Thorbjörn Fälldin, folkbokförd Nils Olof Torbjörn Fälldin,Sökning på Ratsit.se 2016-07-24: Nils Olof Torbjörn Fälldin född 24 april 1926 i Västby i Högsjö, död 23 juli 2016 i Högsjö distrikt,http://www.ratsit.se, sökning "torbjörn fälldin" 2016-07-24 var en svensk politiker (centerpartist) och lantbrukare, som var Sveriges statsminister 1976–1978 och 1979–1982. Han var riksdagsledamot 1958–1964 och 1967–1985 samt Centerpartiets partiledare 1971–1985.
I riksdagsvalet 1973 erhöll Centerpartiet 25,1 procent av rösterna, en ökning med drygt fem procentenheter från föregående riksdagsval och partiets genom tiderna bästa valresultat. Vid riksdagsvalet 1976 fick partiet 24,1 procent av rösterna, vilket möjliggjorde för Fälldin att bilda en borgerlig regeringskoalition. Fälldin blev Sveriges första borgerliga statsminister sedan Axel Pehrsson-Bramstorp 1936 och bröt därmed Socialdemokraternas 40-åriga innehav av regeringsmakten och statsministerposten. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, och regeringen föll 1978 på denna fråga. Fälldin återkom som statsminister 1979, men efter valförluster 1982 och 1985 lämnade han politiken.
Som statsminister under U 137-krisen hösten 1981 blev Fälldin ihågkommen för sitt svar "Håll gränsen!" på en direkt fråga från dåvarande överbefälhavare Lennart Ljung.
Uppväxt och familj Fälldin föddes i Högsjö socken i Ångermanland som son till lantbrukarparet Nils Johan Fälldin (1893–1971) och Hulda Olsson (1900–1983). Hulda var mjuk och utåtriktad och var aktiv medlem i Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund. Torbjörn växte upp tillsammans med sin lillebror Åke och hade en nära vänskap med grannpojkarna Sten och Bo. Familjen levde relativt väl för sin tid med sju-åtta kor, hästar och egen skog, men de hade ändå inte några större bekvämligheter. Huset de bodde i var ett ganska typiskt ångermanländskt rött timmerhus, som den snickarbegåvade pappan Fälldin byggt på med en full övervåning och en glasad veranda.
Fälldin växte upp i en region präglad av både jordbruk och industri. Hans skolgång i Högsjö gav prov på de sociala skillnaderna mellan barnen från olika bakgrunder. Skolan bestod av en blandning av arbetarbarn och jordbrukarbarn, och under skollunchen blev deras olika livsstilar och förhållanden tydliga. Arbetarbarnen, som kom från sågverksmiljön, hade med sig enklare smörgåsar, medan de färre jordbrukarbarnen bar med sig hembakat tunnbröd.
Under 1900-talets början präglades Ådalen av sociala och ekonomiska spänningar mellan arbetare och jordbrukare. Arbetarna, som ofta var inflyttade från andra landskap, var beroende av industriarbeten men såg ibland på de lokala bönderna med misstro, särskilt när dessa accepterade lägre löner och längre arbetstider. Dessa spänningar ledde ibland till konfrontationer, särskilt under perioder av svält, som när potatisbrist drabbade området 1917.
Under 1920-talet sjönk massapriserna och säsongen för sågning krympte. Många sågverk lades ner, och arbetslösheten ökade, även när konjunkturen var bättre. Vid årsskiftet 1929/1930 var tusentals människor i Ådalen arbetslösa, särskilt i Högsjö där jobben försvann. I Fälldins hemkommun försvann både industri- och skogsjobb. Samtidigt pressades Sveriges jordbrukare av sjunkande livsmedelspriser och överproduktion. Mjölk såldes direkt från bönder till arbetare, men många hade svårt att få avsättning. För att få in pengar sålde bönderna skog, men priserna var låga. Bönderna började organisera sig först när krisen var ett faktum, 25 år efter fackföreningarnas första framsteg i regionen. I april 1929 bildades Jordbruksfolkets Riksförbund (JFR), en organisation för jordbrukare i regionen. Johan Fälldin var en av de första att gå med i organisationen, vars mål var att bygga ett stort andelsmejeri och säkerställa vägunderhåll, vilket skulle generera kontanter för bönderna och underlätta deras situation.
Fälldins tidiga begåvning visade sig redan i söndagsskolan, där han snabbt lärde sig att läsa och recitera bibeltexter. Hans far, som var tystlåten men politiskt engagerad i Bondeförbundet, styrde hemmet med sträng men rättvis disciplin. Familjens politiska och sociala engagemang spelade en viktig roll i Torbjörns uppväxt. Han har beskrivit barndomen som harmonisk: "Det var ont om pengar jämt, men vi hade aldrig brist på mat".
Fälldin tog realexamen 1945 som privatist efter korrespondensstudier, och reservofficersexamen 1951.
miniatyr|Fälldin vid Centerkongressen i Sollefteå 1952. År 1956 blev han själv lantbrukare på en gård i Ås, Ramvik, då han även gifte sig med Solveig, född Öberg 1935 i Skogs socken.Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003 De fick tre barn. miniatyr|Thorbjörn Fälldin år 1967.
Vägen in i politiken miniatyr|En centerpartistisk valaffisch inför valet 1970, med (från höger) Johannes Antonsson, partiledare Gunnar Hedlund och Fälldin. Fälldin gick med i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU), Bondeförbundets ungdomsförbund, i tonåren och var i slutet på 1940-talet och 1950-talet ombudsman för detsamma. Då Centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald som riksdagsledamot i andra kammaren i extravalet 1958. Han blev allmänt respekterad tack vare sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. I valet 1964 förlorade Fälldin dock sin riksdagsplats. Detta ledde till att han erbjöds att istället representera Örebro län i första kammaren, där han blev invald 1966.
År 1969 valdes Fälldin till Centerpartiets förste vice ordförande i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. Röstsiffrorna blev 151–63, och valet sågs i partiet som i praktiken avgörande för successionsordningen efter den sittande partiledaren Gunnar Hedlund.
Fälldin var styrelseledamot i Svenska fåravelsföreningen 1959–1968 och dess ordförande 1968–1969, förbundsordförande i Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund 1965–1969 samt styrelseledamot i Svenska Handelsbanken 1971–1976.
Partiledare och borgerlig statsministerkandidat 1971–1976 miniatyr|Rikstingståget Växjö 1972 I juni 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti, då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat, eftersom Centerpartiet vid denna tid var det största borgerliga partiet. Efter valet år 1973 föreslog Fälldin att Centerpartiet och Folkpartiet skulle slås ihop, eftersom de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom Centerpartiet.
Vid riksdagsvalet 1976 var Fälldin oomstridd som de borgerligas statsministerkandidat. I en legendarisk tv-sänd partiledardebatt i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg debatterade statsminister Olof Palme och Fälldin i två timmar inför en publik på 10 000 personer. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraften i Sverige. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, en uppfattning han skapat sig genom att bland annat lyssna på professor Hannes Alfvén. Centerpartiet ville stoppa utbyggnaden tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts; Folkpartiet och Moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften.
Statsminister 1976–1978 Valresultatet 1976 var en klar majoritet för de borgerliga, som kunde bilda regering för första gången på 40 år. Denna regering, där Fälldin var statsminister och ytterligare sju centerpartister ingick, kom dock att präglas av ständiga konflikter om energipolitiken.
Regeringen lyckades genomförde flera ekonomiska reformer, trots kritik från Socialdemokraterna. En marginalskattesänkning och en indexreglering av skatteskalorna, ett borgerligt vallöfte från 1976, infördes. Regeringen införde även ett lönesparande och genomförde en omorganisation av Sveriges Radio samt införde en ny arbetsmiljölag och kvinnlig tronföljd.
Ekonomiskt stöd gavs till krisdrabbade industrier som skog, stål och varv, och inflationsspiralen bromsades delvis. Vid regeringens fall 1978 var inflationen 8 %, men industriproduktion och investeringar visade positiva tecken. Regeringen fick goda betyg från OECD och IMF, och diskontot sänktes från 8 till 6,5 %.
Efter ett förslag från Folkpartiet blev Sverige 1976 det första landet i världen att förespråka en tvåstatslösning av Israel–Palestina-konflikten. Detta krav framfördes av utrikesminister Karin Söder i hennes första tal inför FN:s generalförsamling hösten 1976.
Under 1977–1978 fick Fälldin hantera Geijeraffären (även känd som bordellhärvan), där ett antal män i höga positioner, bland andra Fälldin, utpekades som sexköpare i en polispromemoria. Fälldin nekade till anklagelsen. Sexköp var i sig inte olagligt, men det innebar bland annat en säkerhetsrisk och de prostituerade kvinnorna var i många fall mycket unga; minst en av dem var underårig.
Kärnkraftsfrågan blev den största konfliktfrågan inom regeringen. Fälldin hade före valet klargjort att han inte ville sitta i en regering som startade kärnkraftverk. Folkpartiet och Moderaterna ville fortsätta utbyggnaden, vilket löstes genom villkorslagen. Den stipulerade att kärnkraftverk endast fick laddas om två villkor uppfylldes: ett avtal om upparbetning av utbränt kärnbränsle och en plan för säker förvaring.
Centerpartiet trodde att lagen skulle stoppa kärnkraften, men riksdagen klargjorde att den inte skulle tillämpas strikt. Byggen av kärnkraftverk fortsatte under 1977 och 1978, och i september 1978 var Ringhals 3 och Forsmark 1 klara för laddning. Regeringen beslutade dock att inte ge tillstånd för detta utan att det kunde visas att förvaringen var säker.
I pressen ansågs denna uppgörelse vara en förlust för Fälldin och vid ett möte med Centerpartiets förtroenderåd den 2 oktober fick Fälldin hård kritik för att ha gått med på detta. Den 5 oktober 1978 avgick Fälldin och regeringen och ersattes av en folkpartistisk minoritetsregering ledd av Ola Ullsten.
Statsminister 1979–1982 miniatyr|Stats-och-regeringschefer vid Nord–Syd toppmötet 1981. Fälldin är den tredje från höger i stående raden. Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. Frågan om kärnkraften hade hänskjutits till en folkomröstning i mars 1980, där Centerpartiets avvecklingslinje inte fick stöd.
I maj 1981 upplöstes regeringen på grund av oenighet i skattefrågan ("den underbara natten"). Efter detta bildades en koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister.
Fälldin blev den förste svenske statsministern att besöka Kina i april 1981.
Ubåtskrisen Som statsminister fick Fälldin hantera krisen efter att den sovjetiska ubåten U 137 den 27 oktober 1981 gått på grund i Gåsefjärden i Blekinge skärgård, i svenskt militärt skyddsområde. Ubåtens befälhavare hävdade att man navigerat fel. Händelsen uppmärksammades stort i Sverige och internationellt. Fälldin är ihågkommen för sitt svar "Håll gränsen!" på en direkt fråga från överbefälhavaren, när det på radar föreföll som om två sovjetiska örlogsfartyg var på väg mot svenskt territorialvatten för att bistå ubåten, men det visade sig i själva verket vara fråga om västtyska handelsfartyg. På en presskonferens 5 november meddelade Fälldin att det med stor sannolikhet fanns kärnvapen ombord på U 137. Dagen därpå kunde ubåten, som dragits loss av svenska marinen, lämna svenskt vatten. miniatyr|Kvällspostens löpsedel
Valförlust I valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till Socialdemokraterna och Fälldin blev åter oppositionspolitiker.
Partiledare i opposition 1982–1985