Slovenien (), formellt Republiken Slovenien (Republika Slovenija), är en republik i Centraleuropa. Landet gränsar till Italien, Österrike, Ungern och Kroatien och har kust mot Adriatiska havet. Landets huvudstad är Ljubljana. Slovenien är medlem i Europeiska unionen och i militäralliansen Nato sedan 2004.
Sedan 1 januari 2007 har Slovenien euron som valuta och ingår därmed i euroområdet. Landet är medlem i OECD sedan 2010.
Historia
Tidig historia De äldsta spåren av människor i Slovenien är cirka 250 000 år gamla. Flöjten från Divje Babe är ett björnben som hittades i en bosättning av neandertalmänniskor nära Cerkno och som av vissa har tolkats som världens äldsta funna musikinstrument, av andra som en benbit perforerad av vilddjurständerLuthar, O., 2008. "From Prehistory to the End of the Ancient World". The Land Between: A History of Slovenia. Peter Lang., 561 pp. . http://books.google.si/books?id=G9tDboBJ70EC . I en cromagnon-bosättning i Potok-grottan har världens äldsta nål hittats Debeljak, I., Turk, M.. "Potočka zijalka". In Šmid-Hribar, M., Torkar, G., Golež, M., Podjed, D., Kladnik, D., Erhartič, D.B., Pavlin, P., Jerele, I.. (in Slovene). Enciklopedija naravne in kulturne dediščine na Slovenskem – DEDI. http://www.dedi.si/dediscina/323 . Retrieved 12 March 2012..
Adriatiska veneter, illyrer och kelter bebodde området under bronsåldern och förromersk järnålder. Rika fynd från urnfältskulturen och Hallstattkulturen från dessa tidsperioder har hittats i Slovenien. Dessa folk latiniserades till stor del efter den romerska annekteringen av dagens Slovenien under första århundradet f.Kr.
Under romarnas styre delades landet in i Romerska rikets tionde kärnregion Regio X Ventia et Histria (västra Slovenien, med östgräns ungefär vid den nuvarande slovenska huvudstaden Ljubljana), det autonoma kungadömet Noricum (senare nedgraderat till provins) i norra Slovenien, provinsen Pannonia i sydöstra och östra Slovenien, samt provinsen Dalmatia i sydligaste Slovenien. Slovenien var en del av Romerska riket fram till Västroms sönderfall.
De slaviskspråkiga anfäderna till dagens slovener antas ha bosatt sig i området på 500-talet. Den latiniserade befolkningen från Antiken, kvarvarande romare och rester av germanska stammar som passerat området under folkvandringstiden uppgick i den slovenska etnogenesen. Furstendömet Karantanien, den första proto-slovenska och den första stabila slaviskspråkiga staten, grundades på 600-talet. År 745 förlorade Karantanien sin självständighet till Frankerriket, och den kristna missionen i området intensifierades för att slutgiltigt omvända slovenerna och bayrarna. Under andra hälften av 900-talet skrevs de freisingska skrifterna, som var de första slovenska och även de första slaviska skrifterna skrivna på det latinska alfabetet.
Medeltiden I början av medeltiden talades det alpslaviska språk som blev slovenskan i ett ungefärligt område från den nuvarande tjeckiska gränsen i norr, längs linjen Linz-Lienz genom nuvarande Österrike, till nuvarande italienska Sydtyrolen i sydväst, Adriatiska havet och Istrien i söder, och i sydost till Balatonsjön i nuvarande Ungern. Under medeltiden skedde en omfattande bayersk invandring till Alperna och en stor del av slovenerna uppgick i det österrikiska nationsbygget genom språklig germanisering, medan slovenerna i västra Ungern assimilerades av ungrarna. Som majoritetsspråk överlevde slovenska enbart i det område som idag utgör Republiken Slovenien.
Under medeltiden var dagens Slovenien delat främst mellan Republiken Venedig och Hertigdömet Bayern. På 1300-talet kom det mesta av Slovenien att hamna under det habsburgska Österrike. Få adelsfamiljer av slovensk börd hade någon större politisk betydelse i det medeltida Europa.
miniatyr|Celje-ättens gamla residens ovan staden Celje (i dalen bakom borgkullen).|centrerad
Grevarna av Celje, efter 1436 upphöjda till furstar, var ett undantag. Barbara av Celje blev tysk-romersk kejsarinna 1433. Celje-ätten uppfattades som ett hot mot habsburgarnas makt. Genom ett avtal mellan familjerna bestämdes att den ätt som överlevde den andra skulle ärva den andras egendomar. Den siste Celje-fursten Ulrik den II som var barnlös lönnmördades 1456 under ett tornerspel och habsburgarna tog över Celje-ättens alla besittningar. 14- och 1500-talen karaktäriseras av bondeuppror.
Reformationen Reformationen var viktig för den slovenska nationella identiteten. En betydande del av slovenerna konverterade till protestantism och grunden för vad som kunde ha blivit en slovensk protestantisk nationell kyrka lades .
De första böckerna på modern slovenska trycktes av protestanter, däribland Bibeln 1584, och ambitionen var att skolgång på slovenska skulle införas i varje socken. Nyckelpersoner i den slovenska reformationen var Primož Trubar, Sebastjan Krelj, Jurij Dalmatin, Adam Bohorič och Felicijan Trubar.
Habsburgarna såg reformationen och de spirande nationskänslor som den närde som ett hot mot rikets stabilitet och inledde därför en motreformation. Motreformationen (under 1600-talets tre första decennier) var inte blodig i de slovenskspråkiga områdena, men systematisk. Protestanterna tvingades återkonvertera till katolicism, eller landsförvisades. Många av de mest välutbildade och förmögna valde att gå i landsflykt. Protestantiska kyrkor och kyrkogårdar förstördes och alla tryckta böcker (utom Bibeln) på slovenska brändes. Några få exemplar av Primož Trubars Cerkvena Ordnunga ("kyrkoordningen") från 1564, grunderna för en slovensk nationell protestantisk kyrka, är bevarade.
1700-talet Nationalkänslan hos slovenerna hölls sedan undertryckt ända till upplysningstiden. Under 1700-talet intresserade sig vetenskapsmän, dramatiker och konstnärer allt mer för det "slovenska" och det slovenska språket. År 1779 förnyades vetenskapsakademien Academia Operosorum i Ljubljana. Medan den tidigare vetenskapsakademin var humanistisk till sin inriktning, men latinsk till språket, så blev den förnyade akademin språkligt, nationellt och upplysningsmässigt utpräglad slovensk. År 1797 trycktes den första slovenskspråkiga tidningen Lublanske Novice ('Ljubljanas nyheter').Omota, Slovenien från urtid till nutid, 1991,
1900-talet och framåt Slovenien förblev i det habsburgska väldet ända fram till första världskrigets slut och Österrike-Ungerns kollaps år 1918, då slovenerna uppgick i serbers, kroaters och sloveners kungadöme, som efter 1929 kom att bli känt som Jugoslavien.
Efter andra världskriget återbildades Jugoslavien, efter en tid av italiensk och tysk ockupation, som en socialistisk förbundsrepublik den 29 november 1945. Under Josip Broz Titos ledarskap bestod Jugoslaviens inre sammanhållning, men efter Titos död i maj 1980 ökade splittringen mellan delstaterna.
Slovenien genomförde under 1980-talet steg mot ökad demokrati och yttrandefrihet och blev det första land som bröt sig ur och förklarade sig självständigt från Jugoslavien, den 25 juni 1991, efter en folkomröstning i delstaten den 20 februari samma år. Efter att ha klarat sig lindrigt undan de jugoslaviska krigen kunde Slovenien snabbt närma sig Europeiska unionen ekonomiskt och politiskt. Landet gick med i Nato den 29 mars 2004 och blev medlem i Europeiska unionen den 1 maj samma år.
Geografi
miniatyr|Karta över Slovenien
Slovenien har en omväxlande natur med både alplandskap, föralpina områden, pannoniska slätten längst österut, karstlandskap och en kort medelhavskust mot Adriatiska havet (läs mer om landets "makroregioner" i delavsnitten nedan). Landets högsta punkt är berget Triglav på 2 864 meter över havet. Landets medelhöjd över havet är 557 meter och terrängen lutar i medeltal 25 %. Nationalparken Triglav är den enda nationalparken i Slovenien, även om flera är i planeringsstadiet. Den täcker en yta på 880 kvadratkilometer och är en av de äldsta och största nationalparkerna i Europa. Ca 35 % av landet är skyddat som Natura 2000 , vilket gör Slovenien till det EU-land som har störst andel skyddad natur. Ungefär halva landets yta (10 124 km²) är täckt av skog. Därmed är Slovenien Europas tredje skogstätaste land efter Finland och Sverige. Rester av de uråldriga skogarna kan fortfarande hittas. Den största finns i Kočevjeområdet. 5593 km² av landet täcks av gräsmarker, och 2471 km² täcks av fält och gårdar.
Tektoniskt ligger Slovenien på den adriatiska mikroplattans norra front, där den ansluter mot den eurasiska huvudplattan. Talrika aktiva förkastningszoner löper genom landet och kopplade till dem är jordbävningsaktivitet. Med hundra års mellanrum drabbas Slovenien av riktigt stora jordbävningar. De som inträffade 1511 och 1895 drabbade stora delar av landet och orsakade omfattande materiella skador och den 1511 medförde många dödsfall republike Slovenije za okolje.
Åren 1976, 1998 och 2004 skedde regionalt kraftiga jordbävningar kopplade till de särskilt aktiva Idrija-, Tolminka-, Tolmin-, Kobarid- och Gran Monte-förkastningarna i Julianska Alperna Fitzko, F., Suhadolc, P., Aoudia, A., Panza, G.F., 2005. Constraints on the location and mechanism of the 1511 Western-Slovenia earthquake from active tectonics and modeling of macroseismic data, Techtonophysics, 404, 77-90.
miniatyr|vänster|Flera kedjor i södra kalkalperna löper genom Slovenien. Topografin är dramatisk, med vassa kammar, torn, tinnar och kilometerhöga bergväggar. miniatyr|vänster|Bled är en känd kurort i det slovenska alpområdet, här återfinns bland annat Bledsjön som har termalvatten. Vallfärdskyrkan S:ta Maria har stått på ön i sjön sedan 800-talet. Borgen på klippan ovan sjön grundades 1004. miniatyr|vänster| Slovenien är en av Europas vattenrikaste stater, med ett rikt nätverk av vattendrag, ovan och under jord. I den kuperade terrängen har vattendragen eroderat fram talrika raviner, kanjoner, eller större floddalar. Floden Kolpa (på bilden) rinner genom glest befolkade trakter i Dinariderna och har stor artrikedom av olika fiskar, däribland donaulax. Skogarna i Dinariderna utgör några av Europas sista stora sammanhängande områden med gammelskog och urskog. Träden kan nå höjder på 50–60 m. Området hyser goda stammar av stora rovdjur som björn, varg och lo, och den skygga europeiska vildkatten. miniatyr|vänster|Karst är en kalkstensplatå mellan Alperna, Dinariderna och Adriatiska havet. Vegetationen varierar med höjdlägena, men är sub-mediterran och periodvis stäppartad, trots god nederbörd. Regnvattnet dräneras snabbt bort genom den porösa kalkstenen och avdunstningen är stor sommartid. Under platån rinner stora underjordiska floder. miniatyr|vänster| I Slovenien är Alperna aldrig långt borta. Triglav (2864 m) sedd från slovenska kusten. Bakom kusten höjer sig Karst mellan 500 och 1000 m. Karstplatån slutar som en taffel ovan kusten. Taffelns kant kan anas ovan krönet på udden på bilden.
Alpina och föralpina landskap Drygt 70 % av landets yta utgörs av makroregionen alpina och föralpina landskap /Regionalization of Slovenia, klassificering enligt Gabrovec, M., Pavšek, M., Perko, D., Orožen-Adamič, M., och Tolpole, M. .
I norr genomkorsas landet från väster till öster av alpkedjorna Julianska Alperna, Karawankerna, Kamnik-Savinja Alperna, massiven Koralpe och Kozjak i Lavantaler Alperna, samt högplatån Pohorje.
Det föralpina området utgörs i väster av Julianska föralperna och öster om Ljubljana-bäcknet av bergen i Štajerska (slovenska Steiermark), bland annat Posavje-höjderna och de utslocknade vulkankäglorna mellan massiven Boč och Donačka Gora. Söder om Ljubljana-bäcknet är Dinariderna en del av det föralpina området.
Områden med högfjällskarst hittas i Julianska Alperna, Karawankerna och Kamnik-Savinja Alperna. Dinariderna har också omfattande karstområden, med stora poljer som periodvis står under vatten.