Los renglones torcidos de Dios är en spanskspråkig roman av den spanske författaren och journalisten Torcuato Luca de Tena, utgiven av förlaget Planeta i september 1979. Det är en psykologisk spänningsroman som utspelar sig på ett psykiatriskt sjukhus och bygger på osäkerheten kring huruvida huvudpersonen Alice Gould verkligen är privatdetektiv eller lider av vanföreställningar.

Romanen blev en publik- och kritikerframgång i Spanien och har utkommit i ett stort antal upplagor.

Handling Den välutbildade och förmögna Alice Gould, även kallad Alicia de Almenara, tas in på det fiktiva Hospital Psiquiátrico de Nuestra Señora de la Fuentecilla, ett psykiatriskt sjukhus i närheten av Zamora. Alice hävdar att hon är privatdetektiv och frivilligt har låtit sig tas in under falsk identitet för att utreda ett misstänkt mord.

Ett brev från hennes privatläkare ger emellertid en annan bild. Enligt brevet lider Alice av paranoia och har försökt förgifta sin make. Hennes uppgifter om mordutredningen skulle därför kunna vara en genomarbetad vanföreställning. Alice är intelligent, övertygande och till synes rationell, vilket får flera av sjukhusets läkare att tvivla på diagnosen och överväga om hon i stället har blivit inspärrad genom en sammansvärjning.

Under vistelsen kommer Alice i kontakt med sjukhusets patienter, läkare och vårdpersonal. Samtidigt försöker hon bevisa sin version av händelserna och vinna stöd för att bli utskriven. Berättelsens centrala fråga är om Alice är en frisk kvinna som utsatts för manipulation eller om hennes påstådda detektivuppdrag är en del av ett sammanhängande paranoiskt system.

Bakgrund och tillkomst För att förbereda romanen besökte Luca de Tena flera psykiatriska institutioner och samtalade med läkare och annan vårdpersonal. Han lät även lägga in sig på mentalsjukhuset i Conxo i Santiago de Compostela, där han simulerade en depressiv psykos och stannade i 18 dagar.

Det fiktiva sjukhuset Nuestra Señora de la Fuentecilla är till stor del inspirerat av institutionen i Conxo. Båda är inrymda i tidigare klosterbyggnader, och flera av romanens patienter och anställda bygger på människor som författaren mötte under vistelsen. Deras levnadsberättelser och handlingar i romanen är däremot fiktiva.

Romanen försågs med ett förord av psykiatern och författaren Juan Antonio Vallejo-Nágera. Luca de Tena tillägnade boken läkare, sjuksköterskor, vårdare och andra som arbetade inom den psykiatriska vården. Titeln anspelar på romanens metafor för människor med psykisk sjukdom som ”krokiga rader” i Guds skrift, vilka vårdpersonalen försöker räta ut.

Psykiatri och samhällssyn Romanen skrevs under Spaniens övergång till demokrati, när synen på psykiatrisk vård och psykisk sjukdom var föremål för omfattande förändringar. Den skildrar sjukhusets miljö, vardagsliv och administrativa regler samt motsättningar mellan biologisk psykiatri, psykoanalys, socialpsykiatri och antipsykiatri.

Enligt medicinhistorikern Rafael Huertas återger romanen relativt noggrant de regler som styrde intagning och utskrivning från spanska psykiatriska institutioner. Dessa regler gav läkarna stor makt att besluta om en intagen person kunde lämna sjukhuset. Romanens skildring av paranoia bygger också på föreställningen att en person kan resonera sammanhängande och framstå som fullt fungerande samtidigt som ett avgränsat vanföreställningssystem påverkar delar av personens liv.

Huertas framhåller samtidigt att romanen företräder en konservativ syn på den psykiatriska vårdens förändring. Den är kritisk mot psykoanalysen och den antipsykiatriska rörelsen och framställer i huvudsak den etablerade läkarkåren positivt. Vissa behandlingsmetoder skildras anakronistiskt; insulinkomabehandling, som vid tiden i stort sett hade övergivits, framställs som om den fortfarande var vanlig.

Romanens språk om patienterna har också beskrivits som stigmatiserande. Psykiskt sjuka människor framställs återkommande genom metaforer om fel, missbildningar och gudomliga misstag. Samtidigt betonar berättelsen deras utsatthet och vårdpersonalens ansvar för dem. Denna kombination av medkänsla, idealisering av psykiatrin och ett i dag föråldrat språkbruk är enligt Huertas kännetecknande för romanens samtid och författarens konservativa världsbild.

Filmatiseringar Romanen filmatiserades första gången i Mexiko som Los renglones torcidos de Dios från 1983. Filmen regisserades av den argentinske regissören Tulio Demicheli, med Lucía Méndez som Alicia Estrada, Gonzalo Vega, Mónica Prado, Manuel Ojeda och Alejandro Camacho. Luca de Tena medverkade själv i manusarbetet.

En ny spansk filmatisering, Guds krokiga linjer, hade premiär 2022. Den regisserades av Oriol Paulo och hade Bárbara Lennie som Alice Gould och Eduard Fernández som sjukhusets föreståndare Samuel Alvar.

Referenser

Externa länkar Los renglones torcidos de Dios i WorldCat Rafael Huertas analys av romanens psykiatriska skildring

Kategori:Spanska romaner Kategori:Skönlitteratur 1979 Kategori:Spanskspråkig skönlitteratur Kategori:Romaner som blivit film Kategori:Psykiatri i fiktion