Bruce Bernard Weatherill, baron Weatherill, född 25 november 1920 i Sunningdale, död 6 maj 2007 i Caterham, var en brittisk konservativ politiker. Han tjänstgjorde som talman i underhuset mellan 1983 och 1992.

Bakgrund Han föddes 1920 i Sunningdale 1920 och var son till Annie Gertrude (född Creak) och Bernard Bruce Weatherill. Han gifte sig med Lyn Eatwell 1949 och de fick tre barn. Weatherill var känd som "Jack", medan hans tvillingsyster (dopnamnet Margery) kallades "Jill".

Skräddare

Efter att ha gått på Malvern College blev han vid 17 års ålder lärling som skräddare hos familjeföretaget Bernard Weatherill Ltd, Sporting Tailors. Han blev direktör (1948), verkställande direktör (1958) och styrelseordförande (1967) för verksamheten. Efter att företaget slogs samman med Kilgour French & Stanbury Ltd., Tailors 1969, blev han ordförande för det sammanslagna företaget. Han återupptog sin roll i företaget efter sin pensionering från underhuset 1992, som direktör tills företaget köptes upp av andra 2003. Några av kläderna han designade finns i Victoria and Albert Museum och andra museisamlingar.

Efter sin mors råd bar han alltid sin skräddar-fingerborg i fickan som en påminnelse om sitt yrkesursprung och behovet av ödmjukhet, oavsett hur högt man stiger. Han sade att han önskade att hans epitaf skulle vara "Han höll alltid sitt ord."Tributes: Lord Weatherill, House of Lords, Tuesday, 8 May 2007

Brittiska armén Weatherill värvade sig som menig i Oxfordshire and Buckinghamshire Light Infantry i brittiska armén några dagar efter andra världskrigets utbrott. Han blev officer i 4th/7th Royal Dragoon Guards i maj 1941 och uppnådde kaptens grad 1943. Han var knuten till 19th King George V's Own Lancers, Indian Army efter att ha blivit stationerad i Burma.Army career. Kent.ac.uk.

Under sin aktiva tjänstgöring tillbringade Weatherill tid i Bengalen, där han anammade den lokala kulturen, bland annat genom att lära sig urdu och börja meditera. Som svar på att ha bevittnat hungersnöden i Bengalen 1943 blev han vegetarian.

Weatherill blev hemförlovad från armén 1946, efter att ha tjänstgjort i sju år.

Parlamentsledamot Han valdes till parlamentsledamot (MP) den 15 oktober 1964 för Croydon North East som konservativ. Han blev Whip tre år senare och vice Chief Whip sex år efter det. Han omvaldes sju gånger för samma valkrets till sin pensionering 1992.

Från oktober 1971 till april 1973 var Weatherill Vice-Chamberlain of Her Majesty's Household, en post som vanligtvis innehades av en regeringswhip, precis som Weatherill då var. Han skrev ett brev (handburet med budbärare eller skickat via telegram) till drottningen i slutet av varje dag underhuset möttes, där han beskrev debatterna, reaktionerna och det politiska skvallret. Hans brev anses ha varit mer underhållande än debatterna själva. Weatherill är den senaste talmannen som tjänstgjort i regeringen före talmanskapet; hans efterträdare har alla varit långvariga backbencher-MP.

1979 spelade Weatherill en avgörande roll i Labourregeringens nederlag i en förtroendeomröstning. När omröstningen närmade sig kontaktade Labours vice chefswhip, Walter Harrison, Weatherill för att genomdriva konventionen och Gentlemen's agreement (även kallad kvittning) att om en sjuk parlamentsledamot inte kunde rösta, skulle en oppositionsledamot avstå från att rösta för att kompensera. Labourledamoten Alfred Broughton låg för döden och kunde inte rösta, vilket innebar att regeringen troligen skulle förlora med en röst. Weatherill sade att konventionen aldrig varit avsett för en så avgörande omröstning som betydde regeringens liv eller död och att det skulle vara omöjligt att hitta en konservativ parlamentsledamot som gick med på att avstå från röst. Efter en stunds eftertanke erbjöd han sig dock att avstå, eftersom han ansåg att det vore ohederligt att bryta sitt löfte till Harrison. Harrison blev så imponerad av Weatherills erbjudande (som i praktiken skulle ha avslutat hans politiska karriär) att han frigav Weatherill från hans skyldighet, och regeringen förlorade med en röst.

Han svors in i Privy Council den 8 januari 1980.

Talman i underhuset Han var talman i underhuset från 1983 till 1992. Som talman vid den tid då TV-kameror först tilläts bevaka förhandlingarna i underhuset blev han allmänt känd tack vare sändningar av premiärministerns frågestund.

Han var den sista talmannen som bar peruk medan han satt i talmansstolen. Hans kommentar var att peruken var en fantastisk anordning som lät talmannen låtsas att han inte hörde vissa saker. Han upprätthöll parlamentets rätt att offentligt informeras om regeringens politik innan den tillkännagavs för pressen eller någon annanstans. Ett porträtt av honom målat av Robin-Lee Hall hänger i Portcullis House.

Life peer Han avgick 1992 och utnämndes till life peer den 15 juli 1992 med titeln Baron Weatherill. Som brukligt är för tidigare talmän lade regeringen fram en skrivelse till drottningen i underhuset, där man bad att Weatherill skulle utnämnas till pär som ett tecken på "kunglig gunst". När de fick en sällsynt möjlighet att diskutera konstitutionella arrangemang rörande monarken och överhuset, tvingade vänsterorienterade parlamentsledamöter fram en debatt om petitionen.

Han satt i brittiska överhuset som oberoende crossbencher, konventionen för tidigare talmän, oavsett deras tidigare partitillhörighet.

1993 valdes han till suppleant för Crossbench Peers och var sammankallande från 1995 till 1999. I överhuset bidrog han stort till House of Lords Act 1999 genom att sy ihop kompromissen som tillät ett begränsat antal ärftliga pärer att förbli medlemmar.

År 2006 blev han beskyddare för kampanjen Better Off Out, som krävde att Storbritannien skulle lämna Europeiska unionen.

Efter pensioneringen 1989 efterträdde han Lord Blake som High Bailiff och Searcher of the Sanctuary av Westminster Abbey. Han avgick från båda dessa poster i slutet av 1998 i protest mot hur dekanen och domkapitlet hanterade uppsägningen av organistens anställning. Han efterträddes av Roy Strong.

Han var vicekansler för Brittiska Johanniterorden från 1983 till 2000 och var riddare av orden från 1992.

Som urdutalare dekorerades han med Hilal-i-Pakistan av Pakistans regering 1993.

Weatherill var en förespråkare för vegetarianism och deltog vid den första Vegetarian Rally i Hyde Park i London 1990, tillsammans med Tony Benn. Han sade en gång: "Som livslång vegetarian tror jag att eftersom människan inte kan ge liv har han ingen moralisk rätt att ta det ifrån honom".

År 2005 meddelade han att han led av prostatacancer. Den 6 maj 2007 avled han i cancer på Marie Curie Community Hospice i Caterham, Surrey, 86 år gammal.

Referenser

Noter

Externa länkar

Kategori:Talmän i brittiska underhuset Kategori:Brittiska politiker under 2000-talet Kategori:Födda 1920 Kategori:Avlidna 2007 Kategori:Män Kategori:Brittiska underhusledamöter