Djurgårdens IF Fotboll

Djurgårdens IF Fotbollförening är fotbollsföreningen inom alliansföreningen Djurgårdens IF, vilken är baserad i Stockholm. Djurgårdens IF:s herrlag har år 2024 spelat 69 säsonger i Allsvenskan och vunnit den åtta gånger; totalt har man vunnit tolv SM-guld under säsongerna 1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005 och 2019. Djurgårdens IF herrlag ligger på sjätte plats i den allsvenska maratontabellen. Djurgårdens IF hade i december 2025 över 30 000 medlemmar. Djurgårdens IF har flest medlemmar i fotbolls-Sverige

Från 1936 till 2013 var Stockholms Stadion Djurgårdens hemmaarena för allsvenska matcher och i Svenska cupen, med undantag för ett år på Råsunda 2004 men som inte uppskattades av supportrarna. 2005 återvände man till anrika Stockholms Stadion. Vid derbymatcher mot Stockholmsrivalerna AIK och Hammarby IF, samt vid europacupmatcher, var Råsunda hemmaplan. Sedan sommaren 2013 är hemmaplan 3Arena, tidigare Tele2 Arena.

Djurgården har haft fyra storhetstider då merparten av föreningens SM-titlar vunnits. Dessa inföll under 1910-talet, 1950-talet och 1960-talet och 2000-talet. Djurgården kallas även för Djurgår'n, DIF, Järnkaminerna eller Blåränderna.

Historia

Bildande och de första åren Föreningen bildades 12 mars 1891 och då var det huvudsakligen dragkamp, löpning, rodd och skidor som stod på programmet. Däremot hade fotboll svårt att komma igång i slutet av 1800-talet i Stockholm, främst för att riktiga spelplaner saknades. År 1896 byggdes Idrottsparken, en cykel- och friidrottsarena. 1899 var året då fotboll kom med på Djurgårdens program. Teodor Andersson från Göteborg, en före detta Gaisspelare, blev medlem i föreningen och hjälpte till att starta fotbollssektionen.

Inledningsvis spelade laget i röda tröjorGänger, 2007. sid. 287, detta ändrades efter bara något enstaka år till tröjor med vertikala blåa ränder efter en riktlinje om matchdressens utseende som skrevs 1905. "Blus på längden randig mörkblå och ljusblå, byxor svart med revärer."Gänger, 2007. sid. 6 Laget har spelat i en blårandig matchdress sedan dess.

Djurgården nådde sin första final i svenska mästerskapet 1904 där laget förlorade mot Göteborgslaget Örgryte IS.Gänger, 2007. sid. 190 År 1912 vann Djurgården sin första SM-titel i fotboll, även denna gång i en final mot Örgryte där laget vann den andra omspelsfinalen med 3-1 på Råsunda IP i Solna. Det blev starten på lagets första storhetstid vilket innehöll ytterligare tre SM-titlar; 1915, 1917 och som avslutades med guldet 1920. I Svenska serien, Sveriges dåvarande högsta serie, nådde Djurgården inga större framgångar förutom en andraplats 1911/1912.

thumb|höger|150px|Einar "Stor-Klas" Svensson tränade laget mellan 1935 och 1944. Skotten John Smith Maconnachie är den förste som man med säkerhet vet tränade laget. Detta skedde under en kort period hösten 1922.Gänger, 2007. sid. 68 Djurgården hade efter 1910-talet en tyngre period sett till resultaten, säsongen 1926–27 undantagen då laget för första gången nådde Allsvenskan, en period som fick sitt klimax 1929 då laget blev nedflyttat till tredjedivisionen och fick spela där fram till 1932.Gänger, 2007. sid. 201

1935 avslutades verksamheterna på Tranebergs IP efter att kontraktet med Stockholms stad gick ut. Laget flyttade därefter till Stockholms stadion 1936.Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 287

Stockholms stadion Djurgården inledde 1940-talet, som många säsonger under 1930-talet slutade, med en topplacering i Division 2 Norra.Gänger, 2007. sid. 210 Det skulle dock dröja till säsongen 1944–45 innan laget lyckades nå förstaplatsen.Gänger, 2007. sid. 214 Nästa säsong i Allsvenskan var laget direkt hotat av nedflyttning, men lyckades hålla sig kvar med en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Sektionens genom tiderna största förlust i Allsvenskan skedde under denna säsong då laget på bortaplan förlorade mot IFK Norrköping med 11–1. Laget var dock inte bättre än att det åkte ner till andradivisionen igen efter säsongen 1947–48. Det blev en ettårig sejour i tvåan, med 15 poäng före serietvåan ÅtvidabergGänger, 2007. sid. 218, innan laget återvände till Allsvenskan för säsongen 1949–50 där de mäktade med en åttondeplats och 18 poäng.Gänger, 2007. sid. 219

Säsongen 1954–55 vann laget sin första allsvenska titel. Detta skedde under ledning av engelsk-kinesen Frank Soo. Under Soos ledning prioriterades ett fysiskt spel som senare kom att känneteckna Djurgården under 1950– och 1960-talen.Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 126Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 268 Laget höll sig kvar i toppen ett antal säsonger och i samband med hockeysektionens framgångar under 1950-talet handlade mycket i svensk sport om Djurgården. Säsongen 1959 avslutades med ytterligare ett allsvenskt guld.

Decenniet därpå flyttades klubben ner till division två, men vistelsen där blev kortvarig; året därpå gick Djurgården upp i Allsvenskan på nytt. Säsongerna 1964 och 1966 lyckades laget hämta hem guldet, båda gångerna efter kontroversiella inslag. 1964 vann de allsvenskt guld på grund av en tveksam straffspark i sista omgången mot IFK Göteborg.Gänger, 2007. sid. 52 Inför säsongen 1966 hade klubben IK Sirius bas köpt ett antal spelare från laget; Djurgården segrade trots en tunn spelartrupp. Den man som förknippades med dessa guld var Gösta Sandberg. Guldmatchen 1966 blev hans 300 och sista allsvenska match i blåränderna.

thumb|höger|150px|Tommy Söderberg ledde laget till final i SM-slutspelet 1988. Under 1970-talet började det gå sämre för Djurgården. Det fanns en hel del så kallade jojo-tendenser inom klubben – tränare och medlemmar av styrelsen kom och gick och resultaten i Allsvenskan blev väldigt varierande.Gänger, 2007. sid. 34-35 Allt från två tredje platser, 1970 och 1975, till en elfte plats 1976. Dessutom köptes omtalade nyförvärv in som sällan presterade enligt förväntan. 1972 kom dock lagets dittills största seger i Allsvenskan då de besegrade Hammarby med 8–1, ett rekord som skulle stå sig i 18 år.

Djurgårdens första riktiga formsvacka sedan efterkrigsåren kom under 1980-talet då laget var tvunget att kvala tre gånger för att nå Allsvenskan. Efter säsongen 1980 slutade djurgårdsprofilen Sven Lindman med elitfotbollen. Han spelade totalt 312 Allsvenska matcher för laget. Säsongen 1981 åkte laget ur Allsvenskan för första gången sedan 1960. De kommande säsongerna kom att handla om förlorade kval innan laget 1985, efter en dramatisk straffläggning, lyckades vinna mot Gais och ta sig upp till Allsvenskan igen. Laget lyckades dock inte bättre än att man åkte ur nästkommande säsong. 1987 anställdes Tommy Söderberg som ny tränare och laget vann division 1 norra med stor marginal.

Tränarbytet gav resultat i Allsvenskan 1988; Djurgården kvalificerade sig för slutspel och nådde final mot Malmö FF där det slutliga resultatet blev förlust med 7–3 efter två finaler. Laget etablerade sig de nästkommande säsongerna som ett stabilt allsvenskt lag rent sportsligt – ekonomiskt sett låg sektionen i botten och var inte sällan nära konkurs.

1990-talet inleddes med att Djurgården 1990 vann Svenska cupen för första gången och dessutom vann laget sin största seger någonsin i allsvenskan när de besegrade Hammarby med 9–1.Gänger, 2007. sid. 40

Trots denna inledning på 1990-talet kännetecknas årtiondet av jojo-tendenser där laget flyttades upp och ner mellan divisionerna; totalt bestod 1990-talet av sex säsonger i Allsvenskan och fyra i Division 1 Norra. Ekonomiskt sett låg Djurgården illa till, och efter incidenten med "Terror-Tommy" 1995, då en åskådare sprang in på planen och attackerade domaren Anders Frisk, tilldömdes sektionen en match utan publik och 370 000 kronor i böter.Gänger, 2007. sid. 41 1998 hade sektionen 10 miljoner i skulder och var hotad av konkurs.

2000-talet: Uppe i allsvenskan och tre SM-guld År 2000 spelades den första upplagan av den nya andradivisionen Superettan. Denna vanns av Djurgården och flyttades tillsammans med Malmö FF upp till Allsvenskan 2001.Gänger, 2007, sid 269 Inför säsongen värvades målvakten Andreas Isaksson från Juventus. Den allsvenska comebacken startade dock som de flesta på 1990-talet; den första segern kom i den sjunde omgången och laget låg länge i allsvenskans bottenskikt, men slogs till slut om guldet och slutade tvåa efter rivalen Hammarby.Gänger, 2007, sid 270

2002 tog Djurgården sin första allsvenska titel på 36 år, det nionde SM-guldet i ordningen, under ledning av tränarna Sören Åkeby och Zoran Lukic. Dessutom vann laget Svenska cupen samma år genom att besegra AIK i finalen och fullbordade därmed dubbeln.Gänger, 2007, sid 45 2003 försvarades SM-guldet. Mittfältaren Kim Källström, som spelade i klubben mellan 2002 och 2003, var med sina 26 allsvenska mål och 12 målgivande passningar en nyckelspelare. Efter säsongen lämnade Sören Åkeby och Zoran Lukic fortsatte som ensam huvudtränare med Stefan Rehn som assisterande. Tolv omgångar in i Allsvenskan 2004 tog Kjell Jonevret över som ny huvudtränare.

Under ledning av Kjell Jonevret nådde Djurgården den tredje kvalomgången i Uefa Champions League 2004/2005Gänger, 2007, sid 284-285 och fick där möta Juventus. Efter att ha spelat oavgjort (2–2) borta på Stadio Delle Alpi förlorade laget med 1–4 i returmötet som spelades på Råsunda. Säsongen avslutades med en fjärdeplats och ett nytt cupguld, det tredje totalt.

Djurgården vann Allsvenskan även 2005 samt tog ytterligare ett cupguld. En tredjeplats 2007 följdes av några tyngre år både sportsligt men framförallt ekonomiskt. 2008 lämnade Bosse Andersson sin position som klubbdirektör. Föreningen gjorde minusresultat samtliga år mellan 2008 och 2013.

3Arena (tidigare Tele2 Arena) (2013–) Efter en turbulent vår 2013 klev meriterade Per Mathias Högmo in som ny huvudtränare, och det var Bosse som övertygade honom att ta jobbet. Högmo ledde laget till tre segrar i de tre sista hemmamatcherna på Stockholms Stadion innan man bytte hemmaplan till Stockholmsarenan, då kallad Tele2 Arena, numer 3Arena. I november 2013 blev det klart att Bosse Andersson återvänder till föreningen, nu i en tydligare roll som sportchef. Det blev vändningen och början på en resa tillbaka mot toppen. Tillsammans med VD:n Henrik Berggren räddade han klubbens ekonomi, en stor del i detta var spelarförsälningar man gjorde, blanda annat Michael Olunga till Kina för närmare 50 miljoner kronor, vilket slog klubbrekord, men också Felix Beijmo till Werder Bremen för 30 miljoner kronor.

Säsongen 2017 slutade Djurgården på tredje plats vilket innebar både första medaljen sen 2007 samt att laget fick en plats i kvalet till Europa League 2018/2019, för första gången på tio år.

Efter tretton titellösa år tog Djurgården 2018 sin första titel sedan 2005, efter att i finalen av Svenska cupen ha besegrat Malmö FF på Tele2 Arena med 3–0. Tränare Özcan Melkemichel lämnade efter två säsonger och ersattes av tränarparet Kim Bergstrand & Thomas Lagerlöf. År 2019 blev Djurgården åter svenska mästare, på 66 poäng, en bättre än sina konkurrenter Malmö och Hammarby. Guldet och förstaplatsen innebar kval till Champions League säsongen 2020/2021 men Djurgården lyckades inte kvalificera sig.

Säsongen 2021 slutade Djurgården på tredje plats vilket innebar att laget fick en plats i kvalet till Europa Conference League 22/23. Djurgården klev in i andra kvalificeringsrundan och lyckades kvalificera sig genom att slå HNK Rijeka, Sepsi och APOEL. Framgångarna fortsatte i turneringens gruppspel där Djurgården vann grupp F med sina 16 poäng och gick därmed direkt till åttondelsfinal där man förlorade mot Lech Poznan med 5-0 över två möten.