Madagaskar, formellt Republiken Madagaskar, är en stat belägen på ön Madagaskar i Indiska oceanen, öster om södra Afrika.
Madagaskar är till ytan världens fjärde största ö och gör anspråk på Îles Éparses-öarna, Bassas da India, Europaön, Glorieusesöarna, Tromelinön och Juan de Nova, som samtliga administreras av Frankrike.
Med sitt läge utanför Afrikas sydostkust skiljer sig Madagaskar tydligt från det afrikanska fastlandet såväl genom sitt förflutna, sitt naturliv som sin befolkning med kulturliv och språk. I de centrala och östra delarna bor folket merina, eller hova, som kom till ön för nästan 2 000 år sedan från de öar vi idag kallar Indonesien.
Madagaskar blev självständigt från Frankrike 1960. Sedan 1991 försöker man aktivt införa ett demokratiskt flerpartisystem. 2009 skedde en statskupp, men sedan 2013 utses landets ledning åter genom val.
Namn Ön kallades lokalt för Nossi dambo, "Vildsvinsön", men invånarna kallade sig själva för malagasi eller madegassers. Detta tog Marco Polo fasta på och introducerade namnet Madugascar på sin karta.
Historia
Tidig historia Ön hade skilt sig från Gondwana (där bland annat Afrika, Antarktis, Australien och Sydamerika ingick) tillsammans med den indiska plattan och landmassan Madagaskar-Indien bröts senare upp. För cirka 120 miljoner år sedan nådde Madagaskar sin nuvarande position.
Bosättning Madagaskar har varit bebott relativt kort tid, sedan någon gång mellan 200-talet och 500-talet e.Kr. Sjöfarare från Sydostasien (den indonesiska övärlden) och bantufolk från det afrikanska fastlandet anlände ungefär samtidigt. I inhemsk, muntlig historisk litteratur nämns dock ett tidigare folk kallat Mikea.
På 700-talet anlade arabiska sjöfarare handelsstationer längs öns nordvästra kust och de tidigaste skriftliga källorna om Madagaskar historia kommer därifrån. Så småningom började öns olika kungadömen upprätta handelsförbindelser med stadsstaterna Sofala, Kilwa, Mombasa och Zanzibar på swahilikusten. Sakalavariket var länge det mäktigaste av dessa kunga- och hövdingadömen.
År 1500 anlände det första portugisiska skeppet, under Diogo Dias, till Madagaskar men portugiserna gjorde aldrig några direkta kolonisationsförsök. Holländarna försökte i slutet av 1500-talet kolonisera ön men misslyckades.
Tidig fransk inblandning 1642 proklamerade Frankrikes kung Ludvig XIII Madagaskar som en fransk besittning. Med hjälp av ett särskilt handelskompani grundat 1664 försökte Ludvig XIV förvandla Madagaskar till ett slags feodalstat där de rikaste franska kolonisterna skulle bilda en ny aristokrati. Förhållandena visade sig dock vara ogynnsamma och kungen tvingades till sist ta över landet för egen räkning. Under tiden i kronans ägo uppkom ständiga kontroverser mellan den kunglige amiral som ledde förvaltningen och nybyggarna. Invånarna gjorde uppror år 1672, dödade en stor del av fransmännen och reste sig två år senare ännu en gång.
I mer än hundra år försjönk ön sedan i glömska i Frankrike. Först på 1700-talet erinrade man sig åter om planerna från förr. Greve Fayd'herbe de Maudave anlände 1768 till Madagaskar, fick invånarna på sin sida och förvärvade ett stort landområde. Den franske guvernören på Mauritius lyckades dock redan 1770 se till att Maudave kallades hem. Den ungerske greven Maurice Benyovszky skickades 1774 av Ludvig XV med en truppstyrka till Madagaskar. Han koloniserade det inre av landet så gott han kunde under de svåra förhållandena, men han beordrades efter ett tag att upphöra med verksamheten och lämna ön. Trots att hövdingarna på ön utnämnde honom till kung reste han till Paris. Han återvände 1785 till Madagaskar, men guvernören i Mauritius behandlade honom då som konspiratör och lät överfalla och döda honom.
Piratfäste
Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet var Madagaskar ökänd för sina pirater. Utöver Saklavariket på öns västra sida blomstrade under den här perioden betsimisarakafolket i öster och det lilla kungadömet Merina i de otillgängliga centrala delarna av ön.
Merinas expansion miniatyr|vänster|150px|Kung Andrianampoinimerina utvidgade merinariket till stora delar av ön. Under slutet av 1700-talet började dock Merina expandera genom erövringar och ingiften i andra kungahus och snart kontrollerade Merina i stort sett hela ön. Vid kung Andrianampoinimerinas död kontrollerade han ungefär två tredjedelar av ön och den var i princip enad under hans efterträdare Radama I, vilken 1810 lät utropa hovariket, och lät modernisera landet efter västerländskt mönster. Under drottning Ranavalona I:s regeringstid blev landet, som tidigare haft kontakter med Storbritannien och Frankrike, mer isolerat för att sedan åter öppnas upp efter hennes död 1861. Drottning Ranavalona II lät 1869 döpa sig och inledde en definitiv europeisering av landet. Hon efterträddes 1883 av Ranavalona III. 1882 började Frankrike på nytt göra sina anspråk på Madagaskar. 1885 tvingade man Ranavalona III att erkänna ön som franskt protektorat och att motta en fransk president i huvudstaden. Våldsamma protester i landet ledde 1894 till en öppen brytning.
Fransk koloni
Efter brytningen med Frankrike skickades trupper som utan motstånd besatte ön. År 1895 tvingades drottning Ranavalona III till fred, och Madagaskar blev en fransk skyddsstat. Ett uppror 1896 ledde slutligen till att Frankrike samma år förklarade Madagaskar som fransk koloni och 1897 avsattes drottning Ranavalona III. General Joseph Gallieni som kuvat upproret, blev öns förste guvernör. Ranavalona och hennes familj gick i exil i Algeriet, där hon avled 1917.
Under 1930-talet fanns önskemål i antisemitiska kretsar om att deportera alla judar från Europa till Madagaskar, vilket kallades för Madagaskarplanen men denna plan genomfördes aldrig.
Åter självständigt Landet återfick sin självständighet 1960. Från 1975 var landet en socialistiskt inriktad enpartistat med band till Sovjetunionen. År 1992–1993 hölls demokratiska val, vilket avslutade 17 år av enpartistyre. År 1997 vann 1970- och 1980-talens ledare, Didier Ratsiraka presidentvalet, men förlorade 2001 mot Marc Ravalomanana.
Den 14 mars 2009 uppgav ett antal medier att Marc Ravalomanana och regeringen hade avsatts av oppositionen i en icke konstitutionell process. , Svenska dagbladets artikel den 14 mars 2009. Det var oppositionsledaren och dåvarande borgmästaren i Antananarivo, Andry Rajoelina, som stod bakom denna statskupp och Rajoelina förklarades av högsta domstolen vara president för ett interimistiskt regeringsorgan med ansvar att föra landet mot ett presidentval. 2010 antogs en ny konstitution genom en folkomröstning och därigenom etablerades en Fjärde Republik som bygger vidare på den demokratiska flerpartistruktur den tidigare konstitutionen vilat på. Efter att flera gånger ha blivit uppskjutet hölls i december 2013 slutligen ett nytt presidentval. Valet vanns av Hery Rajaonarimampianina som tillträdde som president i januari 2014.
Andry Rajoelina vann landets presidentval 2018. Detta gjorde att han blivit president i önationen Madagaskar en andra gång.
Geografi miniatyr|150px|Madagaskar Madagaskar är världens fjärde största ö. Från norr till söder är den cirka 1 600 km och från öster till väster 580 km. Öns storlek går att jämföra med Kenya och längden är nästan exakt den samma som Sveriges. De största öarna är Nosy Be ("stora ön") och Sainte-Marie (även kallad Nosy Boraha).
Madagaskars anspråk på Bassas da India, Europa, Glorieusesöarna och Juan de Nova upprepades i en gemensam kommuniké vid president Ravalomananas statsbesök på Mauritius 21 december 2002. Frankrike anser sig ha rätt till öarna, som saknar fast befolkning, men är intressanta ur ekonomisk och strategisk synpunkt eftersom de omges av 200 sjömil territorialvatten.
Topografi Öns skogrika östsida genomkorsas av framrusande bäckar och faller brant ned i Indiska oceanen. Längre in i landet återfinns en bergig centralplatå som utgör 60 procent av landets yta och har flera toppar högre än över 2 500 m ö.h. Olika geologiska epoker finns representerade i öns oländiga terräng med dess branter, vulkaniska formationer och djupt utskurna dalar. I väster sluttar högplatån långsamt ned till ett brett och bördigt slättlandskap. På det centrala höglandet har både natur och uppodlad mark sydasiatisk karaktär.
Öns inre del domineras av det centrala höglandet, vilket i öst leder ner i regnskog och en smal kustlinje. Canal des Pangalanes är en 500 km lång kedja naturliga och konstgjorda sjöar med kanaler parallellt med östkusten. Många av Madagaskars naturliga hamnar är hotade av sediment från erosion i Madagaskars inland.
Höglandet i mitten av landet delar upp ön i två distinkta delar. Platån varierar i höjd mellan 750 och 1 350 m ö.h. och kännetecknas av terrasserade dalar med risodling mellan de kala kullarna. Då berggrunden har blivit kraftigt utsatt för erosion har den på vissa ställen färgats röd, vilket förklarar öns smeknamn "den röda ön".
Höglandet markeras av tre högre bergszoner, Tsaratanana-massivet i norr är vulkaniskt och separerar hamnstaden Antsiranana från resten av landet. Öns högsta berg, Maromokotro, med en höjd av 2 876 m ö.h. är beläget i det här massivet. Ankaratra är ett andra massiv. Det återfinns i centrala delen av ön söder om huvudstaden och har landers andra högsta berg med en höjd av 2 643 m ö.h. Ett tredje massiv är Andringitra-massivet med flera toppar över 2 400 m ö.h inklusive landets tredje och fjärde högsta punkter.
Hydrografi Madagaskars största flod är Betsiboka, och dess största sjö heter Alaotra.
Klimat miniatyr|Adansonia grandidieri, apbrödsträd, Madagaskar
Klimatet är tropiskt längs kusterna, tempererat i inlandet och torrt i söder. Ibland förekommer cykloner.
Växt- och djurliv miniatyr|Ringsvanslemuren förknippas vanligen med Madagaskar. miniatyr|Fossan tillhör öns endemiska rovdjursfamilj.
Madagaskar har varit skilt från det afrikanska fastlandet i mer än 50 miljoner år och har med tiden utvecklat sin egen särpräglade natur. Tre fjärdedelar av floran och faunan finns bara här och ingen annanstans. Ön är känd för sina 28 olika sorters lemurer - små primater med stora ögon - och för de små taggiga, insektsätande däggdjuren i familjen tanrekar. Många av öns 1 000 orkidéarter är endemiska, och här finns också hälften av världens alla kameleonter.
Före människans ankomst var ön troligen helt täckt av skog. Regionen nära kustlinjen kännetecknas av tropisk regnskog, men av den ursprungliga regnskogen finns bara 4 procent kvar. Den största kvarvarande ytan av sammanhängande regnskog ligger på Masoalahalvön i ön nordöstra del. Idag går regnskogen längre västerut över i fuktig savann och sedan i torr savann. Madagaskars södra del är numera täckt av savann med taggiga växter.
90 procent av ön är täckt med denna stäpp. Trots förbud använder Madagaskars bönder svedjebruk på 50 procent av stäppen. På så sätt utvecklas dessa områden till artfattiga ytor med gräs av släktet Aristida.S.M. Goodman & J.P. Benstead. The Natural History of Madagascar. 2003, S. 153-157.
På Madagaskar förekommer flera djurarter som är endemiska för ön. Inhemska rovdjur tillhör alla familjen Eupleridae med arter som fossa, fanaloka och falanok. Särskilt kända är vissa grupper av primater som bara lever här, bland annat lemurer, fingerdjuret, muslemurer och indrier. En annan djurgrupp som nästan uteslutande förekommer på ön är tanrekar. Flera av dessa djurgrupper fanns på Madagaskar innan ön skildes från Afrikas fastland. Därefter bildades flera olika arter som alla intog sin ekologiska nischDavid Quammen: Der Gesang des Dodo - Eine Reise durch die Evolution der Inselwelten. List Verlag, Berlin 2004, , s. 55-56 .