Hippias av Elis (grekiska: Ἱππίας) var en grekisk sofist från slutet av 500-talet f.Kr. Han var en yngre samtida till Protagoras. Han framställdes av Platon i två dialoger (Hippias Minor och Hippias Maior), samt i dialogen Protagoras. Han föddes i Elis runt mitten av 500-talet f.Kr. (cirka. 460 f.Kr.) och levde minst lika länge som Sokrates (399 f.Kr.). I Aten blev han bekant med Sokrates och andra ledande tänkare. Med den självsäkerhet som kännetecknade de senare sofisterna hävdade han att han betraktades som en auktoritet på alla områden och undervisade i poesi, grammatik, historia, politik, arkeologi, matematik och astronomi.
Biografi Hippias var således en yngre samtida till Protagoras och Sokrates. Han levde minst lika sent som Sokrates (399 f.Kr.). Han var en lärjunge till Hegesidamos.Suda, Hippias Tack vare hans talang och skicklighet begagnade sig hans landsmän av hans tjänster i politiska frågor och i ett diplomatiskt uppdrag till Sparta.Plato, Hippias major, 281a, 286a; Philostratus, Vit. Soph. i. 11. Men han var i alla avseenden lik de andra sofisterna på den tiden och reste runt i olika städer och distrikt i Grekland i syfte att undervisa och tala inför publik. Platons två dialoger, Hippias major och Hippias minor, karakteriserar honom som fåfäng och arrogant. Hippias major (författarskapet till detta verk av Platon ifrågasätts ibland) handlar om frågan om det vackra och sätter medvetet Hippias kunskap och antagande i ett löjligt ljus. Hippias minor diskuterar bristen på mänsklig kunskap och karakteriserar Hippias som löjligt fåfäng.
Arbete Hippias var en man med mycket omfattande kunskaper, och han sysselsatte sig inte bara med retoriska, filosofiska och politiska studier, utan var också väl bevandrad i poesi, musik, matematik, måleri och skulptur, och han påstod sig ha en viss praktisk skicklighet i livets vanliga konster, för han brukade skryta med att inte bära något på sin kropp som han inte hade tillverkat själv med sina egna händer, som sin sigillring, sin mantel och sina skor.Plato, Hippias major, 285c, Hippias minor, 368b, Protagoras, 315c; Philostratus, Vit. Soph. i. 11.; Themistius, Orat. xxix. p. 345. d. Han fick äran för ett förlorat verk känt som Olympionikō̂n Anagraphḗ ( Ὀλυμπιονικῶν Ἀναγραφή ) som beräknade Koroebos seger som inträffad år 776 f.Kr. och blev grunden för alla senare listor över olympiaderna och deras segrare.. Å andra sidan framstår hans kunskap alltid som ytlig, han går inte in på detaljerna i någon särskild konst eller vetenskap, och nöjer sig med vissa generaliseringar, vilket gjorde det möjligt för honom att tala om allt utan en grundlig kunskap om någon. Denna arrogans, i kombination med okunnighet, är den främsta orsaken till Platons hårda kritik av Hippias, eftersom sofisten åtnjöt ett mycket omfattande rykte och därmed hade ett stort inflytande på utbildningen av ungdomar i de högre klasserna. Plutarchos kritiserade också Hippias i Numas liv i parallella liv när han skrev om kronologin för Numas förhållande till Pythagoras, och nämnde att kronologin var baserad på Olympionikō̂n-anagrafen och uppgav att Hippias inte hade någon auktoritativ grund för sitt verk. En matematisk upptäckt som tillskrivs Hippias kallas ibland Hippias kvadratris.
Hans stora skicklighet tycks ha bestått i att hålla storslagna tal och Platon låter honom arrogant förklara att han skulle resa till Olympia och där inför de församlade grekerna hålla en oration om vilket ämne som helst som kunde föreslås för honom.Plat. Hippias minor, 363 Philostratos talar faktiskt om flera sådana orationer som hölls i Olympia och som skapade stor sensation. Om sådana tal publicerades av Hippias, har dock inget exemplar bevarats. Platon hävdar att han skrev episk poesi, tragedier, dityramber och olika orationer,Plato Hippias minor, 368 samt verk om grammatik, musik, rytm, harmoni och en mängd andra ämnen.Plato, Hippias major, 285ff; comp. Philostratus, Vit. Soph. i. 11.; Plutarch, Num. 1, 23; Dio Chrysostom, Orat. lxxi. Han tycks ha varit särskilt förtjust i att välja antikvariska och mytiska ämnen för sina tal. Athenaios nämner ett verk av Hippias under titeln Synagoge som annars är okänt.Athenaeus, xiii. 609. C. Enache, Thales, Hippias, Aristotle and the Beginnings of Greek Philosophy, Palgrave Macmillan 2025. Ett epigram av honom finns bevarat i Pausanias.Pausanias, v. 25
Naturrätt Hippias tillskrivs idén om naturrätt. Detta ideal började under 400-talet f.Kr. Enligt Hippias skulle naturrätt aldrig ersättas eftersom den var universell. Hippias såg naturrätt som en vanemässig enhet som människor deltar i utan förberedande överväganden. Han betraktade eliten i stater som oskiljbara från varandra och därför borde de uppfatta varandra som det. På grund av detta, resonerar han, borde de betrakta och behandla varandra som ett samhälle i en enhällig stat. Dessa idéer fördes vidare genom cynism och stoicism, och blev senare grunden för att omvandla romersk rätt till lagstiftning. Vid sidan av naturrätten skrev Hippias också om självförsörjning som en bindande princip. Han använde denna princip i sin undervisning när han samlade kunskap inom många ämnen, för att aldrig bli överlistad eller få sitt rykte ifrågasatt.
Se även Kyniska skolan Naturrätt Romersk rätt Självförsörjning Stoicism
Referenser
Nestle, Wilhelm: Vom Mythos zum Logos., 2. uppl. Stuttgart: Kröner 1942, s. 360 ff. Smith, William, ed. (1870). "Hippias". Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology. p. 479. Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Hippias of Elis". Encyclopædia Britannica. Vol. 13 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 517.
Noter
Externa länkar
Hippias' Attempt to Trisect an Angle at Convergence
Kategori:Försokratiska filosofer Kategori:Grekiska matematiker Kategori:Antikens matematiker Kategori:Avlidna 300-talet f.Kr. Kategori:Födda 400-talet f.Kr. Kategori:Män