För den sociologiska betydelsen, brännmärkning av en grupp i samhället, se stigmatisering (sociologi). thumb|250px|Stigmatisering – ”Sankt Franciskus stigmatisering”, fresk av Giotto (1325)
Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan vetenskaplig förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick vid sin korsfästelse. Fenomenet är omtvistat; inom Romersk-katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, det vill säga i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.
Den förste som Katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England år 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna dock inte utan att orsaken till såren ifrågasatts.
Personer som uppvisat stigmatiseringssår Lucia av Narni, saligförklarad Caterina av Ricci, helgon Katarina av Siena, helgon Anna Katharina Emmerick Franciskus av Assisi, helgon Gemma Galgani, helgon Veronica Giuliani, helgon Johannes av Gud, helgon Melanie Calvat, saligförklarad Marie-Julie Jahenny Faustina Kowalska, helgon Marie de l'Incarnation, saligförklarad Marie Rose Ferron Marcelline Pauper, en syster i Nevers Marthe Robin Therese Neumann Padre Pio, helgon Rita av Cascia, helgon Myrna Nazzour Zlatko Sudac Heili Tauriainen, inofficiellt hertiginnan av Lappland 1805-1817
Källor The Catholic Encyclopedia: Mystical Stigmata A History of Stigmata Medicine: St. Francis' Stigmata
Referenser
Kategori:Katolska kyrkans teologi och doktrin