Eritrea

Eritrea, formellt Staten Eritrea, är en stat i Östafrika, vid Röda havet. Landet gränsar till Djibouti, Etiopien och Sudan. Huvudstaden är Asmara.

Ungefär hälften av landets invånare tillhör tigrinjafolket, resterande del utgörs av ett flertal mindre folkgrupper. Ungefär hälften av befolkningen utövar islam och den andra hälften utövar kristendom.

Området som i dag utgör Eritrea har varit bebott i åtminstone 10 000 år. År 1890 blev området en italiensk koloni, Italienska Eritrea. I början av 1950-talet avslutades kolonialstyret och området kom att hamna under etiopiskt styre, först som en delstat i en federation och senare som en provins. Efter ett trettio år långt befrielsekrig besegrade eritreanska upprorsgrupper år 1991 de etiopiska styrkorna och Eritrea fick sin självständighet från Etiopien erkänd den 24 maj 1993.

Inledningsvis gick landet mot demokrati men i samband med ett nytt krig mot Etiopien i slutet av 1990-talet drogs de demokratiska reformerna tillbaka. Landet har sedan självständigheten styrts enväldigt av en och samma president, Isaias Afwerki, som har tillförsäkrat sig även den lagstiftande makten och makten över domstolarna.

Eritreas ekonomi är en planekonomi och är starkt beroende av den eritreanska diasporan för att fungera. Dels skickar diasporan pengar till anhöriga i Eritrea men de betalar även en två-procents skatt till staten, många gånger under hot om repressalier mot familjemedlemmar som är kvar i landet. Jordbruket, som var väl utvecklat under kolonialtiden förstördes under självständighetskriget. Nästan 80 procent av befolkningen är beroende av jordbruket för sin försörjning.

Under mitten av 2010-talet ledde många år av obligatorisk militärtjänstgöring, arbetslöshet, tortyr, mord och förföljelse till migrationsvågor till grannländerna och till Europa.

Namn Namnet Eritrea kommer från den grekiska benämningen för Röda havet, Erythra thalassa.

Historia

Synen på Eritreas äldre historia har varit viktig i den nationalistiska stridsfrågan. Etiopiska historiker har hävdat att Eritrea varit en del av Etiopien i år, en syn som inte delades av självständighetsrörelsen i Eritrea.Dag Leraand. Store norske leksikon, snl.no, "Eritrea – historie", läst 16 september 2010

Tidig historia miniatyr|Ett flera tusen år gammalt fynd från Matara i Eritrea som avbildar en Capra Ibex, från kungariket D'mt.

De tidigaste fynden från jordbrukarsamhällen i området är från cirka 8000 f.Kr., och fynden tyder på nära förbindelser med civilisationerna i Nildalen. Områdets invånare bestod av de två nilotiska folken kunama och nara. Flera av de idag erkända folkgrupperna i Eritrea var de första att bo i området. Ruiner utanför Asmara och på andra delar av höglandsplatån härrör från stenbyggnader och städer i Eritrea som tros ha tillhört ett kungadöme vid namn D'mt (inte att förväxlas med det medeltida riket Damot), som hade sin huvudstad i vad som nu är norra Etiopien. Omkring 300 f.Kr. omdirigerades handelsvägar österut för lättare tillgång till hamnar längs kusten, och Dʾmt ersattes efter detta av ett antal mindre stadsstater.

D'mt blev så småningom överskuggat av ett annat rike vid namn Aksum (alternativ stavning Axum) som uppstod cirka 300 f.Kr. Detta rike omfattade nuvarande Eritrea och delar av norra Etiopien. Kungahuset härstammade från kejsar Ménélik I, son till kung Salomo av Israel och drottning Makeda av Saba. Aksum var huvudsakligen ett judiskt kungarike tills landet blev det första att anamma den då nya semitiska religionen – kristendomen. Religionen kom till Aksum redan under 300-talet. Det första klostret i Debre Sina byggdes under 400-talet och är ett av de första kristna klostren i Afrika och världen.

1137 till 1879 e.Kr. styrdes mycket av de centrala delarna av det nuvarande eritreanska höglandet av det kristna kungariket Medri Bahri (havets land). Riket styrdes av en Bahri Negus eller Bahri Negash (havets kung) som ofta växlade sina allianser mellan de andra kristna abessinska rikena och deras kringliggande muslimska rivaler. Låg- och höglandsbefolkningen låg ofta i fejd med varandra om makt och inflytande, där olika riken eller dynastier löpande försökte inta och ena hela regionen.

År 1577 tog det turkiska Osmanska riket kontrollen över hamnstaden Massawa och en del av kusten. Turkarna försökte upprepade gånger nå det kristna höglandet och överta Medri Bahris dåvarande huvudstad Debarwa, dock utan framgång. Dock blev hamnstaden en turkisk besittning som de hade handelsförbindelser med fram till och med 1800-talet.

Kolonialtiden miniatyr|Eritreanskt mynt från den italienska kolonialperioden.

Under slutet på 1800-talet började de europeiska makterna dela upp Afrika mellan sig. Efter Suezkanalens öppnande kom det italienska rederibolaget Rubattino till södra Eritrea och köpte en bit land runt byn Assab. Bolaget ville bygga en hamn längs vad som skulle bli en av världens viktigaste sjöfartsleder, till gagn for hela världens (men främst Italiens) handelsflottor. Italien köpte senare bolaget Rubattinos besittningar i området. Därefter expanderade italienarna sina besittningar längs hela Eritreas kust. År 1885 hissades den italienska flaggan i staden Massawa, en åtgärd som stöddes av britterna. Detta var det första steget i ett försök av Storbritannien att stävja Frankrikes ambitioner vid Röda havet. Året innan räddade den Abessinska armén den egyptiska armén från att förintas i Sudan. Britterna bad kejsaren rädda deras egyptiska undersåtar och gick med på att lämna över staden Massawa till Abessinien, ett avtal britterna sedan svek. Åren 1887 till 1889 stod flera mindre slag mellan italienarna och abessinierna.Arnaldo Mauri, Eritrea's early stages in monetary and banking development, International Review of Economics, Vol. 51, n. 4, pp. 547-569.

Precis när kejsaren var beredd att anfalla italienarna, kom nyheter om en sudanesisk attack längre söderut. Kejsaren beordrade en av arméerna att möta fienderna vilket slutade i ett nederlag. I all hast begav sig Yohannes IV söderut med planer att ta hand om italienarna vid ett senare tillfälle, men kejsaren dog under striderna med sudaneserna. Den nya kejsaren Menelik II, en rival till Yohannes IV, tillät italienarna år 1889 att kontrollera de områden i norra Etiopien som motsvarar dagens Eritrea.

Området som idag utgör Eritrea blev den 1 januari 1890 en italiensk koloni, Italienska Eritrea. Italien drev från år 1890 en aggressiv expansionspolitik i Eritrea. Italien uppmuntrade italienska kolonialister att bosätta sig i landet med syftet att skapa ett italienskt imperium med Asmara som huvudstad. Italienska blev officiellt språk. År 1941 hade Eritrea omkring 760 000 invånare varav 70 000 italienska kolonialister. Efter att Storbritannien hade tvingat bort italienska styrkor från Afrikas horn hamnade kolonin år 1941 under brittisk administration.

Etiopiskt styre

De tidigare italienska kolonierna Libyen och Italienska Somaliland hade erhållit självständighet och därför bedömde FN att även Italienska Eritrea skulle bli självständigt, en bedömning som även Sovjetunionen delade. Etiopien, som saknade hamnar och ville göra anspråk på Eritreas, sökte stöd hos de allierade för en förening av Etiopien och Eritrea. Etiopien hänvisade till att Eritrea historiskt tillhört Etiopien. Etiopien invaderades sedan av Italien år 1935 och ansågs därför vara "fascismens första offer". I ett försök att kompensera för detta föreslog därför USA och Storbritannien en kompromiss, där Eritrea skulle införlivas i Etiopien och "...utgöra en självständig enhet, i federation med Etiopien under etiopiska kronans överhöghet."

Till följd av påtryckningarna uttryckte Förenta nationerna år 1950 en önskan att förena Eritrea och Etiopien inom två år. Med början år 1952 ingick Eritrea i en federation med Etiopien. Under federationen påbörjades en undertryckning av den eritreanska kulturen. År 1961 utbröt väpnat motstånd mot den etiopiska närvaron som kom att leda till ett 30 år långt krig. År 1962 upplöstes federationen och Eritrea blev Etiopiens fjortonde provins.Semere Haile "The Origins and Demise of the Ethiopia-Eritrea Federation", Issue: A Journal of Opinion, 15 (1987), pp.9–17 Självständighetskriget fortsatte även efter att den etiopiske kejsaren ersattes 1974 med ett militärråd.

Mot slutet av det kalla kriget avslutade Sovjetunionen sin uppbackning av den kommunistiska regeringen i Addis Abeba som mötte motstånd både i Eritrea och på hemmafronten under det etiopiska inbördeskriget. President Mengistu Haile Mariam störtades i maj 1991 och det eritreanska självständighetskriget avslutades. År 1993 hölls en folkomröstning i Eritrea angående landets självständighet och segern för ja-sidan var överväldigande.

Självständighet

Tiden sedan självständigheten 1993 har kommit att präglas av krig, diktatur och fattigdom.

I samband med självständigheten utvecklades landet till att börja med åt ett demokratiskt håll. Fri press tilläts och ett parlament med delvis folkvalda ledamöter introducerades. En konstitution antogs. Men under kriget med Etiopien åren 1998 till 2000 ändrades detta och reformerna drogs tillbaka. Det enda allmänna val som hållits till parlamentet hölls den 8 juni 1993, strax efter självständigheten. Parlamentet valde därefter presidenten. Val till Eritreas nationalförsamling skulle hållas 1997, men sköts på grund av kriget med Etiopien först upp till år 2001. År 2001 sköts det upp igen och hittills har inget parlamentsval hållits i landet sedan självständigheten.

Den sittande presidenten har uttryckt sitt missnöje med den västinfluerade demokratin och meddelade år 2008 att han inte planerade att hålla val de kommande 30 till 40 åren. Lokala val har däremot hållits, senast år 2003, rapporterade FN år 2016. En vallag finns sedan år 2002.

År 1998 bröt ett krig ut mot Etiopien, kriget pågick I två år, till år 2000. Det dröjde till år 2007 innan de nya gränsdragningarna klara. Även om kriget officiellt avslutades så följde ett kallt krig mellan länderna fram till år 2018, när en ny etiopisk premiärminister, som accepterade 2007 års gränser, tillträdde. Fredsavtal skrevs då mellan länderna och samma år lyftes FN:s nio år långa vapenembargo mot Eritrea. Därefter har relationerna mellan Eritrea och de närliggande staterna i regionen förbättrats. Bland annat har transport och handel ökat.

Geografi miniatyr|Karta över Eritrea. Eritrea ligger Östra Afrika. Landet sträcker sig drygt 100 mil längs Röda havet och är till ytan drygt en fjärdedel så stort som Sverige.

Topografi miniatyr|Naturområde i Eritrea i närheten av "vägen till Massawa" (Road to Massawa). Eritrea kan delas in i tre ekoregioner. Det svalare, mer bördiga höglandet består av en varierad miljö. Miljön här varierar från subtropisk regnskog kring Filfil Solomona till det södra höglandets branta klippor och kanjoner. Öster om höglandet ligger den varma, torra kustnära slätten, som sträcker sig ner till den sydöstra delen av landet.

Eritrea består även av ett smalt lågland vid kusten, som i sydöst är ökenartat (Danakilöknen i Afartriangeln).Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon Landets lägsta punkt, 75 meter under havet, ligger i detta område nära byn Kulul i Danakil-depressionen. Landet omfattar även cirka 350 öar, där de viktigaste ö-grupperna är Dahlak-arkipelagen och Hanish-öarna.

Hydrografi Det finns fyra stora floder och många bäckar som flyter längs Eritreas högland. Floderna Gash (även kallad Mereb) och Tekezē (även kallad Satit) flyter västerut och vidare in i Sudan. Tekezē-floden är en viktig biflod till Atbarafloden, en flod som ansluter till Nilen. Under översvämningsperioderna når även floden Gash till Atbarafloden. Tekezēfloden utgör en del av den eritreansk-etiopiska gränsen och den övre delen av Gash-floden utgör en gräns mot platån.