Arnold Schönberg (tyskt uttal: [ˈaːrnɔlt ˈʃøːnbɛrk]), född 13 september 1874 i Wien, död 13 juli 1951 i Los Angeles, var en österrikisk tonsättare, främst förknippad med expressionismen inom den tyska poesin och konsten, samt ledare för den så kallade Andra Wienskolan. Han flyttade till USA 1934 och ändrade då stavningen av sitt namn till Schoenberg.Steinberg 1995, 463

Schönbergs förhållningssätt till både harmonik och genomföring räknas som en av 1900-talet musikaliska milstolpar. Flera generationer av kompositörer i Europa och Amerika har fortsatt att utveckla hans tankar medan andra, med passion, har reagerat emot hans idéer. Under nazismens framväxt i Österrike betecknades hans musik, tillsammans med bland annat jazz, som entartete Musik.

Schönberg var tidigt vida känd för att parallellt ha lyckats utveckla tankegods från både Brahms och Wagner, vilka tidigare ofta beskrivits som motsatta traditioner av den tyska romantiken. Senare blev han synonym med sina innovationer inom atonalitet som kom att bli en av de mest omdebatterade uttrycken inom 1900-talets konstmusik. På 1920-talet utvecklade Schönberg den seriella tolvtonstekniken, ett inflytelserikt formellt regelverk inom komposition för att skapa serier av de tolv tonerna i den kromatiska skalan. Han myntade också begreppet developing variation (ungefär: 'varierad genomföring') för en formalistisk teknik att skapa utifrån redan existerande material. Han var även den första moderna tonsättare att ta till sig tekniken att utveckla musikaliska motiv utan att använda ett dominerande centralt melodiskt tema.

Schönberg var också konstnär, en betydande musikteoretiker och en inflytelserik kompositionslärare. Bland hans elever fanns Alban Berg, Anton Webern, Viktor Ullmann, Eduard Hladisch, John Cage, Hanns Eisler, Josef Zmigrod, med flera. Många av Schönbergs övningar innebar en formalisering av kompositionsmetoden och han hade för vana att uppmana åhörarna till ett analytiskt tänkande, något som gav eko hos det musikaliska avantgardet under hela 1900-talet. Hans ofta polemiska tankar kring musikhistorien och estetiken var av avgörande betydelse för många av 1900-talets betydande musikvetare och musikkritiker, bland andra Theodor Adorno, Charles Rosen, och Carl Dahlhaus.

Schönbergs kvarlåtenskap finns bevarad i Arnold Schönberg Center i Wien.

Biografi Arnold Schönberg föddes i en ashkenazisk judisk familj som bodde på Obere Donaustraße 5 i stadsdelen Leopoldstadt i Wien.Arnold Schönberg Center Hans mor Pauline, som härstammade från Prag, var pianolärare, och drev affärsrörelse. Hans far Samuel var från Bratislava. Schönberg var i stort sett autodidakt och tog endast lektioner i kontrapunkt av tonsättaren Alexander von Zemlinsky som senare skulle bli hans svåger.Beaumont 2000, 87 I 20-årsåldern försörjde han sig genom att orkestrera operetter medan han komponerade verk såsom stråksextetten Verklärte Nacht 1899. Han gjorde senare en orkesterversion av denna, vilken har kommit att bli ett av hans mest uppskattade stycken. Både Richard Strauss och Gustav Mahler uppmärksammade Schönbergs kompositionstalang; Strauss när han kom i kontakt med Schönbergs Gurre-Lieder och Mahler efter att ha hört flera av Schönbergs tidiga verk. Strauss kom att återvända till ett mer konservativt idiom i sina verk efter 1909 och avfärdade då Schönberg, medan Mahler tog sig an Schönberg som skyddsling och fortsatte att stötta honom även sedan Schönbergs stil nått en punkt där Mahler inte längre förstod sig på den. Mahler oroade sig också för vem som skulle ta hand om Schönbergs produktion då han inte längre var i livet. Schönberg, som till en början föraktat och talat illa om Mahlers musik, omvändes av "blixtarna" i Mahlers tredje symfoni som han ansåg var ett genialt verk. Han talade till och med senare om Mahler "som ett helgon".Stuckenschmidt 1977, 103; Schoenberg 1975, 136 Schönberg konverterade 1898 till protestantismen och förblev protestant till 1933, då han återtog den judiska tron.

Hans tidiga produktion Schönberg började undervisa i kontrapunkt och komposition 1904. Hans första elever var Paul Pisk, Anton Webern, och Alban Berg där Webern och Berg skulle komma att bli de mest kända av hans många elever. Under sommaren 1908 övergav hans fru Mathilde honom under flera månader för den unge österrikiske målaren Richard Gerstl, som begick självmord när hon sedan lämnade honom för att återvända till sin make och sina barn. Denna händelse avspeglade sig tydligt i Schönbergs verk. Under hustruns frånvaro skrev han Du lehnest wider eine Silberweide, den trettonde sången i sångcykeln Das Buch der Hängenden Gärten, op. 15, som baseras på textsamlingen med samma namn av den mytomspunna tyska poeten Stefan George. Detta var Schönbergs första komposition helt utan förankring i en specifik tonart.Stuckenschmidt 1977, 96 Under detta år fullbordade han också ett av sina mest revolutionerande verk, stråkkvartett nr. 2, vars första två satser visserligen är kromatiskt färgade men ändå har traditionella tonartsbeteckningar. De sista två satserna, som också har texter av Stefan George, däremot, löser på ett djärvt sätt upp kopplingen till traditionell tonalitet (även om båda satserna slutar med tonala ackord - och verket är inte alltigenom atonalt) och bryter mot stråkkvartettraditionen genom att de också innehåller en sångstämma för solosopran.

På sommaren 1910 skrev Schönberg sin harmonilära (Harmonielehre, tillägnad Gustav Mahler), som ännu idag är en av de mest betydelsefulla musikteoretiska böckerna. Ett annat av hans mest betydande verk från denna hans atonala, eller "pantonala", som Schönberg själv föredrog att kalla det, period är det stilbildande verket Pierrot Lunaire, op. 21, från 1912. Det är en nytänkande expressionistisk sångcykel som bygger på ett slags reciterande "talsång", så kallad "Sprechgesang". Verket kombinerar en kvinnlig solist med en ensemble bestående av fem musiker. Ensemblen, som ibland kallas för pierrotensemble, består av flöjt/piccola, klarinett/basklarinett, violin/viola, violoncell och piano.

Första världskriget Första världskriget orsakade en kris i Schönbergs utveckling. Militärtjänsten störde hans liv. Han kunde inte arbeta ostörd eller oavbrutet någon längre tid, vilket resulterade i många ofullbordade verk och outvecklade skisser. Vid 42 års ålder var han plötsligt inkallad till militärtjänst. Vid ett tillfälle lär en officer ha frågat honom om det var han som "var den ökände Schönberg". Schönberg svarade: "Ja! Ingen ville vara det, någon måste vara det, så det fick bli jag!"Schoenberg 1975, 104 (Enligt Norman Lebrecht (2001), skulle detta ha en uppenbar koppling till Schönbergs uppenbara öde att vara "dissonansens befriare".

Tolvtonstekniken Senare kom Schönberg att utveckla den mest inflytelserika versionen av dodekafoni, eller tolvtonsmusik. Det var en kompositionsmetod som i Frankrike och England av René Leibowitz och Humphrey Searle 1947 kom att kallas seriell musik. Tolvtonstekniken är också vad Schönberg är mest känd för, och tekniken anammades av många av Schönbergs elever som bildade den så kallade Andra Wienskolan. Bland dessa var Anton Webern, Alban Berg och Hanns Eisler, alla djupt influerade av Schönberg. Han publicerade flera böcker, från den berömda Harmonielehre till Grundlagen der musikalischen Komposition.Schoenberg 1967 Många av dessa trycks ännu och används av musiker och kompositionsstudenter.

Andra världskriget och flytten till USA miniatyr|250px|Schönbergs grav på Zentralfriedhof i Wien. Sedan tonsättaren Ferruccio Busoni, som var kompositionslärare vid Akademie der Künste i Berlin, hade avlidit 1924 utsågs Schönberg året därpå till hans efterträdare. Schönberg kunde emellertid av hälsoskäl inte tillträda posten förrän 1926. Bland hans elever från den här tiden märks Robert Gerhard, Nikos Skalkottas och Josef Rufer. Schönberg stannade kvar på posten fram till 1933 då Adolf Hitler och nazisterna kom till makten. Han avskedades då och tvingades gå i exil. Han flyttade först till Paris där han återtog sin judiska tro och därefter till USA. Sin första lärarbefattning i USA fick han i Boston vid Malkin Conservatory. Han knöts därefter till Los Angeles där han undervisade både vid University of Southern California och University of California, Los Angeles. Båda dessa universitet har på sina campusområden en byggnad med namnet Schoenberg Hall.

Han slog sig ner i Brentwood Park i Brentwood i Los Angeles där han blev god vän (och tennispartner) med tonsättarkollegan George Gershwin. Han stannade i Brentwood resten av sitt liv. Schönberg blev amerikansk medborgare 1941.

Senare delen av hans liv Under slutet av sitt liv skrev Schönberg flera berömda verk, bland annat den svårspelade violinkonserten op.36 (1934-36), Kol Nidre op.39 för kör och orkester (1938), Ode till Napoleon Bonaparte op.41 (1942), pianokonserten op.42 (1942) och hans minnesverk över Förintelsens offer, A Survivor from Warsaw op.46 (1947. Han var oförmögen att avsluta sin opera, Moses och Aron (1932-33), som var ett av de första verken i sin genre komponerat helt med tolvtonsteknik.

Schönberg utvecklade triskaidekafobi (rädsla för talet 13), som troligen började då han skrev den trettonde sången i sångcykeln Das Buch der Hängenden Gärten op.15. Moses och Aron stavades först Moses und Aaron, men då han upptäckte att titeln innehöll tretton bokstäver ändrade han stavningen. Hans vidskeplighet kan ha påskyndat hans död. Enligt hans vän Katia Mann fruktade han att han skulle dö ett år som var jämnt delbart med 13.Lebrecht 1985, 294 Han fruktade sin 65-årsdag (5x13) så mycket att en vän bad tonsättaren och astrologen Dane Rudhyar att göra Schönbergs horoskop. Rudhyar gjorde det och förklarade att året var farligt, men inte livshotande. Men 1950, när han fyllde 76 år, skrev en astrolog och varnade honom för att det var ett kritiskt år (7+6=13).Nuria Schoenberg-Nono, citerad i Lebrecht 1985, 295 Detta skrämde honom eftersom han tidigare inte tänkt på att addera siffrorna. Fredagen den 13 juli 1951 stannade Schönberg till sängs, sjuk, ängslig och bedrövad. I ett brev till Schönbergs syster Ottillie, daterat den 4 augusti 1951, rapporterade hans hustru Gertrud: "Ungefär kvart i tolv tittade jag på klockan och sade till mig själv: en kvart till, sen är det värsta över. Sedan ringde doktorn efter mig. Arnold rosslade till två gånger, hans hjärta slog kraftigt och det var slutet".Stuckenschmidt 1977, 521 Gertrud skickade dagen efter ett telegram till sin svägerska Ottillie och meddelade att Arnold dog kl 23.45.Stuckenschmidt 1977, 520

Arnold Schönbergs dotter, Nuria Dorothea, gifte sig med tonsättaren Luigi Nono 1955.

Arnold Schönbergs elever

Schönberg hade ett oerhört stort inflytande på sin samtid och undervisade i komposition såväl i Wien, som i Berlin och USA. Flera av hans elever var också betydande tonsättare, dirigenter eller musikologer. Med Alban Berg, Anton Webern och andra elever bildades Andra Wienskolan och Berlinskolan.

Musik Se Verklista för Arnold Schönberg Verk och idéer