En gruvpiga var före 1900-talet en gruvarbetare av kvinnligt kön.
Gruvpigorna omnämns första gången i slutet av 1600-talet vid gruvan i Nora. De var ofta gifta med de manliga gruvarbetarna, och det tycks ha varit vanligt att gruvarbetarhustrurna deltog i makens arbete. Det fanns dock även ogifta gruvpigor. Gruvpigornas arbetade främst med borrningar, med att krossa järnmalmen och transportera bort den. I början av 1800-talet var gruvpigorna ofta fler än de manliga arbetarna. På 1850-talet hade de dock snabbt minskat i antal. År 1900 blev det förbjudet att anställa kvinnor i gruvor.
Kvinnor var även verksamma som smeder vid gruvorna, där de ännu under 1700-talet hade tillstånd att överta döda makars smedjor. De gjorde verktyg och annat användbart till gruvorna.
Se även Mursmäcka, kvinnor som arbetade på byggen. Maria Olsdotter, en känd gruvpiga.
Källor Ohlander, Ann-Sofie : Tusen svenska kvinnoår, 2008. Upplaga 3. uppl.
Kategori:Historiska yrken Kategori:Svensk kvinnohistoria