Axel Evert Taube, född 12 mars 1890 i Göteborgs Carl Johans församling, Göteborg, död 31 januari 1976 i Maria Magdalena församling, Stockholm,Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges SläktforskarförbundTaube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: var en svensk författare, kompositör, trubadur och konstnär.Evert Taube, alvin-portal.org, Göteborgs universitetsbibliotek.
Taube beskrivs ofta som en av Sveriges nationalskalder. Han är mest känd som vispoet och -kompositör, men har även en stor produktion av prosa i form av reseskildringar och romaner, samt teckningar, akvarell- och oljemålningar. Han var grammofonartist med närmare 200 inspelningar, turnerade, medverkade i filmer, radio och TV och deltog aktivt i samhällsdebatten, bland annat i frågor som gällde miljön.Arkiv och handskrifter - ett urval, Göteborgs universitetsbibliotek.
Hans konstnärliga teman och miljöer var främst sjömanslivet, Sydamerika, Medelhavet, Stockholm samt Bohusläns och Stockholms skärgårdar. Många av hans visor räknas som klassiker inom den svenska vistraditionen, och har även sjungits in av andra artister. Bland hans mest kända verk finns Calle Schewens vals och Möte i monsunen, som båda sedan 2025 ingår i Sveriges kulturkanon, samt Sjösala vals, Så länge skutan kan gå och Änglamark.
Evert Taube var en länk mellan äldre vistraditioner, representerade av till exempel medeltida trubadurer, Carl Michael Bellman och svenska lutsångare vid sekelskiftet 1800/1900, och den "visvåg" som växte fram Sverige under 1960-talet.
Evert Taube tillhörde en obetitlad gren av den adliga ätten Taube.
Personen Evert Taube Barndomen på Vinga Evert Taube föddes i sin farfars hus, det så kallade Keillerska huset (rivet 1969), på Stora Badhusgatan 7/Bryggaregatan i GöteborgNär jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970 s. 17–18Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum 2003 s. 372 som det fjärde av 13 barn till Carl Gunnar Taube (1853–1945) och Julia Sofia Jakobsson (1862–1947).
Familjen var bosatt på ön Vinga utanför Göteborgs hamninlopp, där fadern, som varit sjökapten, var fyrmästare mellan 1889 och 1905. Flera av Evert Taubes syskon, Carl-Otto Taube, Märta Taube-Ivarsson, Karin Parrow och Gösta Taube, var också aktiva i olika konstnärliga sammanhang. miniatyr|Vinga fyrplats med bostadshus för fyrmästaren och dennes familj. Detta var Evert Taubes barndomsmiljö. Enligt Taube förekom det mycket musik i hemmet, där det bland annat spelades och sjöngs Gluntarne och Bellmans visor.
Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns även fyra andra familjer. Ön hade egen skola, där han gick till sitt trettonde år.ANNO 76, [Årskalender], red. Madaleine Stevelius & Lars Lagerstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1977, s. 105, nekrolog Han undervisades även i hemmet av fadern, som hade ett stort intresse för både litteratur och språk.
Att uppväxten på Vinga präglat Taube starkt märks bland annat i ett brev han skriver till vännen Gunnar Bohman i Stockholm, då han strax före jul 1917 besöker Vinga och har sitt logi i den gamla lotsbarnskolan. Han är 28 år gammal, har rest runt i världen och har många gånger levt under dramatiska och knappa förhållanden. Ändå avslutar han brevet med: "Jag gick till fyren. Vägen var hvit af rimfrost. Men jag skulle ändå inte gått fel – utan rimfrosten. Hvad allting är obetydligt mot detta. Att gå den gamla vägen öfver bergen till fyren, under strålarna från linsapparaten skrider denna dag runt, runt i samma tempo som då jag föddes en natt för 28 år sen. Det är stjärnklart och hafvet glimmar hvart jag ser. I sydväst blinkar röda och gröna lanternor. Där är sillfiskare. Sillen går i år sydvart. Norrut syns inga lanternor men Pater Noster blänker med jämna mellanrum och Inholmarna lyser hvita. Jag undra huru länge jag varit borta från allt detta men minns blott att jag varit på bal hos madame Tramcourt. "Signe och jag kom försent" säger jag. Jag skrattar åt min barnslighet och hör hur sprött mitt skratt låter härute. Efteråt är det som om jag nyss skulle sagt något för 20 år sedan."Vinga – ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 , s. 116
Malmö och Göteborg Läsåret 1904–1905 bodde Evert Taube hos sin farbror Axel Taube i Malmö, där han gick i Borgarskolan på Gamla Väster. Under malmövistelsen fick han teckningslektioner av sin kusin Mathias Taube, som var etablerad konstnär och utbildad på Akademien i Köpenhamn. Evert Taube-sällskapet : Årsskrift 2003, "Oss trubadurer emellan" & , redaktör: Edvard Matz, Stockholm 2003 ISSN 0349-1005, s. 123ff miniatyr|Taubehuset på Majnabbeberget. Evert Taubes far befordrades till överlots och personalchef vid Kungliga LotskontoretANNO 76, (1977), s. 105, nekrolog år 1905 och i april 1906 flyttade familjen till disponentbostaden vid Kustens varv i Majorna i Göteborg, det senare Taubehuset.Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 , s. 7 Planerna var att Evert Taube skulle börja i läroverk, men klarade inte provet i matematik. Därför gick han istället i lära hos teatermålaren Jens Christian Andrésen på Stora Teatern i Göteborg. Han tog även kvällslektioner på Konsthögskolan Valand i Göteborg.
Första tiden i Stockholm miniatyr|Taube under Sandhamnsregattan 1942 i sin folkbåt F-S74 Carmencita av Sjösala. År 1907 rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Planen var att komma in på Konstakademien för att studera måleri. Han har själv berättat att han tillbringade första natten på en bänk på Klara kyrkogård, precis bredvid Carl Michael Bellmans grav.Vi från Vega, nr 1 2001–2002, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 2002, s. 32. Några steg från kyrkogården låg Hotell Bellman, där han tog in och telegraferade hem.vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10f
Han tog hjälp av kusinen Mathias Taube, som lät honom bo i sin ateljé och gav honom stöd i att utvecklas som konstnär. Han fick även hjälp med kontakter och besökte Prins Eugen på Waldemarsudde. Prinsen, som själv var konstnär, uppmuntrade Taube att söka till Konstakademien och gav honom ett litet ekonomiskt bidrag. Han besökte även Konstakademiens chef Gustaf Cederström som gav positivt besked om att Taube skulle kunna få studera där.
Livet i Stockholm kom att präglas av en bohemisk tillvaro i Klarakvarteren. Han försökte sälja teckningar till tidningarna och den 4 augusti 1907 publicerades hans första teckning i Dagens Nyheter. Den föreställde Strömparterren.Timm, sid 46
För att kunna att stanna i Stockholm och utbilda sig till konstnär krävdes dock att fadern gav sitt tillstånd. Det fick han inte. Evert Taube ställdes då inför valet att antingen resa tillbaka till Göteborg och börja gymnasiet, eller att likt många andra i släkten gå till sjöss.
Sjömannen Han lämnade därför Stockholm, återvände till Göteborg och inledde sitt yrkesliv som sjöman. Det varade sammanlagt i knappt ett och ett halvt år. Under tiden till sjöss samlade han många erfarenheter och ett persongalleri som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning.
Hans första båt var S/S Australic, hemmahörande i Göteborg. Fartyget, där han arbetade i drygt ett halvår, gick till Australien via Sydafrika och Ceylon.Timm, sid 71. Han gjorde ytterligare några resor med andra fartyg innan han återvände till Sverige.
År 1909 var han tillbaka i Stockholm, där han umgicks med konstnärer, författare och journalister.Timm, sid 87–89 Under ett besök i London 1910, där han skulle studera konst, tog han hyra på den engelska hjulångaren Princess of Wales som sålts av Great Eastern Railway till Mihanovich y Compañia i Buenos Aires, och som förde honom till Argentina. Där kom han att stanna i nästan fem år.
Han gjorde sin sista resa som sjöman 1915 då han under cirka två månader arbetade sig hem från Argentina till Sverige, som eldare på S/S Skogaland. Han behöll kontakten med sjöfarten under resten av sitt liv och gjorde flera av sina resor på handelsfartyg. Sjöfarten var även ett viktigt ämne i hans prosa och visproduktion.
Tiden i Argentina Taube anlände till Buenos Aires i juni 1910 och kom sedan att tillbringa fem år i Argentina; sammanlagt ungefär tre år på Pampas, ett år i Cordoba och lika lång tid i Buenos Aires. Hans plan var att etablera sig som konstnär och han får en del uppdrag som illustratör i tidskriften Revista Atalanta
Under tiden i Argentina lärde han sig att rida, och arbetade en tid som gaucho (spanska för "cowboy"). Förutom engelska, som han kunde sedan tidigare, lärde han sig spanska och italienska, och att spela gitarr.
Från september 1910 till februari 1914 arbetade han med olika administrativa uppgifter, ofta som förman, vid olika kanalbyggen söder om Buenos Aires. Chefen för projekten var en svensk ingenjör, Carl Nyström. Under tiden vid kanalprojekten fick Taube, enligt den egna skildringen, ett argentinsk hedersmedborgarskap av den argentinske presidenten Roque Sáenz Peña. Under en period 1913 arbetar även hans bror Knut vid samma kanalprojekt.
I mars 1914 tog han sig, delvis till fots, till Cordoba, där han bland annat arbetade som spårvagnskonduktör, ritare och förman vid ett järnvägsbygge.
Ungdomsåren i Argentina återkommer ofta som minnen och inspiration i hans produktion, bland annat i Don Diego Karlsson de la Rosas roman. Flera av hans böcker har latinamerikanskt tema och är delvis självbiografiska. Även visor som Fritiof och Carmencita, Oxdragarsång och Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla har tydliga referenser till Argentinatiden.
Taube återvände till Sverige år 1915 som en följd av första världskrigets utbrott. När han var tillbaka i Stockholm gjorde han sin värnplikt i Flottan åren 1916–17. Han besökte senare Argentina vid flera tillfällen, bland annat 1945 och på 1960-talet.
Karriär Efter återkomsten till Stockholm efter Argentinatiden etablerade han sig inom flera olika kultursfärer. Han blev god vän med författaren Albert Engström som år 1916 publicerade flera av Taubes berättelser från sjömansåren och Argentina i skämttidningen Strix.Timm, sid 149 Men det var främst visorna och artisteriet som gjorde honom välkänd. Han debuterade som scenartist år 1918, och gav samma år ut sin första prosasamling. De första vissamlingarna kom 1919 och han gjorde sina första grammofoninspelningar 1921.Anthin 2012, sid 258
Karriären fortsatte att vara en blandning av prosa och poesi, visor och artisteri, teckningar och målningar, samhällsengagemang och opinionsbildning. Hans olika verksamheter gick ofta i varandra. Han illustrerade sina egna böcker, och använde ofta samma motiv, berättelser och persongalleri i både visor och prosa. Hans artisteri byggde främst på hans egna sånger med grammofoninspelningar, konserturnéer och radio- och TV-framträdanden.
Taube var en flitig resenär, både i Sverige och till andra länder. Han återvände till Latinamerika vid flera tillfällen och bodde mellan 1950 och 1970 långa perioder i Sydfrankrike. Dessa resor, tillsammans med de återkommande besöken i Bohuslän och den fasta sommarbostaden Sjösala på Värmdö, gav inspiration till hans produktion. Journalisten Mikael Timm skriver i sin Taubebiografi: " Hans verk visar mot hans liv, hans liv är en del av hans verk".Timm, sid 9
Äktenskap och familj miniatyr|Taube med ett glas rödvin vid sitt stambord i skänkrummet på Den Gyldene Freden. Foto från 1951 av K.W. Gullers. Tidigt var Evert Taube under två år förlovad med Malin, dotter till Albert Engström. Förlovningen bröts 1918.