Nevermind är det amerikanska grungebandet Nirvanas andra studioalbum, släppt den 1 augusti 1991 via skivbolaget Geffen Records. Året efter att Nirvana (då bestående av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing) hade lanserat sitt debutalbum Bleach 1989, bestämde sig bandet för att trumslagaren Channing skulle lämna Nirvana och de tog istället in hardcorebandet Screams tidigare trumslagare, Dave Grohl. Cobain, som skrev de flesta låtarna på albumet, började nu arbeta med nytt låtmaterial och vid denna tid var han mycket influerad av R.E.M., The Smithereens och Pixies. Cobain ville skriva mer melodiska låtar och ett av de tidigaste exemplen på detta var singeln "Sliver", som Nirvana släppte innan Grohl gick med i bandet 1990. När Sub Pop fick finansiella problem i början av 1990-talet, bestämde sig Nirvana för att söka upp ett annat skivbolag och de blev snart signade av Geffen Records dotterbolag DGC Records.
Det första inspelningstillfället för Nevermind (då kallat Sheep) skedde den 2–6 april 1990 i Smart Studios i Madison, Wisconsin med producenten Butch Vig. Efter att Cobain sjungit sönder sina stämband under inspelningen av "Lithium" fick inspelningssessionen avslutas tidigare än väntat. Innan huvudinspelningen av albumet påbörjades skickade Nirvana en demoutgivning till Vig, som innehöll vissa av låtarna som tidigare spelats in i Smart Studios men även låtar såsom "Come as You Are" och "Smells Like Teen Spirit", där Vig kände att särskilt den senare hade potential. Till en kostnad av $65 000 spelades Nevermind in i Sound City Studios i Van Nuys, Kalifornien den 2–19 maj 1991; det var från början tänkt att albumet skulle spelas in i mars till april 1991, men detta datum sköts upp eftersom bandet hade ångest inför att börja spela in Nevermind.
Nevermind blev en jättesuccé hos både recensenterna och allmänheten. Flera recensenter ansåg att det var detta album som gjorde alternativ rock till en mainstreamgenre i början av 1990-talet och efterfrågan på albumet gjorde att Geffen Records fick upphöra med all annan tryckning av sina andra album. Detta för att kunna skeppa ut nya exemplar av Nevermind. Albumet nådde som bäst plats 1 i USA, Kanada, Finland och Sverige samt nådde upp på topp 10 i länder såsom Storbritannien, Australien, Tyskland och Frankrike. Nevermind certifierades för diamant i mars 1999 i USA och har även nått upp till denna nivå i både Kanada och Frankrike. I Sverige har Nevermind certifierats för guld. Albumet kom på plats 17 på Rolling Stones lista "The 500 Greatest Albums of All Time" och på plats 32 på Billboards lista över de bästa albumen från 1990-talet. 2011, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes Nevermind i både en 20th Anniversary Deluxe Edition och en 20th Anniversary Limited Edition innehållande flera tidigare outgivna låtar av Nirvana.
Bakgrund Året efter att Nirvana (då bestående av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing) hade släppt sitt debutalbum Bleach via Sub Pop bestämde sig bandet för att trumslagaren Channing skulle lämna Nirvana. Bandet var i behov av en permanent trumslagare och när Cobain och Novoselic gick på en konsert där hardcorepunkbandet Scream uppträdde blev de imponerade av deras trumslagare Dave Grohl. Efter att Scream hade upplösts 1990 kontaktade Grohl Novoselic och han begav sig till Seattle, Washington. Väl där träffade Grohl både Novoselic och Cobain och han fick en permanent plats i Nirvana detta år.Classic Albums: Nirvana – Nevermind (DVD). Isis Productions, 2005. Novoselic har efteråt sagt att "vi visste efter två minuter att han var den rätte trumslagaren" och att så fort Grohl gick med i bandet "föll allt på plats".
Cobain började nu arbeta med nytt låtmaterial och vid denna tid lyssnade han mycket på R.E.M., The Smithereens och Pixies. Cobain kände att det musikaliskt tunga rocksound som vid tillfället var populärt i Seattle inte riktigt var vad han ville arbeta med och han bestämde sig istället för att skriva mer melodiska låtar. Ett av de tidigaste exemplen på detta var med singeln "Sliver", som släpptes innan Grohl gick med i bandet 1990 och som istället spelades in med Mudhoneys trumslagare Dan Peters. Cobain har sagt att han var tvungen att släppa en mer popinspirerad låt som singel för att på så sätt förbereda Nirvanas fans för vad som skulle komma härnäst. Grohl har sagt att vid denna tid jämförde Nirvana sina låtar med barnlåtar eftersom bandet försökte göra dem så enkla som möjligt.
I början av 1990-talet hade Sub Pop finansiella problem. När det började ryktas om att Sub Pop skulle bli ett dotterbolag åt ett annat större skivbolag bestämde sig Nirvana för att lämna Sub Pop och istället leta efter ett annat skivbolag som skulle kunna signa dem. Flera olika skivbolag var intresserade av Nirvana, men i slutändan bestämde de sig för Geffen Records dotterbolag DGC Records. Nirvana hade blivit rekommenderade detta av företaget Gold Mountain, som även hanterade Nirvanas idoler Sonic Youth och Kim Gordon.
Inspelning och produktion miniatyr|Den 2–6 april 1990 spelade Nirvana in åtta låtar i Smart Studios i Madison, Wisconsin, vilka låg till grund för inspelningen av Nevermind. Tidigt under 1990 började Nirvana planera för sitt andra studioalbum för Sub Pop, där detta album vid tillfället gick under namnet Sheep. Den dåvarande chefen för skivbolaget, Bruce Pavitt, föreslog Butch Vig som en möjlig producent. Nirvana var imponerade av Vigs tidigare arbete med noiserockbandet Killdozer och de ringde upp honom för att säga att de ville att deras album skulle låta som det han hade producerat för Killdozer. Den 2 april 1990 begav sig Nirvana till Smart Studios i Madison, Wisconsin för att påbörja inspelningen av albumet. Nästan allt runtomkring låtarna var klart förutom låttexterna som Cobain fortfarande arbetade med och bandet var även osäkra på vilka låtar de ville spela in. Till slut spelades åtta låtar in: "Immodium" (senare omdöpt till "Breed"), "Dive", "In Bloom", "Pay to Play" (senare omdöpt till "Stay Away" och då med ny låttext), "Sappy", "Lithium", "Here She Comes Now" och "Polly". Det var från början tänkt att fler låtar skulle spelas in, men när Cobain sjungit sönder sina stämband under inspelningen av "Lithium" fick inspelningssessionen avslutas redan den 6 april, vilket var tidigare än väntat. Det har uppmärksammats att själva inspelningen av "Lithium" var en av händelserna som låg till grund för den växande klyftan mellan Cobain och Channing. Cobain var inte nöjd med Channings trummande på låten och han tvingades säga till Channing att hålla sig till det sätt han ville att Channing skulle spela på. "In Bloom" hade från början en brygga som Vig valde att ta bort; Novoselic har sagt att Vig skar bort bryggan från masterinspelningen med hjälp av ett rakblad och slängde sedan den bortskurna biten i en papperskorg. Nirvana sade åt Vig att de skulle återkomma och spela in fler låtar med honom när Cobain hade fått tillbaka sin röst, men Vig hörde inte av bandet på ett tag framöver. Istället skapade Nirvana en demoutgivning av de låtar de hade spelat in och denna skickades runt till olika skivbolag, vilket gjorde att bandet blev mer uppmärksammade av dem.
Efter att Nirvana hade blivit signade till DGC Records föreslogs det flera olika producenter för albumet (bland annat Scott Litt, David Briggs och Don Dixon), men Nirvana sade att de ville fortsätta arbeta med Vig. Novoselic har sagt i en intervju att bandet redan var nervösa inför att spela in ett album för ett större skivbolag och att de producenter som föreslogs ville ha en procentsats av intäkterna för sitt arbete. Istället fortsatte Nirvana sitt arbete med Vig, som de kände sig bekväma att arbeta med. Till en kostnad av $65 000 spelades Nevermind in i Sound City Studios i Van Nuys, Kalifornien mellan den 2 till 19 maj 1991. Från början var det tänkt att albumet skulle spelas in i mars till april 1991, men detta datum sköts upp då bandet hade ångest inför att börja spela in Nevermind. För att kunna betala bensinkostnaden för att ta sig till Los Angeles uppträdde Nirvana på OK Hotel i Seattle, Washington den 17 april 1991, där de spelade "Smells Like Teen Spirit" för första gången. Nirvana hade innan själva huvudinspelningen av Nevermind skickat en annan demoutgivning till Vig, som innehöll vissa av låtarna som tidigare spelats in i Smart Studios men även låtar såsom "Smells Like Teen Spirit" och "Come as You Are". Även om ljudet på denna inspelning var väldigt förvrängt, på grund av att Nirvana spelade på en hög volym, kunde Vig ändå urskilja melodin och han kände att särskilt "Smells Like Teen Spirit" hade potential. miniatyr|stående|Butch Vig producerade Nevermind. När Nirvana väl kom fram till Kalifornien tog de några dagar tillsammans med Vig där de gick igenom och förbättrade några av låtarna. Den enda låten som inte spelades in igen i maj 1991 var "Polly", som bandet valde att behålla som den var från inspelningen i Smart Studios året innan och som innehöll cymbalspelande av Channing. När huvudinspelningen av Nevermind väl påbörjades arbetade Nirvana åtta till tio timmar om dagen. De testade på att spela in instrumentslingorna två-tre gånger och om de fortfarande inte var nöjda med resultatet efter dessa försök gick de vidare till att spela in något annat så länge. Nirvana hade övat på låtarna många gånger innan inspelningen påbörjades så det krävdes oftast enbart ett fåtal försök innan de var nöjda med resultatet. Novoselic och Grohl spelade in sitt basspelande respektive sitt trumspelande på några enstaka dagar, men för Cobain tog det längre tid att spela in gitarr och sång. I synnerhet låttexterna var problematiska eftersom de ibland skrevs färdigt enbart några minuter innan inspelningen påbörjades. Cobains frasering var så konsekvent i de olika inspelningarna att Vig bestämde sig för att använda de olika inspelningarna som pålägg. Cobain ville till en början inte använda sig av pålägg, vilket kan ha berott på tidspress. För "In Bloom" fick Vig Cobain att använda sig av dubblering genom att säga att John Lennon hade använt sig av detta. Denna teknik använde sig Vig av även på Grohls sång, som användes som harmonistämma i låten, eftersom han kände att om han redan hade gjort det för Cobains sång kunde han lika väl göra det för Grohls sång också. Inspelningssessionerna gick överlag bra, men Vig har sagt att Cobain blev svår att hantera emellanåt. Vig sade att Cobain kunde arbeta på bra i en timme eller så, men att han sedan gick och satte sig i ett hörn och var tyst nästa timme.
Efter att inspelningarna var klara mixade Vig låtarna i Devonshire Studios i Los Angeles den 20–28 maj 1991. Efter några dagar kände dock både Vig och Nirvana att de inte var helt nöjda med hur låtarna var mixade. De bestämde sig då för att ta in extern hjälp och DGC Records kom ännu en gång med flera förslag på personer, däribland tidigare föreslagne Litt och Ed Stasium. Cobain kände emellertid att om någon av dessa personer togs in för att mixa albumet skulle de ändra på låtarna till att låta som sådant de mixat tidigare. Cobain valde istället ut Andy Wallace, som tidigare varit medproducent på Slayers Seasons in the Abyss, för att mixa albumet och hans namn stod med som ett av de sista på listan DGC Records hade gett dem. Novoselic mindes att han höll med om Cobains beslut att ta in Wallace för att mixa låtarna eftersom han tyckte att Slayers album hade en väldig musikalisk tyngd. Wallace lade ned mycket tid på att justera trummorna i de olika låtarna och han lyckades mixa ungefär en låt om dagen. När Wallace och Vig år senare mindes tillbaka kom de båda ihåg att Nirvana hade älskat Wallaces mixning första gången de hörde den. Efter albumets lansering kritiserade dock bandet mixningen, då de ansåg att den var alldeles för polerad. Cobain har sagt att när han såg tillbaka på Nevermind skämdes han över hur albumet lät och att han ansåg att det lät mer som något Mötley Crüe hade kunnat släppa än ett punkrockalbum.