miniatyr|Värmlands nationsgrav på Uppsala gamla kyrkogård. Värmlands nation är en av tretton nationer vid Uppsala universitet. Värmlands nations upptagningsområde motsvarar Karlstad stift, det vill säga landskapen Värmland och Dalsland. Något formellt krav på anknytning till något av dessa landskap finns numer inte. Nationen har ett brett utbud av verksamheter, förutom nationens restaurang-, café-, pub- och festverksamhet finns även ett bibliotek att låna skön- och kurslitteratur. Dessutom finns möjligheter att söka stipendier, erhålla handlån, fika eller surfa på internet. Övriga verksamheter är: fotografering, idrott, körsång och spex. Nationshuset i rött tegel är ritat av Ragnar Östberg och stod färdigt 1930.

Historia Värmlandsstudenter slöt sig samman så tidigt som i slutet av 1500-talet, men först 1660 bildades ett organiserat nationsliv i och med att Värmlands nations stadgar skrevs. Nationen hade sina sammankomster hemma hos sin inspektor den första tiden. När medlemsantalet växte var man tvungen att leta efter egna lokaler. Man förde till att börja med ett kringflackande liv i olika tillfälliga lokaler runt om i Uppsala tills man slutligen fick mer permanenta lokaler i det Oxenstiernska huset.

Nationshuset År 1826 initierade Erik Gustaf Geijer, dåvarande inspektor, bygget av ett eget nationshus åt värmlänningarna genom att starta en fond för ändamålet. Hans tanke var att huset skulle hysa nationens boksamlingar och ge rum för sammankomster, "litterära, musikaliska och gymnastiska öfningar". Det var på 1870-talet som en permanent lösning stod för dörren, och 1874 köptes en tomt i kv. S:t Erik av nationen, vilket är samma tomt som idag nationshuset ligger på.

Det finns tidiga skisser på att en storstilad tennisbana. Möjligheten gavs när den trogne värmlänningen Jonas Bjurzon år 1883 donerade den betydande summan av 30.000 kronor till "uppbyggandet af ett Nations-Hus af sten". Men alla planer blev inte verklighet och det dröjde innan huset stod färdigt. Det var under hösten 1910 som byggnadsfrågan kom på tal igen, då genom nationens förste kurator Helge Kjellin. Denne frågade sin bror Elis Kjellin, som var arkitekt i Stockholm, om han kunde göra ett förslag till nationen på en byggnad, varpå han svarade ja. Uppdraget var inte officiellt, så nationen behövde inte ta ställning till de förslag som Kjellin lämnande in. Men nu var åtminstone diskussionen igång, och en förfrågan gick även till Kjellins mer kände kollega Ragnar Östberg. Detta skedde hösten 1912 och gjordes av det årets förste och andre kuratorer, Arne Westgren, och Hugo Stenbeck. Att just Östberg blev den som tillfrågades var inte så oväntat då han vid denna tid började anses vara den främste arkitekten i sin generation. Östberg hade skapat detta rykte främst via sina många villabyggen och privatbostäder. Han uttryckte även ett starkt ogillande till 1800-talets arkitekturideal och blev därför även sedd som talesman för en ny tid och andra livsideal.

Ragnar Östberg lämnade ett förslag till nationen i maj 1913. Redan vid höstterminen samma år beslöt man sig att gå vidare med planerna. Östberg kunde därför fortsätta med skisserna och huvudritningarna kunde levereras i maj 1914. Nationen hade nu allt för att byggnaden kunde börja uppföras, tomten, medlen och ritningar från arkitekten. Men så kom kriget, och priserna for i höjden, vilket resulterade i att ett besluts togs av nationen i november att vänta med byggstarten. Efter detta låg planerna flera år i dvala. Det var inte förrän i slutet av 1925 som planerna på nytt kom upp för diskussion. Men nu ansågs Östbergs tidigare ritningar förlegade, varpå man bad arkitekten att bearbeta dessa. Detta kom dock inte som en överraskning för Östberg, som själv hade letat upp sina gamla ritningar för Värmlands nation efter att Stockholms stadshus fullbordats 1923. Östberg saknade då uppdrag och hade under 1924 hittat sin gamla ritningar för nationen och tyckt att det var orättvist att dessa fallit i glömska på grund av krigsåren. Östberg kunde runt 1925 tillsammans med den nyinvalda landsmannen Paul Mohn tända nationens intresse för att genomföra en nybyggnad.

År 1926 kunde Östberg på nytt presentera ett förslag som var väsentligt likt det hus vi kan se idag. I ritningarna kunde de se att hallen med sin stora trappa blev ett huvudrum. Entrén fick ett långsmalt kapprum och där vi kan se en bred trapp, något som visade att Östberg inte förlorat sin förkärlek till processionsartade vägar in i en byggnad. Fasaderna med det höga taket och de enkla pilastrarna gör att tankarna går till holländskt och svenskt 1600-tal. Efter att nationen sett Ragnar Östbergs nya ritningar togs beslutet den 14 maj 1926 ett ge uppdraget till denne. Huvudritningarna från Östberg kom i mars 1927. Det var först våren 1929 som själva byggarbetet kunde ta fart. Till byggmästare valdes Anders Diös. Byggnadskommittén som tillsattes leddes av Harald Eklund, förste kurator 1926 och blev sedan professor i religionsfilosofi. Det var först vid slutet av bygget som Ragnar Östberg insåg vilken gärning de gjorde detta kvarter som tidigare bestod av kåkbyggnader, arkitekten skrev själv "det stora ansvaret som arkitekt för detta nationsbygge vid foten av Svea rikes domkyrka och Helga Trefaldighets kyrka". Först den 11 oktober 1930 invigde Kung Gustav V, vald till Förste hedersledamot 1877, Värmlands nationshus vid Riddartorget. Andra celebriteter som närvarade denna dag var Östen Undén, han var där i form av representant för universitetet, den kyrkliga närvaron stod ärkebiskop Nathan Söderblom för, hembygden representerades av den värmländske landshövdingen Unger och biskop Eklund. Östberg ville att det nya nationshuset skulle samspela med sin omgivning runt Riddartorget och därför valdes tegel för att efterlikna domkyrkans fasad.

Det nya nationshuset speglade den sociala roll som en nation hade vid denna tid, och även de som inte kunde närvara vid invigningsceremonin ville visa sin uppskattning för att Värmlands studentnation fått ett nytt hus. Selma Lagerlöf skickade exempelvis ett telegram som löd på följande vis:

Lycka till med nya huset

aldrig något fel med ljuset

aldrig värmepannan tom

må desslikes snilleflamman

låga så i knog som gamman

hjärtvärmen håll samman

värmlandsbarnens helgedom.

Inför 350-årsjubileet 2010 renoverades delar av nationshusets inre samt dess gästentré från maj till september 2009. Bland annat installerades en till hiss i huset, som går ända från entréplan till vindsutrymmet, lokalerna handikappanpassades och flera nya golv lades.

Tegnérrummet

Tegnérrummet är en påkostad kopia av det Myhrmanska förmaket som finns i Rämens herrgård som ligger i Filipstads kommun, och är döpt efter skalden Esaias Tegnér. Det var brukspatronen Christoffer Myhrman den äldre (1712-1775) som lät uppföra denna herrgård, som stod färdig år 1760. Herrgården ritades av arkitekten Olof Tempelman (1745-1816), den samme som ritade Gustav III paviljong. Familjen Myhrman lät anställa Tegnér kring år 1800 som informatör och lärare åt barnen, och en av sondöttrarna till Christoffer Myrhman, Anna Maria Gustavia Myhrman (1785-1853), kom år 1806 att gifta sig med Tegnér.

I Rämens herrgård utfördes dessa väggmålningar år 1783 av Henrik Silvius, och de är utförda i pompejansk stil som var högsta modet vid denna tid. Rummet i herrgården har även inretts med möbler i gustaviansk stil. När så det var dags för att inreda det nya värmländska nationshuset i Uppsala gav Carl Fredga nationen i gåva den vackra väggdekoren. Fredga var tidigare inspektor vid nationen, mellan 1949 och 1956. Denna dekor utfördes av Gotte Lundqvist (1885-1954), samme konstnär som skapade reliefkartan över Värmland som finns över den öppna spisen i nedre trapphall i nationshusbyggnaden. När rummet tillkom gav även Wermländska Sällskapet tillsammans med Värmlands Gille fyra kopior av de gustavianska stolar som går att finna i Tegnérrummet i Rämens herrgård. Utöver detta lät man även tillverka och ge bort i gåva en kopia av ett konsolbord, och en soffa, båda i gustaviansk stil, från Östrabo. Det var i Östrabo biskopsgård som Tegnér tillbringade sin sista tid, från år 1824 fram till sin död 1846.

Biblioteket Nationsbiblioteket bildades 1755. På ett landskap upplästes ett fullständigt förslag till stadgar för ett bibliotek, och i förslaget nämns bland annat att ”några Nationer här vid Kongliga Academien uti berömlig afsigt förskaffat en hop böcker och fortfara årligen att öka deras antal”. Värmlands nation ville inte vara sämre och gjorde likadant. Men man hade fortfarande inget eget hus, så därför fick böckerna flyttas runt mellan varje ny tillsatt kurator vid nationen. Vilket innebar att man fick bära ett bokskåp mellan olika adresser i flera år. Detta gjorde det svårt att hålla ordning på utlånen, och snabbt försvann många dyrbara böcker. Den första större donationen av böcker till nationen gjordes av biskop Olof Bjurbäck i början av 1800-talet, vilket bestod av ”en dyrbar boksamling uti åtskilliga språk och vetenskaper”. Bjurbäck skänkte även en större donation böcker till Uppsala universitetsbibliotek. Nationens nuvarande biblioteksrum designades av Ragnar Östberg, tillsammans med övrig inredning i nationshusbyggnaden.

Konstinventarier (ett urval)

Kulturellt

Nationen har i varierande grad engagerat sig i kulturell verksamhet, och har under årens lopp haft en hel del intressanta tillställningar i sina lokaler. På 1920-talet ställdes den berömde konstnären Gustaf Fjaestad ut i Stora salen i den så kallade "Wärmländska utställningen". Under 1964 års Kulturvecka på nationen bjöds fler värmländska konstnärer in till nationen för att visa upp sin konst, och de bärande namnen var Liss Eriksson och Ingemar Lööf. Eriksson hade under vårterminen samma år installerats som hedersledamot vid nationen. Under 2010-talet har på nytt kortare konstutställningar blivit ett återkommande inslag på nationen. På Kulturnatten 2014 ställdes konstnären Gerd Göran ut, året därpå följde en utställningen med Lars Lerin där över 7000 besökare kom till Värmlands nation under en enda dag. År 2016 ställde nationen ut konstnären Bengt Olson under Kulturnatten.

Wermlandus - nationens egen tidning

Det var under årets första landskap 1960 som det bestämdes att Värmlands nation skulle ha sin alldeles egen nationstidning. Det var den dåvarande förste kuratorn, Carl-Wedig Geijer, som tog initiativet till det, och var något som gjordes i samband med nationens 300-årsjubileum. Tidningen skulle komma ut fyra gånger per år, och då innan varje satt landskap. Till en början var det lite oklart vad tidningen skulle heta, och den har haft lite olika namn. Första numret kallades helt sonika för "Nationsbladet", men det tyckte snabbt redaktionen var aningen "ooriginellt", och ändrades sedan till "Pst!" inför andra numret. Men efter detta nummer ansåg flera av läsarna att detta var svåruttalat och krångligt att säga. Det var först tredje gången gillt som namnet blev spikat, så vid det tredje numrets utskick hade tidningen fått namnet "Wermlandus", vilket det har än idag. På första sidan av det första numret kunde man läsa: "Avsikten med detsamma är att försöka åstadkomma ett kontaktorgan, vari kuratorer och andra ämbetsmän på ett måhända behändigare och trevligare sätt än tidigare kan meddela sig med landsmännen. Förut har ju landskapskallelser, terminsprogram, stipendiekungörelser, etcetera skickats ut brevledes eller tillkännagetts på nationens anslagstavlor, men detta har visat sig både kostsamt och opraktiskt, varför detta blad kan betraktas som ett rationaliseringsförsök."

Namnet på nationstidningen kommer från klassiska benämningen på en student från Värmland och Dalsland, men det står också för det latinska ordet för Värmland.

Tidningen har åtminstone två moment alltid varit återkommande - nationens landskapskallelse och en 1Q-spalt. Tidningen skickas ut till medlemmar, seniorer samt hedersledamöter.

Föreningar miniatyr|Värmlands nationshus 2013.