Edith Irene Södergran, född 4 april 1892 i Sankt Petersburg, död 24 juni 1923 i Raivola,Ström, sidan 188 var en finlandssvensk poet.
Edith Södergran debuterade vid 24 års ålder med diktsamlingen Dikter (1916). Sammanlagt gav hon ut fyra diktsamlingar och en aforismsamling. Postumt utkom diktsamlingen Landet som icke är (1925). Hon var en av de första modernisterna inom svenskspråkig litteratur,Ström, sid 83–89 påverkad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Tillsammans med Hagar Olsson ville Södergran introducera världen för ”den nya arten”. ”Men det innehåll hon lade in i sitt tal om” denna nya art skiftade dock snabbt: ”År 1918 var det grundat på Zarathustras skapare Friedrich Nietzsche, året därpå var det ledstjärnan Rudolf Steiner, sedan försköts det mot Kristus och in i en lyrisk tystnad, som hävdes först året före hennes död.”Lönnroth et. al., sid 155.
Södergrans biografi har delvis blivit omstridd, eftersom källmaterialet är magert och tidiga biografer, såsom den inflytelserika Gunnar Tideström, därifrån dragit långtgående slutsatser, vilka senare kommit att få vid spridning.Rahikainen, Poeten och hennes apostlar, sid 8–9 Forskningen om Södergran är därför indelad i två huvudfåror: den biografisk-psykologiska baserar sin tolkning av Södergrans dikter på detaljer ur hennes liv (hennes långvariga tuberkulos, exempelvis), medan den mer kontextuellt inriktade jämför Södergrans diktning med hennes samtida kolleger, idéhistorisk läsning av hennes dikter och olika teoribyggen (såsom hennes koppling till Nietzsche).Rahikainen, Poeten och hennes apostlar, sid 10–13 Forskningen har i stor utsträckning övergett den biografiskt-psykologiska tolkningsmodellen till förmån för kontextuella, idéhistoriska och textanalytiska studier.
Hennes påverkan på bildspråk, rytm och associativ fri stil i modern svensk lyrik och rocklyrik är tydlig och kan skönjas hos exempelvis Gunnar Ekelöf, Elmer Diktonius, Eva Ström, Eva-Stina Byggmästar, Catarina Gripenberg, Mare Kandre, Gunnar Harding, Eva Runefelt och Eva Dahlgren.
Biografi Uppväxt miniatyr|stående|Edith Södergran vid 5 års ålder.
Södergran föddes i ett övre medelklasshem i Sankt Petersburg. Hennes föräldrar var Matts SödergranRahikainen: Poeten och hennes apostlar, sid 22–23 och Helena, född Holmroos. Fadern var mekaniker från Österbotten, medan modern var andra generationens Sankt Petersburgs-bo med rötter i Nagu. Södergran var föräldrarnas enda gemensamma barn. Fadern var änkling efter att hans första hustru avled i tuberkulos och deras två barn avled unga; och modern hade flera år tidigare fött en utomäktenskaplig son, som dog endast några dagar gammal.
Modern kom från en mer välbeställd familj ,där kvinnornas ställning inom familjen tycks ha varit stark. Det är också tydligt att det fanns ett starkt förtroendeband mellan Södergran och hennes mor.Ström, sid 17 Modern var poetens första läsare och kritiker.
I princip ingenting är känt vad gäller förhållandet till fadern.Ström, sid 17–18 Möjligen är den mycket närvarande modern och den frånvarande fadern orsaken till att Södergran fick möjlighet att ta plats och stå i centrum för moderns uppmärksamhet. Som barn läste Södergran mycket, framför allt sagor, och hon tyckte mycket om djur.
När Södergran var bara några månader gammal flyttade familjen till byn Raivola på Karelska näset där hennes morfar Gabriel Holmroos köpte en villa åt dem.Ström, sid 16 De flydde från den ryska huvudstaden undan en koleraepidemi. Villan hade 12 rum och var en av drygt 600 liknande utsmyckade trävillor som näset var berömt för. Före första världskriget kom drygt 100 000 sommargäster från S:t Petersburg till Karelska näset.Burman, Carina: Döden gjorde helgon av Edith Södergran. Svenska Dagbladet 20 maj 2014. Läst 8 september 2015. Raivola hade goda förbindelser med Petersburg (tågresan tog två timmar) och Viborg.Rahikainen, Poeten och hennes apostlar, sid 122
En kort tid därefter fick fadern tjänst som föreståndare på ett sågverk. Efter tre år gick företaget i konkurs och familjen klarade inte av att betala sina skulder. Dock avled Gabriel Holmroos ett par månader senare och arvet delades mellan Helena Södergran och hennes mor. Med pengarna från arvet betalade Helena Södergran av familjens skulder och detta fick dem på fötter igen. miniatyr|stående|Helena Södergran, Edith Södergrans mor. Det finns inte så många bilder på Edith Södergrans far, men desto fler på hennes mor. Helena Södergran hade gått i en av de fina tyska flickskolorna i S:t Petersburg, S:t Annenschule.Rahikainen, Kampen om Edith, sid 40 Edith Södergran hade en mycket speciell relation till sin mor. Helena avgudade sin dotter, och relationen med henne var viktig. När Edith Södergran började skolan 1902 kom Södergran och hennes mor att tillbringa tiden under terminerna i S:t Petersburg, där de bodde i ett trähus i närheten av finska järnvägsstationen. Fadern stannade i Raivola även om han under längre perioder var arbetslös.Rahikainen, Kampen om Edith, sid 42
Villan i Raivola hade tolv rum. Dessutom fanns det ett mindre hus, som hyrdes ut åt en estnisk man. Därutöver fanns en bastubyggnad och uthus. Granne med Södergrans hus var byns rysk ortodoxa kyrka.Ström, sid 134 Ekelöf menade senare att det inte gick att förstå Södergrans poesi utan att ha besökt Raivola.Rahikainen, Kampen om Edith, sid 287-288 (Detta är en sanning med modifikation, bröderna Parland växte upp i närheten av Viborg och Colliander i S:t Petersburg).
Familjen Södergran hade en fosterflicka från Raivola, Singa Maria Lötjönen, som bodde en kort tid hos familjen i S:t Petersburg, men hon trivdes inte och rymde hem längs järnvägsspåren och blev överkörd av tåget.
Hur Södergran tog fostersysterns död vet man inte, men Singa blev senare tillägnad en dikt.Ström, sid 23 Ensamheten är något som Eva Ström menar, baserat på "nyare psykologisk forskning", kan ha gett henne stark självkänsla och tro på den egna förmågan. Under skoltiden umgicks Södergran med flera kamrater, bland dem Thusnelda Thomson och Paula Orlowskij, varav den senare också tillbringade några somrar hos familjen Södergran.Rahikainen, Poeten och hennes apostlar, sid 23
Skolgång Edith Södergran gick inte vad man vet i småbarnsskola utan undervisades hemma och senare i tyska av en hemlärarinna. Detta för att hon skulle kunna börja i en av de finare tyska flickskolorna. Södergren började i första klass 1902–1903 vid Höhere Mädchenschule, i den traditionsrika Petrischule (ry. Петришуле, ty. Die deutsche Hauptschule zu S:t Petri) i Sankt Petersburg där hon studerade fram till 1909. Skolan var en av de finaste i staden, med ett omfattande skolbibliotek och kunniga lärare. Kursen var sjuårig och avslutades med studentexamen. Skolan satsade mycket på konst och kultur, kejserliga balettens balettmästare undervisade i dans, och under konstundervisningen kunde eleverna besöka Eremitaget och Ryska museet. Från skoltiden finns bevarat en liten anteckningsbok där Södergran har samlat citat ur böcker hon läst och det visar på att hon var bekant med sin tids klassiker ur världslitteraturen.Ebba Witt-Brattström, Ediths jag, sid. 20 -46. Ström, sid 28, Rahikainen, Kampen om Edith, sidorna 48-55
På skolan fanns elever av många olika nationaliteter, bland annat tyska, ryska, finska, tyskbaltiska och skandinaviska barn.Huvudinriktningen på undervisningen var moderna språk. Södergran fick lära sig både tyska, franska, engelska och ryska, men någon undervisning i sitt egentliga modersmål svenska fick hon inte, och hennes kunskap om svensk grammatik och stavning förblev litet vacklande. Tyskan var för övrigt det språk som talades mest både i skolan och mellan Södergran och hennes vänner.Ström, sid 32miniatyr|stående|Södergran, vid 12 års ålder.Ström, sid 31Södergran var en intelligent elev med snabb uppfattningsförmåga. Hon behövde inte heller ägna särskilt mycket tid åt läxläsning. En av hennes klasskamrater beskrev henne som klassens mest begåvade elev. Allra mest intresserade hon sig för fransklektionerna. Detta berodde till viss del på läraren Henri Cottier. Till honom har Södergran riktat några av sina ungdomsdikter. De finns nedtecknade i ett svart häfte som inom Södergranforskningen kallats Vaxdukshäftet. De utgavs första gången av Olof Enckell under titeln Vaxdukshäftet (1961).
Dessa skolår sammanföll med politiska oroligheter och starka sociala spänningar som mycket väl kan ha påverkat Södergrans världsbild.Ström, sid 30 Skolan var belägen mitt i stadens centrum, i närheten av Vinterpalatset. Oroligheterna inför det som kom att bli ryska revolutionen startade med demonstrationer och upplopp redan 1905, något som också hade en konsekvens för Södergran. Skolan stängde exempelvis två dagar under blodiga söndagen i januari 1905 när över tusen fredliga medborgare, även kvinnor och barn, mejades ner av tsar Nikolaj II:s garde.Ström, sid 29 Upproren satte sina spår även i Södergrans diktning, som i dikten ”Wenn sich die Sonne neigt” där hon skriver om uppsvällda lik som flyter i Nevaflodens gröna vågor.Ebba Witt-Brattström, Ediths jag , sid 20-53. Rahikainen, Kampen om Edith, sid 69
År 1911 planerade Södergran att som privatist avlägga studentexamen vid Laurellska skolan i Helsingfors, men hon fullföljde aldrig sin plan. Förmodligen handlade det om att hon vid samma tid reste till Schweiz för att vårdas på sanatorium.
Faderns död Södergran fortsatte sin skolgång, men år 1904 insjuknade hennes far i lungtuberkulos (TBC).Ström, sid 24–25 I hans sjukjournal nämns att han även led av alkoholism. I maj 1906 lades han in på Nummela sanatorium i Nyland. I oktober 1907 avled Matts Södergran. Det är oklart vilken relation Edith Södergran hade till sin far eftersom hon inte nämner honom i någon större utsträckning i bevarade brev eller anteckningar. .Ström, sid 26
Fotografen Södergran Södergran ägde en Kodak Brownie-kamera, och var en aktiv amatörfotograf. Merparten av hennes fotografier tillkom mellan åren 1910 och 1917. Efter 1917 var familjen Södergrans ekonomi så dålig att hon inte hade råd att köpa film och låta framkalla den.Ström, sid 141Agneta Rahikainen, ”Edith Södergran och kameran”, Som en eld över askan 1993, sid. 10-15. Motiven var hämtade från hennes näromgivning, vilket innebar såväl turistbilder från Davos som bilder från Södergrans gård på Karelska näset.
Sammanlagt finns 280 originalpositiv och 135 negativ bevarade i Edith Södergran-arkivet. Flera av Södergrans fotografier finns utgivna i boken Som en eld över askan (1993). En annan Edith av Nina Ulmaja (2023) innehåller 180 fotografier varvade med biografiska uppgifter och är utformad som en brevväxling mellan författaren och Edith Södergran.
Vaxdukshäftet och tidigt författarskap