Cerit är ett samlingsnamn för komplexa silikatmineral som innehåller de sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan. Den kemiska formeln för den ceriumrika analogen cerit-(Ce) skrevs tidigare (Ce,La,Ca)9(Mg,Fe3+)(SiO4)6SiO3OH)(OH)3. I samband med undersökning och beskrivning av lantandominant cerit förfinadeshttp://www.canmin.org/content/40/4/1177.abstract formeln till: (Ce,La,Ca)9(Mg,Fe3+)(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för cerit-(Ce)IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(Ce) respektive (La,Ce,Ca)9Fe3+(SiO4)3(SiO3(OH))4(OH)3] för ferricerit-(La).IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(La) Cerit-(Ce) förekommer som körsbärsröda, gråa till gråröda korniga massor. Det finns även en cerit med mer aluminiun än trevärt järn, aluminocerit-(Ce). Den senare har formeln (Ce,REE,Ca)9(Al,Fe3+)(SiO4)3[SiO3(OH)]4(OH)3
Historia År 1751 beskrev Axel Fredrik Cronstedt mineralet som en ”rödlätt, liffärgad och stundom blek-gul” tungsten från Bastnäs koppargruva. I samma skrift beskriver han en annan tungsten, ”hvit-grå” från en kopparskärpning på höjden av Bispberget.Cronstedt A. F., Kongl. RÖN och FÖRSÖK Gjorde med trenne Järnmalms arter, Svenska Academiens Handlingar För År 1751. Vol: XII, ss 226-232 I den senare vitgråa tungstenen fann C. W. Scheele 1781 ett nytt grundämne vars oxid hade sur karaktär. Scheele kallade oxiden för tungstenssyra. År 1783 lyckades de spanska bröderna d´Elhuyart ur samma oxid, utvunnen ur mineralet wolframit, framställa en metall som de kallade volframPer Enghag (2000), "Jordens grundämnen och deras upptäckt. Några viktiga teknikmetaller", Industrilitteratur, sidan 179, men som på engelska fick namnet tungsten. I Bastnäs tungsten fann J. Jacob Berzelius och Wilhelm Hisinger 1803 ett nytt grundämne som de kallade cerium.W. Hisinger, J.J. Berzelius, Cerium en ny metall funnen å Bastnäs Tungsten från Riddarhyttan i Westmanland; Henrik A. Nordström förlag, Stockholm 1804 Bastnäs tungsten fick namnet cerit medan Bispbergs tungsten fick namnet scheelit (länge dock benämnt enbart som tungsten).
Förekomst Cerit-(Ce) har påträffats i Nya Bastnäsfältet, och i Norbergs malmfält i Västmanland vid Södra Hackspik-, Malmkärra-, Johanna- och Åsgruvan.
Ferricerit-(La) har påträffats i Hackmandalen vid berget Yuksporr (Юкспорр), Kolahalvön i norra Ryssland.
Användning Under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet utvanns cermalm som exporterades till Tyskland, England och Frankrike. Cerit var det dominerande malmmineralet medan cerin (numera ferriallanit-(Ce)) utgjorde ett sporadiskt inslag. Per Geijer, Harald Carlborg, Riddarhytte malmfält i Skinskattebergs socken Västmanlands län, Kungl.Kommerskollegium, Beskrivningar över mineralfyndigheter nr 1, Stockholm 1923, Viktor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Sidor 110, 302, 295-296
Källor Hedin L-H. & Jansson M. 2007. Mineral i Sverige. Förlags AB Björnen. Noter
Kategori:Mineral