Karl XII, född 17 juni (27 juni enligt n.s.) 1682 på slottet Tre Kronor i Stockholm, död 30 november (11 december enligt n.s.) 1718 i Fredrikshald, Norge, var kung av Sverige från år 1697 till sin död, likaså hertig över Pfalz-Zweibrücken mellan åren 1697 och 1718 under namnet Karl II.
Karl XII ärvde makten över stormaktsriket Sverige år 1697 som enväldig kung efter fadern Karl XI:s död. Huvuddelen av sin regeringstid tillbringade han i fält under stora nordiska kriget. Från år 1700 bekrigade han en trippelallians bestående av Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland. Kungens ledarskap och taktiska färdigheter bidrog till inledande framgångar i kriget. Vid krigsutbrottet tvingade han Danmark-Norge till fred och slog den ryska armén i slaget vid Narva. Senare tågade Karl XII in i både Polen och Sachsen och efter ett långvarigt fälttåg besegrade han sin kusin August (II) den starkes sachsiska armé och avsatte honom som polsk kung.
Krigslyckan vände när Karl XII hösten 1707 inledde sitt fälttåg mot Ryssland, vilket slutade med hans avgörande nederlag i slaget vid Poltava år 1709. Kungens armé kapitulerade inför ryssarna och Sveriges tidigare fiender kunde senare återvända till kriget. Dessa kom efter kriget att ta makten över flera av de svenska besittningarna. Karl XII flydde till Osmanska riket, där han kom att vistas under flera år och varifrån han styrde det svenska riket. Han misslyckades med att koordinera ett gemensamt fälttåg mot sina fiender genom en allians med osmanerna; de senare gav honom det turkiska smeknamnet Demirbaş ("Järnhuvudet"). Karl XII återvände till Sverige först år 1715 för att i stället bekriga Danmark-Norge. Han genomförde flera skattereformer för att kunna finansiera sin fortsatta krigföring. Dessa kom att resultera i en ekonomisk kris i Sverige och en stor börda för Sveriges krigs- och pestdrabbade befolkning. Hans första anfall mot Norge år 1716 misslyckades på grund av livsmedelsbrist. Ett förnyat och större anfall mot Norge år 1718 avslutades abrupt då han blev dödsskjuten under belägringen av Fredrikstens fästning.
Karl XII:s död och stora nordiska krigets följder medförde omfattande territoriella förluster och stort mänskligt lidande för Sverige, och markerade samtidigt slutet på landets stormaktstid. Då kungen var ogift och saknade avkomma blev hans syster Ulrika Eleonora regerande svensk drottning. Hon lämnade dock snart över tronen till sin make Fredrik I. Som en reaktion på Karl XII:s styre avvecklades det karolinska enväldet. Makten hamnade istället hos riksdagen och Sverige gick in i den period som kom att kallas för frihetstiden.
Karl XII:s regeringstid tillhör de mest kontroversiella vad gäller de svenska kungarna. Hans liv har givit upphov till ett flertal skrifter och kulturella verk, inklusive en populär biografi skriven av filosofen Voltaire. Både synen på Karl XII som kung och omständigheterna kring hans död har länge varit omdiskuterade.
Titel
Karl XII:s fullständiga titel på svenska löd:
Barndom och uppväxt (1682–1697) Karl XII föddes på slottet Tre Kronor i Stockholm lördagen den 17 juni g.s. (27 juni, n.s.) 1682 som son till kung Karl XI och drottning Ulrika Eleonora den äldre. Han var den andra i ordningen av kungaparets sju barn, av vilka endast Karl och systrarna Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora levde vidare till vuxen ålder. Kungen skrev i sin almanacka:
Karl föddes med segerhuva, alltså en del av fosterhinnan kvar på huvudet. Den 12 juli 1682 blev den unge prinsen döpt på slottet av dopförrättaren Samuel Werenius. Till faddrar utsågs prins Georg av Danmark, hertig Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp och furstbiskopen av Lübeck. Gamla drottning Kristina var gudmor tillsammans med Maria Amalia av Kurland och prinsessan Sofia Dorotea av Holstein.
Ulrika Eleonora tog stor del i sina barns uppfostran. Den unge prinsen Karl lärde sig morgon- och aftonbön samt bibliska historier från modern. Drottningen ordnade offentliga middagar för att vänja barnen vid uppmärksamhet och tog dem med på militärexercis på Djurgården. Som den äldste pojken i kungafamiljen var Karl kronprins. Karl XI beordrade att ge honom en omfattande utbildning för att förbereda honom till att en dag ta över makten över Sverige som enväldig kung, ett envälde som Karl XI själv införde till riket genom riksdagarna 1680 och 1682 och som baserades på teorin om kungadömet av Guds nåde.
Utbildning miniatyr|Prins Karl (1684) av Anna Maria Ehrenstrahl. Vid fyra års ålder tilldelades Karl sin förste lärare, Andreas Nordenhielm, som undervisade honom i läsning, skrivning, språk, historia och moralfrågor under åtta år. Vid sex års ålder skrev prinsen sina första brev. Vid samma ålder tog Karl XI över sonens uppfostran och utsåg flera guvernörer, såsom hovkanslern Erik Lindschöld och det kungliga rådet Nils Gyldenstolpe, men ingen blev lika betydelsefull som Nordenhielm. Även andra, såsom Tomas Polus och Gustaf Cronhielm, var delaktiga i undervisningen. Den 2 januari 1689 flyttades prinsen till en egen våning i slottet med egen hovstat och regemente.
miniatyr|vänster|Teckning av Karl XII föreställande fästningen Nya Älvsborg. År 1690 utfärdade Karl XI en undervisningsinstruktion som skulle följas noga tills prinsens artonårsdag för att förbereda hans eventuella maktövertagande. Prinsens uppfostran grundade sig på Aristoteles pedagogiska teori tabula rasa om det obegränsat formbara barnet, där kloka och dygdiga män skulle omge honom för att forma honom till en klok och dygdig furste. Prinsens undervisning i kristendomen, ledd av biskopen Erik Benzelius, fokuserade på teologi och ansvar inför Gud. Studier inkluderade Bibeln, bekännelseskrifterna, Martin Luthers katekes och andra protestantiska skrifter. Betoning låg på Gamla testamentet med principen "öga för öga, tand för tand", men även på mildhet och rättvisa. Prinsen studerade även kulturspråk och antikens historia genom verk av olika romerska författare. Karl kunde återge långa citat utantill från deras verk och favoriserade Quintus Curtius Rufus, i synnerhet dennes biografi om Alexander den store, som prinsen såg som sin store idol.
Karl fick kunskaper i allmänhistoria genom latinundervisning och verk av Laurentius Petri och Samuel von Pufendorf, där han fascinerades av Gustav II Adolfs person och levnadsöden. Han studerade matematik och krigsvetenskap med generalkvartermästarlöjtnant Carl Magnus Stuart, som lärde honom matematiska lösningar av taktiska problem. Stuart visade även honom Erik Dahlberghs topografiska gravyrer och avbildningar av prinsens farfar Karl X Gustavs och Karl XI:s fältslag. Vid femton års ålder visade Karl ett starkt intresse och talang för matematik och befästningskonst, men då hans utbildning senare avbröts fick han inga djupare kunskaper om filosofi, statsvetenskap och strategiskt tänkande.miniatyr|stående|Prins Karl (till vänster) tillsammans med systrarna Ulrika Eleonora (1688–1741) och Hedvig Sofia (1681–1708). Målning av David Klöcker Ehrenstrahl.Karl XI kom även sätta spår för prinsens kärva och kraftfulla mansideal; den senare började alltmer efterlikna faderns manér och vanor. Tidigt började Karl delta i faderns exerciser och inspektionsresor, liksom i jaktpartier från och med sju års ålder. Både han och fadern red långa sträckor tillsammans, oftast med rekordjakt i tankarna. När prinsen var tolv år red han och fadern från Södertälje till Stockholm under två och en halv timme, och en tid senare red de mellan Uppsala och Ulriksdals slott på knappt fyra timmar.
Under sina unga år beskrevs Karl som vetgirig, begåvad och flitig, som tog till sig sin undervisning mycket väl. Han hade utmärkta kunskaper i svenska och talade flytande tyska och latin. Franska lärde han sig genom att studera den franske kungen Henrik IV:s levnad och dramer av Corneille, Molière och Racine, men han undvek senare att tala franska. Senare kom han även lära sig tala lite finska, italienska, polska, turkiska och grekiska. Han blev även skicklig i fäktning, ridning och hantering av skjutvapen. Senare i vuxenlivet kom Karl att införskaffa stora detaljkunskaper om stridsmetodik. Han medverkade personligen i utformningen av flera exercisreglementen och deltog aktivt i övningar och mönstringar med sina trupper. Allt som rörde armén var av yttersta vikt för honom, alltifrån anskaffandet av förnödenheter och ammunition till formgivning av uniformer och fanor.
Förmyndarstyrelsen och trontillträde miniatyr|vänster|Slottsbranden 1697 som konstnären Johan Fredrik Höckert föreställde sig den i sin målning Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697 från 1866. Karl XII leder tillsammans med systern Hedvig Sofia ut änkedrottningen ur den brinnande byggnaden. Notera att kungen här går iklädd sin militäruniform från krigsåren och inte de hovkläder som han egentligen bar vid tiden för eldsvådan. miniatyr|stående|En femtonårig Karl XII iförd militäruniform med stålharnesk 1697, olja på duk av David Klöcker Ehrenstrahl. Sedan Karls mor Ulrika Eleonora hade avlidit 26 juli 1693, och då hans far var mycket upptagen av rikets styrning, tog hans farmor, änkedrottningen Hedvig Eleonora, hand om de kungliga barnens uppfostran. Karl kom genom detta att få starka band till sin farmor och sina båda systrar, som han genom livet stod mycket nära. Den 5 april 1697 dog även fadern Karl XI av bukspottkörtelcancer, varvid den fjorton år gamle prinsen avslutade sina studier och blev omyndig svensk kung under namnet Karl XII.
Den förmyndarstyrelse som styrde Sverige efter Karl XI:s död bestod av änkedrottningen och de fem kungliga råden: kanslipresidenten Bengt Oxenstierna, Christopher Gyllenstierna, Fabian Wrede, Nils Gyldenstolpe och Lars Wallenstedt. Under deras tid tog styrelsen hand om en svår missväxtskris, som drabbade hela det svenska riket och tog död på tusentals invånare. Den 7 maj 1697, samma år som missväxten var som värst, drabbades även den kungliga familjen av en katastrof. Slottet Tre Kronor, där de nyligen ätit middag, förstördes av en stor eldsvåda. Alla i familjen lyckades dock evakuera i tid. Efter branden inköptes Wrangelska palatset på Riddarholmen och renoverades till ett nytt kungligt palats. Den fjortonårige Karl och hans familj flyttade in i det nya palatset, där de och hovet levde under förmyndarstyrelsens regeringstid, medan Karlbergs slott användes som sommarresidens.
Förmyndarstyrelsens samarbete var instabilt, präglat av medlemmarnas beroende av minnet från den hårda kritik som drabbat Karl XI:s förmyndare. En ständig maktkamp uppstod, där rådsherrarna försökte påverka den unge Karl XII att välja sida i den ständiga konflikten mellan Europas två maktblock: Frankrike å ena sidan och å andra sidan Österrike med sjömakterna England och Nederländerna. För att öka inflytandet över besluten inkluderades Karl XII ofta i överläggningarna. Senare föreslogs att han skulle ta över regeringsansvaret. Vid en riksdag i november 1697, i samband med Karl XI:s begravning, föreslogs av adeln att Karl XII omedelbart skulle förklaras myndig, ett förslag som godkändes av alla fyra stånden. Den ende som motsatte förslaget var prosten Jakob Boëthius från prästerskapet, som av religiösa skäl protesterade mot enväldet som styrelseform. Karl XII svarade genom att låta arrestera Boëthius, som senare dömdes till livstids fängelse. Detta ansågs vara ett exempel på att ingen skulle våga kritisera varken Karl XII, hans myndighetsförklaring eller enväldet offentligt.