Drottningholms slott är ett kungligt slott beläget på Lovön i Mälaren, i Ekerö kommun väster om Stockholm. Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia har sedan 1981 sin officiella bostad i slottets södra länga.
Slottet fick sitt namn redan 1579, under Johan III:s tid. Han lät här uppföra ett stenhus åt sin drottning Katarina (Jagellonica). På initiativ av drottning Hedvig Eleonora planerades och byggdes det nuvarande slottet från 1662 till omkring 1750 som ett lustslott efter ritningar av arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä., Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman. År 1777 köpte staten Drottningholmsegendomen av drottning Lovisa Ulrika och den har sedan dess varit i dess ägo. Efter köpet fick Gustav III dispositionsrätten till Drottningholm, vilket kungafamiljen haft sedan dess. Slottet och slottsparken har genom tiderna förändrats och de regenter som bott där har satt sin prägel alltefter växlande stil- och modeströmningar.
Drottningholms slott räknas till den svenska stormaktstidens förnämsta slottsbyggnader och är Sveriges bäst bevarade kungliga slott.Nationalmuseum om Drottningholms slott På slottsområdet finns förutom slottet ett flertal byggnader och områden som Kina slott, Drottningholms slottsteater med Teaterplanen dessutom Lilla Kina, Hemmet, Götiska tornet, Drottningholmsmalmen. Slottet består av barockträdgård och en engelsk park. Parken och slottsbyggnaden är till stora delar öppna för besökare, men vissa delar är avspärrade för allmänheten eftersom de disponeras av kungafamiljen. Drottningholms park och byggnader besöks årligen av uppskattningsvis 700 000 personer från Sverige och utlandet.
Slottsområdet med huvudbyggnaden, slottsteatern, Kina slott, Kantongatan, parkerna och malmen blev 1991 ett av Unescos världsarv och var då Sveriges första objekt på världsarvslistan."Royal Domain of Drottningholm"; Världsarvsplan Drottningholm , s. 9 Det skyddade området kring världsarvet omfattar ett 40-tal byggnader. Förutom själva slottet med parken ingår även stora områden norr och väster om Ekerövägen.Uppgifter enligt Helena Chreisti, Slottsuppsyningsman, Drottningholms slottsförvaltning, 14 november 2011.
Slottet samt ett flertal av byggnaderna i slottsträdgården och några av byggnaderna på malmen är även ett statligt byggnadsminne. Drottningholms slott ägs av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk medan ståthållarämbetet förvaltar kungens dispositionsrätt.
Slottets historik 1500-talet miniatyr|Drottningholms slotts föregångare, 1650-tal. Norr är till höger. Bebyggelsen har sitt ursprung i byn Glia, omtalad första gången i dokument 1342. Under belägringen av Stockholm 1521 anlade Gustav Vasa ett befäst läger vid Glia, Under de följande åren som regent lade Gustav Vasa under sig gårdarna i byn, och 1553 lät han inrätta byn till en kungsgård, Glia gård. Från 1559 går kungsgården i stället under namnet Torvesund.Det medeltida Sverige 1:7 Attundaland“Redan i hedendomen skall här warit en Kungsgård, kallad Thorsund, och orten utmärktes fordom med namnet Glya eller Glin.” (Stockholms Stads historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven 1829)
Här lät Gustav Vasas andre son Johan III med början 1579 uppföra ett slott som fick namnet Drottningholm, efter hans gemål drottningen. Som arkitekt anlitades konstnären och arkitekten Willem Boy. Kort efter byggstart utbröt pesten i Stockholm och bygget fördröjdes. Drottningen var katolik och Drottningholm kom att spela en särskild roll som tillflyktsort för de sista katolikerna, som förföljdes i andra delar av riket.
När Katarina Jagellonica avled 1583 var slottsbygget ännu inte fullbordat. Johan III vistades efter hustruns död bara vid enstaka tillfällen på Drottningholm, sista gången var sommaren 1592. Slottet ägdes från 1603 av drottning Katarina (Stenbock) och efter hennes död kom flera ägare som drottningarna Kristina och Maria Eleonora.Malmborg (1966), s. 7
Kring 1650 övertog Magnus Gabriel De la Gardie Drottningholm, han intresserade sig för byggnaden och dess underhåll. Han inledde även ett restaureringsarbete under ledning av arkitekt Jean de la Vallée.Malmborg (1971), s. 135
Då Hedvig Eleonora förvärvade slottet 1661 var det ett stenhus i två våningar med ett torn som bestod av över 20 rum i den nedre våningen och cirka 10 rum i den övre våningen. Dessutom fanns ett kapell och en stor sal med 36 fönster.Malmborg (1971), s. 137
1600- och 1700-talen 1500-talsslottet brann ner den 30 december 1661, alltså samma år som Hedvig Eleonora hade köpt det. Efter den förödande branden fick arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. i uppdrag att uppföra en ny slottsbyggnad utifrån de bevarade murarna och källarvalven av Johan III:s slott.“K. Johan III:s förra Drottning Catharina lät här bygga ett stenhus och kallade då godset Drottningholm; men, sedan detta hus, år 1661, afbrann, lät K. Carl Gustafs efterlemnade Gemål, Enke-Drottningen Hedvig Eleonora, på egen kongl. bekostnad, anlägga det här warande kostbara och förträffliga slott, efter den i byggnadskonsten widtbekanta Herrens, RiksRådet Gr. Tessins ypperliga inrättning; och har slottets utseende, genom sednare tiders reparationer, mera wunnit än förlorat.” (Stockholms Stads historia från stadens anläggning till närwarande tid) Redan på våren 1662 förelåg ett färdigt ritningsförslag som godkändes av drottningen. Denna plan över anläggningen följde den moderna uppbyggnaden för slott som kallades Entre cour et jardin, som betyder att slottet vänder en representativ fasad mot en gård framför slottet och bakom slottet breder en trädgård ut sig.
Medan huvudbyggnaden färdigställdes fortsatte Tessin d.ä. med projekteringen av hela anläggningen. Byggnadsarbetena fortskred tämligen raskt eftersom arbetsstyrkan var stor. Förutom fackfolk fanns även särskilt ditkommenderade soldater. Totalt kunde det vara 400 man som samtidigt arbetade med slottsbygget.Malmborg (1971), s. 143
Midsommaren 1664 stod huvudbyggnaden färdig och året därpå var taket lagt. Byggnadskomplexet är cirka 160 meter långt (inklusive hörntornen) och cirka 50 meter brett. Fasadkulören var inte samma som idag utan murytorna var målade med rödfärg medan taklist och snickerierna ströks med grå oljefärg. Över slottets mittparti placerades ett torn prytt med en krona, som fortfarande syns på Wilhelm Swiddes kopparstick från 1692, tornet togs dock ner redan 1686. Idag finns bara ett litet kopparklätt torn med flaggstång. De av Tessin d.ä. planerade flygelbyggnaderna mot öster, på båda sidor om hamnen utfördes aldrig, inte heller balkongen mot trädgården.Malmborg (1972), s. 142–143
Fram till 1680 var Tessin d.ä. ansvarig arkitekt. Efter dennes död gick uppdraget till hans son Nicodemus Tessin d.y., då stod allt färdigt utom den norra kupolen och angränsande partier. Även inredningsarbetena hade påbörjats. Drottningholms slott blev Tessin d.ä. största arbete. miniatyr|Trapphuset, Drottningholms slott, övre vestibulen, september 2011. Nicodemus Tessin d.y. fick ansvar för inredningen, till vilken han tog hjälp av landets främsta konstnärer. Inredningsarbetena på slottet under Hedvig Eleonoras tid kan uppdelas i två perioder. Den första med överdådig barock under Tessin d.ä. och den andra, något enklare, under dennes son, som ansåg att slottets utsmyckningar “icke hållit takt med tiden”.Malmborg (1971), s. 145–146
Tessins huvudbyggnad, som utseendemässigt är påverkad av fransk-holländsk klassicism, rymmer det praktfulla trapphuset och paradrummen, medan de två sidolängorna innehåller bostadssviterna. Trapphusets skulpturala utsmyckning uppdrogs åt bildhuggaren Nicolaes Millich från Antwerpen. Hans statyer visande Apollo och Muserna levererades under 1670- och 1680-talen. Stuckarbetena i trapphallen och på fasaderna utfördes av Giovanni och Carlo Carove. Berömda är Hedvig Eleonoras paradsängkammare och Lovisa Ulrikas gustavianska bibliotek med inredningar ritade av Jean Eric Rehn (se Drottningholms slottsbibliotek), där drottningen gärna samlade lärda vänner, bland dem botanikern Carl von Linné, bergsrådet Daniel Tilas, matematikern Samuel Klingenstierna, språkvetaren Johan Ihre och historikern Swen Lagerberg. Intill paradsängkammaren ligger Ehrenstrahlsalongen med allegoriska skildringar utförda av hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl. Under Hedvig Eleonoras tid skapades även Drottningholms slottskyrka som inryms i det norra tornet. Inredningen tillkom senare och inspirerades av Carl Hårleman.
Drottningholms slott kom att förbli de kungliga damernas slott och år 1744 skänktes det som bröllopsgåva till Lovisa Ulrika då hon gifte sig med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik. År 1745 gav Lovisa Ulrika arkitekt Carl Hårleman i uppdrag att bygga på slottslängorna mot norr och syd med en våning för att inrymma tidsenliga bostäder, bibliotek och porträttgalleri. Byggarbetena utfördes från våren 1746 till 1750-talets mitt. Hårlemans påbyggnad ansluter pietetsfull till Tessins tidigare arkitektur och idag syns knappt att det rör sig om senare tillägg.Malmborg (1972), s. 177
Det var också på Lovisa Ulrika initiativ Drottningholmsteatern anlades och 1737 lät hon Carl Hårleman utföra ritningarna till Drottningholms slottsstall norr om slottskyrkan. Stallet till- och påbyggdes 1770 och 1777 troligen efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz. Byggnaden inrymmer idag högvakten vid Drottningholms slott. Norr om Kina slott lät Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik uppföra ett litet brukssamhälle för tillverkning av eleganta produkter som finsmide, spetsknyppling och sidenväveri. Området kallades på 1700-talet för Drottningholms Hall- och Manufakturrätt och finns idag delvis bevarat med sina byggnader längs Cantongatan.Malmborg (1966), s. 172
Lustträdgård och park Vid slottet anlades också en exklusiv fransk barockpark som skapades efter ritningar av Tessin d.y. och som till betydande delar bevarats till vår tid. Redan under Johan III:s tid fanns en nyttoträdgård, som troligen låg mellan slottet och Drottningholmsmalmen norr om slottet. Först på 1660-talets mitt lät Hedvig Eleonora uppgöra en generalplan för en större lustgård i den dåvarande djurgården väster om slottet. Generalplanen som upprättades av Tessin d.ä. visade en kraftig markerad mittaxel utgående vinkelrätt från slottsbyggnaden. En ny generalplan framlades 1681 av Tessin d.y. Enligt den sträckte sig barockparken även en lång bit mot norr (se avsnitt "Parkens generalplaner och förslag").Malmborg (1971), s. 226
Parkens bronsskulpturer är verk av en av den nordeuropeiska renässansens mest framträdande skulptörer, Adrian de Vries (se Museum de Vries på Drottningholmsmalmen). Samlingen fördes till Sverige som krigsbyte dels från Prag, dels från Frederiksborgs slott i Danmark.
miniatyr|Slottet och parken vid 1700-talets slut. På Drottningholmsmalmen uppfördes bostäder för slottets personal och gäster. I utkanten av parken ligger Kina slott med Confidencen, ett litet lustslott från 1769 som ersatte den äldre träpaviljongen från 1753. Från samma tid härrör Lilla Kina, Cantongatan 11. Huset utarrenderades på livstid åt Anna Sophia Hagman, hertig Fredrik Adolfs officiella mätress. Kina slott samt det intilliggande Vakttältet är ritat av Carl Fredrik Adelcrantz och hovintendent Jean Eric Rehn ledde arbetet med inredningen av lustslottet. Lovisa Ulrika hade länge bekymmer med dålig ekonomi. År 1777 var hon därför nödsakad att sälja Drottningholm inklusive sina samlingar till staten.Malmborg (1972), s. 203
Slottets underhåll försummades, men Gustav III lät anlägga den engelska parken med Fredrik Magnus Piper som arkitekt. Från Gustav III:s tid härstammar även det Götiska tornet som blev den enda realiserade av flera byggnader som han planerade i parken.