miniatyr|JAS 39 Gripen miniatyr|J 35 Draken miniatyr|Hkp 4, Boeing Vertol 107 miniatyr|Före detta vägbas utanför Eneryda. Vägbaserna ingick i flygvapnets Bas 60 och Bas 90-system. miniatyr|I samband med Flygvapnets 90-årsjubileum flög 11 Jas 39 Gripen i formation över Skåne och Blekinge 12 dec 2016. Flygvapnet, tidigare Kungliga Flygvapnet, är en del av den svenska Försvarsmakten, vilken främst är inriktad på att med flygplan och helikoptrar lösa luftförsvarsuppgifter och attackuppgifter mot mål på havet och på land samt inhämta underrättelser med hjälp av spaningsflyg.
För detta används flygplan som jakt-, attack-(tidigare bomb-) och spaningsflygplan. Försvarsmaktens helikoptrar är sedan 2003 också samlade i flygvapnet.
I flygvapnet ingår fyra flygflottiljer och Försvarsmaktens Helikopterflottilj. Sedan 1942 har den främsta leverantören av stridsflyg varit Saab. Den senaste modellen är Saab 39 Gripen E/F.
Historik
Under 1910-talet började flyget organiseras inom armén och 1912 skedde den första militära flygningen från Lilla Värtans is utanför Stockholm. Marinen hade till en början flygverksamhet och därför kom flygskolan att förläggas vid Vaxholm. Under dessa år var flygets viktigaste uppgift spaning och arméns flyg låg under Fälttelegrafkåren. År 1913 tog utvecklingen fart med flyttning av verksamheten till Malmens flygplats utanför Linköping. Efter att endast bedrivit spaning, började sedermera bomb- och jaktflygplan användas.
Flygvapnet inrättades som eget vapenslag under 1920-talet. Försvarsbeslutet 1925 innebar skapandet av ett självständigt flygvapen från 1926 och flygvapenchefen tillträdde 1 juli 1925.
1926–1936 Flygvapnet bildades den 1 juli 1926 och utgick från verksamheterna hos Armén och Marinen. Under de första åren hade man materielbrist. I slutet av 1920-talet skedde en förnyelse av materielen via beställning av 18 nya flygplan: Svenska Aero J 5 och J 6 Jaktfalken och tolv brittiska J 7 Bristol Bulldog. Flygvapnet hamnade med dessa under stark kritik då man saknade en tydlig strategi och målsättning med verksamheten. Man drabbades även av flera svåra olyckor. Under 1931 och 1933 utredde två flygkommissioner verksamheten. Vändningen kom i och med försvarsbeslutet 1936 och det alltmer osäkra läget i Europa.
1936–1945 En stor satsning inleddes för Flygvapnet. Satsningen innebar också att man skapade en svensk flygindustri då Saab AB grundades 1937 med Linköping och Trollhättan som platser för flygtillverkningen. I Linköping kom det första helsvenska flygplanet Saab 17 att tillverkas. Man fortsatte att skaffa en rad utländska flygplan från Storbritannien, USA, Tyskland och Italien.
Det andra världskriget innebar att jaktflyget stärktes efter att man tagit intryck av vinterkriget i Finland och Slaget om Storbritannien, där jaktflyget varit avgörande. Under kriget började man att bygga ut Flygvapnet och flera nya flottiljer tillkom: Bråvalla flygflottilj i Norrköping, Hallands flygflottilj i Halmstad, Hälsinge flygflottilj i Söderhamn, Upplands flygflottilj i Uppsala och Blekinge flygflottilj i Kallinge. Flygvapnet bestod av 16 flottiljer: sex bomb, sex jakt, tre spaning och en torpedflottilj. År 1945 hade antalet flygplan ökat till runt 600 efter att 1939 varit endast 180 stycken.
1945–1990 De första decennierna efter krigsslutet kännetecknades av en stark expansion för flygvapnets del. Sveriges luftrum skulle inte längre försvaras av omoderna flygplan, utan av det bästa som för stunden stod att finna. Med början 1945 påbörjades stora inköp av överskottsmateriel, först med North American P-51 Mustang från USA, men även 1946 som första utländska kund för den brittiska de Havilland Vampire direkt från fabriken.
Kalla kriget innebar en storsatsning på det svenska flygvapnet och den inhemska flygplanstillverkningen gjorde att SAABs produktion i Linköping gynnades. Under 1950-talet kom klassiska svenska stridsflygplan som J 29 Tunnan, A 32 Lansen, och J 35 Draken. Stora satsningar gjordes även på en fortsatt utbyggnad av flygflottiljer efter andra världskriget, som Södertörns flygflottilj i Tullinge utanför Stockholm som tillkom 1946. Under början av 1950-talet ansågs Flygvapnet vara det då fjärde största i världen med fyra stycken flygeskadrar, 17 flottiljer, 2 flygkårer, 2 flygskolor och cirka 1 000 flygplan vilka fördelades på nästan 50 flygdivisioner.
År 1958 införde flygvapnet Bas 60-systemet, som byggde på defensiv spridning av flygstridskrafter i händelse av krig. Ett stort antal krigsbaser byggdes över hela landet för att kunna sprida ut flygdivisionerna i ett krigsläge. Även reservvägbaser byggdes. Under 1970 och 1980-talet vidareutvecklades Bas 60-systemet till Bas 90.
En flottilj, F 22, organiserades 1961–1964 för att ge FN understöd i den då pågående Kongokrisen.
Dessutom utvecklades det så kallade STRIL-systemet, bland annat genom att införskaffa modernare radarstationer och etablera en kontinuerlig övervakning av luftrummet (den så kallade incidentberedskapen).
Under 1960-talet påbörjades dock en reducering av flygdivisionerna, då fyra attackdivisioner och nio jaktdivisioner upplöstes. Dels genom en flottilj som avvecklades, två flottiljer omorganiserades till markskoleförband, men sedan att Chefen för Flygvapnet 1967 vakantsatte fyra divisioner.
Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) som tillsatts i februari 1967, presenterade 1971 sin utredning gällande lämpliga strukturförändringar i krigsmaktens fredsorganisation. Rapporten resulterade i att Roslagens flygkår (F 2), Östgöta flygflottilj (F 3), Svea flygkår (F 8) och Hallands flygkår (F 14) Södertörns flygflottilj (F 18) avvecklades under åren 1973–1974. F 14 och F 18 kom dock att leva vidare som markskoleförband under namnen Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18).
Under 1970-talet fortsatte reduceringen, då riksdagen 1975 beslutade om att avveckla Södermanlands flygflottilj och Kalmar flygflottilj sommaren 1980. I försvarsbeslutet 1977 reducerades Flygvapnet med sex jaktdivisioner.
I samband med 1977 års försvarsuppgörelse beslutades om att utveckla en ny flygplansmodell, det som sedermera blev JAS 39 Gripen. Innan 1989–1990 års säkerhetspolitiska omvälvningar hade riksdagen beslutat genom försvarsbeslutet 1982 om en nedläggning av Västmanlands flygflottilj och Flygvapnets Södertörnsskolor vilket verkställdes 1983 respektive 1986. I samma beslut beslutade Riksdagen att påbörja en anskaffning av delserie 1 om 30 JAS 39 Gripen med en option på ytterligare 110 flygplan.Fmv.se (2009-05-14) Gripen - Historik och bakgrund Läst 19 juni 2010
1990–2000 1990-talets nya säkerhetspolitiska läge genom slutet på kalla kriget innebar stora omstruktureringar inom Försvarsmakten, vilket innebar att ännu ett antal flygflottiljer lades ner. Genom försvarsbeslutet 1992 kom Västgöta flygflottilj och Bråvalla flygflottilj att läggas ner den 30 juni 1994 och genom försvarsbeslutet 1996 lades Krigsflygskolan och Hälsinge flygflottilj ner den 30 juni 1998.
2000 och framåt Under början av 2000-talet har ytterligare nedläggningar följt genom försvarsbeslutet 2000 Skånska flygflottiljen 2002, Upplands flygflottilj 2003, och senare genom försvarsbeslutet 2004 lades Jämtlands flygflottilj ned 2005. Vidare flyttades en helikopterskvadron från Säve, (där Göta flygflottilj huserat till 1969) till Såtenäs, varför Säve ej längre utgör en militär anläggning. Även Bas 90, flygvapnets bassystem, avvecklades. Inför försvarsbeslutet 2009 fanns ett förslag om att lägga ned Norrbottens flygflottilj, dock påverkades inget förband i försvarsbeslutet som resulterade i någon nedläggning.
År 2019 överlämnade Försvarsberedningen sin slutrapport till regeringen, där man föreslog hur det militära försvaret skulle utvecklas åren 2021–2025. Försvarsberedningen föreslog bland annat att Luftstridsskolan i Uppsala ombildas till Upplands flygflottilj (F 16). År 2020 föreslog Sveriges regering att återetablera flottiljen, vilken formellt invigdes igen oktober 2021.
Den 1 januari 2026 genomför Försvarsmakten omfattande strukturförändringar i syfte att skapa en enhetlig lednings- och organisationsstruktur som är densamma i fred som i krig, vilket underlättar övergången till höjd beredskap och stärker krigsförbanden. Förändringarna berör områden som ledning, logistik, utbildning och HR, och innebär att flera organisationsenheter överförs till försvarsgrenscheferna (Armén, Flygvapnet och Marinen) för att ge dem ökat mandat och ansvar. Huvudsyftet är att "jobba i fred som vi skulle göra i krig" och på sikt uppnå en robustare och mer adaptiv försvarsmakt, delvis som en anpassning till Natos krav på ökat kollektivt försvar (Artikel 3 i Nordatlantiska fördraget). Specifikt återtar Marinen och Armén ansvaret för den grundläggande officersutbildningen, och Flygvapnet tillförs bland annat Militärhögskolan Halmstad (MHS H) och Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS). Dessutom överförs Försvarsmaktens meteorologi- och oceanograficentrum (METOCC) till Upplands flygflottilj, HRC Specialurval till Luftstridsskolan och Flygstaben övertar även ansvaret över sambandscentralen från Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband. Förändringarna, som väntas vara genomförda till årsskiftet 2025/2026, innebär ingen personalminskning utan ska istället skapa bättre förutsättningar för tillväxt i krigsorganisationen.
Organisation
I fredstid är Flygvapnet indelat i ett antal olika flygflottiljer. Antalet aktiva flygflottiljer har minskat genom de olika försvarsbesluten sedan slutet av kalla kriget. Efter en stor omorganisation av Försvarsmakten 1994 avskaffades CFV och ersattes av med generalinspektörer för flygvapnet, vilket 2003 ändrades till flygvapeninspektörer.
Den 1 januari 2014 återinfördes befattningen "Flygvapenchef" inom Försvarsmakten. Befattningen har inte samma uppgift som före 1994, utan har nu som uppgift att produktionsleda förbanden inom Flygvapnet och vara deras främste företrädare genom att omhänderta Försvarsmaktens traditioner.9 kap. 11 §
Befälhavare Chefer för Flygvapnet 1926–1931: K.A.B. Amundson 1931–1934: Eric Virgin 1934–1942: Torsten Friis 1942–1954: Bengt Nordenskiöld 1954–1960: Axel Ljungdahl 1960–1961: Torsten Rapp 1961–1968: Lage Thunberg 1968–1968: Claës-Henrik Nordenskiöld 1968–1973: Stig Norén, 1973–1982: Dick Stenberg 1982–1988: Sven-Olof Olson 1988–1994: Lars-Erik Englund 1994–1998: Kent Harrskog Generalinspektörer för flygvapnet 1998–2000: Jan Jonsson 2000–2002: Mats Nilsson 2002–2003: Jan Andersson
Flygvapeninspektörer 2003–2008: Jan Andersson 2008–2011: Anders Silwer 2012–2013: Micael Bydén
Flygvapenchefer 2014–2015: Micael Bydén 2015–2019: Mats Helgesson 2019–2022: Carl-Johan Edström 2022–idag: Jonas Wikman
Divisioner
miniatyr|AJS 37 Viggen, vilket för flygplanet på bilden motsvarar anropssignalen Johan 57 I svenska flygvapnet har divisionerna sedan 1940-talet haft färger kombinerat med ett namn ur bokstaveringsalfabetet som namn. 4. divisionen kunde ha olika funktioner vid flottiljerna, till exempel kunde den fungera som stabsdivision, transportflyggrupp eller utbildningsenhet för meteorologer och värnpliktiga på flottiljerna, och var inte alla gånger utrustade med någon flygande utrustning.
Namnet på divisionen har varit för att visa vilken flygflottilj den tillhör. Exempelvis har första divisionen på F 10 Ängelholm benämnts Johan Röd. Motsvarande namn användes även som militär anropssignal, till exempel Johan 57, vilket motsvarade AJS 37 Viggen på F 10 Ängelholm.Flottiljer & Divisioner Läst 22 april 2013