Woldemar Carl von Daehn, född 20 februari 1838 i Sippola, död 28 december 1900 i Rom, var en finländsk militär och statsman. Han tjänstgjorde i över tjugo år som officer i ryska armén och avancerade slutligen till general av infanteriet. Efter sin återkomst till Finland 1882 var han guvernör i Viborgs län 1882–1885, senator och chef för civilexpeditionen 1885–1889, samt ministerstatssekreterare för Finland 1891–1898. Vid Alexander III:s död 1894 lyckades han genom ett resolut ingripande förmå den nye kejsaren Nikolaj II att utfärda en regentförsäkran som erkände Finlands särställning.

Biografi

Familjebakgrund Släkten von Daehn härstammade från Braunschweig i Tyskland, men von Daehns farfarsfar hade övergått i rysk tjänst. Farfadern blev godsägare i Finland då han 1784 på grund av sin hustrus släktskapsband fick rätten att inlösa Sippola gård i Anjalankoski. Hans söner introducerades 1836 på Finlands riddarhus. Fadern Alexander von Daehn ägnade sig med framgång åt lantbruk, och modern Maria Charlotta Amalia von Wilde var även hon av tysk härkomst. Woldemar var det näst yngsta av sex barn. Efter faderns död övergick Sippola gård till äldste sonen Alexander.

Tidig karriär och militärtjänst Von Daehn genomgick kadettskolan i Fredrikshamn och var 1857–1860 underlöjtnant och löjtnant vid Livgardets finska skarpskyttebataljon i Helsingfors. Åren 1860–1862 gick han genom Nikolajevska generalstabsakademin i Sankt Petersburg, varefter han sökte sig till militärtjänst i Kaukasus, där han avancerade till överste. År 1871 ingick han äktenskap med furstinnan Nina Svjatopolk-Mirskij.

År 1873 inträffade en olycka som förändrade hans bana. Han red vid sidan av den kaukasiske ståthållaren, storfurst Michail Nikolajevitj, när vagnshästarna föll i sken. Von Daehn lyckades lugna hästarna, men hans ena fot krossades och han haltade illa resten av livet. Detta avslutade hans bana som fältofficer. Efter att ha tjänstgjort som guvernör i Stavropol och 1878 befordrats till generalmajor erbjöds han möjlighet att flytta tillbaka till Finland.

Återkomst till Finland och politisk linje I januari 1882 utnämndes von Daehn till guvernör i Viborgs län. I ledande kretsar lade man märke till den återvände generalen: han var ännu som 45-åring uppseendeväckande stilig, och hans beläsenhet, förmåga att fördjupa sig i ärenden och hans snabba uppfattningsförmåga blev fort kända, liksom man från tidigare kände till hans popularitet vid det kejserliga hovet. Hans tystlåtenhet och tillbakadragenhet stod i en märklig kontrast till hans yttre gestalt, varför han kom att kallas "Sfinxen".

Efter sin återkomst anammade von Daehn finskhetslinjen, vilket han demonstrerade genom att skriva in sig i Viborgs finska församling, trots att finskan troligen var det språk han behärskade sämst av sina många språk. För den östfinske von Daehn var svekomanin en främmande tankeriktning, och han kände sig också främmande för den laglighetslinje som Leo Mechelin företrädde. För de finsksinnade igen var han alltför egensinnig.

Senator 1885–1889 År 1885 utnämndes von Daehn till chef för civilexpeditionen och medlem av senaten. I senaten räknade han sig till de finsksinnade, trots att han i många frågor representerade sin egen linje. Mest konsekvent var han när det gällde att opponera sig mot Mechelin, trots att denne var hans vän ända sedan barn- och ungdomsåren – Mechelins far hade varit von Daehns lärare vid kadettskolan. Enligt von Daehns uppfattning var Mechelins kampanj för Finlands statsrättsliga ställning skadlig och innebar att man i onödan väckte "den björn som sover".

Striden mellan Mechelin och von Daehn åskådliggörs av behandlingen 1888 av generalguvernör Fjodor Heidens förslag om en reform av senaten. Vid behandlingen i senatens plenum föreslog von Daehn överraskande att en del av de reformer som Mechelin själv föreslagit året innan skulle förverkligas, och lyckades sålunda som generalstabsofficer ge Mechelin en lektion i taktik, då denne tvingades rösta mot sina egna planer.

I februari 1889 utsågs von Daehn till ministerstatssekreterarens adjoint i Sankt Petersburg. Han utnyttjade den första tiden vid statssekreterarämbetet till att i ämbetets arkiv sätta sig in i handlingarna rörande Finlands statsrättsliga ställning.

Krisåren 1888–1891 När det 1888–1891 uppkom meningsskiljaktigheter mellan kejsar Alexander III:s regering och regeringsorganen i Finland hamnade von Daehn till en början oförberedd i centrum för tvisterna. Frågan om att förena post- och tullverken samt finansinstitutionerna i Finland och Ryssland ledde till att postverket i Finland förenades med det ryska genom Alexander III:s postmanifest av den 12 juni 1890. På grund av ministerstatssekreterare Casimir Ehrnrooths sjukdom var von Daehn som dennes adjoint tvungen att kontrasignera manifestet.

Trots den politiska jäsning och de tidningsskriverier som följde postmanifestet sårades von Daehn ännu mer av ett anonymt brev med en kopia av Runebergs dikt "Sveaborg", vars budskap – "Den, som förrådt sitt land, han har / Ej ätt, ej stam, ej son, ej far" – var lätt förståeligt. Trotsigt lät von Daehn publicera sitt tack för försändelsen i Nya Pressen, då han "inte hade andra möjligheter än att genom tidningarnas förmedling tacka den tappre patrioten", som inte bifogat sitt namn och sin adress.

En annan krisorsak var tvisten om strafflagen. Alexander III beslöt uppskjuta ikraftträdandet av den redan antagna strafflagen i Finland, då de ryska experterna ansåg att Finland ensidigt utsträckt tillämpningsområdet även till ryskt territorium. Som en följd tvingades Ehrnrooth anhålla om avsked. Till ny ministerstatssekreterare utsågs 1891 von Daehn, som nu fick överta huvudansvaret för att återställa konsensus mellan Finland och Ryssland.

Ministerstatssekreterare 1891–1898 Som realpolitiker försvarade von Daehn finska intressen utan att söka onödig konfrontation med den ryska regeringen.

Vid Alexander III:s död den 1 november 1894 agerade von Daehn omedelbart. Redan samma dag telegraferade han till den nye kejsaren och anhöll om audiens. Sedan denna beviljats reste han genast till Livadia och erhöll Nikolaj II:s underskrift på en regentförsäkran för Finland. Genom sitt raska handlande avvärjde von Daehn den av många fruktade politiska krisen.

Kansler för universitetet I samband med utnämningen till ministerstatssekreterare utnämndes von Daehn också till tillförordnad kansler för universitetet. Som kansler engagerade han sig framför allt i lantbruksundervisningen, och hans stora prestation var att få till stånd en lantbruksekonomisk avdelning, sedermera agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten, vid universitetet. Genom ukaser 1896 och 1898 lyckades han överföra rätten att utnämna professorer från kejsaren till kanslern.

Avskedet Von Daehn hade redan tidigare lämnat in anhållan om avsked med hänvisning till sjukdom. När han den 8 juni 1898 avslutat sin sedvanliga föredragning för kejsar Nikolaj II i Tsarskoje Selo frågade kejsaren om han hade med sig sin anhållan om avsked för underskrift. Det hade han inte, och han menade att det skulle vara lämpligare om hans adjoint, general Victor Procopé, föredrog ärendet. Avsked från ämbetet beviljades på Procopés föredragning den 11 juni 1898, varvid kejsaren gav ett synnerligen nådigt reskript och fogade till slutet orden "och med tacksamhet". En vecka senare beviljades von Daehn också avsked från krigstjänst jämte befordran till general av infanteriet.

Senare år och död Efter sin avgång bosatte sig von Daehn först på Sippola, som han ärvt efter brodern Alexanders död 1894. Han sålde snart egendomen – och samtidigt det värdefulla bibliotek som han själv aktivt kompletterat – och begav sig 1899 med sin fru och dotter utomlands för att inte återvända. Han avled vid 62 års ålder i Rom den 28 december 1900 och är begraven på begravningsplatsen för icke-katoliker i Rom.

Alla von Daehns fem barn avled barnlösa. Den yngste sonen Peter flyttade efter revolutionen till Rom, där han som den siste manlige medlemmen av sin ätt dog 1971, varefter släkten von Daehn antecknades som utslocknad på Finlands riddarhus.

Källor

Tryckta källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.

Externa länkar

Kategori:Landshövdingar i Viborgs län Kategori:Finländska ämbetsmän under 1800-talet Kategori:Finländska officerare Kategori:Födda 1838 Kategori:Avlidna 1900 Kategori:Män Kategori:Personer från Sippola Kategori:Svensk uppslagsbok