Ruhollah Mousavi Khomeini, även känd som ayatolla Khomeini (persiska: آیت‌الله روح‌الله خمینی), född 17 maj 1900 eller 24 september 1902History Of Iran Ayatollah Khomeini Iran Chamber Society "born 22 September 1902..." "Born on 22 September 1902 i Khomeyn, Markaziprovinsen, Persien, död 3 juni 1989 i Teheran, var en iransk ayatolla, och Irans högste politiske och andlige ledare från den islamiska revolutionen 1979 fram till sin död 1989.

Khomeini har bland annat kritiserats internationellt för människorättsbrott mot iranier. Han har anklagats för att bedriva en massiv kampanj mot politiska motståndare samt deras familjer, nära vänner, och alla som anklagades för kontrarevolutionärt beteende (inklusive sunnimuslimer och bahaitroende), vilket resulterade i fängelse och död för tusentals (varav många hade band till grupper som MKO),Moin, Baqer, Khomeini, Thomas Dunne Books, (2001), p.243 liksom 1988, då han beordrade avrättningen av tusentals politiska fångar. Han har också beskrivits som en "karismatisk ledare av enorm popularitet",Arjomand, S.A. "Khumayni." Encyclopaedia of Islam, Second Edition. Brill, 2008. och den "islamiska väckelsens mästare" av shiitiska lärda. Khomeinis ideologi kallas för khomeinism.

Biografi Barndom Khomeinis farfar föddes av persiska föräldrar i norra Indien och hade på 1800-talet återinvandrat till Persien och bosatt sig i staden Khomein. Morfadern tillhörde däremot en persisk shiitisk imamsläkt. Efter mordet på fadern Mostafa Hindi 1903 uppfostrades han av sin mor Hajieh Agha Khanum. Ruhollah började vid sex års ålder studera Koranen och elementär persiska. Följande år började han skolan, där han lärde sig religion och andra traditionella ämnen. Han fick också religiös utbildning och uppfostran av sina släktingar, däribland sin mors kusin Ja'far och sin äldre bror Morteza Pasandideh.

Student och lärare i Qom och Najaf miniatyr|Khomeini som student med sina vänner (tvåa från höger) 1920 flyttade han till Arak där han påbörjade studier under ledning av Ayatollah Abdolkarim Haeri Yazdi. 1921 fick Yazdi en inbjudan att bli lärare i Qom. Han accepterade, och även Khomeini flyttade dit 1922 och blev elev på en ny hawza som då byggdes upp under ledning av Yazdi. År 1936 blev Khomeini kvalificerad som mujtahidHeinz Halm: Die Schia. Darmstadt 1988, S. 159. och kunde då anta den religiösa titeln hojatoleslam.Baqer Moin: Khomeini. 1999.

Khomeini avancerade till en ledande föreläsare vid seminarierna i Najaf och Qom, där han arbetade i årtionden innan han blev känd på den politiska scenen. Han blev snart en ledande auktoritet inom shiaislam. Han undervisade i politisk filosofi,The Immigration of Imam Khomeini (Rh) from Iraq to Kuwait islamisk historia och etik. Flera av hans elever (t.ex. Morteza Motahhari) blev senare ledande islamiska filosofer och även marjor. Som forskare och lärare, producerade Khomeini många skrifter om islamisk filosofi, juridik och etik. Han visade ett utomordentligt intresse även för ämnen som filosofi och mystik som ofta inte fanns i läroplanen för religiösa seminarier och som också var föremål för fientlighet och misstänksamhet.

Första boken Hans seminarieundervisning fokuserade ofta på religionens betydelse för nutida sociala och politiska frågor och redan på 1940-talet började han skriftligt propagera för att islamisk ideologi skulle få ökat inflytande över politiken. Hans första bok, Kashf al-Asrar (Avslöjande av hemligheter)Moin, Baqer, Khomeini: Life of the Ayatollah (2001), p.60) som publicerades 1942, var punkt för punkt en argumentering mot en annan bok, Asrar-e hazar Salih (Tusen års hemligheter), som skrivits av en av Irans ledande antiklerikala historiker, Ahmad Kasravi.

I Kashf al-Asrar pläderade Khomeini för införandet av den islamiska staten. "Den islamiska staten är regeringen av den gudomliga lagen, och dess lagar kan varken bytas eller ändras, inte heller ifrågasättas."Ruhollah Chomeini: Kašf al-asrār (Enthüllung der Geheimnisse). 1943.

Khomeini var inte ensam om dessa teser. 1946 grundade Navvab Safavi organisationen Fedayan-e eslam ("Islams offrare"), som bestod av teologistudenter och medlemmar av underklassen. De krav som Fedayan-e eslam ställde, gav redan då en föraning om det som Khomeini skulle förverkliga 30 år senare. De krävde etablering av en islamisk regering ledd av en imam, tillämpning av sharialagar och att det persiska språket rensades från icke-islamiskt vokabulär. De krävde också pan-islamism, nationalism, nationalisering av oljeindustrin, jihad mot västerländska krafter samt spridning av martyrskapets ideologi. Fedayan-e eslam organiserade inte bara demonstrationer utan också politiska mord och attacker mot författare, forskare och regeringstjänstemän åren 1946 till 1951.Karl-Heinrich Göbel: Moderne schiitische Politik und Staatsidee. S. 162. En av de mördade var just den tidigare nämnde historikern Ahmad Kasravi.

Khomeini vidgade sitt politiska intresse ytterligare genom att börja åka från Qom till Teheran för att lyssna på Ayatollah Hasan Mudarri som varit ledare för oppositionen i Irans parlament.

Khomeini blev marja 1963, efter att Seyyed Hossein Borujerdi avlidit 1961.

Landsflykt Efter att ha opponerat sig mot shahen Mohammad Reza Pahlavis samhällsreformer tvingades han i landsflykt, först i Turkiet i slutet av 1964, sedan i Irak från 1965 till 1978 när han av Saddam Hussein tvingades lämna Irak för att bo i Frankrike. Khomeini vände sig mot shahens jordreform, sekularism och kvinnans stärkta ställning i samhället., Moin, Khomeini, (2000), s. 104.

Högste ledare Sedan shahen avsatts och flytt från Iran i januari 1979 återvände Khomeini till landet den 1 februari som revolutionens ledare. Under hans auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk islamisk republik, en teokrati.

Han utnämndes till "årets person" 1979 av amerikanska nyhetsmagasinet Time för sitt internationella inflytande och har beskrivits som "islams virtuella ansikte i västerländsk populärkultur."Nasr, Vali, The Shia Revival, Norton, (2006), p.138 Han var känd för sitt stöd för de islamistiska studenterna som tog amerikansk ambassadpersonal som gisslan under det 444 dagar långa gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran och för sin dödsdom mot den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie 1989.Marzorati, Gerald, "Salman Rushdie: Fiction's Embattled Infidel". Named Man of the Year in 1979 by American newsmagazine TIME

Motstånd mot vita revolutionen miniatyr|Khomeini angriper shahen i ett tal i Qom 1964 miniatyr|Khomeini fördömer shahen på ashuradagen den 3 juni 1963 I januari 1963 tillkännagav shahen sina planer för den "vita revolutionen", ett sexpunkters reformprogram innefattande jordreform, nationalisering av skogarna, försäljning av statligt ägda företag till privata intressen, rösträtt för kvinnor, tillåtande av icke-muslimer i ämbetspositioner, vinstdelning inom industrin och en alfabetiseringskampanj i landets skolor. Några av dessa initiativ betraktades av traditionalisterna som farliga, västinspirerade trender. Särskilt de mäktiga och privilegierade shiarättslärda var mycket kritiska. Khomeini kallade till ett möte med andra ledande marjor i Qom och övertalade dem att påbjuda en bojkott av folkomröstningen om den vita revolutionen. Den 22 januari 1963 gjorde Khomeini ett skarpt formulerat uttalande som fördömde shahens planer. Två dagar senare reste shahen till Qom under militärt beskydd, och höll ett tal som hårt attackerade uleman som samhällsklass.

Khomeini fortsatte sina fördömanden av shahens politiska program och upprättade ett manifest som bar underskrift av åtta andra ledande iranska shiamuslimska lärda. Han räknade upp olika sätt på vilka shahen påstods ha brutit mot grundlagen, fördömde spridningen av "moralisk korruption" i landet, och anklagade shahen för underkastelse och eftergivenhet mot USA och Israel. Han påbjöd också att firandet av det iranska nyåret 1342 (som inföll den 21 mars 1963) skulle ställas in som protest mot regeringens politik.

På eftermiddagen av ashuradagen den 3 juni 1963 levererade Khomeini ett tal vid madrasan Feyziyeh där han drog paralleller mellan den ökände tyrannen Yazid och shahen, fördömde shahen som en "usel, eländig människa", och varnade honom att om han inte ändrade sitt sätt skulle det komma en dag då folket tackade honom för hans utresa från landet., Moin, Khomeini, (2000), p. 104.

Den 5 juni 1963 (15 khordad) kl. 3 på morgonen, två dagar efter detta offentliga fördömande av shahen Mohammad Reza Pahlavi, greps och fängslades Khomeini i Qom och överfördes därefter till Teheran. Detta utlöste tre dagar av stora upplopp i hela Iran och ledde till att ca 400 människor dödades. Denna händelse blev startpunkten för den rörelse som kallas "15 khordad".Moin, Khomeini, (2000), p. 112. Khomeini hölls i husarrest och släpptes i augusti."A History of Iran" by Michael Axworthy

Motstånd mot diplomatisk immunitet för amerikansk militär miniatyr|stående|left|Khomeini i bön Den 26 oktober 1964 fördömde Khomeini både shahen och USA. Denna gång kritiserade han den diplomatiska immunitet som shahen beviljat amerikansk militär personal i Iran.Khomeini's speech against capitalism, IRIB World Service.Shirley, Know Thine Enemy (1997), p. 207. En ny lag skulle göra det möjligt för medlemmar av de amerikanska väpnade styrkorna i Iran att dömas i sina egna militära domstolar. Khomeini greps i november 1964 och hölls i ett halvår. Efter sin frigivning fördes han till ett möte med premiärminister Hassan Ali Mansur som försökte övertyga Khomeini att han borde be om ursäkt och släppa sitt motstånd mot regeringen. Khomeini vägrade. I raseri gav Mansur Khomeini en örfil.

Två veckor senare mördades Mansur på väg till parlamentet av en medlem ur Fedayan-e eslam. Fyra medlemmar i Fedayan-e eslam avrättades senare för mordet.

Åren i exil miniatyr|höger|Khomeini i Bursa (Turkiet) miniatyr|höger|Khomeini i Najaf (Irak) miniatyr|höger|Ayatollah Khomeini framför sitt hus i Neauphle-le-Château vid en presskonferens, assisterad av sin tolk och medhjälpare Sadegh Ghotbzadeh som han lät avrätta några år senare. Khomeini tillbringade mer än 14 år i exil, främst i den heliga shiamuslimska staden Najaf i Irak. Inledningsvis skickades han till Turkiet den 4 november 1964, där han bodde i staden Bursa i mindre än ett år. Senare i oktober 1965 fick han flytta till Najaf i Irak där han fick stanna till 1978, då den dåvarande vicepresidenten Saddam Hussein krävde att han skulle lämna Irak. Spänningen mellan Iran och Irak hade tilltagit, och Iran–Irak-kriget bröt ut knappt två år senare, 1980.

Efter utvisningen från Irak reste Khomeini till Frankrike där han hyrde ett hus i Neauphle-le-Château, en förort till Paris. Han stannade i fyra månader och sökte inte politisk asyl. Enligt Alexandre de Marenches, dåvarande chef för franska underrättelsetjänsten DGSE, avrådde shahen Frankrike från att utvisa Khomeini av rädsla för att Khomeini skulle flytta till Syrien eller Libyen.Christine Ockrent et Alexandre de Marenches, Dans le secret des princes, Stock, 1986, , p. 254 Vissa källor rapporterar att president Valéry Giscard d'Estaing skickade Michel Poniatowski (tidigare fransk inrikesminister) till Teheran för att föreslå shahen att Khomeini skulle mördas.Christine Ockrent et Alexandre de Marenches, Dans le secret des princes, Stock, 1986, , p. 156

Under åren i exil fick Khomeini tillfälle att ostört utveckla sina teorier om islamiskt styre. I början av 1970 gav Khomeini en serie föreläsningar i Najaf på temat "islamisk regering". Senare publicerades Khomeinis viktigaste bok med titeln Hokumat-e Islami: Velayat-e Faqih där Khomeini i detalj beskriver hur den islamiska staten är tänkt att fungera.