Jan-Ove ”J-O” Waldner (egentligen Valdner), född 3 oktober 1965 i Hägersten,Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011) är en svensk bordtennisspelare och flerfaldig världsmästare i både singel och lag. Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – ”Gamle Wa(ldner)” – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – ”Det evigt gröna trädet”. Waldner fick sitt genombrott som 16-åring 1982, när han nådde final i EM, och hans karriär sträckte sig sedan drygt 20 år.
Waldner betraktas av vissa som världens genom tiderna bästa bordtennisspelare, och när den bäste svenske idrottsmannen genom tiderna skulle utses 2014 fick Waldner tredje plats. Framgångarna inkluderar OS-guld samt dubbla VM-guld i singel, fyra VM-guld i lag och sju Europa Top-12-segrar. Två gånger belönades han med Svenska Dagbladets guldmedalj (”Bragdguldet”) – 1989 som del av VM-guldlaget och 1992 ensam (efter OS-guldet). Waldner är den första personen, och hittills den enda, från ett icke-asiatiskt land som har vunnit ett OS-guld i bordtennis.
Biografi Jan-Ove Waldner är son till Åke och Marianne Waldner. Han har en bror, Kjell-Åke. Hans talang för bordtennis upptäcktes när han var fem år av föräldrarna, och vid sex års ålder började han spela i en klubb. Som ungdom åkte han på träningsläger till Kina, och ska ha blivit mycket inspirerad av kinesernas engagemang för sporten.
Tidiga framgångar I början av 1980-talet utvecklades Jan-Ove Waldner snabbt till en av de ledande i den nya unga bordtennisgenerationen efter de tidigare svenska dominanterna Hans Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson. Den första internationella seniortiteln i singel erövrade han (som 16-åring) i Israel Open 1981. Året därpå nådde han sin första stora mästerskapsmedalj, då han spelade singelfinal i EM och där förlorade mot lagkamraten Mikael Appelgren. År 1983 vann han den första stora internationella seniortiteln i SOC, och 1984 erövrade han Europa Top 12-guld (första gången av sju).
Under resten av 1980-talet etablerade Waldner sig som en av ledarna i ett mycket framgångsrikt svenskt herrlandslag, i konkurrens med främst Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson. Sverige erövrade ett antal EM- och VM-guld i lag och framträdde med en bred topp med få motsvarigheter i europeisk bordtennishistoria vid sidan av Ungern.
År 1989 vann Jan-Ove Waldner för första gången VM i singel, samtidigt som också herrlandslaget erövrade VM-guld i lag. De samtidiga framgångarna under året belönades med Victoriastipendiet till Waldner och Svenska Dagbladets guldmedalj till landslaget. Året därpå vann Waldner World Cup i singel.
1990- och 2000-talen Vid sommar-OS i Barcelona 1992 erövrade Waldner Sveriges enda OS-guld under tävlingarna, genom sin finalvinst i singel över Jean-Philippe Gatien. Genom segern hade Waldner som förste bordtennisspelare erövrat alla stora internationella mästerskapstitlar i singel, en så kallad Grand Slam. Senare under året tilldelades han också "Bragdguldet" för andra gången (denna gång individuellt).
Under 1990-talet utmanades Jan-Ove Waldner som Sverige-etta av en ny generation av spelare, däribland Peter Karlsson (EM-guld i singel 2000). Waldner fortsatte dock – i likhet med generationskollegan Jörgen Persson – sin internationella karriär med stor framgång ända in i 40-årsåldern. År 1996 vann Waldner för första gången EM i singel, och samma år vann han sin sjunde titel i Europa Top 12.
Året därefter vann han för andra gången VM i singel. Detta skedde vid världsmästerskapen i Manchester, där Waldner gick igenom turneringen med de sammanlagda setsiffrorna 21–0 – något ingen lyckats med vare sig förr eller senare (noterat 2016).
Den sista EM-medaljen vann Waldner i Zagreb 2002, guld med herrlaget, och den sista i VM-sammanhang i Osaka 2001, brons med herrlaget. År 2002 var det sista året som Waldner (då 37 år) rankades bland världens tio bästa singelspelare. 2004 skapade han pingisfeber i Sverige när han avancerade långt i herrarnas singelturnering vid Olympiska Spelen i Aten.https://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-01-01-j-o-gav-svenskarna-pingisfeber.html I semifinalen förlorade han mot koreanen Ryu Seung-min, som sedan vann turneringen. I matchen om bronsplatsen mot Liqin Wang förlorade han också med 1–4 och slutade på fjärde plats.
Waldner behandlades för ett svårt spelberoende i början av 2000-talet och förlorade en stor del av sin förmögenhet på grund av det missbruket.Svenskar i världenExpressen 14 mars 2003
Fortsättning i Sverige och som veteran På nationell nivå var Jan-Ove Waldner framgångsrik ytterligare ett antal år, med spel i både Pingisligan och i SM-sammanhang. År 2010 vann han sitt nionde och sista SM-guld i singel.
Den 11 februari 2016 spelade Waldner sin sista match i Pingisligan, och han avslutade därmed en lång och mycket framgångsrik karriär.
Även efter de internationella framgångarna i stora mästerskap har Waldner utmärkt sig i olika sammanhang. Han har bland annat nått goda resultat på veterannivå och vann 2014 den första upplagan av ITTF Legends Tour i singel mot Jean-Michel Saive.
Klubbar 1971–1984 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige) 1984–1987 – ATSV Saarbrucken (Tyskland) 1987–1991 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige) 1991–1995 – Ängby SK (Sverige) 1995–2003 – Kalmar BTK (Sverige) 2003–2005 – SV Weru Pluderhausen (Tyskland) 2005–2012 – TTC Röhn-Sprudel Fulda-Maberxell (Tyskland) 2012–2016 – Spårvägens BTK (Sverige) Källor:TT (2012-09-10): "Waldner tillbaka – till motståndarnas förtret". Svd.se. Läst 31 januari 2013.
Meriter OS 1988 - Kvartsfinal individuellt (5-8:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats) 1992 - Guld individuellt, Utslagen i gruppspelet i dubbel (9-16:e plats) 1996 - 1/8-delsfinal individuellt (9-16:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats) 2000 - Silver individuellt, 1/8-delsfinal i dubbel (9-16:e plats) 2004 - 4:e plats individuellt, Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
VM 1983 - Silver i Lag 1985 - Silver i Lag 1987 - Silver individuellt, Silver i Lag 1989 - Guld individuellt, Guld i Lag 1991 - Silver individuellt, Guld i Lag 1993 - Brons individuellt, Guld i Lag 1995 - Silver i Lag 1997 - Guld individuellt (21-0 i setskillnad!), Silver i Dubbel 1999 - Brons individuellt 2000 - Guld i Lag 2001 - Brons i Lag 2004 - Brons i Lag
ITTFs World clubs championships (VM för klubblag) 1999 - Brons i Lag (Kalmar BTK)
WORLD CUP 1983 - Silver individuellt 1990 - Guld individuellt, Guld i Lag 1991 - Brons individuellt, Silver i Lag 1994 - Silver i Lag 1996 - Silver individuellt
PRO TOUR Grand finals 1998 - Brons individuellt
EM 1982 - Silver individuellt 1984 - Silver i Dubbel 1986 - Guld i Dubbel, Guld i Lag 1988 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag 1990 - Guld i Lag 1992 - Silver i Dubbel, Guld i Lag 1994 - Silver individuellt, Silver i Lag 1996 - Guld individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag 1998 - Brons i Dubbel 2000 - Brons individuellt, Guld i Lag 2002 - Guld i Lag
ETTUs European Club Cup of Champions (EM för klubblag) 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken) 1987 - Silver i Lag (ATSV Saarbrücken)
JEM 1979 - Silver individuellt (Cadet) 1980 - Silver individuellt (Cadet), Guld i HJ17-dubbel, Guld i Lag 1981 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Guld i Lag 1982 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Silver i Mixjunior-dubbel, Guld i Lag 1983 - Guld individuellt, Silver i Mixjunior-dubbel
EUROPA TOP-12 1983 - 9:e plats 1984 - Guld 1985 - 5:e plats 1986 - Guld 1987 - Silver 1988 - Guld 1989 - Guld 1990 - Silver 1991 - Silver 1992 - 4:e plats 1993 - Guld 1994 - Silver 1995 - Guld 1996 - Guld 1997 - Brons 1998 - Brons 1999 - 5:e plats 2004 - 9:e plats
EUROPEAN MASTERS CUP 1992 - Guld 1993 - Guld 1995 - Brons 1996 - Silver 1998 - Brons
SOC 1981 - Brons i Dubbel 1983 - Guld individuellt 1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel 1989 - Silver i Dubbel 1991 - Brons individuellt, Brons i Dubbel 1995 - Silver individuellt 1996 - Brons individuellt 1998 - Brons individuellt, Silver i Dubbel
NM 1981 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag 1983 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag 1988 - Guld individuellt, Silver i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag
SM 1981 - Brons individuellt, Guld i Dubbel 1982 - Guld i Dubbel, Guld i Mixdubbel 1983 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF) 1984 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Silver i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF) 1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel 1986 - Guld individuellt, Guld i Dubbel 1988 - Brons individuellt, Silver i Dubbel 1989 - Guld individuellt, Silver i Dubbel 1990 - Brons i Dubbel 1991 - Guld individuellt, Guld i Dubbel 1992 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Ängby SK) 1993 - Silver i Dubbel 1994 - Silver individuellt, Guld i Dubbel 1995 - Guld i Lag (Ängby SK) 1996 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK) 1997 - Guld individuellt, Silver i Dubbel 1999 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK) 2000 - Guld i Lag (Kalmar BTK) 2001 - Brons i Dubbel 2002 - Guld i Lag (Kalmar BTK) 2006 - Guld individuellt 2007 - Brons individuellt, Brons i Dubbel 2010 - Guld individuellt
USM 1976 - Guld individuellt (P11), 1977 - Guld individuellt (P11), 1979 - Silver individuellt (P13), 1980 - Brons individuellt (P15), 1981 - Guld individuellt (P15), Guld individuellt (HJ17), Brons i HJ17-Dubbel 1982 - Guld individuellt (HJ17), 1983 - Silver individuellt (HJ17), Silver i HJ17-Dubbel
TYSKA BUNDESLIGA 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
TYSKA CUPEN 1985 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken) 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
VÄRLDSRANKING 1982 - 22:a (juli) (Top-30 för första gången, 16 år gammal) 1983 - 8:a (30 juni) (Top-10 för första gången, 17 år gammal) 1984 - 4:a (juli) 1985 - 6:a (10 februari) 1986 - 6:a (juli) 1987 - 2:a (april) 1988 - 2:a (februari) 1989 - 1:a (april) (Världsetta för första gången, 23 år gammal) 1990 - 1:a (februari) 1991 - 1:a (februari) 1992 - 1:a (september) 1993 - 1:a (februari) 1994 - 2:a (augusti) 1995 - 4:a (april) 1996 - 4:a (juli) 1997 - 1:a (april) 1998 - 1:a (januari) (Världsetta för sista säsongen, 33 år gammal) 1999 - 5:a (juli) 2000 - 4:a (oktober) 2001 - 9:a (november) 2002 - 5:a (januari) (Top-10 för sista säsongen, 37 år gammal) 2003 - 13:e (januari) 2004 - 14:e (oktober) 2005 - 16:e (januari) 2006 - 27:a (februari) 2007 - 32:a (maj) 2008 - 40:e (mars) (Världsrankad för sista säsongen, 43 år gammal)
55 individuella titlar i internationella mästerskap, öppna internationella mästerskap samt inbjudningsturneringar. Här ingår: 1981 - Israel Open 1982 - Seoul Open, Vienna Gala 1983 - Swedish Open Championships (SOC) 1984 - Europa Top-12, Deutschland Cup 1985 - Polish Open 1986 - Europa Top-12, German Open, French Open 1988 - Europa Top-12, Nordiska Mästerskapen, French Open, Euro-Asia Tournament, Pondus Cup 1989 - VM, Europa Top-12, Stiga Grand Prix Masters, IOC President's Cup 1990 - World Cup, US Open, Japan Open, World All Stars Circuit (x2) 1991 - Japan Open, World All Stars Circuit (x2), Pondus Cup 1992 - OS, French Open, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Grand Prix de Paris 1993 - Europa Top-12, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Danske Bank Cup, Deutschland Cup 1995 - Europa Top-12, Finlandia Open 1996 - EM, Europa Top-12, Yugoslav Open, French Open, Deutschland Grand Prix, Estonia Memorial Tournament 1997 - VM, Qatar Open, Japan Open, Deutschland Cup 1998 - Pondus Cup 2000 - Pondus Cup 2003 - Super Circuit
Kommentarer
Referenser Härd, Mats (2005-04-28/2009-09-19): "I centrum för sista gången". gp.se. Läst 15 oktober 2015. "1. Spelarprofil / 2. Jan-Ove Waldner / 3. Översikt". ttstat.se. Läst 15 oktober 2015.
Externa länkar Mästerskapsstatistik