Tjerkasy [tʂɛrˈkɑsɪ] ( ; ) är en stad med cirka 285 000 invånare i centrala Ukraina. Staden är huvudstad i Tjerkasy oblast (län) liksom administrativt centrum för det omgivande Tjerkasy rajon (distrikt) inom Tjerkasy oblast. Staden själv är två separata administrativa områden (rajoner), Sosnivskyj rajon (med Orsjanets by) och Prydniprovskyj rajon, inom Tjerkasy oblast.
Staden är belägen på stranden av Krementjukreservoaren i floden Dnepr (Dnipro) cirka 160 kilometer sydost om den ukrainska huvudstaden Kiev. Järnvägslinjen mellan Moskva och Odessa går genom Tjerkasy och passerar här Dnepr på en 12 km lång kombinerad tåg- och vägbro som till största delen löper på en fördämning, som är Ukrainas längsta av sitt slag. Brodelen är 1174 meter lång.
"Tjerkasy" var den ryska benämningen på kosackerna.
Stadens namn Efter den ukrainska självständigheten 1991 har många städer bytt namn från ryska till ukrainska namnformer. Stadens officiella namn är i dag Черкаси, med svensk translitterering från ukrainska blir stadens namn Tjerkasy. Under Ryska imperiets och sovjettiden var det ryska namnet Черкассы mest utbrett som med svensk translitterering från ryska skrivs Tjerkassy. De ökade kontakterna med väst har gjort behovet av translitterering från det kyrilliska alfabetet nödvändigt; man ser därför ofta ukrainska företag, universitet, idrottsklubbar med mera använda engelsk translitterering av stadens namn till Cherkasy och Cherkassy.
Historik vänster|mini|Storfurstendömet Litauen mini|Gyllene horden, 1389. Arkeologiska fynd visar att området där Tjerkasy ligger idag var bebott av skyterstammar för över 4 000 år sedan. En permanent bosättning är känd från slutet av 800-talet.
Staden Tjerkasy grundades under Kievrikets tid. Orten omnämns första gången i bevarade skriftliga källor 1286. Det gamla Tjerkasy nämns i gamla ryska annaler och i brev från Krims khan Meñli I Giray. Under 1200-talet och fram till 1600-talet utsattes området flera gånger för fientliga anfall. Först från Gyllene horden då Orda khan 1237 invaderade stäpperna östra om Dnepr och senare var med till att besegrade resterna av Kievriket. Sedan kom anfall från turkar och krimtatarer. Som ett försvar mot fiender byggdes 1392–1402 en träborg, Tjerkasyborgen, som ersattes av ett slott 1549. Slottet finns inte längre utan på platsen ligger idag ett stort monument över segern i Stora fosterländska kriget.
Staden fortsatte att växa runt borgen. Från 1400-talet bodde kosacker i Tjerkasyområdet. Staden hamnade på 1300-talet under Storfursten av Litauen och förblev så fram till 1569, då de ukrainska områden hamnade under polskt styre. Under det polska styret började zaporizjakosackerna utgöra en del av den kungliga kronarmén. Kosackernas första hetman var Ostap Dasjkevytj, vilken bistod Polen stort. Den polske kungen och storfursten av Litauen Stefan Batory som ville trygga landets södra delar mot krimtatarerna, skapade en arméorganisation runt zaporizjakosackerna och hans efterföljare på posten som polske kung Sigismund III Vasa, som även var svensk kung, överlämnade därför bland annat Tjerkasy till kosackerna. mini|vänster|150px|Bohdan Chmelnytskyj Från 1589 inleds en period av konflikter inom Polsk-litauiska samväldet mellan kronan och kosackerna. Polackerna försökte med bestraffningar avstyra kosackernas anfall mot tatarerna och turkarna vilka vid den tidpunkten hade fredsavtal med det polsk-litauiska samväldet. Vidare infördes en kyrklig union mellan de katolska och ortodoxa kyrkorna. Följden av detta blev många militära konflikter mellan kosackerna och den polsk-litauiska armén, vilket utmynnade i Chmelnytskyj-upproret (1648–1654). Under upproret hade Tjerkasy en viktig roll i försvaret mot den polsk-litauiska kronans styrkor. Ett försvar som leddes av nationalhjälten Bohdan Chmelnytskyj. Han står numera staty på Sjevtjenko-boulevarden. Upproret ledde till att det polsk-litauiska samväldet i omgångar förlorade kontrollen över delar av området. Redan 1648 kontaktade Chmelnytskyj ryssarna och hörde sig för om en eventuell union med dem. Ryssarna ansåg att tillfälligt inte var lämpligt. Men efter en lång tvekan som varade i flera år antog de hans förslag och röstade (1653) för en union med zaporizjakosackerna i en förening mellan Ryssland och delar av det område som nu är Ukraina och som då kallades Lillryssland. Detta ledde till det polsk-ryska kriget 1654–1667. Tjerkasy förblev polskt och fick år 1691 magdeburgska stadslagar. Först efter Polens andra delning 1793 blev staden en del av Kejsardömet Ryssland och fick sina stadsrättigheter 1795. Staden var 1796–1923 en del av Guvernementet Kiev, en administrativ placering som fortsatte under Ukrainska SSRs förste år innan Kiev oblast bildades 1932.
mini|William Hasties stadsplanering från 1826 är utformad som ett rutmönster med breda raka gator och offentliga parker. Den norra stadsdelen planerades 1826 av den skotska arkitekten William Hastie. Stadsplaneringen är utformad som ett rutmönster med breda raka gator och offentliga parker. Staden Tjerkasy utvecklades mycket tack vare järnvägen som kom till Tjerkassy 1870-1876, järnvägsbron över Dnepr och järnvägen mellan Bachmatj-Odessa som går genom staden som öppnade 1912 samt ångfartygen som trafikerade Dnepr. I staden byggdes bland annat Brodesky’s sockerraffinaderi som 1854 var Ukrainas första, Zeresky’s tobaksfabrik 1878 (stängd 2009) och en mekanisk fabrik. Tjerkasy blev en av de viktigaste omlastningsplatserna för timmer som hade transporterats på Dnepr från flodens norra grenar. Tillgången på virke bidrog till etableringen av stadens många möbelfabriker. År 1910 skapade flygplanskonstruktörerna, och akademiker från Tjerkasy Gymnasium, bröderna Andrij, Ivan, Jevhen och Hryhorij Kasianenky deras första flygplan "Kasianenky № 1" i Tjerkasy var de också testade sina egna flygplansmodeller.Брати Касяненки: політ крізь морок часуminiatyr| Bilden visar kropparna av de ryska kommunarderna som dödades i Tjerkassy 1919. Kommunarderna var medlemmar av Röda armén som hade tagit kontroll över Tjerkassy under det ryska inbördeskriget. När Symon Petljuras Ukrainska folkrepublikens armé och Anton Denikins vita armé intog staden, genomförde de brutala pogromer som resulterade i många dödsoffer, inklusive dessa kommunarder.
Under perioden 1922–1991 var Tjerkasy en del av Sovjetunionen, men kom under sovjetisk kontroll redan 16 januari (29 januari enligt gregorianska kalendern) 1918. Under inbördeskriget övergick kontrollen över staden under en kort tid 1918 till tyska trupper och lokala antikommunister. Röda armén återtog staden i december 1919. Från 1932 var staden en del av Kiev oblast. Under andra världskriget var staden ockuperad av nazityska trupper från den 22 augusti 1941 till den 14 december 1943. Åren 1943–1944 blev ett antal tyska divisioner inringade och praktiskt taget förintade av två sovjetiska fronter vid staden (se Korsun-Tjerkassy-fickan). År 1954 blev Tjerkasy huvudstad i ett nybildat oblast (Tjerkasy oblast), det yngsta oblastet i Ukraina. Sedan dess har invånarantalet ökat till det fyrdubbla. Den relativa levnadsstandarden ökade for stadens invånare under 1950-, 1960- och 1970-talen. Under denna tid byggdes nya bostadsområden och offentliga byggnader. Även många kulturinstitutioner inrättades. Exempel på offentliga byggnader är Sovjethuset (1959) Tjerkasy järnvägsstation (1965), Tjerkasy centralstadion (1957), Sjevtjenko musik- och dramateater (1964) samt inomhusmarknaden (1971). Även nya företag inom kemisk-teknisk industri grundades.
År 1954 påbörjades bygget av Krementjukreservoaren och Krementjuks vattenkraftverk i Krementjuk, vilka var färdigbyggda 1959. Detta betydde samtidigt att de delar av staden som låg lågt och nära floden fick utrymmas för att göra plats för vattenmagasinet. År 1960 byggdes en 1174 meter lång bro över Krementjukdammen och året efter var den över 10 km långa fördämningen klar. 1961 byggdes den största anläggningen för produktion av kvävegödselmedel i Ukraina. År 1965 fick staden sina första trådbussar. I november 1986 tilldelades Tjerkasy den sovjetiska orden Arbetets röda band.
Tjerkasys judar miniatyr| 300px|Bosättningsområdet för judar i Kejsardömet Ryssland (röd linje) och den ryska lydstaten Kongresspolen. Karta från Jewish Encyclopedia 1901-06. Markeringarna anger den judiska befolkningen i procent av hela befolkningen i varje län. Det ljusaste betyder omkring 5 %, det mörkaste över 17 %. miniatyr|Tjerkasys synagoga från 2003
Det har bott judar i Tjerkasy i över 500 år. De första bosatte sig i staden på 1400-talet, då de återfinns i källor från 1487–1488 och 1500. År 1581 blev stadens judiska vinhandlare överfallna av kosacker och judarna fick fly från Chmelnytskyjs massakrer som började i juni 1648, då kosackledaren kom till staden. 1664 mördade lokalbefolkningen flera judar och polacker. Därefter bodde inga judar i Tjerkasy fram till slutet av 1600-talet. Judarna börjar åter att dyka upp i staden i början av 1700-talet, men de fick lida mycket av attacker från det pro-ukrainska paramilitära kosackförbandet Hajdamaka. Katarina den stora tillät judarna att bosätta sig i Tjerkasy 1762. När kosacken Maksym Zalizniaks styrkor intog staden under andra halvan av maj 1768, dödades många judar och resten av dem blev utvisade. Detta orsakade återigen en stor nedgång i stadens judiska befolkning.
Från 1791 var judar förbjudna att bo i staden samt förbjudna att arbeta inom handeln och äga fast egendom. Kort därefter blev staden en del av det ryska imperiet.Cherkassy - Ukraine Jewish Heritage Den judiska församlingen började därefter att blomstra och 1910 fanns det nästan 13 000 judar i staden, vilket motsvarade knappt en tredjedel av stadens befolkning. På den tiden hade staden en judisk skola, en judisk klinik, en Talmud-Torah och 13 synagogor. Tjerkasy låg i det judiska bosättningsområdet i Kejsardömet Ryssland, som sträckte sig som en bred korridor från Lettland i norr till Ukraina i söder. Endast med särskilda tillstånd kunde judar bo och verka utanför området. Ett stort flertal av stadens judar tillhörde den ortodoxa grenen av judendomen chassidism. Under två perioder, 1881–1884 och 1903–1906, skakades bosättningsområdet och då även Tjerkasy år 1881 och 1905 av våldsamma pogromer. Judar misshandlades och dödades, judiska hem plundrades och byggnader sattes i brand. Förföljelser och trakasserier ledde till att många ryska judar emigrerade mellan 1881 och 1914. Majoriteten emigrerade till USA.Sorkin, 1997, p. 161-162 Tjerkasys judar drabbades hårt under inbördeskriget i Ryssland 1917–1922. I början av 1917 blev Torahn förbjuden och myndigheterna begränsade rabbinernas aktiviteter och den judiska undervisningen. 850 av stadens judar massakrerades i pogromer 30 april och 16–21 maj 1919 av hetmanen Nikifor Grigorjevs soldater från Symon Petljuras Ukrainska folkrepublikens armé som leddes av Volodymyr Oskilko. Omkring 250 blev dödade av Anton Denikins vita armé 18–21 augusti samma år. Runt 2000 judar lämnade Tjerkasy under inbördeskriget.Jewishgen research
Den 22 augusti 1941 erövrade tyskarna staden, och i september-oktober 1941 dödades mellan 300 och 900 judar. Den 12 oktober skapade tyska trupper ett getto bestående av tre gator för alla Tjerkasys judar. Många judar drunknade i Dnepr, medan andra sköts och mördades på andra sätt. Inne i gettot dödades de flesta judar i november 1941, resten 1942. I skogarna utanför Tjerkasy deltog därför många judiska partisaner i att understödja de sovjetiska soldaterna som återerövrade staden den 14 december 1943. I slutet av 1950-talet hade Tjerkasy en judisk befolkning på runt 5 000, en halvering inom loppet av 35 år.