrka och Räpplinge kyrka. Dessa arbeten omfattar valvinfoganden i långhus, korombyggnader, korsarmar, kapelltillbyggnader, fönster med tvåpass och portaler med trepassprydda tympanon samt den avslutande ombyggnaden till försvarskyrka. Sammantaget kan Tanna och hans verkstad på detta sätt tillskrivas ingrepp och medverkan vid ungefär hälften av Ölands medeltida kyrkorMargit Gerhards 2027, s. 97–101..
Stildrag
Kännetecknande för byggnadsverk från Tannas verkstad är den medvetna, oregelbundna kombinationen av röd och grå kalksten vid pelare och portalsmygar, en mycket omsorgsfull, finfogad stenbearbetning med precist utarbetade detaljer ända ner till ansiktsdrag och växtornamentik samt användningen av kalkformade kubkapitäl. Som ett återkommande kännemärke gäller dessutom Tannas portaler med tympanon med två- eller trepassformad nedre avslutning. Avgörande var även byggnadshyttans tekniska förmåga att i efterhand dra in valv i befintliga kyrkoskepp och integrera äldre byggnadsdelar vid ombyggnaden till försvarskyrkor, utan att skada eller förstöra den befintliga äldre byggnadssubstansen.
Betydelse och eftermäle
Håkan Tannas verksamhet markerar höjdpunkten för romansk stil på Öland. Han är samtidigt den ende lokale byggmästare vars verk kan följas utifrån ett konkret namn och en genomgående stilistisk handstil över ett så brett œuvre. Den forna existensen av den sällsynta inskriptionen står för status, kvalifikation och minne (memoria) för den medeltida byggmästaren. I facklitteraturen anfördes han länge under den stilistiska samlingsbeteckningen Gärdslösamästaren, innan den mångsidigt bedrivna forskningen grundligt bekräftade hans identitet som Håkan Tanna.
Redan kort efter Tannas frånfälle uppstod, kring den fram till 1831 synliga och överlevererade korinskriptionen i Stenåsa kyrka, en lokal sägenbildning. Därvid tillskrevs byggmästaren en jättes krafter och förmågor, i analogi med jätten Finn i Lund. Denna sägen har med tiden fått ett eget liv. Bilden av honom som övermänsklig jättebyggmästare framkallade den anakronistiska tillskrivningen av en bronsåldershög vid stenbågsbron i Södra Kvinneby som förmodad sista viloplats, omkring 3 km från Stenåsa]kyrkaMargit Gerhards 2027, s. 84–87.. Namnet Tannes hög är än i dag en del av den lokala, redan 800 år gamla sägnen, som inte minst hålls levande genom verksamheten vid den i den närbelägna byn Alby belägna förskolan Tanneförskolan. Mörbylånga kommun har tagit upp detta ämne i sitt lokala kulturarbete, bland annat med en egen podcast om den förmodat 5,50 meter långe byggmästaren Tanna som en del av det lokala kulturarvet. Referenser Jonas H Rhezelius i Svenskt biografiskt lexikon. Iwar Anderson 1960. Kyrkorna i Stenåsa och Halltorp. Antikvariskt Arkiv 14. Stockholm. Ragnhild Boström. Sveriges kyrkor, Öland, bl. a. Gärdslösa, , Föra, Högby och Långlöt. Ragnhild Boström 1990. Förbindelser Gotland–Öland under romansk tid i den kyrkliga konsten. I: Gotlandia Irredenta. Festskrift till Gunnar Svahnström på 75-årsdagen. Sigmaringen, s 59–74. Margit Gerhards 2017. Die romanischen Portale der gotländischen Landkirchen. Stockholm. Margit Gerhards 2027. Ölands medeltida kyrkoportaler. Stockholm. Sölve Göransson 1978. Måttsambanden mellan Gärdslösa och Gothems portaler. I: Boström, Ragnhild: Gärdslösa kyrka. Runstens härad. SvK Bd. 177, Öland Bd. II:3. Kersti Markus 1999. Från Gotland till Estland. Kyrkokonst och politik under 1200-talet. Tallinn. Johnny Roosval 1911. Die Kirchen Gotlands. Ein Beitrag zur mittelalterlichen Kunstgeschichte Schwedens. Stockholm. Dick Wase 2016. Visbyfranciskanernas begravningslista. Acta orientalis XI, Stockholm. Noter
Kategori:Män Kategori:Svenska byggmästare