William Butler Yeats (uttal /jeɪts/), född 13 juni 1865 i Sandymount, Dublin, Irland, död 28 januari 1939 i Menton, Alpes-Maritimes, Frankrike, var en irländsk dramatiker och poet, och en av de mest framstående författarna under 1900-talet. Han var en hörnsten i den engelska och irländska litteraturen och var senare i livet irländsk senator i två mandatperioder. Han var en av ledarna för den keltiska renässansen i skönlitteraturen, grundade tillsammans med Lady Gregory och Edward Martyn Abbey Theatre samt var dess ledare under dess första tid. Yeats mottog Nobelpriset i litteratur 1923, med motiveringen att han med sitt inspirerade författarskap, av högt konstnärligt värde, givit röst åt en hel nations själ; han var den förste irländare som tilldelades priset.http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1923/ Nobelpriset i litteratur 1923. Hämtad 5 maj 2009. Samtidigt är Yeats en av de få pristagare vars författarskap brukar anses ha blivit starkare efter priset,Frenz, Horst (Edit.). Nobelpriset i litteratur 1923. "Nobel Lectures, Literature 1901–1967", 1969. Hämtad 5 maj 2009. med verk som The Tower (1928) och The Winding Stair and Other Poems (1929).
Yeats föddes i Dublin och gick i skola där, men tillbringade barndomen i Sligo. Han studerade lyrik i ungdomen, och från unga år fascinerades han av både iriska legender och det ockulta. Sådana ämnen behandlas i författarskapets första fas, som varade till omkring sekelskiftet. År 1889 utgav han sin första diktsamling, och dessa stillsamma och lyriska dikter står i beroende av Edmund Spenser och Percy Bysshe Shelley, likväl som dess poetiska anslag kan härledas till prerafaeliterna.
Från omkring år 1900 blev Yeats lyrik mer fysisk och realistisk. I stort sett övergav han sin transcendentala åskådning från ungdomen, men författarskapet fortfor att uppfyllas av maskerad andlighet och att ge uttryck för cykliska tidsuppfattningar. Under årens lopp utvecklade Yeats flera väsensskilda ideologier, vilka Michael Valdez Moses har betecknat som radikalnationalism, klassisk liberalism, reaktionär konservatism och nihilism.
Biografi Uppväxt och ungdom miniatyr|vänster|Porträtt av Yeats, utfört av fadern John Butler Yeats. William Butler Yeats föddes i Sandymount, County Dublin, Ireland. Hans far John Butler Yeats handlade med linne och var för övrigt ättling till Jervis Yeats som stridit för Vilhelm III av England. Jervis sonson Benjamin hade gift sig med Mary Butler som tillhörde en lågadlig godsägarsläkt från Kildare. Vid tiden för sitt giftermål studerade John Yeats juridik, men hoppade av dessa studier för en konstnärsutbildning vid Heatherley School of Fine Art i London. Modern, Susan Mary Pollexfen, kom från en välbärgad angloirländsk familj i Sligo vilken hade skapat sin förmögenhet på kvarnindustri och skeppshandel. Snart efter att William föddes flyttade familjen till Sligo för att bo med moderns familj, och den unge poeten kom därför att se den trakten som sitt andliga och sitt barndoms hem. Dess landskap blev, både litterärt och symboliskt, "det land där hans hjärta fanns". Familjen Butler Yeats var mycket konstnärlig: brodern Jack skulle bli en framstående konstnär, medan systrarna Elizabeth och Susan var delaktiga i Arts and Crafts-rörelsen.
Yeats tillhörde av börd Irlands protestantiska överklass som vid tiden genomgick en identitetskris. Fastän hans familj var tämligen välvilligt inställd till förändringarna som skedde på Irland, var den nationalistiska strömning som kom därav direkt ofördelaktig för en man med Yeats bakgrund, och skulle påverka hans utsikter resten av livet. 1997 skrev hans biograf R.F. Foster att Napoleon I:s ordspråk att för att förstå en man måste du känna till vad som hände i världen vid tiden han var 20, stämmer väl in på Yeats. Yeats barndom och ungdom överskuggades av att makten gled ifrån den protestantiska överklassen. De många politiska omvälvningarna skulle göra ett genomgripande avtryck på hans författarskap, och samtidens utforskning av den iriska identiteten präglar hans alster på djupet.
År 1876 flyttade familjen till England för att underlätta faderns konstnärskarriär. Till en början fick barnen undervisning i hemmet. Modern underhöll dem med berättelser och folksagor från hennes hembygd. Fadern försåg dem med en oregelbunden utbildning i geografi och kemi, och tog med William på naturalhistoriska utflykter till landsbygden. Den 26 januari 1877 skrevs den unge poeten in vid Godolphin grundskola, där han gick i fyra år. Han utmärkte sig inte särskilt i skolan, och ett tidigt omdöme löd "endast medelmåttig. Möjligen bättre på latin än något annat ämne. Mycket bristfällig i stavning." Han hade problem med matematik och språk, men var fascinerad av biologi och zoologi. Av ekonomiska skäl flyttade familjen tillbaka till Dublin mot slutet av 1880, och bodde först en tid i Howth. I oktober 1881 fortsatte Yeats sin utbildning vid Erasmus Smith High School i Dublin. Hans faders ateljé låg i närheten, och William tillbringade mycket tid där varigenom han träffade många av stadens författare och konstnärer. Det var under denna period av livet som han började skriva dikter, och 1885 publicerades hans första dikter och en essä med titeln "The Poetry of Sir Samuel Ferguson" i Dublin University Review. Mellan 1884 och 1886 gick Yeats på National College of Art and Design vid Kildare Street. De äldsta bevarade alstren tillkom när han var sjutton år, och innefattar en dikt som är starkt påverkad av Percy Bysshe Shelley, som där beskrivs som en magiker som uppfört sin tron i Centralasien. Andra dikter från denna tid är utkast till ett drama med en biskop, en munk och en kvinna anklagad för hedendom av traktens herdar i rollerna, samt en episk dikt som handlar om tyska riddare under medeltiden. Enligt kritiker var hans tidiga verk konventionella och, enligt, Charles Johnson, "ytterst o-iriska". Fastän Yeats tidiga författarskap lånar mycket från Shelley, Edmund Spenser, och språket och färgsättningen hos prerafaeliterna, vände han snart sig till iriska myter och folkloristik och till William Blakes författarskap. På äldre dagar berömde Yeats Blake genom att beskriva honom som en av Guds stora skapare som framlade stora sanningar inför en liten klan.
Den unge poeten miniatyr|Yeats, omkring år 1933. Familjen återvände till London 1887. År 1890 deltog Yeats i grundandet av Rhymers' Club med Ernest Rhys, vilket var ett sällskap för poeter i London som träffades regelbundet på ett värdshus på Fleet Street för att läsa upp sina dikter. Sällskapet blev senare känt som "The Tragic Generation" och utgav två antologier (1892 och 1894). Yeats samarbetade med Edwin Ellis i utgivningen av den första samlingsutgåvan av William Blakes arbeten, och medverkade då till att återupptäcka en försvunnen dikt, "Vala, or, the Four Zoas."
Yeats byggde upp ett livslångt intresse för mysticism, spiritism, ockultism och astrologi. Han läste livet ut en avsevärd mängd böcker om dessa ämnen, och blev särskilt gripen av Emanuel Swedenborgs skrifter. Så tidigt som 1892 skrev han att om han inte hade läst så mycket om magi hade han aldrig skrivit en rad om Blake, och heller hade inte The Countess Kathleen kommit till världen. Den mystiska världen, sade han, var mittpunkten i allt han gjorde, tänkte och skrev. Livsinställningen ledde också Yeats till studier av hinduism samt teosofisten Mohini Chatterjee, vilket sammantaget upprättade grunden till hans senare författarskap. Några litteraturkritiker har dock hävdat att dessa influenser saknar intellektuell skärpa; W.H. Auden må särskilt framhållas, vilken avfärdade delar av Yeats arbeten som en vuxen mans spektakel med hokus pokus och indiskt nonsens.
Den första viktigare dikten av Yeats var "The Isle of Statues", ett fantasifullt alster med den lyriska formen av Edmund Spenser. Texten utgavs i Dublin University Review men har därefter aldrig återutgivits. Hans första bok var Mosada: A Dramatic Poem (1886), vilken utgavs i 100 exemplar och bekostades av hans far. Den följdes upp av diktsamlingen The Wanderings of Oisin and Other Poems (1889), med dikter ända från mitten av 1880-talet och framåt. Titeldikten innehåller obskyra gaeliska namn, upprepningar och rytmik vilka varieras allt medan dikten fortskrider i dess tre sektioner.
We rode in sorrow, with strong hounds three, Bran, Sgeolan, and Lomair, On a morning misty and mild and fair. The mist-drops hung on the fragrant trees, And in the blossoms hung the bees. We rode in sadness above Lough Lean, For our best were dead on Gavra's green.
"The wanderings of Oisin" bygger på texterna i Ossianska cykeln från den iriska mytologin, och uppvisar påverkan från både sir Samuel Ferguson och prerafaeliterna. Dikten tog två år att sammanställa och är ett av få verk från perioden han inte beklagade på äldre dagar. Med Oisin presenteras vad som skulle bli ett av Yeats viktigaste temata: att framhålla det kontemplativa livets företräde framför handlingarnas liv. Efter detta verk skulle Yeats aldrig mera använda det längre formatet för sina dikter. Hans övriga tidiga dikter, vilka utgörs av meditationer över kärleken eller mystiska eller esoteriska ämnen, innefattar Poems (1895), The Secret Rose (1897), och The Wind Among the Reeds (1899).
Under året 1885 deltog Yeats i bildandet av Dublin Hermetic Order. Sällskapet höll sitt första möte den 16 juni, med Yeats som ordförande. Samma år bildades Dublins teosofiska loge i samarbete med brahminen Mohini Chatterjee som reste från London för att hålla föredrag. Yeats deltog i sin första seans året därpå. Sedermera blev han djupt indragen i det teosofiska sällskapet, och med hermetism, i synnerhet med Golden Dawns eklektiska rosenkreutzeri. Under en seans 1912 har det sagts att en ande kallade sig för Leo Africanus och utgav sig för att vara Yeats demon eller antisjälv, vilket gav inspiration till vissa tankegångar i Per Amica Silentia Lunae. Han blev upptagen i Golden Dawn 1890, och antog mottot Daemon est Deus inversus (Djävulen är Gud omvänd, eller En demon är spegelbilden av Gud). Han deltog aktivt i att uppbygga sektens Isis-Uraniatempel, och värvade morbrodern George Pollexfen, Maud Gonne, och Florence Farr. Fastän han distanserade sig från abstrakta och dogmatiska religioner uppbyggda kring personlighetskulter, attraherades han av den sortens människor som han träffade i Golden Dawn. Han var indragen i sällskapets maktkamper, både med Farr och Macgregor Mathers, men särskilt när Mather skickade Aleister Crowley vid "slaget om Blythe Road". Sedan Golden Dawn upplösts och splittrats i otaliga smågrupper, höll sig Yeats till Stella Matutina ända till år 1921.
Maud Gonne miniatyr|Fotografi av Yeats, 1920. År 1889 träffade Yeats Maud Gonne som då var 23 år, väntade ett ansenligt arv, och var en ihärdig nationalist. Hon var 18 månader yngre än Yeats, och hade beundrat "The Isle of Statues" varför hon sökte bli bekant med dess författare. Yeats blev besatt av hennes skönhet och frispråkighet, och hon skulle verka varaktigt och påfallande på hans framtida författarskap och liv. När Yeats i sin ålderdom såg tillbaka på sitt liv, erkände han att på denna tid, då han bara såg till det yttre, hade hon kommit in i hans värld som "en burmesisk gonggong som efter ett öronbedövande slag efterlämnade många behagliga efterklanger". Yeats kärlek blev obesvarad delvis eftersom han inte ville deltaga i hennes nationalistiska aktivism. Hans enda kärleksaffär denna tid var med Olivia Shakespear, som han först träffade 1896 och skildes från redan med året därefter. År 1895 besökte han Gonne på Irland och friade, men fick avslag. Senare sade han att vid den tidpunkten började bekymren i hans liv. Ytterligare tre gånger friade han till Gonne, 1899, 1900 och 1901. Hon avböjde alla gångerna, och 1903 gifte hon sig, till Yeats förtvivlan, med den irländske nationalisten major John MacBride.