Karl XV, Carl Ludvig Eugen, född 3 maj 1826 på Stockholms slott i Stockholm, död 18 september 1872 på residenset i Malmö, var kung av Sverige och Norge från 8 juli 1859 och fram till sin död 1872. Fram till trontillträdet var han hertig av Skåne. I Norge känd under regentnamnet Karl IV, men kallades även där under sin levnad Karl XV.Exempel Han var son till kung Oscar I och drottning Josefina. Han gifte sig 19 juni 1850 med Lovisa av Nederländerna. I folkmun kallades han "Kron-Kalle".
Biografi
Uppväxt och utbildning miniatyr|vänster|Karl XV som prins och hans bror prins Gustaf på föreläsning av professor Johan Christofer Lindblad i Theatrum Œconomicum, Uppsala 1846.
Karl blev liksom sina syskon uppfostrad under överinseende av Christina Ulrika Taube. Han utbildades av bland andra, professorerna Christopher Jacob Boström och Fredrik Ferdinand Carlson och tog en privat studentexamen i december 1843. 1845 var han inskriven vid Uppsala universitet och under våren 1844 studerade han i Christiania (Oslo). Agrén vid Konstakademien, genremålaren Lundqvist, var prinsens bildlärare, och kapten Johan Christian Berger undervisade honom i akvarellmålning. Kronprinsen visade sig ha känsla för konst och litteratur med särskilt intresse för fosterländska verk som till exempel Pehr Henrik Lings "Asarne", ett episkt diktverk som utkom i tre etapper.
Midsommaraftonen 1841 erhöll han sin första officersfullmakt av farfadern, kung Karl XIV Johan. Efter faderns trontillträde 1844 valdes han, enligt tradition från 1700-talet, i april samma år till kansler vid universiteten i Lund och Uppsala och 1853 även till kansler för Akademien för de fria konsterna. Först på hösten 1844 började han sina studier i Uppsala. Den 11 februari 1846 blev han förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Inom svenska armén hade han underordnade befälstitlar vid Svea livgarde, Svea artilleriregemente och Kronprinsens husarregemente, men blev så småningom överste vid båda förbanden. Den 21 april 1847 utnämndes han till generalmajor och chef för Livgardesbrigaden. År 1849 blev han generalfälttygmästare, den 19 april 1853 utnämndes han till generallöjtnant. Liknande befordringar kom honom samtidigt till del även inom norska armén.
Under en utländsk resa 1849 besökte han även hovet i Haag och den 19 juni 1850 gifte han sig med prinsessan Lovisa av Nederländerna. Bröllopet firades i Stockholm.
Karl utnämndes 7 februari 1856 till vicekung av Norge. Under sina besök i Norge vistades han mycket i naturen där han ritade skisser som han senare utformade till tavlor. Han intresserade sig för politik och skrev en prosasaga, Fosterbröderne, som trycktes 1848. Den och en annan bok, Heidi, Gylfes dotter (1855) utgavs bara för vänner. 1852 tävlade han utan framgång hos Svenska akademien om dess pris i skaldekonsten.
Under sent 1850-tal gjorde de goda relationerna mellan de skandinaviska länderna att kronprins Karl och Danmarks kung, Fredrik VII, som känt varandra sedan 1846, efter ett besök i Köpenhamn blev nära vänner. Detta påverkade också den skandinaviska politiken positivt. Kung Oscar inledde senare en skandinavisk pakt med syfte att förstärka samarbetet mellan länderna samt att inta gemensam ståndpunkt i olika frågor.
Oscar I hade länge besvärats av frånvaroattacker och sommaren 1857 stod det klart att han hade en obotlig hjärntumör. Eftersom det i ett halvt år hade varit tveksamt om lagrådet med 10 svenska och 10 norska statsråd kunde nå sina mål, bestämde riksdag och storting efter proposition av Oscar I i september 1857, att kronprinsen fick föra riksstyrelsen över Sverige och Norge i syfte att förebygga en årslång interimsregering. Förslaget var diskutabelt enligt konstitutionsordförande Louis De Geer, som ansåg att det möjligen kunde strida mot regeringsformens ordalydelse. Alla stånden såväl som norska stortinget godkände dock propositionen.Louis de Geer, Minnen del 1 Sthlm 1892 s 157 f. Den 8 juli 1859 avled kung Oscar och kronprins Karl blev kung Karl XV.miniatyr|höger|Kungahuset 1857 i daguerrotypi från 1857; stående: prins August, prinsessan Sofia, prins Oscar, kronprins Carl, prinsessan Eugénie; sittande: drottning Josefina, kung Oskar I, prinsessan Louise 6 år, kronprinsessan Lovisa; änkedrottning Desideria saknas på bilden.Lars O. Lagerqvist, Sveriges regenter, Från forntid till nutid, Norstedts 1997, sidan 362. .
Karl XV som kung
Karl XV regerade Sverige och Norge från 25 september 1857 till sin död 18 september 1872. Han kröntes i Sverige 3 maj och i Norge 5 augusti 1860.
Karl XV:s tronbestigning motsågs av det liberala partiet med ett misstroende lika starkt som de förhoppningar som hans far en gång hälsats med i början av sin bana. Karl var känd för att söka sitt umgänge bland det konservativa så kallade junkerpartiet, och liberalerna tyckte sig se sina värsta farhågor besannade då han inkallade sin förre guvernör greve Henning Hamilton, som betraktades som huvudman för detta parti, i statsrådet.
Henning Hamiltons statsrådsbana blev inte långvarig. Ledningen inom konseljen övergick nämligen snart till justitiestatsministern Louis De Geer, och Hamilton avgick redan år 1860 ur ministären. De drivande krafterna i statsrådet vid sidan av De Geer var utrikesministern Ludvig Manderström och finansministern Johan August Gripenstedt. Genom främst dessa tre statsråd fick ministären en frisinnad och reformvänlig läggning, som blev än mer utpräglad då den förstärktes med Fredrik Ferdinand Carlson som ecklesiastikminister.
De dåliga relationerna mellan Sverige och Norge kom att påverka hela hans regeringstid. Han lyckades inte med den skandinaviska politiken så som han hade hoppats. Vid ett möte med Fredrik VII på Skodsborg i juli 1863 lovade Karl XV den danske konseljpresidenten Carl Christian Hall ett alliansskydd för Schleswig efter det slesvig-holsteinska kriget 1848–1851. Innan man skulle påbörja formella förhandlingar med hjälp av den svenske envoyén i Köpenhamn, Henning Hamilton, som mellanhand, underställdes alliansfrågan Karls ansvariga rådgivare (vid en konferens på Ulriksdals slott 8 september 1863) som ställde sig negativa till förslaget. Karl XV fick där istället acceptera ett återtåg, eftersom det av inrikespolitiska skäl visat sig omöjligt att ersätta den De-Geer-Gripenstedtska ministären med en för kungens skandinaviska krigspolitik mer positiv rådkammare. Hans missnöje över denna försiktighetspolitik gav han uttryck i dikten Till Sverige (1864). Redan 1860 hade Karl skrivit en broschyr om svenska beväringsorganisationen. 1865 skrev han Några tankar angående svenska arméns organisation, framlagde för fosterlandsvänner. Här utgår han från Danmark då han skriver "Denna stat har inte blivit understödd av dem, vilkas bistånd den haft skäl att vänta". Detta med det föregående årets dansk-tyska krig i åtanke.
I samma broschyr påpekar han emellertid också felaktigheter i den danska härordningen. Karl XV ansåg att Sverige för sin del inte skulle ha en stor och dåligt övad krigsorganisation utan en liten, men väl övad, och föreslog därtill att den skulle förstärkas med en fjärdedel så många soldater. Detta skulle ske genom lottning. Kung Karl fick inget gehör för sin plan och tog inte heller till sig av andras idéer. Kungen följde intresserat krigen i Europa 1866 och 1870 (Tyska enhetskriget och fransk-tyska kriget). Efter det förra utgav han under titel Ett ord i sinom tid general Changarniers anmärkningar om den franska arméns fel och drog paralleller till den svenska armén i vilken han tyckte sig finna liknande problem.
Karl XV försökte alltså skapa en internationell och utåt kraftfull nordisk maktställning utan att lyckas. Däremot stärktes och ändrades radikalt de svenska interna politiska förhållandena genom representationsreformen 1866. 1860 föreslog de så kallade "folkvalda stånden" hos kungen att han skulle ta sig an reformen, och i januari 1863 framlade De Geer-Gripenstedts regering ett representationsförslag, som bröt med ståndsriksdagens utformning. Förslaget diskuterades i nästan tre år innan riksdagen i december 1865 beslutade om representationsreformens genomförande.
1862 hade nya kommunallagar utformats, vilka tillsammans med den föreslagna lagen om kyrkomöten gav både grund och skäl för den nya riksdagsordningen, till vilken även hörde årliga riksdagar. Under Karl XV:s regeringstid infördes även kommunal rösträtt för kvinnor och friheten ökades på religionens, juridikens och politikens fält. Även lagarna ändrades med bland annat ny strafflag och sjölag. Karl XV är också den kung som har invigt flest järnvägar i Sverige, eftersom landet under hans regeringstid gjorde stora satsningar på infrastruktur och industrialisering. Karl XV grundade 1863 Konungens jaktklubb.
På uppdrag av Karl XV slöt Dirk de Graeff van Polsbroek den 11 november 1868 ett "Vänskaps-, handels- och sjöfartstraktat" mellan Sverige-Norge och Japan (se Fördraget i Yokohama). Fördraget öppnade Hakodate, Yokohama, Nagasaki, Kobe och Osaka för handel för svenska och norska handelsmän (artikel 3). Fördraget gav också Sverige-Norge möjlighet att skicka konsuler till de nyöppnade hamnarna, där de fick rätt att utöva domsrätt över svenskar och norrmän (konsularjurisdiktion).
Karl XV som person
Karl XV visade redan i unga år en viss brist på tålamod med hovlivet och dess regelverk, något som fortsatte att prägla honom. Han ansågs dessutom skrytsam, slösaktig och var en stor kvinnotjusare. En studie i Karl XV:s temperament lämnas av hovmannen Fritz von Dardel, då kungen hade för ovana att ständigt försöka hjälpa till vid bränder i Stockholm:
H M (Hans Majestät) är vid dessa tillfällen ej till sin fördel. Han blir het, ger order och kontraorder samt slutar ofta med att göra polistjänst genom att från brandstället bortköra onyttiga åskådare. Det händer honom icke sällan härvid att han ryter åt sina undersåtar, ja till och med utdelar knuffar. Jag är verkligen förvånad öfver att H M icke någon gång träffar en fyllbult, som betalar honom igen med samma mynt. Jag tog mig på hemvägen friheten att säga H M huru litet detta uppträdande stämde öfverens med hans kungl. värdighet. Slutligen fick jag honom att medgiva att han haft orätt, men jag är öfvertygad om att nästa gång H M befinner sig vid en eldsvåda, börjar han om på samma sätt."Svensk historia dag för dag", Anders Pontén, Bokförlaget SEMIC 1998 s. 208. Ur: von Dardel, "Minnen", Stockholm 1912
Konstnärlig verksamhet miniatyr|Jaktsällskap (1853), målad av Karl XV.Karl XV:s dikter utgavs 1863 (En samling dikter af C.) och 1865 (Smärre dikter af C.) i upplagor för allmänheten och många har blivit översatta till franska, engelska, ungerska, italienska, nederländska, tyska, danska och norska. Flera av dem tonsattes. Av Karl XV:s militära skrifter har flera översatts till bland annat norska, franska och tyska. Karl XV uppmuntrade framför allt nationella riktningar i svensk och norsk konst och köpte själv mycket konst. Kungen handleddes själv i måleri av Johan Christoffer Boklund, Edward Bergh, Alfred Wahlberg med flera och utförde många landskap med svenska och norska motiv. Han deltog i Konstakademiens utställningar 1856–70.
Kungens målningar har visats på Nationalmuseum (Motiv från Värmdö, 1865, Landskap från Gudbrandsdalen, 1866), i riksdagshuset (Landskap från Hardanger, 1872), i Konstakademien (Utsikt af Uppsala), i Göteborgs museum (Norskt landskap, 1871), på Norrköpings konstmuseum (Landskap, 1850) på Ulriksdals slott och övriga kungliga slott samt i norska nationalgalleriet. Hans konstsamling omfattade ca 500 målningar, varibland mer än 400 av svenska konstnärer. Större delen av sina samlingar av konst och konstslöjd testamenterade han till svenska staten. Nationalmuseets skandinaviska konstavdelning och dess konstindustriella avdelningar utökades kraftigt med hjälp av denna donation.