Halmstads BK, HBK, Bollklubben eller bara Klubben är en fotbollsförening i Halmstad. Föreningen bedriver verksamhet för både herrar och damer. HBK bildades den 7 februari 1914 och beviljades inträde i Riksidrottsförbundet 6 mars samma år, vilket senare datum räknas som HBK:s födelsedag. Debuten i allsvenskan skedde den 30 juli 1933 på Örjans vall i en match mot AIK, som slutade 2–2 inför 10 411 åskådare.
Den första allsvenska derbymatchen för Bollklubben spelades mot IS Halmia, som hade gått upp i allsvenskan året innan, 1932. Matchen slutade 0–0.
Halmstads BK är den ledande fotbollsklubben i Halland och har vunnit SM-guld fyra gånger (1976, 1979, 1997 och 2000), Svenska cupen 1995, samt 29 segrar i de halländska distriktsmästerskapen.
Historia Grundande och tidiga år miniatyr|vänster|240px|Charles Teodor Hansson i en av de första uniformerna. Laget bildades av en grupp spelare som kände sig styvmoderligt behandlade av IFK . Styrelsen för det nya laget samlades på hotell Lugnet, och fattade beslut om att söka inträde i riksförbundet. Förutom fotboll spelade klubben även bandy under de tidiga åren. Den 6 mars 1914 kom meddelande att laget vunnit inträde, och denna dag räknar klubben som sin födelsedag. Samma år spelade HBK sin första säsong, då i Pokalserien, en lokal turnering där de mötte lag såsom IS Halmia och IFK Halmstad; HBK kom sist i tabellen med två poäng. Det året blev friidrott en del av föreningen. 1917 lyckades laget besegra Halmstadskamraterna två gånger och hamnade på andra plats, tätt efter IS Halmia. 1919 vann laget för första gången över IS Halmia, och Halmstads BK:s spelare Gustav "Pytt" Söderholm blev då den som gjorde flest mål under hela säsongen. Samma år blev simning en del av föreningen.
1920 vann klubben sin allra första distriktsmästerskaps-titel genom att besegra Falkenbergs IF med 4–0 i finalen. Samma år blev boxning introducerat och en del av föreningen. 1921 vann klubben återigen mästerskapet, denna gång genom att besegra IS Halmia. Samma år vann de även Hallandspostens pokal, efter att besegrat Halmstads IF med 5–0. En kvinnosektion blev tillagd till friidrotts-delen av klubben.
Halmstads BK vann Bernhard Aronssons vandringspris efter att besegrat IS Halmia 1922; klubben vann även en rad andra turneringar i Jönköping, Malmö och Ängelholm, dock vann Varberg distriktsmästerskapet det året. Genom att vinna Hallandsserien lyckades klubben nå Sydsvenskan 1923, vilket ledde till en tredjeplats 1924, tätt efter Varbergs GIF och Malmö FF. Ett internationellt samarbete gjorde det möjligt för Halmstads BK att möta laget FC Rudolfshügel från Österrike och det Danska laget B 03.
1925 vann klubben återigen distriktsmästerskapet och kom på andra plats i Sydsvenskan. Halmstads BK lyckades vinna Sydsvenskan 1926 och fick kvalificera sig i ett antal matcher mot IF Elfsborg för att nå Allsvenskan, men IF Elfsborg gick som segrare och vann med 2–1 efter tre matcher. Klubben kom endast på tredjeplats 1927, och en stor mängd skador resulterade i att klubben fick använda sig av 32 olika spelare den säsongen. 1928 gick Halmstads BK med i den nystartade serien Division 2 Söder; klubben anställde då också en amatörtränare vid namn Henning Helgesson. Örjans Vall kom endast på en andraplats i röstningen om Sveriges bästa fotbollsarenor, detta på grund av bristen på varma duschar. 1929 firade Halmstads BK 15-årsjubileum med att spela matcher mot SpVgg Sülz från Tyskland; 1600 personer beskådade matchen i ösande regn och SpVgg Sülz vann med 5–2.
Division II och uppåt Halmstads BK startade nästa årtionde med att hamna på 4:e plats i Division II södra.
Säsongen 1931, som blev försenad på grund av tung snö, hamnade klubben på fjärde plats ännu en gång. IS Halmia vann ligan 1932 och med hjälp av den lokala tidningen, Hallandsposten, startade de en kampanj där de försökte få de bättre spelarna i Halmstads BK att istället gå med i IS Halmia. Kampanjen blev ett misslyckande och Halmstads BK besegrade samma år IS Halmia i en välgörenhetsmatch för stadens arbetslösa.
Simmarna lämnade Halmstads BK och grundade istället SK Laxen.
Under tiden då laget var lett av Gunnar Olsson lyckades klubben ta sig till högstadivisionen. 1933 spelade de för första gången i klubbens historia i Fotbollsallsvenskan. Helt oväntat slutade debutsäsongen på en fjärde plats i tabellen, och de vann därmed brons. Året efter lyckades klubben inte uppnå samma resultat som året innan, och slutade på en nionde plats. Detta år blev även handboll en del av klubben.
Halmstads BK lämnade 1936 den högsta ligan, efter att slutat säsongen näst sist. De hade haft chansen att stanna kvar i den högsta ligan om de hade vunnit den sista matchen mot IK Sleipner, men de förlorade med 2-4.
Den tidigare professionella fotbollsspelaren ifrån England, Harry Bruce, blev den allra första icke-svenske lagledaren. 1938 var ett mellanår för klubben, då de slutade säsongen på en sjätte plats. Det engelska fotbollslaget Sheffield United spelade en vänskapsmatch mot Halmstads BK, som det förstnämnde laget gick segrande ur med 5-2. 1939 firade klubben 25-årsjubileum och vann Division 2, men IFK Göteborg visade sig vara det starkaste laget i kvalificeringsmatchen som de vann med 1-5.
Stora Silvret och nedflyttning HBK var en jojoklubb och gick upp i och ner från Allsvenskan ofta. Som nykomling säsongen 1954/55 slutade man tvåa, efter Djurgårdens IF och tog det stora silvret. HBK spelade i Allsvenskan decenniet ut och flyttades ner till division 2 inför säsongen 1960. Många hoppades att HBK snabbt skulle ta sig tillbaka till finrummet. Denna väntan skulle dock bli lång. 1964 vann man serien men lyckades inte i det efterkommande kvalet till Allsvenskan. Året efter var mörkret än större och man spelade för första gången, sedan nationella seriespelet infördes, i tredjedivisionen. Där skulle man förbli i tre säsonger. Med två raka andraplatser vann man 1968 Division 3 Sydvästra Götaland och var åter tillbaka i rikets andra division. 1969 slutade man på en fjärdeplats, sex poäng efter vinnande Hälsingborgs IF. 1971 vann man serien och kom tvåa i kvalspelet. Detta innebar att HBK efter 13 år åter kunde kalla sig allsvenskar. Sejouren blev ettårig i Allsvenskan, så också den efterkommande säsongen i division 2. 1974 var man åter upp i finrummet och skulle där stanna i 14 säsonger.
De första guldåren Efter att 1975 varit ytterst nära att åka ur vann klubben, under nye tränaren Roy Hodgson, som Stig Nilsson hade värvat till klubben, 1976 helt otippat sitt första SM-guld. En av de bästa spelarna i laget var den före detta landslagsspelaren Hans Selander som man värvade från Sirius. Rutger Backe gjorde 21 mål och vann skytteligan. 1977 följde spel i Europacupen för mästarlag där man åkte ut mot FC Dynamo Dresden.
1979 tog HBK sitt andra SM-guld genom att ta 36 poäng och de vann allsvenskan med en poäng. I laget spelade bland andra Rutger Backe, Hans Selander, Olle Sjödahl och Mats Jingblad. I Europacupen åkte man ut direkt mot danska Esbjerg fB.
1980-talet Efter ett antal mittenplaceringar åkte Halmstad 1987 ur allsvenskan. Med Stuart Baxter som ny tränare tog man sig dock via serievinst omgående tillbaka till allsvenskan året därpå.
1990-talet 1991 åkte HBK via spel i kvalsvenskan ur allsvenskan igen. Stuart Baxter flyttade till Japan och ersattes av Mats Jingblad.
Halmstad återkom till allsvenskan 1993, efter spel i diverse högre serier i det virrvarr som seriesystemet var under dessa år. Denna gången kom man för att stanna. Henrik Bertilsson vann skytteligan. Halmstads-spelaren Niclas Alexandersson debuterade i landslaget. 1995 vann HBK Svenska Cupen efter final mot AIK. I Cupvinnarcupen 1995/1996 åkte man ut mot Parma AC trots att man vann den första matchen med 3-0.
Framgångarna skulle fortsätta att komma med tränaren Tom Prahl, som tillträdde 1996. Prahl tog HBK 1997 till SM-guld för tredje gången och bröt därmed IFK Göteborgs dominans i allsvenskan. Mats Lilienberg vann även skytteligan med 14 mål. En annan stor profil i laget var Fredrik Ljungberg som 1998 debuterade i landslaget innan han lämnade HBK för spel i den engelska storklubben Arsenal FC.
1998 kvalade man till UEFA Champions League men åkte ut mot PFC Litex Lovech redan i första kvalomgången. 1997 spelade man final i UEFA Intertoto Cup mot SC Bastia, förlust med 2-1 totalt. Bastia vann med 1-0 på Örjans Vall i första final matchen medan HBK lyckades vinna med 1-0 nere på Korsika. Detta innebar att det blev förlängning där Bastia gjorde mål och på så sätt avgjorde finalmötet.
1993-1999 Tabellplaceringar
Allsvensk placering under 1993-1999Plats1993199419951996199719981999 1 10px 2 3 10px 10px 4 10px 5 10px 6 7 10px 10px 8 9 10 11 12 13 14
2000-talet 2000 blev man för fjärde gången svenska mästare, med spelare som Håkan Svensson, Petter Hansson och Stefan Selakovic i laget. Halmstad lyckades dock inte heller den här gången kvalificera sig för UEFA Champions League då man åkte ut mot belgiska Anderlecht i tredje kvalomgången. I UEFA-cupen vann man över bland annat Benfica innan man åkte ut mot TSV 1860 München. Efter klubbens fjärde SM-guld lämnade den legendariska ledaren Stig Nilsson klubben efter att ha drabbats av en stroke på guldfesten. Bengt Sjöholm, tidigare spelare i klubben, tog över som ordförande.
Tom Prahl lämnade HBK efter en 7:e plats säsongen 2001. Jonas Thern tillträdde som huvudtränare. Efter en mycket svag inledning på säsongen 2002 tog klubben under sommaren in spelare som Pascal Simpson, Magnus Svensson och Tomas Žvirgždauskas. Man räddade kontraktet och slutade på en 6:e plats.
Jonas Thern hoppade av redan efter två år och istället tog Janne Andersson, som tidigare varit assisterande tränare i klubben, över. Klubben blev 2:a i allsvenskan efter att ha lett inför den sista omgången. Guldet gick förlorat då Halmstad spelade 1-1 hemma mot IFK Göteborg samtidigt som Malmö FF vann sin match mot IF Elfsborg. Markus Rosenberg, inlånad från Malmö FF, vann allsvenska skytteligan med 14 mål. Andra spelare som utmärkte sig är Sharbel Touma och Dusan Djuric som båda var viktiga spelare i mittfältet. I anfallet spelade Rosenberg tillsammans med Yaw Preko.
I allsvenskan 2005 hade laget svårt att göra samma insats som under 2004 och såg under en period ut att bli inblandat i bottenstriden. Efter en svag sommar fick man under hösten bättre fart på spelet och hamnade i mitten av tabellen. Halmstads värvning från Island, Gunnar Heidar Thorvaldsson, blir hela Allsvenskans skyttekung. HBK gjorde dock succé när man på hösten, som enda svenska lag, lyckades kvalificera sig till Uefacupens gruppspel. Laget slog ut UEFA-cupens fjolårsfinalister Sporting Lissabon. I gruppspelet fick Halmstad spela sina matcher i Göteborg och mötte på "hemmaplan" Hertha Berlin (0-1) och UC Sampdoria (1-3). Laget lyckades inte att knipa någon poäng då man inte heller på bortaplan lyckades ta poäng mot RC Lens (0-5) och Steaua Bukarest (0-3). Halmstads BK:s enda målskytt under gruppspelet blev Dusan Djuric.
2006 tog Arne Ekstrand över ordförandeposten efter Bengt Sjöholm, som hade svårt att kombinera sitt jobb som VD för Tylö Bastu med ordförandeskapet i klubben. En uttalad målsättning för den nya ordföranden är att lösa "Arenafrågan", för att långsiktigt säkerställa klubbens elitambitioner.
Halmstad öppnade inte Allsvenskan 2006 bra. Första målet gjordes så sent som i den 7:e omgången av Per "Texas" Johansson i en 1-0-seger över Örgryte. Halmstad låg i botten under hela säsongen och slutade på 11:e plats när säsongen var slut.