OrienttofshökBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Lophospiza trivirgata) är en asiatisk fågel i familjen hökar med vid utbredning från Indien till Filippinerna och IndonesienGill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende Orienttofshöken är en medelstor (30–46 cm), tofsförsedd hök med korta och breda vingar som är nupna in mot kroppen. Vid vila sträcker sig vingspetsar knappt förbi stjärtens bas. Hanen har mörkgrå hjässa och ljusare grå örontäckare samt svart mustasch- och strupstreck. På bröstet syns rostbrun streckning och på buk och flanker likfärgad tvärbandning. Honan har brunare hjässa och örontäckare och är likaså brunare undertill. Ungfågeln har rost- eller beigefärgade spetsar på hjäss- och nackfjädrarna, streckade örontäckare och rostbeige anstrykning på mer streckad och mindre bandad undersida.Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
Utbredning och systematik Orienttofshöken är vida spridd i södra och sydöstra Asien. Den delas in i elva underarter med följande utbredning: Lophospiza trivirgata indica – Indien och Nepal till södra Kina, Indokina och Malackahalvön Lophospiza trivirgata formosae – Taiwan Lophospiza trivirgata peninsulae – sydvästra Indien Lophospiza trivirgata layardi – Sri Lanka Lophospiza trivirgata trivirgata – Sumatra Lophospiza trivirgata niasensis – Nias (väster om Sumatra) Lophospiza trivirgata javanica – Java (nomadisk på Bali) Lophospiza trivirgata microsticta – Borneo Lophospiza trivirgata palawana – sydvästra Filippinerna (Palawan och Calamianes) Lophospiza trivirgata castroi – (Luzon i norra Filippinerna) Lophospiza trivirgata extima – sydöstra filippinska öarna
Släktskap Orienttofshöken och dess systerart sulawesitofshöken) (L. griseiceps) placerades tidigare i höksläktet Accipiter. Genetiska studier har visat att de endast är avlägset släkt,Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. Pages 3-32 in JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society och har därför lyfts ut till ett eget släkte, Lophospiza.Sangster G, GM Kirwan, J Fuchs, EC Dickinson, A Elliott & SMS Gregory/ 2021. A new genus for the Tiny Hawk Accipiter superciliosus and Semicollared Hawk A. collaris (Aves: Accipitridae), with comments on the generic name for the Crested Goshawk A. trivirgatus and Sulawesi Goshawk A. griseiceps. Vertebrate Zoology 71: 419–424.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
Namn Orienttofshöken har även kallats orientduvhök på svenska, men har tilldelats nytt namn eftersom arten förmodligen inte står nära duvhöken.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Tofshökar Kategori:Fåglar i orientaliska regionen