Hökar, hökartade rovfåglar eller hökfåglar (Accipitridae) är en familj med dagrovfåglar som tillhör ordningen hökfåglar (Accipitriformes).
Familjen är traditionellt indelad i flera icke monofyletiska grupper eller pseudotaxoner efter utseende och storlek vilket speglas i arternas namnefterled, såsom: gam, glada, hök, vråk, örn.
Då ”hök” även utgör en egen grupp förekommer begreppet ”hökartade rovfåglar” för familjen, särskilt om de grupper som skiljer sig väsentligt från arter inom gruppen hökar, såsom örnar och gamar. I vardagligt tal kan gruppen hökar sägas avse mellanstora rovfåglar med kort mindre näbb inom familjen, se typexempel såsom duvhökar.
Systematik Hökarnas taxonomi har behandlats mycket olika genom tiderna. Sentida studier visar att de inte alls är närbesläktade med falkar (Falconifomres), som istället är närbesläktade med tättingarna (Passeriformes). Istället hör de till en utvecklingslinje som även omfattar ugglor, nya världens gamar, musfåglar, trogoner, näshornsfåglar, härfåglar, hackspettar, blåkråkor och tukaner med flera.Ericson, P.G.P. et al. (2006) Diversification of Neoaves:integration of molecular sequence data and fosils., Biology Letters, nr.2, sid:543-547, Hackett, S. J. et al. (2008) A Phylogenmic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History, Science 320, 1763
Flera studier tyder på att hökarnas kromosomkaryotyp är distinkt och detta indikererar att de utgör en monofyletisk grupp.de Boer, L. E. M. (1975) Karyological heterogeneity in the Falconiformes (Aves), Cellular and Molecular Life Sciences 31(10): 1138-1139. Amaral, Karina Felipe & Jorge, Wilham (2003) The chromosomes of the Order Falconiformes: a review., Ararajuba 11(1): 65-73. PDF fulltextFederico, Concetta; Cantarella, Catia Daniela; Scavo, Cinzia; Saccone, Salvatore; Bed'Hom, Bertrand & Bernardi, Giorgio (2005) Avian genomes: different karyotypes but a similar distribution of the GC-richest chromosome regions at interphase., Chromosome Research, 13(8): 785-793. (HTML sammanfattning)
Traditionellt har arterna inom familjen grupperats efter utseende och storlek, vilket reflekteras i namnen glador, hökar, vråkar, örnar och gamar. DNA-studier visar dock att denna indelning är felaktig. Istället är morfologiska likheter resultatet av anpassning till liknande levnadsmiljöer och ekologiska nischer. Det har resulterat i stora förändringar i familjens taxonomi. Exempelvis återfinns gladorna i helt olika grenar av familjens evolutionära träd.
Stora taxonomiska förändringar har även skett på släktesnivå, där ett antal släkten med genteknikens hjälp visat sig vara parafyletiska, däribland örnsläktet Aquila, vråksläktena Buteo och Leucopternis och Accipiter. Familjens släkten kan grovt delas in i tio klader, här tilldelade underfamiljsstatus. Artantalet följer internationella ornitologiska kongressen IOC (International Ornithological Congress).
Underfamilj Elaninae – ett fåtal små i stort svartvita glador, systergrupp till resten av familjen Släkte Elanus – fyra arter glador, bland annat svartvingad glada Släkte Gampsonyx – pärlglada Släkte Chelictinia – saxstjärtsglada Underfamilj Gypaetinae – ett fåtal mycket distinkta arter med utbredning framför allt i Afrika, tillsammans med Perninae systergrupp till resten av familjen Släkte Gypohierax – palmgam Släkte Neophron – smutsgam Släkte Gypaetus – lammgam Släkte Polyboroides – två arter klätterhökar Underfamilj Perninae – en grupp med världsvid utbredning som innehåller huvudsakligen bivråkar samt ett antal arter glador; systergrupp till Gypaetinae Släkte Eutriorchis – madagaskarörn, tidigare behandlad som en del av ormörnarna Släkte Leptodon – två amerikanska arter: gråhuvad och halsbandsglada Släkte Chondrohierax – två amerikanska arter: kroknäbbsglada och dess nära släkting kubaglada Släkte Pernis – fyra arter bivråkar, bland annat den i Sverige förekommande bivråken Släkte Elanoides – nordamerikanska svalstjärtsgladan Släkte Lophoictinia – australiska tvärstjärtsgladan Släkte Hamirostra – australiska svartbröstade gladan Släkte Aviceda – fem arter asiatiska och australiska bazor Släkte Henicopernis – två säregna bivråkar på och kring Nya Guinea: svart bivråk och långstjärtad bivråk Underfamilj Gypinae – 13 arter gamla världens gamar, tillsammans med Circaetinae systergrupp till resten av familjen Släkte Necrosyrtes – kappgam Släkte Gyps – åtta arter Släkte Sarcogyps – rödhuvad gam Släkte Trigonoceps – vithuvad gam Släkte Aegypius – grågam Släkte Torgos – örongam Underfamilj Circaetinae – ormörnar och hjälmörnar med släktingar, alla förekommande i gamla världen; systergrupp till Gypinae Släkte Spilornis – sex arter hjälmörnar Släkte Pithecophaga – apörn Släkte Circaetus – sex arter ormörnar Släkte Dryotriorchis – kongoormörn Släkte Terathopius – gycklarörn Underfamilj Harpiinae – liten grupp med tropiska stora örnar samt den mycket karakteristiska fladdermusvråken; tillsammans med Aquilinae systergrupp till resten av familjen Släkte Macheiramphus – fladdermusvråk Släkte Harpyopsis – papuaörn Släkte Harpia – harpyja Släkte Morphnus – amazonörn Underfamilj Aquilinae – den huvudsakliga gruppen örnar med utbredning över hela världen; systergrupp till Harpiinae Släkte Nisaetus – tio till elva asiatiska örnar tidigare placerade i Spizaetus Släkte Spizaetus – fyra sydamerikanska örnar, inkluderar Spizastur och Oroaetus Släkte Stephanoaetus – en nu levande art, kronörn Släkte Lophotriorchis – rödbukig örn, tidigare i Hieraeetus Släkte Polemaetus – stridsörn Släkte Lophaetus – tofsörn Släkte Ictinaetus – svartörn Släkte Clanga – tre arter skrikörnar, tidigare i Aquila Släkte Hieraaetus – fem nu levande arter små örnar Släkte Aquila – elva arter Underfamilj Accipitrinae – hökar, vråkar och havsörnar Tribus Harpagini Släkte Harpagus – två amerikanska arter glador: tandglada och rostbyxglada Tribus Melieraxini – sex gråfärgade afrikanska hökarter Släkte Kaupifalco – ödlehök Släkte Micronisus – gabarhök Släkte Melierax – tre arter sånghökar Släkte Urotriorchis – långstjärtad hök Tribus Accipitrini Släkte Erythrotriorchis – två arter i australiska regionen Släkte Microspizias – två arter, tidigare i Accipiter Släkte Lophospiza – två arter tofshökar, tidigare i Accipiter Släkte Aerospiza – tre arter i Afrika, tidigare i Accipiter Släkte Tachyspiza – sju arter hökar i Afrika, Asien och Australien, tidigare i Accipiter Släkte Accipiter – nio arter sparvhökar i Europa, Afrika och norra Asien Släkte Astur – nio arter duvhökar, tidigare i Accipiter Släkte Megatriorchis – tigerhök Släkte Circus – 16 nu levande arter Underfamilj Buteoninae – vråkar och havsörnar (cirka 100 idag förekommande arter) Tribus Milvini Släkte Milvus – tre arter "äkta" glador, däribland de i Sverige förekommande röd och brun glada Släkte Haliastur – två arter sydasiatiska och australiska glador: brahminglada och visselglada Släkte Haliaeetus – fyra arter havsörnar Släkte Icthyophaga – sex arter fiskörnar, varav fyra tidigare placerades i Haliaeetus Tribus Buteonini – vråkar samt flera amerikanska glador Släkte Butastur – fyra arter Släkte Ictinia – två amerikanska arter glador: mississippiglada och blyglada Släkte Busarellus – svarthalsad vråk Släkte Rostrhamus – snäckglada Släkte Helicolestes - smalnäbbsglada, tidigare i Rostrhamus Släkte Geranospiza – tranvråk Släkte Cryptoleucopteryx – blyvråk, tidigare i Leucopternis Släkte Buteogallus – nio arter svartvråkar, inklusive Harpyhaliaetus samt skiffervråk och vithuvad vråk, tidigare i Leucopternis Släkte Morphnarchus – bandad vråk, tidigare i Leucopternis Släkte Rupornis – vägvråk, tidigare i Buteo Släkte Parabuteo – två amerikanska arter: kaktusvråk samt vitgumpad vråk (tidigare i Buteo) Släkte Geranoaetus – tre amerikanska arter: svartbröstad vråk samt rödryggig vråk och vitstjärtad vråk tidigare i Buteo Släkte Pseudastur – tre amerikanska arter tidigare i Leucopternis Släkte Leucopternis – tre amerikanska arter Släkte Bermuteo – bermudavråk, utdöd Släkte Buteo – knappt 30 arter, däribland de i Sverige förekommande arterna ormvråk och fjällvråk
Förhistoriska släkten Ytterligare två släkten är utdöda och förekom under holocen. Dessa är endast kända från subfossila lämningar, alla tidigare förekommande i Amerika: Släkte Titanohierax – titanvråk Släkte Gigantohierax – jättevråk och herkulesvråk
Fossila släkten Som för de flesta familjer av rovfåglar finns det en ganska stor mängd fossila fynd från denna grupp från sen eocen och framåt (cirka 35 miljoner år sedan), där de moderna släktena är ganska väldokumenterade efter tidig oligocen (cirka 30 miljoner år sedan).Milvoides – sen eocen i EnglandAquilavus – sen eocen/tidig oligocen–tidig miocen i FrankrikeAuctor kanske är Brodkorb 1964, och inte Lambrecht 1933, nomen nudum. Se Condor54:174Palaeocircus – sen eocen/tidig oligocen i FrankrikePalaeastur – tidig miocen i Agate Fossil Beds nationalmonument, Sioux County, USACondor 45:229 Pengana – tidig miocen i Riversleigh, AustralienPromilio – tidig miocen i Agate Fossil Beds nationalmonument, Sioux County, USAProictinia – tidig/sen miocen/tidig pliocen i centrala och sydöstra USABullAMNH 48:483; Condor 58:367 Neophrontops – tidig/mellersta miocen–sen pleistocen, fördes tidigare till NeophronMioaegypius – mellersta miocen i Xiacaowan, Sihong, KinaApatosagittarius – sen miocen i Nebraska, USAPalaeoborus – miocenCondor41:153 Qiluornis – miocen i Shandong, Kina Thegornis – miocen i Argentina)Evolution 38:1384 Garganoaetus – tidig pliocen från Gargano, Italien Neogyps – pleistocen?Auk 112:890; CaribbJSci 40:120; Condor 37:72; Condor 41:153; Condor 96:577 Palaeohierax – omfattar även "Aquila" gervaisii Wetmoregyps – tidigare Morphnus daggetti
Hökar finns dokumenterade från tidig eocen, det vill säga från cirka 50 miljoner år sedan och framåt, men de tidigaste fossila fynden är för fragmentariska och/eller basala för att kunna placeras korrekt i fylogenin. Molekylära analyser är, som nämnts ovan, inte en tillräckligt exakt metod för denna grupp vid bestämning av släktskapen mellan de hökar rovfåglarna. Det som bestämdhet kan utrönas är att med största sannolikhet utvecklades gruppen på endera sidan av Atlanten, som under denna tid, bara var 60-80% av sin nutida bredd. Å andra sidan finns det bevis för att fossil av hökar, som exempelvis Pengana, från cirka 25 miljoner år sedan, med största sannolikhet snabbt fick en global utbredning, initialt till och med till Antarktis.
Accipitridae gen. et sp. indet. – tidig eocen i Huerfano County, USA Accipitridae gen. et sp. indet. – tidig oligocen i Borgloon, Hoogbutsel, BelgienTarsometatarsus av en fågel stor som en sparvhök: Smith (2003) Accipitridae gen. et sp. indet. – tidig/mellersta miocen i Bathans, Otago, Nya ZeelandSpeciment MNZ S42490, S42811: Distal vänster tibiotarsus och distal höger ulna av en fågel stor som en mindre örn et al. (2007) "Aquila" danana – sen miocen/tidig pliocen i Snake Creek, Loup Fork, USA; tidigare behandlad som Geranoaetus och ButeoAuk 50:212; Condor 44:39 Accipitridae gen. et sp. indet. – Tidig/mellersta pliocen i Kern County, USA; Parabuteo?Distal tibia ganska lik kaktusvråkens: Miller (1931) Accipitridae gen. et sp. indet. – sen pliocen/tidig pleistocen från Ibiza, Medelhavet, Buteo?Alcover (1989) Accipitridae gen. et sp. indet. – Egypten
Anmärkningar
Se även Lista med de vanligast förekommande hökarna i Sverige.
Källor
Kategori:Fågelfamiljer