mini|Einar Forseth omkring 1960. Carl Einar Andreas Forseth, född 7 augusti 1892 i Linköping, död 5 december 1988 i Stockholm, var en svensk målare, tecknare, illustratör, formgivare och professor, bland annat känd som monumentalkonstnär och glasmålare.
Einar Forseth är kanske mest känd för sina bysantinskt inspirerade guldmosaiker i Gyllene salen i Stockholms stadshus, vars väggar är täckta med 18,6 miljoner färgade mosaikbitar med glas och guld, som föreställer Mälardrottningen samt allegoriska figurer och fantasier i modernistisk stil, fullbordade våren 1923.
Forseth har varit med och skapat flera offentliga miljöer i Sverige, och är även rikt representerad i svenska kyrkobyggnader och biografer runt om i landet. Forseth var monumentalmålare och glasmålare.
Forseth var även verksam inom konstindustri, där han formgav gav både vardags- och prydnadsföremål för fabriksmässig tillverkning. Bland annat komponerade och dekorerade porslinsserviser för Lidköpings porslinsfabrik. Han blev internationellt uppmärksammad för sina glasmålningar i katedralen i Coventry i västra delen av Midlands i England 1962, där han utförde glasmålningarna i den del av katedralen som kallas Chapel of Unity i The New Coventry Cathedral.
Einar Forseth erhöll professors namn 1962.Nationalencyklopedin Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Museet i Stockholm och Svenska Statens porträttsamling på Gripsholms slott, samt 26 verk av honom i Västerås konstmuseums samling.
Familj Einar Forseth var son till den norske tecknaren och litografen Ole Andreas Forseth och hans hustru Hilda Borg. Han föddes i Linköping, men växte upp i Örebro. Där ägde och drev fadern en litografisk anstalt, där Einar Forseth var elev. 1905 flyttade familjen till Göteborg, där Einar Forseth senare påbörjade sina studier. Han utbildades vid Generalstabens litografiska anstalt 1905–1906.Svenskt konstnärslexikon del II, sid 220, spalt 1, Allhems Förlag, Malmö.
1917 gifte han sig med Irma Maria Ahlmén (1892–1979), dotter till kamrer Carl Ahlmén och Augusta Sävström. Paret fick två söner, födda 1919 och 1922.Vykortssignaturer/Einar Forseth. Åren 1925–1981 var Einar Forseth bosatt med sin familj i Bromma.
Utbildning 1908–1912 studerade Forseth vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och på Valands konstskola i Göteborg. På Valand var Forseth elev till konstnärerna Gunnar Hallström och Anders Trulson samt arkitekten Charles Lindholm. Lindholm kom att spela stor roll för Forseths fortsatta utveckling.
1912–1915 studerade Einar Forseth vid Konstakademien i Stockholm. Under akademitiden hade han Olle Hjortzberg som lärare i teckning och det var genom Hjortzberg han kom att intressera sig för mosaikkonst och glasmåleri.
De följande åren ställde han ut porträtt, landskapsmålningar, kompositioner med bibliska ämnen med mera, i olja, akvarell eller teckning. Under 1916 fick han ett större akademistipendium.
År 1917 började han på porslinskoncernen Upsala-Ekeby AB i Uppsala, där han skapade kakelugnsmodeller och dekorer till keramikföremål. Samma år var han även med och tävlade om kakelugnsmodeller på den stora Hemutställningen 1917, som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Kakelugnar var en viktig produkt för Upsala-Ekeby under många år innan centralvärmen slog ut dem.Uppsala-Ekeby. Text och ett flertal bilder av Einar Forseths keramikvaser med mera. Med hjälp av ett stipendium från Konstakademien 1919–1920 reste han till Frankrike (Paris), Tyskland, Italien, Spanien och Nordafrika för att studera vidare. När han tilldelades Statens resestipendium 1920–1922 kunde han vistas utomlands till 1922.
1920-talsklassicism miniatyr|Einar Forseth gestaltade Mälardrottningen i Gyllene salen i Stockholms stadshus.
Åren 1921–1923 utförde Forseth mosaiken i Gyllene salen i Stockholms stadshus och 1924 den största delen av dekorationerna i stuckrelief, textil och mosaik i vestibulen och Stora foajén i Stockholms konserthus. De stora mosaikerna i golvet och takens stuckaturer är hans verk, liksom de vävnader av Elsa Gullberg som pryder trappuppgångarna till parkettplanet. De hängde före ombyggnaden på 1970-talet i fonden bakom Stora salens podium. Samarbetet mellan Einar Forseth och Elsa Gullbergs vävkammare producerade ett antal textilier som fanns på flera håll i Konserthuset. Inne i Stora salen hängde vävnader från balkongerna och i foajéerna fanns draperier och mattor. De flesta har nötts ut av tidens tand och av vissa finns endast fragment bevarade. Med stöd av stiftelser som Jacob Wallenbergs stiftelse och Prins Carl Gustafs Stiftelse, och initierat av konst- och kulturhistorikern Åke Livstedt, har nya textilier kommit till.
Åren 1927–1928 utförde Forseth tillsammans med Ewald Dahlskog den konstnärliga inredningen på Chinateatern vid Berzelii park i Stockholm. I takkupolen hade de skapat inte mindre än 1 485 stjärnor, vilket var en exakt kopia av stjärnhimlen vid vårdagjämningen 1870. Stjärnhimlen målades senare över, men återställdes vid restaureringen inför musikalen Cats 1987.
Åren 1921–1923 dekorerade Forseth ett flertal nischer på Skandia-Teatern, ofta kallad Skandia-biografen, på Drottninggatan 82 i Stockholm, med inredning av Gunnar Asplund.
Formgivare och keramiker vid Lidköpings porslinsfabrik 1925 beslutade Lidköpings porslinsfabrik att anställa fler konstnärer, bland annat Einar Forseth. Han skulle där utföra servisdekorer.Porslin & Keramik, Stämplar & Signaturer, Knut Hallgren. Lidköpings porslinsfabrik hade problem med import av lera vilket ledde till att fabriken åren 1918–1923 hade ett dotterbolag i Tyskland som levererade både kaolin och färdiga, odekorerade varor. Från cirka 1925 satsade man på egna modeller och dekorer och det var då som flera konstnärliga medarbetare anställdes. Redan från 1920-talets början hade man haft ett visst samarbete med Rörstrands Porslinsfabrik i Stockholm. Einar Forseths bidrag till fabrikens servisdekorer blev från 1925 bland annat kaffeserviserna Blå stänk, Diana, Gazell, Svart ranka och Traneberg. Lidköpingsfabrikens specialitet var kaffekoppar. Dekoren Svart slinga av Forseth är från 1926. Hans föremål signerades "Forseth" eller "FO". Lidköpings porslinsfabrik hade grundats 1910 och fick olika ägare, Arabia 1927 och Rörstrand 1932, men trots det märktes produkterna med ALP, AB Lidköpings Porslinsfabrik, fram till 1943, då man övergick till Rörstrandsstämpel.Jane Fredlund, Auktionshandboken, Rabén & Sjögren, 1993, sidan 40.
1927 lämnade han Lidköpings porslinsfabrik och gav sig åter ut i världen. Han tillbringade två år i Grekland, Konstantinopel och Brittiska Palestinamandatet innan han återvände hem. När Lidköpings porslinsfabrik blev Rörstrand på 1930-talet tillverkades Forseths dekorer under ytterligare något år, dock fortfarande under fabriksnamnet Lidköping. Rörstrands Porslinsfabrik stängdes och revs 1926 och tillverkningen flyttades först till Göteborg, där man köpt upp Göteborgs porslinsfabrik, och senare till Lidköping.
Tekniker Forseths förknippas särskilt med monumentala verk. De är ofta hållna i en dekorativ arkaiserande och något naivistisk stil. Forseth blev mest känd för sina glasfönster, mosaikgolv, takmålningar och altarmålningar. Han var även formgivare och keramiker och skapade servisdekorer. Han utförde oljemålningar och mosaikarbeten.
Forseth formgav även flera svenska frimärken åren 1921–1947, affischer och litografier. Han gjorde grafik och bokillustrationer till barnböcker och diktsamlingar. Han gjorde målningar och glasmålningar i både Stockholm och i landsortskyrkor, han målade altartavlor i flera kyrkor, stuckreliefer i restauranger och biografer. Han utförde fresker och väggmålningar, både al secco och al fresco. Han gjorde gobelinvävnader, portalsmide, keramik, korfreskomålningar och marmormosaik.
Han gjorde bokillustrationerna med teckningar till författaren Dan Anderssons diktsamlingar Svarta ballader (1917) och Visor och ballader (1940). Kolvaktarens visor, diktsamlingen Svarta ballader, med Forseths teckningar gavs ut 1917 på Bonniers förlag. En postum utgåva av Dan Anderssons Visor och ballader är smakfullt illustrerad med svart och vita helsidesteckningar och cul-de-lampe (inom typografin är cul-de-lampe ett triangelformat ornament) av Forseth och gavs ut i Stockholm 1940.Författare: Dan Andersson.Litteraturbanken.2004 spelade Sofia Karlsson in ett musikalbum, där hon tolkar uteslutande låtar av Dan Andersson, Svarta ballader (inspelning av Sofia Karlsson). Svarta ballader är Sofia Karlssons andra studioalbum, utgivet 2005.
Forseth bidrog från 1918 till att förnya glasmålningstekniken och utförde glasfönster i en rad svenska kyrkor. Han arbetade även i al fresco, al secco, intarsia, blästrat glas och textil. På 1920-talet utförde han dekor för Rörstrands Porslinsfabrik. Som stafflimålare var han friare och spontanare, inte minst i sina resestudier från Grekland.
Tapeter i art déco-stil 1923 skapade Einar Forseth tapet för Nordiska Kompaniet (NK), som han ställde ut i Hallen för konsthantverk och konstindustri vid Jubileumsutställningen i Göteborg 1923.Digitalt Museum, Göteborgs Jubileum (Minnesutställning) 1923. Konstindustrins byggnad. Dagligrum. Tapet av Einar Forseth för NK Göteborgs Jubileum (Minnesutställningen), 1923. Einar Forseth skapade tapetoriginal med ett humoristiskt linjemönster med hjortar och blommor i svart på ljusrosa botten och med motiv av stiliserade, konturerade blommor och blad av ormbunkstyp. Tapeterna tillverkades 1917 av Kåbergs Tapetfabriks AB (C.A. Kåbergs Tapetfabriksaktiebolag) i Stockholm.Digitalt museum, tapetprov. Direktör för Kåbergs nya tapetfabrik åren 1909–1917 var Henrik Axelson.
Verk i urval
Utställningar Internationellt ställde Einar Forseth ut i Berlin 1922, Paris 1925, London 1929, 1931, 1956 och 1962, i Trondheim 1958, Biennalen i Salzburg 1962 och på Coventry Museum 1962. Samt i Oslo, Berlin, Detroit samt i Svenska Exlibrisföreningens utställning på Nordiska museet 1948.
Det samarbete mellan formgivare och tillverkare som etablerades i samband med Liljevalchs-utställningen utvecklades vidare. Bland annat ordnade Svenska Slöjdföreningen pristävlingar, och genom de konstnärer som deltog i dessa, Einar Forseth, Knut Hallgren med flera kom den internationella art déco-stilen att få sitt tidigaste svenska uttryck just inom tapetkonsten. Art déco är en kortform av franskans art décoratif, dekorativ konst. Art déco fanns som stil inom arkitektur, konst och formgivning från tiden mellan 1920 och början av andra världskriget. Stilens höjdpunkt inträffade i och med världsutställningen 1925 i Paris, Parisutställningen 1925, ’’Expositions Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes’’.
Den svenska art décon kännetecknades av en spröd elegans och kom senare att gå under beteckningen Swedish grace (ett begrepp som myntades av den engelska konstkritikern Morton Shand) eller Nordisk klassicism, ibland även kallad tjugotalsklassicism. De svenska art déco-mönstren för tapeter var ofta tecknade i guld och svart mot ljust gråbrun eller varmgul botten, eller i blågrå och grågröna toner mot en grund av matt silver. De innehöll ofta japaninspirerade blommor tillsammans med nonfigurativa streckmönster på en botten av oblekt papper. Tapeten kunde vara fernissad, en metod som började förekomma kring 1900 för utrymmen där det ansågs bra om tapeterna var tvättbara. De flesta svenska hem höll sig dock till de traditionella mönstren och hade fortfarande blommiga tapeter.
Ateljén i villan i Bromma mini|Forseths villa, Hallingsbacken 3, Ålsten.