André Weil, född 6 maj 1906, död 6 augusti 1998, var en fransk matematiker, känd för sitt grundläggande arbete inom talteori och algebraisk geometri. Han var en av grundarna till Bourbakigruppen. Filosofen Simone Weil var hans syster.

Liv Weil studerade vid Paris, Rom och Göttingen och fick sin doktorsexamen 1928. Under sin tid i Tyskland blev han vän med Carl Siegel. Han tillbringade två akademiska år vid Aligarh muslimska universitet i Indien från 1930. Efter ett år i Marseille tillbringade han sex år i Strasbourg. Han gifte sig 1937.

När andra världskriget bröt ut befann sig Weil i Finland. Hans fru återvände till Frankrike utan honom. Vid finska vinterkrigets utbrott arresterades han för misstanke om spionage. Weil återvände snart till Frankrike via Sverige och blev fängslad i Le Havre för att inte ha inställt sig vid inkallelse. Han flyttades senare till Rouen, där han mellan februari och maj 1940 gjorde de verk som skapade hans rykte. 3 maj 1940 blev han dömd till fem års fängelse men bad att få göra militärtjänst istället och gavs möjligheten att gå med i ett regemente i Cherbourg. Efter Frankrikes fall i juni 1940 återförenades han med sin familj i Marseille, dit han anlände till sjöss. Därefter reste han till Clermont-Ferrand, där han lyckades återförenas med sin hustru, Éveline, som hade bott i det tyskockuperade Frankrike.

I januari 1941 seglade Weil och hans familj från Marseille till New York. Han tillbringade resten av kriget i USA med stöd av Rockefeller- och Guggenheimstiftelsen. Under två års tid undervisade han grundläggande matematik vid Lehigh University. Han sade upp sig från tjänsten vid Lehigh och flyttade till Brasilien, där han undervisade vid Universidade de São Paulo från 1945 till 1947 och där han samarbetade med Oscar Zariski. Weil och hans fru fick två döttrar, Sylvie (född 1942) och Nicolette (född 1946).

Han valde att återvända till USA och undervisade vid University of Chicago från 1947 till 1958, innan han flyttade till Institute for Advanced Study, där han kom att tillbringa resten av sin karriär. Han var huvudtalare ("Plenary Speaker") vid internationella matematikerkongressen (ICM) 1950 i Cambridge, Massachusetts, 1954 i Amsterdam och 1978 i Helsingfors. Weil valdes in som utländsk ledamot i Royal Society 1966. År 1979 delade han Wolfpriset i matematik med Jean Leray.

Verk Weil gjorde betydande bidrag inom flera områden, däribland hans upptäckt av en koppling mellan algebraisk geometri och talteori. Detta utgjorde hans doktorandarbete och ledde till Mordell-Weils sats 1928.

Under tiden han var fängslad 1940 bevisade han ett specialfall av Riemannhypotesen för lokala zetafunktioner. De så kallade Weilförmodandena var väldigt inflytelserika kring 1950, och bevisades i stort av Bernard Dwork, Alexander Grothendieck, Michael Artin och Pierre Deligne.

Referenser

Källor André Weil vid MacTutor History of Mathematics archive. Externa länkar

Kategori:Franska matematiker under 1900-talet Kategori:Alumner från École normale supérieure Kategori:Alumner från Paris universitet Kategori:Wolfpristagare i matematik Kategori:Födda 1906 Kategori:Avlidna 1998 Kategori:Män Kategori:Talteoretiker Kategori:Kyotopristagare Kategori:Matematikhistoriker Kategori:Ledamöter av Franska vetenskapsakademien Kategori:Forskare från Paris Kategori:Personer verksamma vid University of Chicago Kategori:Personer verksamma vid Strasbourgs universitet Kategori:Personer verksamma vid Haverford College Kategori:Personer verksamma vid Institute for Advanced Study Kategori:Alumner från Göttingens universitet Kategori:Ledamöter av Royal Society Kategori:Ledamöter av National Academy of Sciences Kategori:Ledamöter av Bayerische Akademie der Wissenschaften Kategori:Mottagare av Steelepriset