Svea flygflottilj även F 8 Barkarby och F 8, var en svensk flygflottilj inom Flygvapnet, som verkade åren 1938–1963. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison vid Barkarby flygplats.Braunstein (2003), s. 69-73
Historik Genom försvarsbeslutet 1936, vilket antogs av riksdagen den 11 juni 1936, angavs Flygvapnet att de fyra flygkårerna skulle ombildas till flygflottiljer. Vidare skulle tre nya flottiljer sättas upp, och Flygvapnet skulle totalt omfatta fyra bomb-, en jakt- och två spaningsflottiljer.Flygvapnet 85 år Jaktflottiljen skulle förläggas till Stockholmsområdet, och till det då civila flygfältet i Barkarby. Samma år, 1936, överfördes all civil flygtrafik till den nyöppnade Bromma flygplats. Året därpå, 1937, började byggnader till flottiljen uppföras.sveaflygflottilj.se
Flottiljen bildades officiellt den 1 juli 1938. Inför försvarsbeslutet var det tänkt att flottiljen skulle heta Stockholms flygflottilj,Kungliga biblioteket och fick med det Stockholms stadsvapen som förbandsemblem. När sedan riksdagen beslutade att flottiljen skulle sättas upp, fick den istället namnet Svea flygflottilj och förbandsbeteckningen F 8. Dock byttes aldrig flottiljens förbandsemblem ut mot det Lilla riksvapnet, som andra "Sveaförband" använde sig av, till exempel Svea artilleriregemente (A 1) eller Svea livgarde (I 1). Till en början var flottiljen en depå, då dess första division var detacherad till Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås. Divisionen sattes upp i Västerås, i väntan på att flottiljen skulle organiseras, och den 1 oktober 1938 överfördes den till Barkarby. Den 6 juni 1939 invigdes flottiljen officiellt, då Kung Gustav V överlämnade flottiljens fana till flottiljchefen Georg Gärdin. Flottiljen beväpnades år 1938 med J 6 Jaktfalken, J 7 Bristol Bulldog och J 8A Gloster Gladiator.
Flottiljens första år blev väldigt hektiska då den till en början var landets enda jaktflottilj och hade som uppgift att på kortast möjliga tid utbilda nya jaktpiloter, samtidigt som flottiljen skulle upprätthålla beredskap för insatser av beredskaps- och neutralitetsvakter. Till exempel ombaserades hela flottiljen till Bulltofta den 14 september 1939. År 1940 började flottiljen att ombeväpnas till J 9 Seversky, och de gamla flygplanen överfördes bland annat till F 9 i Säve och F 10 i Ängelholm. År 1942 utökades antalet jaktdivisioner vid flottiljen till fyra, av vilka tre var jaktdivisioner med vardera 20 flygplan. Flottiljen som var Sveriges första jaktflottilj blev under 1940- och 1950-talet även Sveriges största flottilj. Vid dess fjärde division ingick bland annat flygstabens flygavdelning. Genom sin storlek blev flottiljen embryot för svenskt jaktflyg under efterkrigstiden. Den uppgick i Tredje flygeskadern (E 3) som bildades 1943, och som var en renodlad jakteskader.
Åren 1945–1946 baserades ett tiotal J 21:or vid flottiljen för utprovning och utvärdering av stridstaktik. Åren 1945–1946 omskolades även flottiljen till flygplanet J 22. Den 27 maj 1949 tog flottiljen steget in i jetåldern, då den mottog sina första J 28B Vampire. År 1953 började J 28:orna ersättas med svenska J 29 Tunnan, som i sin tur kom att ersättas av J 34 Hawker Hunter år 1956. Den 3 november 1958 tillkom Flygvapnets flygräddningsgrupp (FRÄD), vilken överfördes från Roslagens flygkår (F 2). Med detta tillfördes olika helikoptersystem till F 8, bland annat Helikopter 1 och sen i augusti 1963 Helikopter 4. Flottiljen blev även det första förbandet som införde STRIL 60, och från året 1965 ansvarade Svea flygkår för luftförsvarssektor O5 med luftförsvarscentralen "LFC Puman".
Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen att två flygflottiljer skulle avvecklas, Svea flygflottilj (F 8) och Hallands flygflottilj (F 14). Bakgrunden var att skapa ett ekonomiskt utrymme för modernisering av de kvarvarande delarna av Flygvapnet, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Det innebar en satsning på kvalitet framför kvantitet, en utveckling som hela försvaret genomgick vid denna tidpunkt. Att Svea flygflottilj föreslogs att avvecklas hade sin bakgrund i bland annat den då gällande regionplanen för Stockholmstrakten, där starka önskemål framförts om att Järvafältet eller delar av det skulle frigöras från militär verksamhet. Vidare ansågs att flygverksamheten med sitt buller utgjorde ett hinder för utbyggnad av redan existerande samhällsbildningar runt omkring Barkarby. Även den civila luftfarten påverkades negativt genom vissa interferensproblem mellan Bromma och Barkarby. Därför föreslogs avveckling av Svea flygflottilj, fast den ur flygoperativ aspekt hade flera fördelar jämfört med andra flygflottiljer – bland annat ansågs det att den hade ett bra geografiskt läge för det jaktflyg som utgjorde delar av luftförsvaret av Stockholmsområdet, men även hangarutrymmena var goda, speciellt med tanke på att en bergshangar hade färdigställts under 1950-talet. Regeringen föreslog att flottiljen skulle avvecklas och upplösas i samband med att dess flygplan skulle utgå, det vill säga omkring 1963, det år som den ursprungligen planerades att tillföras Saab 35 Draken. Dock skulle flygledningens samt transportgruppens flygverksamhet fortsätta från Barkarby i samma omfattning, vilket flygvapenchefen ansåg sig behöva för att utreda om lediga lokaler skulle utnyttjas. Flygvapenchefens utredning skulle utgöra underlag för en proposition till 1959 års riksdag. I december 1958 antog riksdagen propositionen, som innebar att flygflottiljen skulle avvecklas som tidigast runt 1963, samt att Barkarbybasen skulle kvarstå som krigsflygfält.
Inför 1959 års riksdag föreslog regeringen, efter förslag från chefen för flygvapnet, att en jaktflygdivision skulle överföras från Svea flygflottilj till Upplands flygflottilj (F 16), eftersom det ur operativ synpunkt ansågs vara av stor vikt att ha tre jaktflygdivisioner inom östra Mellansverige. Flygvapenchefen hade föreslagit att kvarvarande verksamhet i Barkarby skulle omorganiseras till flygkårer, det vill säga ett markförband. Flygkåren skulle enligt flygvapenchefens förslag bestå av att två skolor skulle tillföras, Flygvapnets trupputbildningsskola (FTUS) vid Flygvapnets centrala skolor från Västerås, Förberedande fältflygarskolan (FÖFS) vid Roslagens flygkår (F 2) i Hägernäs. Vidare skulle flygkåren även bestå av flygledningens flygavdelning, 6. transportgruppen, flygräddningsgruppen (FRÄD), varvid FRÄD skulle uppgå i transportgruppen tillsammans med en musikkår. Regeringen ansåg dock att det inte kunde komma ifråga att flytta verksamhet inom eller till Stockholmsområdet. Istället skulle möjligheterna hållas öppna för att lokalisera ett luftförsvarsrobotförband även som viss annan verksamhet till Barkarby. Jaktflygplanen, J 34 Hawker Hunter, vilka utgjorde stommen i Svea flygflottilj, överfördes till Göta flygflottilj (F 9) i Göteborg. Den 24 april 1962 överfördes det sista flygplanet, vilket var individ 34099, som flögs till Göteborg av den sista flottiljchefen överste Sven Uggla.mikaelcarlssonsflyg.se Genom denna överlämning upphörde jaktflyget vid Flygvapnets första jaktflottilj. Svea flygflottilj avvecklades och upplöstes den 30 juni 1963.Lundgren (1973), s. 127 Flygbasen kvarstod från den 1 juli 1963 som Barkarby flygdepå (F 8).Flygvapennytt 1961-2 Den 1 juli 1963 bildades Svea flygkår (F 8) som var en direkt arvtagare till Svea flygflottilj (F 8). Flygkåren hade dock inget huvudansvar för flygdepån. Angående den jaktflygdivision som riksdagen beslutade överföra till Uppsala är det oklart om den verkligen överfördes. Det kan varit så att en del av de Saab 35 Draken som reserverats för Svea flygflottilj istället tillfördes Upplands flygflottilj.
Viktigare årtal
1936: Den 11 juni beslutar riksdagen om bland annat uppsättning Svea flygflottilj. 1937: Flottiljområdet börjar byggas. 1938: Den 1 juli bildas flygflottiljen. 1938: Den 1 oktober tillfördes flottiljens första jaktdivision. 1939: Den 6 juni delade Kung Gustav V ut flottiljen fana tillsammans med fyra andra flottiljer/skolor på Barkarby. 1939: Den 14 september ombaserades hela flottiljen till Bulltofta. 1939: Flottiljen hjälper till med att organisera Svenska frivilligflottiljen i Finland (F 19). 1942: Flottiljens utökas till utökas, och består av tre jaktdivisioner och en transportflygdivision. 1944: Den 17 september delade Kung Gustav V ut fanor till åtta flottiljer/skolor på Barkarby. 1946: Stamflygförarskolan bildas vid flottiljen den 1 oktober. 1948: Stamflygförarskolan överförs till Roslagens flygkår (F 2). 1949: Den 27 maj mottog flottiljen sina första jetflygplan, J 28B Vampire. 1953: Flottiljen börjar tillföras J 29 Tunnan. 1956: Flottiljen börjar tillföras J 34 Hawker Hunter. 1958: Den 3 november tillkom Flygvapnets flygräddningsgrupp (FRÄD) från Roslagens flygkår (F 2). 1958: Flottiljen organiserar en FN-flyggruppen i Libanon. 1961: Flottiljen sätter upp och organiserar 22. U.N. Fighter Squadron (F 22). 1962: Den 24 april överförs flottiljens sista J 34 Hawker Hunter (34099) till Göta flygflottilj (F 9). 1963: Flygflottiljen upphör den 30 juni 1963.
Ingående enheter Beteckning Namn Aktiv Anmärkning 81. jaktflygdivisionen Helge Röd 1938–1963 Upplöst 82. jaktflygdivisionen Helge Blå 1938–1963 Upplöst 83. jaktflygdivisionen Helge Gul 1938–1963 Upplöst Stamflygförarskolan 1946–1949 Överförd 1949 till F 2 SFA Stabens flygavdelning 1938–1963 Överförd till flygkåren FRÄD Flygvapnets flygräddningsgrupp 1958–1963 Överförd till flygkåren Flygtransportdivisionen 1949–1963 Överförd till flygkåren
Stamflygförarskolan Stamflygförarskolan bildades den 1 oktober 1946. Skolan utbildade elever med folkskoleexamen, till förberedande stamflygförarutbildning. År 1948 överfördes skolan till F 2 i Hägernäs, för att där ingå i den från 1949 uppsatta Roslagens flygkår.
Flygvapnets flygräddningsgrupp Flygvapnets flygräddningsgrupp tillkom till flottiljen den 3 november 1958, då den överfördes från Roslagens flygkår (F 2). Flygräddningsgruppens första helikopter var Helikopter 2, vilken tillfördes år 1959. År 1962 tillfördes Helikopter 1 till flygräddningsgruppen, vilka blev första användare av systemet i Sverige. Samma år tillkom även Helikopter 3. Vid avveckling av Svea flygflottilj kvarstod Flygvapnets flygräddningsgrupp i Barkarby, och kom att ingå i Svea flygkår. År 1963 tillkom Helikopter 4. Från 1964 opererade flygräddningsgruppen enbart Helikopter 3 och Helikopter 4. År 1966 skedde en omfördelning av helikoptrarna inom Flygvapnet, då de tunga helikoptrar inom Flygvapnet fördelades till flottiljerna F 8, F 15, F 17 och F 21, där F 8 blev tilldelade tre helikoptrar. I samband med att flottiljen avvecklades, överfördes flygräddningsgruppen till den nybildade flygkåren. Dock kom den 1967 att administrativt tillföras till Blekinge flygflottilj (F 17), men kvarstod i Barkarby.Flygvapennytt 1998-3 Från den 1 april 1967 infördes dygnet runt-beredskap vid flygräddningsgruppen. Bakgrunden var att man ansåg att helikoptrarna var ett viktigt komplement i sjöräddning. Från att endast haft helikopterbesättningarna i beredskap under flygövningar, övergick kåren till att hålla en helikopter i ständig beredskap, vilken utgick från Gotland. På Barkarby hade man normalt ingen beredskap, utan därifrån skötes underhåll, utbildning och transporter.Flygvapennytt 1974-1 Flygräddningsgruppen kom att kvarstå på Barkarby efter avvecklingen av Svea flygkår fram till den 12 januari 1977, då flygräddningsgruppen överfördes till Berga, för att ingå i Helikopterförsöksförbandet. Helikopterförsöksförbandet avvecklades 1982, och flygräddningsgruppen kom då att överföras till Blekinge flygflottilj (F 17), där den bildade flottiljens 3:e division.Flygräddningens historia
Stabens flygavdelning