Vändåtbergets naturreservat

Vändåtberget är ett naturreservat i ett bergsområde i Örnsköldsviks kommun, Björna socken, med gammal tall- och granskog. Det ligger 60 kilometer nordnordväst om Örnsköldsvik och 5 kilometer nordväst om Locksta. Vid bildandet av reservatet 1989 omfattade detta 302 hektar skogsmark. Reservatet utvidgades 2015 till 345 hektar. Ändamålet med reservatsbildningen var att bevara ett relativt orört skogsekosystem opåverkat och låta detta utvecklas fritt, men också att i begränsad omfattning underlätta för allmänheten att besöka området.

Beslut om reservatsbildning Vändåtbergets höga naturvärden uppmärksammades 1979 av den ideella naturvården. Området hade missats vid Länsstyrelsens omfattande naturinventering i slutet av 1970-talet. Till grund för reservatsbildningen lades i stället en inventering av Katarina Eckerberg, beskriven i en publikation utgiven av Länsstyrelsen 1981. I en allmän beskrivning av området lånas slutsatser ur hennes inventering.

I Länsstyrelsens beslut från den 26 maj 1989 står bland annat följande:

Allmän beskrivning Det finns inget berg i området som heter Vändåtberget. Det är fastmer en löslig benämning, som kunde ha varit "Vändåtbergen", på den bergsrygg som sträcker sig i öst-västlig riktning längs Lägstaån, från Västerberget via Mittiberget till det långsträckta Ytterberget i öster.

Skogen vid Vändåtberget är ytterst lite påverkad av huggningar och annan mänsklig aktivitet, bland annat på grund av avsaknad av en lämplig flottled. Skogen har uppkommit genom naturlig föryngring. En populär benämning på denna typ av skog är "urskog", vilket är ett missvisande begrepp då enstaka spår av mänsklig påverkan förekommer. I själva verket har skogen utnyttjats extensivt under lång tid av människor. En riktigare benämning är orörd "naturskog". Skogen har bevarats relativt orörd på grund av långa transportavstånd till flottleder.

Terrängen är måttligt till starkt kuperad med flera långsträckta moränryggar, som löper genom området från nordväst till sydost. Berggrunden är grå revsundsgranit. Området är rikt på sandig morän, som avsatts ovanför högsta kustlinjen och därför är osvallad (det vill säga opåverkad av havets vågor).

Skogen uppvisar en stor variationsrikedom vad gäller trädslag och skogstyper. Här finns allt från ren tallskog på myrmark till gransumpskog och blandskog med löv, med inslag av bland annat björk, sälg och asp. Den dominerande skogstypen är frisk blåbärsristyp. I skogen finns rikligt med döda träd, omkullblåsta lågor och naturliga stubbar. Dessa är tillhåll för en rad intressanta djur- och växtarter, vilka missgynnas av det moderna skogsbruket. Här trivs hackspettar och andra hålbyggande fåglar liksom mossor och lavar som fordrar gamla träd och murken ved som växtplats.

miniatyr|vänster|Kvällsutsikt över Inner-Abborrtjärnen, i hjärtat av reservatet.

Historiskt har området utnyttjats extensivt av samerna, som haft renbetesland i närheten. Spår efter deras verksamhet kan påträffas i form av till exempel inhuggningar i gamla tallar. På 1800-talet benämndes skogen "oduglig" eftersom den inte gav något bra skogsbete, men myrarna utnyttjades för slåtter. Sporadiska huggningar, troligen av brandskadad skog, har daterats till ungefär 1860. Det virke som då togs ut var sannolikt för husbehov. I början av 1900-talet uppläts ett kronotorp strax intill området. I takt med skogsindustrins framväxt avverkades skogarna i omgivningen. Toppen av Mittiberget blädades 1931–1932

miniatyr|En raritet i Vändåt: större barkplattbagge (pytho kolwensis).

Reservatet omfattar bergen Ytterberget, Mittiberget och Västerberget. Inom reservatet finns tjärnarna Inner-Abborrtjärnen, Älgtjärnen, Lill-Abborrtjärnen och Stor-Abborrtjärnen, men även delar av sjön Ytter-Holmsjön ingår i reservatsområdet. Urskogsleden är en vandringsled som tangerar reservatsgränsen.

Reservatet är ett Natura 2000-område och är också fågelskyddsområde.

Skogsbränder har tidigare varit ett återkommande inslag i skogsutvecklingen. Med ibland mycket korta mellanrum har elden svept fram över stora områden. Blixtnedslag i kombination med försommartorka har ofta varit orsak, men bränderna kunde också vara anlagda i samband med svedjebruk eller förbättring av skogsbetet. Först på 1900-talet har människan blivit intresserad av att förhindra eldens utbredning.

Vändåtberget tillhör Vilhelmina norra sameby.

Övernattningsstuga Vid Inner-Abborrtjärnen finns en övernattningsstuga. Den besöks regelbundet och året om.

Skogsbränderna En brandstudie har visat att reservatet har brunnit åren 1629, 1653, 1705, 1780 och 1858. En mindre brand berörde 1933 Mittibergets topp.

Där det har brunnit med korta intervall dominerar tallskogen. Det finns träd i alla åldrar och de äldsta tallarna är upp till 375 år gamla. Skogsbranden 1629 inträffade under ett torrt år med mycket åskväder, vilket sannolikt var orsak till branden. I övrigt har bränderna härjat över hela området, vilket man kan se av de många brandljuden. Vissa fuktiga partier tycks ha skonats, åtminstone från den näst senaste branden, 1858. Den branden kom från nordväst, troligen från Trattberget där en getapojk sägs ha tänt på skogen för att förbättra betet.

Förutom de stora brandpräglade områdena finns också granskog, de äldsta granarna närmar sig 300 år, och återfinns i blötare skogs- och myrmarker som undkommit brand, så kallade brandrefugier. I skogen finns inslag av gammal asp och floran består bland annat av spädstarr, skogsnycklar, nattviol, trolldruva och tolta. Den rikaste örtfloran finns i Vändåtbergets sydsluttningar och raviner.

Naturvårdsbränning Skogsbränderna är en viktig ekologisk faktor. Skogslandskapet har präglats av återkommande skogsbränder, den ungefärliga brandfrekvensen varierade, men låg ofta på 50–60 år mellan bränderna. När skogen fick ett ekonomiskt värde i mitten av 1800-talet, sökte människan med alla medel att stoppa brändernas omfattning. Detta har medfört att skogsbrand som naturlig störningsregim nästan helt har försvunnit ur det svenska landskapet.

Naturvårdsbränning i reservat är ett led i att återinföra skogsbranden som ett naturligt inslag. Länsstyrelsen i Västernorrland utarbetade 2005 en bevarandeplan för Natura 2000-området, där naturvårdsbränning angavs som skötselmetod i Vändåtberget för att behålla en brandpräglad beståndsstruktur på tallskogen och en brandrefugial karaktär i de fuktiga partierna av granskog. Naturvårdsbränningarna har ännu inte påbörjats, eftersom områdets förvaltningsinriktning först måste omarbetas. Arbetet med detta inleddes 2006. Vändåtberget tillhör de två högst prioriterade områdena i länet för bränning.

Fram tills naturvårdsbränning genomförs är alternativa metoder, som katning (att delvis avbarka stammen för att öka kådavsöndringen och skapa brandljud), urhuggning och gallring inte aktuella i Vändåberget.

Det innebär också att vid en okontrollerad brand inom området ska släckningen inriktas mot naturliga avgränsningar och mot reservatets ytterkanter, om räddningschef bedömer att branden därmed kan bekämpas. Detta för att verka i enlighet med intentionerna för naturvårdsbränning.

Länsstyrelsen planerade att skogsvårdsbränna två områden i naturreservatet under 2017. Det område som benämndes som det norra området ligger norr om Älgtjärnen och är 17 hektar stort. Det område som benämndes som det södra området ligger öster om Älgtjärnen och Lill-Abborrtjärnen. Det är 15 hektar stort. Det norra området prioriterades högre. På grund av varma somrar försenades bränningarna, men i juni 2023 genomfördes den prioriterade bränningen, norr om Älgtjärnen, i ett område som slutligen blev 16 hektar stort. För bild, se bildgalleriet.

Naturtyper Naturtyperna inom reservatet har listats enligt KNAS (Kontinuerlig Naturtypskartering Av Skyddade områden) i storleksordning i hektar: Granskog 101,8 ha Barrblandskog 88,6 ha Tallskog 65,4 ha Lövblandad barrskog 36,1 ha Sjöar och vattendrag 25,1 ha Våtmark 7,6 ha Övriga skogsimpediment 7,1 ha Barrsumpskog 5,5 ha Ungskog inklusive hyggen 4,9 ha Triviallövskog 1,7 ha Sumpskogsimpediment 1,4 ha

Mer om Natura 2000-området Vändåtberget godkändes som Natura 2000-område 1995 efter förslag från Länsstyrelsen i Västernorrland. De naturtyper som ingår enligt Art- och habitatdirektivet är: Dystrofa sjöar och småvatten Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Västlig tajga – undergrupperna gamla talldominerade skogar, gamla grandominerade skogar och gamla barrblandskogar Den västliga tajgan omfattar 276 hektar och de skogbevuxna myrarna 16 hektar.

De djurarter som ingår enligt Art- och habitatdirektivet är: Lodjur Lynx lynx Större barkplattbagge Pytho kolwensis Slät tallkapuschongbagge Stephanopachus linearis Grov tallkapuschongbagge Stephanopachus substriatus I nuläget förekommer inte arterna slät och grov tallkapuschongbagge i området eftersom färska brandfält saknas. De planerade naturvårdsbränningarna kommer förmodligen att göra att arterna etablerar sig.

De arter som ingår enligt Fågeldirektivet är: Kungsörn Aquila chrysaetos Fiskgjuse Pandion haliaetus Järpe Bonasa bonasia Tjäder Tetrao urogallus Sparvuggla Glaucidium passerinum Pärluggla Aegolius funereus Spillkråka Dryocopus martius Tretåig hackspett Picoides tridactylus Orre Tetrao tetrix tetrix

Skyddade områden i omgivningen Västerberget, som tillhör Vändåtbergen, men inte ingår i själva reservatet har ändå skydd. Holmen skog som äger skogsmarken har avsatt Västerberget som reservat. Skogen norr om naturreservatet, mellan Innerabborrtjärnen och Ytter-Holmsjön är också avsatt Holmenreservat. Det är detta område som planeras för en utvidgning av Vändåtbergets naturreservat.

miniatyr|Arkeolog Bernt-Ove Viklund under kulturspårsinventering i Vändåtbergets naturreservat i oktober 2015. Reservatsutvidgning 2015 En länge planerad utvidgningen av reservatet skickades i mars 2015 ut på remiss, med tanken att genomföra en utvidgning på drygt 40 hektar. Utvidgningen gällde nordsluttningen av Västerberget, området norr om parkeringen vid Sör-Holmsjön, den mörka dälden längs Mittibäcken, området väster om Ytter-Holmsjön och ett mindre område på södra sidan av Mittiberget och Ytterberget.

Remisstiden sträckte sig fram till 27 april 2015. Beslut om utvidgning togs i enlighet med förslaget i november 2015, vilket innebär att reservatet numera omfattar 345,3 hektar.

I samband med beslutet om utvidgning skedde en inventering av kulturspår i de delar som planeras för naturvårdsbränning. Inventeringen utfördes i oktober 2015 av arkeologen Bernt-Ove Viklund. Resultatet blev fyra ristade träd och en gammal hoprasad timmerkoja. Det var enligt arkeologen en anmärkningsvärt god utdelning.

Riksintressen Vändåtberget är klassat som riksintresse för naturvården och ligger också inom ett område som är av riksintresse för rennäringen. Det ligger vidare inom ett influensområde för väderradar och är därför av riksintresse för totalförsvaret.

Dessutom ingår det som tidigare nämnts i länets Natura 2000-områden enligt EU:s art- och habitatdirektiv och enligt Fågeldirektivet.

Vändåt bidrar enligt Länsstyrelsens bedömning påtagligt till uppfyllandet av miljömålen ”Levande skogar” och ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Föreskrifterna för området är ganska omfattande, men ska inte utgöra ett hinder för bedrivande av renskötsel, varför snöskoterkörning kan förekomma, trots att det är förbjudet enligt reservatsreglerna.

Om flora och fauna

Kryptogamer miniatyr|I området finns flera olika Usnea-arter, bland annat skägglav (Usnea dasypoga). På bergssluttningarna finns områden med ekbräken. På platser med rik översilning finns örter som skogsnäva och tolta, men också skogsbräken och skogsfräken. Längs bäckarna växer bland annat hultbräken och vattenklöver (en fanerogam).

En karaktärsart i området är den rikligt förekommande violstensalgen.