Nyårskonserten från Wien () är en årlig traditionsrik TV- och radiosänd symfonisk konsert med Wienerfilharmonikerna i Musikvereins "Golderner Saal" i Wien, där orkestern i huvudsak framför verk av Straussdynastin: Johann Strauss den äldre och hans söner Johann Strauss den yngre, Eduard Strauss samt Josef Strauss. Orkestern framför samma konsertprogram 30 december, 31 december och 1 januari, men endast den sista konserten sänds via radio och TV. Den första konserten i denna form arrangerades den 31 december 1939. Från och med den 1 januari 1941 har den anordnats på nyårsdagen.
Konserten är populär i hela Europa och på senare tid även över övriga världen. Biljettrycket är så stort att publiken måste förregistrera sig ett år i förväg för att delta i dragningen av biljetter till nästföljande år. Några platser är bokade för vissa österrikiska familjer och ärvs av nästa generationer.
Medan musikprogrammet alltid innehåller verk av Strauss-dynastin (Johann Strauss den äldre (sedan 1946) och yngre, Josef (sedan 1941) och Eduard (sedan 1964)), har sedan 1961 också verk av andra tonsättare, som Joseph Lanner, Carl Michael Ziehrer och Joseph Hellmesberger junior, regelbundet inkluderats i programmet. Dessutom har det sedan 1978 också förekommit verk av årets musikaliska jubilar, det året var det 150 år sedan Franz Schubert avled.
Som regel ingår inte bara kända verk i konsertprogrammet, utan också verk som inte har spelats i en nyårskonsert fram till dess. Fram till 1980-talet kallades de också "nyheter" (vad gällde nyårskonserten), men detta har sedan dess blivit ovanligt. Undantag från detta är nyårskonserterna 1986 och 1987, då endast redan framförda stycken stod på programmet. Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2023 bjöd på det högsta antalet sådana "nyheter" hittills, med tretton nyframförda verk; Detta beror dock också på att Nyårskonserterna på 1940-talet och början av 1950-talet innehöll tio, högst tolv musikstycken i hela programmet.
Musik och program Konsertprogrammen innehåller alltid musikstycken komponerade av Straussfamiljen: Johann Strauss den äldre, Johann Strauss den yngre, Eduard Strauss samt Josef Strauss. Emellanåt har det hänt att musik av i huvudsak andra österrikiska kompositörer har förekommit på programmet, såsom Joseph Hellmesberger junior, Joseph Lanner, Wolfgang Amadeus Mozart, Otto Nicolai (grundaren av Wienerfilharmonikerna), Emil von Reznicek, Franz Schubert, Carl Zeller, Carl Millöcker, Franz von Suppé och Carl Michael Ziehrer. 1980 blev Jacques Offenbach den första icke-österrikiske tonsättaren att spelas. År 2009 spelades musik av Joseph Haydn för första gången, då fjärde satsen av hans Symfoni nr 45 ("Avskedssymfonin") markerade 200-årsminnet av hans död. Andra europeiska kompositörer såsom Hans Christian Lumbye, Jacques Offenbach, Émile Waldteufel, Richard Strauss, Verdi, Wagner och Tjajkovskij har på senare år förekommit i programmen. År 2020 spelades musik av Ludwig van Beethoven för första gången för att högtidlighålla 250-årsminnet av kompositörens födelse.
De annonserade programmen består i huvudsak av 14 till 20 kompositioner utöver tre extranummer. Programmen innehåller valser, polkor, mazurkor och marscher. Av extranummer är det första ofta en snabb polka. Det andra är Johann Strauss den yngres vals An der schönen blauen Donau, vars inledning avbryts av lätta applåder av igenkännande och en Nyårshälsning på tyska (ursprungligen tillagd av Willi Boskovsky) framförs av dirigenten och orkestern till publiken. Ursprunget till denna tradition stammar från 1954 års Nyårskonsert då publiken avbröt tre stycken genom entusiastiska applåder och glädjeyttringar. Det sista extranummer är Johann Strauss den äldres Radetzkymarsch under vilken publiken klappar i takt till dirigentens ledning. Detta startade först 1958. Traditionen påbjuder också att dirigenterna sätter igång orkestern så snart de äntrat scenen, innan de bestigt podiet. Hela konserten tar ungefär två och en halv timme.
TV-utsändningen utökas med balettframträdande i diverse stycken under andra delen av programmet. Dansarna kommer från Wiener Staatsballett och dansar på olika berömda platser i Österrike: Schönbrunn, Slottet Esterházy, Wiener Staatsoper eller Wiener Musikverein. År 2013 var kostymerna designade av Vivienne Westwood.Tanz das Jahr – Das Shooting, Der Standard, 30 December 2013 Från 1980 till 2013 var blommorna som smyckar salen en gåva från staden Sanremo i Italien. 2014 försåg orkestern själv med blommorna och sedan det året har blommorna arrangerats av Wiener Stadtgärten.
Sedan 1959 har nyårskonserten direktsänds med kommentator i SVT via Österreichischer Rundfunk. Under konsertpausen sänds i TV cirka 30 minuters specialprogram från Wiens miljöer. Den sänds numera i över fyrtio länder över hela världen genom Eurovisionen. Konserten sänds även i Sveriges Radio P2 och i radiokanaler internationellt.Sveriges Radio P2 1 januari 2017, "Nyårskonserten från Wien"
År 2020 bestämde Wienerfilharmonikernas ledning på grund av Coronaviruspandemin att konserten under nyårsdagen 2021 skulle äga rum utan publik. Konserten sändes som under tidigare år över olika TV-kanaler. För att åstadkomma en viss form av applåder kopplade mediebolaget ORF in ett begränsat antal personer genom videomöten. Dessa personers bifallsyttringar hördes i konsertsalen över högtalare.
Historik Första konserten 31 december 1939 Det har funnits en tradition med nyårsdagskonserter i Wien sedan 1838, men inte med musik av Straussfamiljen. Mellan 1928 och 1933 spelades det sex nyårskonserter i Musikverein dirigerade av Johann Strauss III. Dessa konserter radioutsändes i ORF. thumb|Gyllene salen i Wiener Musikverein, platsen för konserten. 1939 föreslog Clemens Krauss, med stöd av Wiens Gauleiter Baldur von Schirach, en nyårskonsert med orkestern tillägnad Kriegswinterhilfswerk ('Krigsvinterhjälp'), för att förbättra moralen vid fronten. Enligt tidningsnotiser var det en "extraordinär konsert" (), för vilken en offentlig generalrepetition hölls den 30 december. Historikern Fritz Trümpi hävdade att konserten var en del av Joseph Goebbels propagandamaskin.Fritz Trümpi: Politisierte Orchester: Die Wiener Philharmoniker und das Berliner Philharmonische Orchester im Nationalsozialismus. Wien: Böhlau Verlag 2011, 257Tageszeitung Wiener Neueste Nachrichten, 22. Dezember 1939, S. 4, Rubrik Von Tag zu TagWiener Neueste Nachrichten, 28. Dezember 1939, S. 5, Rubrik Kleiner KunstspiegelDas Neujahrskonzert und so manch unhaltbare Legende . Artikel vom 29. Dezember 2015, abgerufen am 1. Jänner 2016. 1942 var nästan hälften av orkesterns musiker medlemmar i Nazistpartiet.https://web.archive.org/web/20150106044849/http://www.reuters.com/article/2014/10/08/us-music-viennaphilharmonic-idUSKCN0HX0O320141008
Clemens Krauss kärlek till valsmusik, särskilt familjen Strauss, var en bidragande orsak till att han valdes ut av Gobbels att iscensätta Wien som en stad "av optimism, musik och gemytlighet". Men "förmodligen också Krauss längtan efter stora framträdanden"Fono Forum: Wiener „Neujahrskonzert“ Von Braun zu Gold gewalzert , abgerufen am 1. Jänner 2016 samt att han efter Tysklands annektering av Österrike 1938 var upptagen på Gottbegnadeten-Liste, en lista med "Gudabenådade konstnärer för Konst och kultur i Nazityskland". I sin bok Politisierte Orchester visar Trümpi att under den nationalsocialistiska eran ökade antalet framförda verk av familjen Strauss av Wienerfilharmonikerna dramatiskt. Efter annekteringen av Österrike hamnade orkestern under Goebbels, men till skillnad från Berlinfilharmonikerna var den inte underordnad honom: Wienerfilharmonikernas engagemang för naziststaten var därför till stor del självbestämmande och självansvarig. Trümpi citerar ur ett kontrakt mellan Wienerfilharmonikerna och Reichsrundfunkgesellschaft:
Redan före andra världskriget hade de nazistiska ledarna utvecklat idén om att "stärka den 'nationella gemenskapen' med hjälp av så kallad 'lätt musik'". Historiskt sett var det inte förrän omkring 1940/1941 (det vill säga först efter den första nyårskonserten) som "moralen vid fronten och i hemlandet" lades till. Den första konserten ägde dock inte rum på nyårsdagen utan den 31 december 1939, första och enda gången det inträffat. Verk av Johann Strauss den yngre var de enda som framfördes i ett modest program. Noterbart är att varken An der schönen blauen Donau eller Radetzkymarschen framfördes.
Andra konserten 1941 och senare Utöver sociala och politiska motiv mottogs den första konserten i Strauss namn entusiastiskt. Krauss återvände till rodret för konserten den 1 januari 1941 (sedan dess har denna händelse alltid ägt rum på Nyårsdagen) och stannade där fram till 1945 och fokuserade konsertprogrammen för dessa år nästan uteslutande på kompositioner av Johann Strauss den yngre, med viss betydande öppenhet mot Josef Strauss. År 1941 spelade Wienerfilharmonikerna till förmån för den statligt kontrollerad fritidsorganisationen Kraft durch Freude,Tageszeitung Neuigkeits-Welt-Blatt, Wien, 22. Dezember 1940, S. 11, Rubrik Kunst und Kultur såsom också var fallet med de välgörenhetskonserter som pågick fram till 1945.
De första sex nyårskonserterna – och ytterligare sju efter nazistregimens fall – dirigerades av Krauss. Krauss dirigerade konserten varje år fram till sin död 1954, förutom två år då han lämnade över dirigentpinnen till Josef Krips. Under dessa år konsoliderades vad som länge skulle vara den vanliga repertoaren, baserad på verk av bröderna Strauss (Johann, Josef och i mindre utsträckning Eduard) och deras far Johann Strauss den äldre. Således utfördes 1941 tre verk av Josef för första gången, den snabba polkan "Eingesendet", valsen "Frauenwürde" och den franska polkan "Moulinet". 1943 framfördes polka-mazurkan "Die Libelle" av Josef Strauss för första gången.
Det första framförandet av An der schönen blauen Donau ägde rum 1942, för Radetzkymarch skedde det 1946. Vid den tiden etablerades de verk som kan betraktas som "kanoniska" av konserten, även om några som då var vanliga, till exempel I-Tipferl-Polka eller valsen Neu-Wien med manskör, absolut har glömts bort i de senaste decenniernas program. Vid tiden var valet av program också ofrivilligt samtidshistoria, vilket den mångårige krönikören av Nyårskonserterna, Kurt Diemann, visar på:Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, S. 168.
Vid Nyårskonserten 1941 framfördes för första gången Strauss Russischer Marsch och var avsedd som en hyllning till den tysk-sovjetiska icke-aggressionspakten som slöts i augusti 1939; Men 1941 var även året för invasionen av Sovjetunionen. Vid Nyårskonserten 1945 spelades valsen O schöner Mai! av Johann Strauss den yngre för första gången; I maj samma år kapitulerade Nazityskland, och därmed kapitulerade även Österrike. Nyårskonserten 1955 innehöll däremot valsen Mein Lebenslauf ist Lieb und Lust av Josef Strauss som inledning till programmet, och i maj 1955 återställdes Österrikes självständighetsfördrag.