Mormons bok betecknas, vid sidan av Bibeln, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan, som helig skrift och Guds ord inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och andra mormonkyrkor.
Bokens centrala budskap om Kristus är att alla människor genom omvändelse och tro på Jesu Kristi försoning blir lyckliga. Se (2 Ne 2:22–25).
Mormons bok publicerades av Joseph Smith den 26 mars 1830 i Palmyra, New York, i samband med att han organiserade kyrkan. Första svenska upplagan trycktes i Köpenhamn år 1878. Mormons bok trycktes 2005 i fem miljoner exemplar och fanns tillgänglig på 106 språk.Statistiken är ifrån augusti 2005, se ”Ett levande och sant vittnesbörd”, Gordon B. Hinckley, Liahona, Augusti 2005, s. 4. 2008 utkom en ny svensk översättning.
Historia Joseph Smiths berättelse om uppkomsten av Mormons bok miniatyr|Joseph Smith, Jr. Joseph Smith föddes 23 december 1805 i Vermont. I den berättelse han skrev ner 1838, så var upprinnelsen till Mormons bok en uppenbarelse han fick den 21 september 1823, då han var 17 år gammal. miniatyr|Smith mottar guldplåtarna från ängeln Moroni. Illustration av C.C.A. Christensen.
Berättelsen beskriver hur Smith en sen kväll hade hängivit sig åt bön i sin sovande familjs lilla timmerstuga. I rummet uppenbarade ”sig en person vid sidan av sängen och stående i luften, ty hans fötter rörde ej vid golvet. Han var klädd i en löst hängande, bländande vit dräkt. … Han kallade mig vid namn och sade till mig, att han var en budbärare sänd av Gud till mig och att hans namn var Moroni. Han sade vidare, att Gud hade ett verk för mig att utföra”. Ängeln presenterade sig som Moroni, och sa vidare :”att det fanns en gömd bok, skriven på plåtar av guld, vilken innehöll en berättelse om denna (amerikanska) kontinents forna invånare och deras ursprung. Han sade också, att den innehöll det eviga evangeliet i dess helhet, såsom Frälsaren överlämnade det åt de forna invånarna. Vidare omtalade han, att två stenar infattade i silverbågar - och dessa stenar fastgjorda vid en bröstsköld, utgjorde de så kallade Urim och Tummim - voro gömda på samma ställe som plåtarna, att i forna dagar de, som ägde och begagnade dessa stenar, voro siare och att Gud hade berett dem, så att denna bok skulle kunna översättas.” Den Kostbara Pärlan, Joseph Smith - Historia 1:34-35. right|thumb|Teckning av kullen Cumorah, ur vilken Smith sade sig tagit plåtarna Smith berättar vidare hur han enligt ängeln Moronis anvisning följande dag gick till en närliggande kulle. På denna kulle, inte långt från toppen, under en stor sten låg plåtarna och de andra föremålen i en stenkista. Moroni förbjöd Smith att vid detta tillfälle ta plåtarna, då tiden för att ta fram dem ej ännu var inne. En fyra år lång prövotid följde under vilken tid Smith årligen besökte kullen för att få ytterligare kunskap och instruktioner från ängeln. Slutligen år 1827 fick Joseph Smith plåtarna och han hade dem antagligen ungefär 21 månader (september 1827 – juni 1829). Efter att ha haft plåtarna i nästan två år berättar Joseph Smith att han gett tillbaka dem till ängeln Moroni. Smith berättar att det iscensattes många försök att ta ifrån honom plåtarna. ”Det hade nämligen knappt blivit bekant, att jag hade dem, förrän de kraftigaste ansträngningar gjordes för att ta dem från mig. Varje tänkbar list användes för det ändamålet.” Till slut blev situationen ohållbar och i december 1827 flyttade Smith tillsammans med sin fru Emma in hos hennes bror Jesse Hale, i Harmony, Pennsylvania.”Joseph Smith and the Beginnings of Mormonism”, Richard L. Bushman, Urbana and Chicago: University of Illinois Press, 1984 s. 86, samt Joseph Smiths skrifter 2:69.
Efter att ha fått plåtarna och bröstskölden med Urim och Tummim, vilken var ett av de hjälpmedel Smith hävdade hjälpte honom med översättningsarbetet, var Smiths stora utmaning att få plåtarna översatta. Till en början fungerade hans fru Emma som skrivare, men på grund av svårigheter med att få inkomster och utgifter att gå ihop fortskred översättningsarbetet sporadiskt och långsamt. Först när Martin Harris, en lokal jordbrukare, i april 1828 tog sig an rollen som skrivare fick Smith chansen att under två månader fokusera helt och hållet på översättandet.
I inledningsfasen av översättningsarbetet var ett skynke placerat mellan Martin Harris och Joseph Smith. Senare togs dock skynket bort. Översättningsprocessen var efter detta ”öppen”, d. v. s. både Smith, skrivaren och översättandet var fullt synligt för dem som befann sig i närheten. Med grund i uttalanden från dem som från sidan följt översättandet kan fem "fakta" konstateras:
Smith lade översättarna (syftande på Urim och Tummin) i en hatt och placerade ansiktet i hatten Smith dikterade långa stycken utan hänvisningar till vare sig böcker, andra papper, manuskript eller ens plåtarna Smith stavade för skrivaren, och åhörarna, tidigare okända ord och namn (till exempel Zenock och Amalickiah) Efter varje diktering läste skrivaren upp för Smith vad som skrivits så att han skulle kunna kontrollera att det var rätt nedskrivet i manuskriptet Smith inledde dikteringen utan att skrivaren berättade var och hur föregående stycke slutat.”Translating the Book of Mormon - Evidence From the Original Manuscript”, i Royal Skouses bok ”Book of Mormon Authorship Revisited - Evidence of Ancient Origin” s. 62-64.
Efter att översättningsarbetet inletts och kommit igång ordentligt tittade Smith inte på de tecken som fanns inristade på plåtarna, utan de låg övertäckta på bordet framför honom, så att ingen kunde se dem (det var förbjudet för honom att visa dem för någon).Detta bestyrker bland annat Emma Smith. se ”Last Testimony of Sister Emma”, Joseph Smith III, The Saints’ Herald 26/19 (1 oktober 1879): s. 289-290.
Under de två månader som Smith och Harris dagligen arbetade med översättningen lyckades de få till 116 handskrivna sidor. På sommaren 1828 försvann dessa sidor då Harris tvivlande fru fått honom att övertala Smith att låta Harris visa manuskriptet för henne och fyra andra. Manuskriptet försvann och Smith översatte inte samma del igen, hänvisande till att Gud så befallt honom.
Först i april 1829 kunde översättningsarbetet fortsätta på daglig basis. Oliver Cowdery, en man som arbetat som lärare i New York, besökte Smith och runt den 7 april översatte Smith igen, denna gången med nämnda Oliver som skrivare. Nu satte översättandet fart och med en takt av ungefär åtta sidor per dag var översättningen den 1 juni 1829 klar. Med stöd av originalmanuskriptet har man lyckats fastslå att Mormons bok till övervägande del översattes med Cowdery som skrivare, eftersom hans handstil till största delen återfinns i manuskriptet. På samma sätt har man också kunnat konstatera att översättningen/skrivandet av Mormons bok tog ungefär 60 dagar.“The Original Book of Mormon Manuscript”, Dean C. Jessee, BYU Studies, vol. 10 (1969-1970), Number 3 - Spring 1970 s. 276. se även “The Translation of the Book of Mormon: Basic Historical Information.” Welch, John W. och Tim Rathbone, Provo, Utah: FARMS, 1986 s. 38-39.
Smith visade guldplåtarna för tre speciella ögonvittnen, Harris, Cowdery och David Whitmer, vilka vittnade om att ha sett en ängel som visade dem plåtarna. Utöver dessa tre fick åtta andra se plåtarna och röra vid dem. Dessa vittnens vittnesbörd återfinns i början på varje tryckt kopia av Mormons bok. Det tycks dock som att vittnena inte sett föremålen i deras fysiska form, utan i en syn. De flesta tog också tillbaka sina vittnesbörd och lämnade kyrkan.
Tryckandet och publiceringen miniatyr|Första sidan av första utgåvan av Mormons bok, 1830. Upphovsrätten till boken erhölls 11 juni 1829. Samtidigt fördes diskussioner om tryckandet av Mormons bok med Egbert B Grandin, en i Palmyra verksam bokhandlare och tidskriftsförläggare som krävde 3000 dollar som förskott för arbetet. Martin Harris pantsatte sin gård och gav Grandin den summa han krävt.”Joseph Smith and the Beginnings of Mormonism”, Richard L. Bushman, (Urbana and Chicago: University of Illinois Press, 1984) s. 107-108.
John H. Gilbert satte första upplagan och berättade att tryckandet "inleddes i augusti 1829 och avslutades i mars 1830." “The Original Book of Mormon Manuscript”, Dean C. Jessee, BYU Studies, vol. 10 (1969-1970), Number 3 - Spring 1970 s. 261.
Första utgåvan från 1830 hade inga kapitel- och versindelningar. Detta infördes 1879. Reorganiserade Jesu Krisi kyrka av sista dagars heliga har ett eget indelningssystem. Mormons bok utkom i svensk översättning 1878 och i nyöversättning 2008.
Innehåll Berättelsen i korthet miniatyr|500px|Mormons bok i Centralamerika. Händelserna i Mormons bok börjar cirka år 600 f.Kr. i Jerusalem. Babylonerna hade vid den tiden omringat Jerusalem och tvångsförflyttning väntade stadens invånare. Judiska profeter började uppmana folket att omvända sig. Jeremia var en som gjorde just detta och om hur han levde och varnade folket är upptecknat i Gamla testamentet.
Lehi var, enligt Mormons bok, även han en av de profeter som propagerade för religiös omvändelse vid denna tid. (Lehi är inte omnämnd i Bibeln.) Judarna lyssnade inte till hans varningar och messianska budskap och Mormons bok berättar om hur Lehi i en syn blev befalld av Gud att ta sin familj och lämna staden och vandra ut i ödemarken. Han blev lovad att Gud skulle leda honom och hans familj till ett nytt arveland, det förlovade landet. Lehi lydde befallningen och medan de befann sig i ödemarken skickade han två gånger tillbaka sina fyra äldsta söner till Jerusalem. Första gången för att hämta "bronsplåtarna", vilka innehöll profeternas uppteckningar på samma sätt som Bibeln. Andra gången för att hämta en annan familj, i vilken det fanns giftasmogna kvinnor. Efter detta inledde de en åtta år lång ökenvandring över den arabiska halvön. Efter att ha kommit fram till havsstranden fick Lehis rättfärdige son Nephi befallningen att bygga ett fartyg som skulle ta dem över havet till det förlovade landet. Användande sig av ett kompassliknande instrument de fått från Gud, vilken i boken kallas Liahona, når de till slut, efter många motgångar och svårigheter, det förlovade landet, som var beläget i Centralamerika.
Efter att Lehi dött uppstod stridigheter mellan Lehis söner om det fortsatta ledarskapet i gruppen. Nephi tar med sig den rättfärdiga delen och lämnar sina äldre bröder Laman och Lemuel för att skapa ett samhälle lydigt Gud. Denna rättfärdiga grupp kallar sig nephiter, medan den andra gruppen, ledd av de orättfärdiga Laman och Lemuel, fick namnet lamaniter. På grund av deras uppror mot Gud och hans bud drabbas de av en förbannelse, varför deras hud blir mörk.
Boken skildrar upprepade tidsperioder då nephiterna har framgång och civilisationen blomstrar. Oförmåga att hantera denna framgång leder nephiterna till andligt förfall, vilket i sin tur följdes av hårda krig mot lamaniterna samt profeternas predikande om omvändelse och lydnad till Guds bud. Efter att nephiterna genom krig och omvändelse varit tvungna att bli mer ödmjuka, börjar en ny period av framgång. Detta är ett mönster som upprepar sig under den tusenåriga historia som Mormons bok behandlar.
På grund av inre stridigheter gick den nephitiska nationen mot sin undergång. Korruptionen bland de styrande hos folket ökade, liksom antalet rövare som slöt sig till de hemliga rövarband som härjade bland bergen. Genialt ledarskap, omvändelse och hjältehistorier bromsade takten av den oundvikliga undergången.“By the Hand of Mormon: The American Scripture That Launched New World Religion”, Terryl L. Givens (New York: Oxford University Press, 2002) s. 43-45 “Återblick över berättelsen”-delen hänvisar till kapitel två i omnämnda bok.