Marilyn Manson är ett amerikanskt industrirockband, grundat 1989 som Marilyn Manson & the Spooky Kids av Brian Warner tillsammans med Daisy Berkowitz i Florida, USA. Warner antog också själv artistnamnet Marilyn Manson, vilket alltså kan syfta antingen på honom själv eller på bandet.
Bandet använder sig flitigt av uppseendeväckande och provocerande estetik, och är bland annat kända för sitt motstånd mot religion, i synnerhet kristendom, och som förespråkare av droger. Bandets musikgenre beskrivs ofta som svårbestämd, men beteckningar som industrimetal, gothic metal och skräckrock är vanligt förekommande. Varje album har getts en egen estetik, ofta utifrån ett specifikt tema. Debutalbumet Portrait of an American Family släpptes på Trent Reznors skivbolag Nothing Records. Det första genombrottet kom med tolkningen av Eurythmics låt ”Sweet Dreams (Are Made of This)” 1995; ännu större slog bandet med albumet Antichrist Superstar året därpå.
Det har hela tiden funnits ett starkt motstånd mot gruppen, främst inom den kristna högern i USA. Marilyn Manson har sålt över 50 miljoner album, haft stort inflytande på rockscenen, och rankades år 2000 av VH1 på plats 78 i listan över de 100 främsta hårdrocksartisterna.
Historia The Spooky Kids och de tidiga åren (1989 – 1992) Brian Warner som grundade bandet studerade 1989 på ett college i södra Florida med målet att bli journalist. Vid denna tid skrev han bland annat musikartiklar för studenttidningen The Observer (ej att förväxla med den brittiska veckotidningen The Observer) och för en nöjestidning kallad Tonight Today. Senare jobbade han även på livsstilstidningen 25th Parallel. Genom detta arbete träffade han flera artister och band som Marilyn Manson senare skulle komma att jämföras med, såsom Trent Reznor från Nine Inch Nails och My Life With the Thrill Kill Kult. Manson hade tidigt idéer om att göra vit rockmusik lika provocerande som hiphopen och ville på detta sätt testa gränserna. Vid ett tillfälle träffade han gitarristen Scott Putesky, visade honom ett antal av sina egna texter och föreslog att de skulle bilda ett band tillsammans, vilket Putesky accepterade. Tillsammans med basisten Brian Tutunick spelade de in sin första demo 1990 under namnet Marilyn Manson & the Spooky Kids. Vid denna tidpunkt använde de artistnamnen Marilyn Manson, Daisy Berkowitz, och Olivia Newton Bundy. Gruppen kompletterades snart med keyboardisten Stephen Bier, under namnet Madonna Wayne Gacy medan Olivia Newton Bundy ersattes av Gidget Gein, född Brad Stewart. 1991 blev Fred Streithorst bandmedlem under namnet Sara Lee Lucas, och blev därmed bandets första trummis, efter att gruppen under två års tid hade använt sig av Berkowitz trummaskin, en Yamaha RX-8.
Under denna tid hade den dömde mördaren Charles Manson fått mycket uppmärksamhet i media. Brian Warner hade redan i high school köpt hans album Lie, och baserade senare sin egen låt ”My Monkey” på Mansons ”Mechanical Man”. Detta var ett viktigt skäl till att Warner kom att skapa och uppfatta sig som alter egot ”Marilyn Manson”. Alla bandets artistnamn skapades utifrån uppfattningen att allt är uppdelat i gott och ont, och att dessa båda aspekter finns i varje helhet. Olivia Newton Bundy är sammansatt från Olivia Newton-John och Ted Bundy, Zsa Zsa Speck från Zsa Zsa Gabor och Richard Speck, Twiggy Ramirez från Twiggy och Richard Ramirez, och så vidare. Senare bröts dock denna tradition, med bland andra Zim Zum och John 5. Marilyn Manson skrev i sin självbiografi, The Long Hard Road Out of Hell: ”Marilyn Monroe hade en mörk sida, precis som Charles Manson har en god, intelligent sida.” Bilder av både Charles Manson och Marilyn Monroe, tillsammans med andra vackra, ”goda”, kvinnliga sexsymboler, och andra ökända massmördare, användes ofta i bandets tidiga marknadsföring, på affischer, flygblad och dylikt.
Marilyn Manson & the Spooky Kids blev snabbt mycket populära lokalt. En orsak till deras popularitet var bandets uppseendeväckande och ofta chockerande och provocerande estetik med drag hämtade från performancekonsten. På deras spelningar var det inte ovanligt att på scen få se nakna korsfästa kvinnor, barn i bur eller blodiga djurdelar. Manson, Berkowitz och Gein klädde sig ofta i kvinnokläder eller uppseendeväckande kostymer, med grälla färger och kraftiga mönster, och eftersom de inte hade tillgång till pyroteknik brände de istället saker direkt på scen. 1992 förkortade bandet sitt namn till endast ”Marilyn Manson”. De fortsatte att spela in demokassetter fram till 1993 då de uppmärksammades av Trent Reznor, som nyligen startat skivbolaget Nothing Records.
Portrait of an American Family och Smells Like Children (1993–1995) 1993 erbjöd Trent Reznor Marilyn Manson skivkontrakt, och gav dem möjligheten att åka med som förband på Nine Inch Nails turné. Bandet accepterade båda dessa erbjudanden, och började i juli 1993 spela in vad som skulle komma att bli Portrait of an American Family. Tillsammans med producenten Roli Mosimann spelade de in i Criteria Studios i Miami, Florida, såväl gammalt material från Marilyn Manson & the Spooky Kids-eran, som nyskrivet material. Hösten 1993 hade de avslutat arbetet med albumet The Manson Family Album, vars titel refererar till Mansonfamiljen. Albumet togs dock inte emot särskilt väl, och produktionen ansågs av både Trent Reznor och bandmedlemmarna som platt och tråkig. ”Jag tyckte, det här suger verkligen, så jag spelade det för Trent, och han tyckte det sög”, sade Marilyn Manson i en intervju med Miami New Times, 1994. Samtidigt hade bandet problem då Gidget Gein förlorat kontrollen över sitt tunga heroinberoende.
miniatyr|250px|Madonna Wayne Gacy, även kallad Pogo, 1995
I oktober 1993 gick Trent Reznor med på att producera om Marilyn Mansons album. Han tog bandet och masterinspelningen till The Record Plant i Los Angeles. Gidget Gein, nu inlagd på grund av en överdos, var inte inbjuden. Efter sju veckors arbete var albumet, nu omdöpt till Portrait of an American Family, redo att släppas på Interscope Records. När första singeln, ”Get Your Gunn”, började spelas på radio fick Gein ett brev som förklarade att hans tjänster inte längre behövdes i Marilyn Manson, efter att han överdoserat för fjärde gången. Han ersattes av Twiggy Ramirez, då känd som Jeordie White, från thrash metal-bandet Amboog-a-Lard från Miami. Som basist spelade Ramirez med Marilyn Manson första gången i december 1993, under en veckolång turné i Florida, med förbandet Jack Off Jill. Den första större turnén Ramirez spelade på var en två veckor lång USA-turné. Under samma turné träffade Marilyn Manson för första gången Anton LaVey, grundaren för Church of Satan, och tilldelades titeln ”reverend” 1994.
I mars 1995 påbörjades den första USA-turnén med Marilyn Manson som huvudband, en två månader lång turné med Monster Voodoo Machine som förband. Detta blev trummisen Sara Lee Lucas sista turné med bandet. Förhållandet mellan honom och Manson hade varit spänt under en längre tid och förvärrades under turnén. Det hela slutade med att Manson satte eld på Lucas trumset, under den näst sista spelning, under framförandet av den då aktuella singeln ”Lunchbox”. Lucas slutade efter den avslutande spelningen dagen efter. Mindre än två veckor senare ersattes han av Ginger Fish och bandet började turnera igen, denna gång med Danzig och Korn.
Turnén avslutades sommaren 1995. Bandet flyttade till sin nya studio, Trent Reznors Nothing Studios i New Orleans, Louisiana, för att jobba med ”Dope Hat”, den tredje singeln från albumet Portrait of an American Family. Till låten spelade de in en musikvideo med Marilyn Manson i rollen som Willy Wonka i en skräckversion av den psykedeliska båtfärden i filmen Willy Wonka och chokladfabriken från 1973. I samma film framförs även låten ”The Family Trip” som också förekommer på albumet. Dope Hat-singeln utvecklades och fylldes på med covers och remixer, och slutligen blev den istället ett en timme långt remixalbum som döptes till Smells Like Children. Albumet innehöll femton spår med remixer, covers, och bisarra ljudexperiment men även bandets version av Eurythmics ”Sweet Dreams (Are Made of This)”, vilken blev Marilyn Mansons första riktiga hit. Videon spelades ofta på MTV, till skillnad från Dope Hat-videon, vilken endast fick visas nattetid på MTV, och pressen började omskriva Marilyn Manson som ett lovande band med tydliga kvaliteter.
På detta följde en fem månader lång turné, som varade mellan september och februari, då bandet började spela nytt material som ”Irresponsible Hate Anthem”, ”Tourniquet” och ”Minute of Decay”. Vid denna tid var rykten om ett nytt album vida spridda, och bekräftades när bandet återvände till Nothing Records studio i början av 1996, för att spela in vad Manson beskrev som ”en mystisk ritual designad för att åkalla apokalypsen”.
Antichrist Superstar (1996–1997) Marilyn Mansons andra fullängdsalbum, Antichrist Superstar, släpptes 8 oktober 1996. Det spelades in i Nothing Studios, med Trent Reznor som huvudproducent. Skapandeprocessen var lång och svår, och kantades av experiment med sömnbrist och ett nästan konstant droganvändande, med syfte att skapa en miljö passande albumets stämningsfulla och ibland våldsamma innehåll. Under denna period förekom starka motsättningar inom bandet, vilket ledde till att Daisy Berkowitz lämnade gruppen. Med Berkowitz ute ur leken blev basisten Twiggy Ramirez istället huvudgitarrist på stora delar av Antichrist Superstar. I sökandet efter en ny gitarrist, inför den stundade turnén, anordnades en audition. Timothy Linton fick platsen och valde artistnamnet Zim Zum, ett namn inspirerat av Kabbala, och bröt därmed den sexåriga traditionen med artistnamn baserad på motsättningen ikon–mördare. Kabbalamystiken var en av de stora inspirationskällorna till albumet.
miniatyr|Marilyn Manson framför låten ”Antichrist Superstar”, vid ett podium med blixtsymbolen som användes för albumet
Albumets första singel, ”The Beautiful People”, placerade sig ganska väl på försäljningslistan för alternativ rock, och skapade tillräckligt höga förväntningar för att Antichrist Superstar skulle erövra tredjeplatsen på albumlistan när den väl släpptes. På albumet följde bandets största och hittills längsta turné, den ett och ett halvt år långa världsturnén Dead to the World Tour, som innebar Marilyn Mansons konsertdebut i Alaska‚ Hawaii, Storbritannien och vissa andra delar av Europa, Sydamerika, Asien och Australien, allteftersom bandets rykte och popularitet spreds i världen. I USA fick bandet mer uppmärksamhet än någonsin, men långt ifrån all uppmärksamhet var positiv.
Vid denna tid debatterades i den amerikanska kongressen, ledd av senator Joseph Lieberman, huruvida våldsamt textmaterial kunde påverka ungdomar. Lieberman refererade senare till Marilyn Manson som ”den sjukaste grupp som någonsin marknadsförts av ett traditionellt skivbolag” Dessutom omsvärmades nästan varenda konsert av religiösa organisationer som vädjade till fansen att inte besöka konserten, då de ansåg att gruppen gjorde sig skyldig till hädelse.