miniatyr|Ett blad ur en utgåva från 1000-talet av Targum. Gamla testamentet, även Gamla TestamentetNationalencyklopedin: Gamla Testamentet. och förkortat GT, är den första delen av den kristna kyrkans bibel som innehåller kyrkans kanon, det vill säga grundläggande rättesnören, regler och normer. Gamla testamentet består av flera separata skrifter, olika många i olika kristna traditioner. De skrifter som enligt protestantisk tradition ingår i Gamla testamentet är helig skrift inom både judendomen och kristendomen. Skrifternas ordningsföljd är inte densamma inom kristendomen och judendomen.
Inom den romersk-katolska kyrkan och inom den Östliga kyrkan räknar man till kanon en del skrifter från grekiska handskrifter som inte ingår i den Hebreiska bibeln Tanakh eller Gamla testamentet enligt protestantisk tradition. Se artikeln Gamla testamentets kanon för en detaljerad beskrivning.
När beteckningen Gamla testamentet används i nutida uppslagsverk och i vetenskapliga sammanhangTill exempel: Journal for the Study of the Old Testament och Zeitschrift für alttestamentliche Wissenschaft. är det inte någon nedvärdering av den judiska religionen som något förlegat, gammalt i negativ bemärkelse eller som bara ett förstadium till kristendomen.Se till exempel Jesper Svartviks referat av Katharina von Kellenbachs Anit-judaism in Feminist Religious Writings i boken Bibeltolkningens bakgator (2006), sid 84 ff. I den här artikeln används termen Gamla testamentet på traditionellt sätt för att inte förvirra med andra termer när det finns ett vedertaget begrepp för det som artikeln handlar om.
Innehåll Gamla testamentet inleds med en skildring av skapandet av himmel och jord samt av två människor, en man och en kvinna. Andra texter från Bibelns första bok är de som bland annat handlar om syndafallet, de första människorna, syndafloden, Babels torn och patriarkerna. Den andra bokens texter handlar om Mose och Israels folks uttåg ur Egypten. Samuelsböckerna, Kungaböckerna och Krönikeböckerna med flera berättar sedan om israeliternas vidare öden. I Gamla testamentet finns även lagböcker, profetiska och poetiska böcker. Skildringarna har karaktären av gudomliga budskap till folket och dess ledare fram till den så kallade mackabéertiden, det vill säga omkring 165 f.Kr.
Kända berättelser
Vid sidan om det religiösa budskapet har bibeltexternas enskilda berättelser spelat en utomordentligt viktig roll i den västerländska kulturen. Deras symboliska universum har levererat incitament och material till litteratur, konst, politiskt tänkande,Lunds universitet . och har inspirerat många kompositörer, konstnärer och författare. Texterna har påverkat västvärldens sätt att tänka och har format dess samhälle, kultur och tradition oavsett om man är troende eller inte.Svenska Bibelsällskapet.Kyrkporten . Här finns spännande episoder, fantasieggande skildringar, poesi och intressanta människoöden som har lästs och kommenterats mest i världshistorien och som har berättats muntligt i många hundra år. I Sverige användes Bibeln som läsebok ända in på 1900-talet.Ann-Sofie Svensson, Specialarbete Svenska Dagfolkhögskolan Trollhättan .
Härnedan följer hänvisningar till några av de mest kända av Gamla testamentets berättelser.
Jordens skapelse, Adam och Eva, Första Mosebok 1–2 Syndafallet, Första Mosebok 3 Kain och Abel, Första Mosebok 4 Syndafloden och Noas ark, Första Mosebok 8 Babels torn, Första Mosebok 11 Sodom och Gomorra, Första Mosebok 18:16f Abraham offrar Isak, Första Mosebok 22 Den brinnande busken, Andra Mosebok 3 De tio budorden, Andra Mosebok 20Josua vid Jerikos murar, Josua 6 Simson och Delila, Domarboken 16 David och Goliat, Första Samuelsboken 17 Salomos dom, Första Kungaboken 3 Elias himmelsfärd, Andra Kungaboken 2 Jobs prövningar, Job 1–2 De tre männen i den brinnande ugnen, Daniel 3 Daniel i lejongropen, Daniel 6 Jona och valfisken, Jona 1-2
Tillkomsthistoria Skrifternas ålder Gamla testamentet är ingen enhetlig, sammanhängande bok utan en samling enskilda skrifter. Skrifterna har bevarats genom både muntlig tradition och genom att texten kopierades gång efter gång, till en början, först endast i form av bokrullar. Något original finns inte. De flesta anser att nedtecknandet har ägt rum i flera olika versioner under tiden från cirka mitten av första årtusendet och fram till cirka år 160 f.Kr. De muntliga traditionerna berättar om judiska folkets öden från tiden före bosättningen i Kanaans land och till återkomsten från babyloniska fångenskapen. Enligt judisk tradition inleds kanon, (Tanakh) med de fem Moseböckerna, i judisk tradition kallad Lagen (Torah). I denna samling finns berättelser, lagar och urkunder av olika slag. Sedan kommer i den judiska kanon Profeterna (Nevi'im), som är traditioner om och av heliga män (profeter) från olika tider. Den sista samlingen, Skrifterna (Kethuvim), slutligen innehåller poesi och vishetsdiktning. Denna ordningsföljd anses återspegla den turordning i vilken skrifterna fick sin fasta form och började betraktas som heliga skrifter. Lagen eller de fem Moseböckerna (grek Pentateuken), tillhör alltså den samling skrifter som man först började betrakta som en helig skrift. Att en skriftsamling började betraktas som helig skrift vid en viss tidpunkt betyder inte att innehållet inte skulle vara äldre. Tvärtom anses det att en del psalmer i Psaltaren, som tillhör Skrifterna kan vara från 900-talet.Artikeln Psaltaren i Svenskt bibliskt uppslagsverk, 2 uppl, 1962. Det betyder inte heller att skrifterna inte genomgått medveten eller omedveten förändring. En tydlig sådan bearbetning är den så kallade deuteronomiska historieskrivningen.Artikeln Traditionshistoriska metod i Svenskt bibliskt uppslagsverk.
De båda förbunden Den kristna beteckningen "Gamla testamentet" anknyter till tanken på människans relation till det gudomliga som ett förbund mellan två parter. Ordet "Testamente" kommer från det latinska ordet testamentum, som betyder "förbund". Gamla testamentet (GT) är en förkortning av "Gamla förbundets skrifter". Beteckningen Gamla testamentet kunde börja användas först sedan "Nya förbundets skrifter", förkortat Nya testamentet (NT) blivit en skriftsamling. Den kristna kyrkan betraktade alltså sina egna skrifter som heliga samtidigt som man betraktade de judiska heliga skrifterna som heliga.
Inom kristendomen ses inte Nya testamentet (NT) bara som ytterligare några skrifter till de tidigare. De egna skrifterna i NT ses som annorlunda. De kastar nytt ljus av de tidigare skrifterna. Den kristna kyrkan hade fått en ny syn på Gamla testamentet. I Gamla testamentet såg man Jesus Kristus på ett föregripande sätt.
Ända in i modern tid kom sedan det av den kristna kulturen dominerade västerlandet att ha en negativ syn på den judiska förståelsen av Gamla testamentet. Sedan slutet av 1900-talet finns ett något öppnare klimat där kristna inte längre ser den judiska tolkningen som något förlegat eller bara som ett förstadium till kristendomen utan man försöker se hur den judiska tolkningen kan passa in i den kristna livsförståelsen.Se bland andra Krister Stendahl, Paulus bland judar och hedningar, 1985. Från judiskt håll söker man på motsvarande sätt att förstå på vilket sätt Jesus passar in den judiska förståelsen av de heliga skrifterna (Tanakh).Bruce M. Metzger (ed) The Jewish Annotated New Testament, Oxford, 2011.
Förändrade språkförhållanden Skrifterna i Gamla testamentet är från början skrivna på hebreiska. Undantag är korta avsnitt i Esras bok, Jeremias bok och Daniels bok (Esra 4:8–6:18, 7:12–26, Jeremia 10:11, Daniel 2:4–7:28), som är skrivna på arameiska, ett språk som är besläktat med hebreiskan. Tidigare ansågs att hebreiskan på 200-talet f.Kr. inte längre var ett talat språk. Textfynden i Qumran har visat att hebreiskan kanske levde vidare vid sidan av arameiskan.Dödahavsrullarna, Innehåll, bakgrund och betydelse, Cecilia Wassén (red), sid 379. I den hellenistiska kulturen som då var den dominerande kulturen i området kring östra delen av Medelhavet talades grekiska. Behovet av att kunna förstå de hebreiska skrifterna bland andra än dem som förstod hebreiska gjorde att man översatte den hebreiska texten till grekiska. Bland de arameisktalande utbildade sig en tradition att lite fritt berätta texten. Dessa berättelser nedtecknades och kallas targumer. Bland de judar som bodde i Alexandria i Egypten kom den mest betydelsefulla grekiska översättningen Septuaginta att bli deras bibel. Det var främst Lagen (grekiska: Pentateuken), men även andra skrifter som samlades och kopierades i bokrullar.
Denna grekiska översättning blev den översättning som de första kristna använde sig av. I den grekiska översättningen samlades skrifterna i en annan ordning när det blev möjligt på 300-talet att framställa en samlad skrift i bokform, en så kallad codex. Man placerade dem i en sorts tänkt tidsordning. Först satte man Lagen, sen de skrifter som behandlade historien och sist satte man de skrifter som var framåtblickande (profeterna). Däremellan satte man in det som i den judiska kanon kallas "Skrifterna". Inom de Östligt ortodoxa kyrkorna använder man fortfarande översättningar som grundar sig på Septuaginta.
Septuagintas ordning mellan skrifterna följde sedan Hieronymus när han omkring år 400 e.Kr. skapade den latinska översättningen (Vulgata). De officiella svenska översättningarna har också denna ordningsföljd mellan skrifterna. Bland de judiska skriftlärde höll man sig till den hebreiska texten och den ordningsföljd skrifterna har i Tanakh.
Forskningens syn på textens framväxt Den process som ledde fram till att Gamla testamentet blev Gamla testamentet, är ytterst svår att följa i detalj och många teorier har framställts. Man brukar urskilja tre olika sätt att angripa denna fråga: den litterärkritiska ansatsen, den formhistoriska ansatsen och den traditionshistoriska ansatsen.En bok om Gamla testamentet, Bertil Albrektson och Helmer Ringgren, 5 uppl 1992, sid 111ff. Den litterärkritiska ansatsen utvecklades på 1800-talet till en särskild riktning kallad den litterärkritiska skolan med namn som Julius Wellhausen. Han och hans efterföljare har identifierat olika litterära källor som grund för skrifterna i syfte att komma åt den ursprungliga "författarens text". Denna litterärkritiska skola har kritiserats för att ha en alltför modern syn på den antika författarrollen. Profeterna var inga som satt och skrev, menar kritikerna. Litterärkritikernas syn på vad som är äkta och senare tillskott i t.ex. profetskrifterna har mött stark kritik.Ivan Engnells artiklar i Svenskt bibliskt uppslagsverk, 2 uppl, 1962. Ett bestående resultat är dock identifieringen av två bearbetningar som P-kretsen (präst-kretsen) och D-kretsen (Deuteronomisten) gjort av de bibliska traditionerna. Dessa kretsar var lärda män, som fortlöpande kommenterade traditionerna och på så vis gav sina värderingar av materialet utifrån sin teologiska syn.