Kap Verde (), formellt Republiken Kap Verde, är en stat i Atlanten väster om Afrika. Den omfattar ögruppen Kap Verdeöarna, vulkanöar omkring 500 kilometer väster om Kap Verde-halvön på afrikanska fastlandet. Landet har en total landyta på cirka 4 000 km², och 2024 bodde ungefär 600 000 invånarna på öarna, och huvudstaden Praia hade 2021 cirka 138 000 invånare.
Landet var fram till 1975 en portugisisk koloni, och portugisiska är största språk. Klimatet är mestadels mycket torrt och varmt, dominerat av den varma nordostpassaden. Jordbruk och fiske är viktigaste näringar.
Historia
Öarna upptäcktes 1460 av portugisiska sjöfarare och var då obebodda. 1462 blev öarna en portugisisk koloni, efter att ön Santiago fick sin första bosättning.
Efter hand blev öarna handelscentrum för afrikanska slavar och senare en viktig bränsledepå för fartyg och flygplan. Från mitten av 1800-talet minskade slavhandeln i betydelse (parallellt med att allt fler länder förbjöd detta). 1879 avskaffades den gemensamma kolonialadministration som Portugal hade för Kap Verde och Guinea-Bissau.
Under mellankrigstiden minskade skeppsfarten i betydelse, och den ökade igen först efter andra världskriget. 1951 fick Kap Verde en ny ställning, som översjöisk portugisisk provins. Detta förhindrade inte att Afrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) etablerade sig och från 1956 erbjöd väpnat motstånd mot portugiserna.
Efter nejlikerevolutionen avvecklades Portugals kolonialvälde, och både Kap Verde och Guinea-Bissau blev året efter självständiga stater. Till en början fanns en form av union mellan länderna, men efter en statskupp i Guinea-Bissau 1980 upplöstes unionen 1981. Kap Verdes förste president, Aristides Pereira införde enpartisystem och styrde landet enväldigt fram till dess att flera partier tilläts deltaga i 1990 års val.
Pereira besegrades i valet av oppositionsledaren António Mascarenhas Monteiro som tillträdde som ny president 1991. Efter detta har Kap Verde varit en av Afrikas mest stabila demokratier. Under senare hälften av 1900-talet drabbade upprepade torrperioder Kap Verde, vilket ledde till stor emigration. Resultatet är att antalet utflyttade kapverdier är större än antalet som bor kvar.
Geografi miniatyr|275px|Kap Verde
Kap Verde har en sammanlagd landyta på drygt 4 000 km². Nio av de tio öarna är bebodda, och därutöver finns åtta mindre holmar. Landets huvudstad Praia ligger på ön Santiago.
Geologi Samtliga öar, förutom de tre östligaste Sal, Boa Vista och Maio, reser sig brant och högt ur Atlanten. Öarna har bildats genom att den oceaniska jordskorpan lyfts upp samt genom vulkanutbrott som skapat själva öarna.
Den numera enda aktiva vulkanen på Kap Verde är Pico do Cano på ön Fogo. Toppen på 2 829 meter över havet utgörs av en stor ask- och lavakon som befinner sig inuti en kaldera. Historiska utbrott har noterats 1783, 1799, 1951 och 1995. Santiago når 1 392 m ö.h., den lilla Brava 1 100 m ö.h.
Det mesta av jordtäcket på öarna utgörs av olika ofullständigt omvandlade jordarter, inklusive utpräglad bergsjord.
Topologi De olika öarna som Kap Verde består av har alla sin speciella geografi. Exempelvis är ön Santo Antão fylld av gröna dalar och berg, medan ön Boa Vista (vacker utsikt) är relativt platt till karaktären. Dock är landet mestadels bergigt och klippigt, djupt ärrat av erosion och vulkanisk aktivitet. Landet når, med vulkanen Pico på ön Fogo, en högsta höjd på 2 829 meter över havet. Vid Picos utbrott i april 1995 evakuerades tusentals människor från byarna närmast berget.
Kap Verdeörna delas in i två grupper, det nordliga Barlavento – öarna i lovart ('överr vinden') – och det sydliga Sotavento – öarna i lä ('under vinden'). Namngivningen är efter öarnas läge i förhållande till de nordöstliga vindar som blåser mest hela tiden. En motsvarande namngivning finns i Västindien, där Windward Islands och Leeward Islands är engelska benämningar för samma läge emot passadvinden.
Klimat Klimatet tillhör halvökenklimatzonen Sahel. Det är varmt året runt, men på grund av läget ute på havet lite mildare än på afrikanska fastlandet. Nederbördsmängden är liten och oregelbunden och faller huvudsakligen under augusti–oktober.
Den torra, dammiga vinden harmattan, en del av nordostpassaden i början av året, blåser in sand och annat stoft från Sahara. Just i början på året förstärks passaden av ett då vanligt lågtryck över Guineabukten.
Det tropiska klimatet har två årstider, den torra från november till juli och den fuktiga och varmaste från augusti till oktober. Februari är den svalaste månaden, med en dygnsmedeltemperatur på cirka 22 grader, medan medeltemperaturen är cirka 27 grader i den varmaste månaden september. Från augusti och in i oktober infaller en något mindre torr period med i genomsnitt cirka 20 millimeter per månad, men under övriga månader råder torka med endast obetydlig nederbörd. Bergen och de bergiga öarna drar dock till sig lite mer regn, och Praia på Santiago får cirka 240 millimeter per år.
Ungefärligt klimat för São Vicente, Sal och Santiago (medelvärden för 1981–2010, extremvärden för 1931–1960)
Flora och fauna De högre öarna, de med något mer nederbörd, har en vegetation av buskar och gräs. Dessutom förekommer en del planteringar av tall. Annars motsvarar vegetationen mestadels öken eller halvöken, inte helt olikt delar av det angränsande Sahel. På öarna växer cirka 300 olika arter av kärlväxter, där ett 90-tal är endemiska för Kap Verde.
Inhemska och landbaserade ryggradsdjur är sällsynta. Där finns dock en långörad fladdermus, afrikansk dysköldpadda samt några arter av ödlor. Dessutom lever förvildade getter på ön, liksom arter av gnagare som också de införts av människan.
På ön har man observerat minst 289 fågelarter, där 38 arter har konstaterats häcka. Tre av tättingarterna är endemiska för Kap Verde.
År 2011 hade Kap Verde inga nationalparker eller större naturreservat.
Miljöproblem Några av Kap Verdes miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, utrotningshotade fågel- och reptilarter, illegal borttagning av sand från stränderna och överfiskning.
Styre och politik
Statsskick Den gällande grundlagen antogs 1992. Den stadgar att landet är "en suverän, demokratisk, enhetlig, antikolonial och antiimperialistisk republik". I grundlagen finns förbud mot dödsstraff och livstids fängelse. Lagen garanterar mänskliga rättigheter som åsikts- och yttrandefrihet, församlingsfrihet, demonstrations- och religionsfrihet, liksom rätt till hälsovård, kultur och utbildning.
I landet är presidenten statsöverhuvud, med en femårig mandatperiod. Om 2/3 av de röstande inte röstar på samma kandidat följer en andra valomgång mellan de två främsta kandidaterna, och där räcker enkel majoritet. Ett grundlagstillägg 1999 ger presidenten rätt att upplösa parlamentet, och tillägget inrättade även en författningsdomstol.
Parlamentet är nationalförsamlingen, och även där sker val med fem års mellanrum där rösträttsålder är 18 år. Sex av nationalförsamlingens 72 ledamöter är reserverade för kapverdier som är bosatta utomlands.
Regeringen leds av premiärministern som nomineras av nationalförsamlingen.
Politik Från självständigheten 1975 och fram till 1990 fungerade Kap Verde som en enpartistat, ledd av Partido Africano da Independência da Guiné e Cabo Verde (PAIGC). 1981 bytte partiet namn till Partido Africano da Independência de Cabo Verde (PAICV), sedan det tidigare täta samarbetet mellan Kap Verde och Guinea-Bissau avtagit. PAICV är närmast socialdemokratiskt, till skillnad mot det tydligare socialistiska PAIGC.
Efter införandet av ett flerpartisystem 1990 har den politiska makten skiftat mellan PAICV och Movimento para a Democracia (MpD). Landets senare utveckling motsvarar den hos en stabil demokrati. MpD var i regeringsställning 1991–2001, och åren 2011–2016 hade landet en MpD-president men en regering styrd av PAICV. 2016 tog MpD även över majoriteten i parlamentet. 2021 återkom PAICV till presidentposten genom den tidigare premiärministern José Maria Neves, och 2026 fick partiet även majoritet i parlamentet.
Administrativ indelning
Kap Verde är indelat i 22 kommuner (concelhos). Dessa listas här utifrån de öar och ögrupper där de är belägna. Fyra av öarna består av en kommun som endast täcker den ön.
Barlavento-öarna Boa Vista Sal (Santo Antão:) Paúl, Porto Novo, Ribeira Grande (São Nicolau:) Ribeira Brava, Tarafal de São Nicolau (São Vicente/Santa Luzia:) São Vicente
Sotavento-öarna Brava (Fogo:) Mosteiros, Santa Catarina do Fogo, São Filipe Maio (Santiago:) Praia, Ribeira Grande de Santiago, Santa Catarina, Santa Cruz, São Domingos, São Lourenço dos Órgãos, São Salvador do Mundo, São Miguel, Tarrafal
Juridik och försvar
Landet följer i stort sett rättstraditioner från Portugal. 1981 avskaffades dödsstraffet, och den sista avrättningen på öarna ägde rum så tidigt som 1835.
Kap Verdes försvarsmakt bygger på selektiv värnplikt. 2009 bestod den ett nationalgarde à två bataljoner, en kustbevakning och ett mindre flygvapen på sammanlagt 1 200 man. Krigsmaterielen är till stor del omodern och av sovjetiskt ursprung.
Militärens uppgift består i terrorismbekämpning, bekämpning av narkotikasmuggling, katastrofhjälp och gränsbevakning till sjöss.Defence Web: Cape Verde 2013-08-05. År 2009 använde landet 0,5 procent av BNP på militärutgifter,Cape Verde Military 2013 2013-08-05. och tidigare hade denna siffra ofta pendlat runt 1 procent.
Ekonomi och infrastruktur Kap Verdes ekonomi är beroende av pengar som sänds till hemlandet av gästarbetare i utlandet samt internationellt bistånd. Bland länderna som bidrar med ekonomiskt bistånd finns Portugal, Nederländerna och Luxemburg Landet har få naturresurser samt brist på färskvatten; drygt 15 procent av befolkningen saknar åtkomst till rent vatten.
Utrikeshandel 2024 var Spanien, Portugal och Nederländerna de tre länderna som köpte mest varor från Kap Verde. Samma länder var de tre viktigaste ursprungsländerna för landets import, som domineras av livsmedel. Även Kina och USA är viktiga handelspartner.
Dominerande exportvaror inkluderar återexport av flygplans- och fartygsbränsle till plan och fartyg som använder Kap Verde som mellanhamn vid interkontinentala resor. Andra viktiga exportvaror är skor, textilier och fisk.
Utrikeshandeln har generellt ett stort underskott, och tidigare har cirka 40 procent av det underskottet kunnat täckas av transfereringar från kapverdier bosatt i utlandet. Den andelen har dock på senare år minskat i betydelse.
Näringsliv Ekonomin är tjänstebaserad och handel, transport och turism utgör en stor del av BNP, men traditionellt har jordbruk och fiske varit dominerande. 2024 bidrog jordbruk med 5 procent, industri till 11 procent och olika servicenäringar (inklusive turistindustrin) till 70 procent av landets BNP.
Jordbruk och fiske
Över 80 procent av maten måste importeras, i ett land med svåra odlingsförhållanden och återkommande torrperioder. Jordbrukssektorn sysselsätter en fjärdedel av befolkningen, men endast 15 av landets matbehov producerades i landet.
Tio procent av landytan används som jordbruksmark. Gårdarna är mestadels små, och mer än hälften har mindre än 1 hektar odlingsyta. Det som odlas sär mestadels majs, bönor, maniok och sötpotatis.
Fisket av tonfisk är en av landets viktigaste näringar. De fiskrika vattnen runt öarna är även rika på skaldjur som hummer.
Turism Regeringen genomför ekonomiska reformer som syftar till att utveckla den privata sektorn och locka utländska investerare. Bland annat har detta lett till att turismen på senare år ökat starkt i betydelse. Detta har underlättats av utbyggnad av infrastruktur och ökad hotellkapacitet.