Vasatiden är den tid i svensk historia då Vasaätten besatt Sveriges tron. Perioden började 1523 med Gustav Vasa, och slutade när drottning Kristina abdikerade 1654. Den föregås av unionstiden (även kallad yngre medeltiden) (1389–1521). Perioden brukar delas in i äldre (1521–1611) och yngre vasatiden (1611–1654).
Vasatiden inleddes med att Gustav Vasa valdes tills svensk riksföreståndare 1521. Det därefter utämpade befrielsekriget ledde till att Sverige lämnade Kalmarunionen. Tiden efter Gustav Vasas maktövertagande präglades av reformationen i Sverige, flera krig och uppror, och centralisering av statsmakten genom reduktioner. Dessutom samlades makten hos kungen.
Bland annat kännetecknas tiden av att Gustav Vasa stängde kloster och reformerade kyrkan.
Mycket av det som byggdes under tiden är ombyggnationer av medeltida byggnader, såsom Örebro slott, Kalmar slott, Västerås slott, Läckö slott och Nyköpings slott.
Under perioden började konsten användas som ett politiskt verktyg.
Äldre vasatiden
Äldre vasatiden är i svensk historiografi perioden 1521–1611 då Gustav Vasa och hans söner Erik XIV, Johan III och Karl IX samt Johan III:s son Sigismund var svenska regenter.
Yngre vasatiden
Yngre vasatiden är i Sveriges historia benämningen på perioden 1611–1654, då Gustav II Adolf och dennes dotter Kristina var Sveriges regenter.
Källor