HV71 (ibland HV 71), ursprungligen förkortning av Husqvarna Vätterstad 1971, vid internationella tävlingar även känd som HV71 Jönköping, är en svensk ishockeyklubb som spelar i Svenska Hockeyligan, den högsta serien i svensk ishockey. Laget kallas populärt HV men även "HÅVE" bland supportrar efter Cruts låt, eller HV blå.
Laget spelar sina hemmamatcher i Husqvarna Garden i stadsdelen Rosenlund i Jönköping, men klubben har rötter i såväl Jönköpings- som Huskvarnaområdet. Klubben har vunnit fem SM-guld (senast 2017). HV71 är det lag som vunnit SM-guld med lägsta placering i grundserien, vilket de gjorde 1994/1995 då de slutade åtta i grundserien. Efter en ettårig sejour i den näst högsta serien, Hockeyallsvenskan, och att ha vunnit den hockeyallsvenska finalen säsongen 2021/2022, spelar HV71 återigen i SHL.
Historik
Före 1971 I januari 1945 uppmanade SK Dacke via en tidningsartikel i Smålands Folkblad allmänheten att låta bygga en ishockeyplan på Rocksjön i Jönköping, för att på så vis göra ishockeyn populär i staden. Genom en organisation vid namn Jönköpings Hockeyallians, vars huvudsakliga syfte var att försöka få en kommunal anläggning, fick man redan 1946 en plan som stod klar, efter att kommunen givit mark och Svenska Ishockeyförbundet bidragit med 750 kronor.
I februari 1946 spelades den första ishockeymatchen, då Atlas Diesel från Nacka kom på besök, inför cirka 1 000 åskådare. Ishockeyn nådde sin popularitet först på hösten samma år och på uppmaning av Alliansen kom IK Cyrus, Huskvarna IF, Jönköpings Södra IF, Norrahammars GIS, IK Stefa, Tabergs SK samt Vättersnäs IF att bildas.
IK Stefa bildades 1947 efter att en personaltidning i Stenholms fabrik skrivit en artikel om ishockey från Kanada. Under flera år var IK Stefa det bästa laget i Jönköpingstrakten och konkurrerade med Vättersnäs IF, Husqvarna IF, Tabergs SK, Norrahammars IK och Norrahammars GIS. Alla lag har haft en viktig roll för ishockeyns utveckling i Jönköpingstrakten.
Året innan IK Stefa och Vätternäs IF blev Vätterstads IF bildades HC Dalen, genom att Norrahammars IK och Tabergs SK gick samman. För Husqvarna IF:s överlevnad i slutet av 1960-talet kom en sammanslagning åter på tal, vilket skedde år 1971. Året därpå blev även Norrahammars GIS en del i HV71-familjen.
Första tiden med HV71 (1971–1985) miniatyr|left|Leif "Honken" Holmqvist spelade i HV71 mellan åren 1976 och 1978. HV71 bildades den 24 maj år, som namnet antyder, 1971 vid en sammanslagning av de mindre klubbarna Husqvarna IF och Vätterstads IF. Lagets första match spelades den 3 oktober samma år mot Nybro IF i Rosenlundshallen (vilken stod klar i december 1958, och blev Nordens första moderna ishall), med slutresultatet 4–5 och Lennart Hermansson som HV71:s första målskytt.”HVTV: Historien om HV71 - del 1” . HVTV/HV71.se. Läst 15 december 2011. Lagets första träningsmatch spelades mot HC Dalen, som förlorades med 2-3. Lagets första match någonsin i seriespel var borta mot Tranås AIF den 11 november 1971, också förlust med 4–3, där HV:s 17-årige Bengt Kinell gjorde hat trick. Första hemmamatchen i seriesammanhang den 16 november slutade med vinst mot BK Kenty (nuvarande Linköpings HC) med 5–1. Den 27 december 1973 spelade laget sin första internationella match, då London Lions gästade Rosenlundshallen, som slutade 5–5 inför 5 000 åskådare.
Under HV71:s första säsong användes röda hemmatröjor, och när Husqvarna AB blev huvudsponsorer ändrades färgerna på hemmatröjorna till den numera blå färgen.
Lagets första tränare blev Folke Jörneke, som endast tränade HV71 i en säsong. Under Göte Wiklunds tid som tränare lyckades HV71 få kvala till högsta ligan, som då var Allsvenskan, men misslyckades. Nästa tränare blev Dan Hober som lyckades föra laget till Elitserien säsongen 1979/1980. Elitseriedebuten kom den 27 september 1979 hemma mot Leksands IF, där det slutade med en 4–2-förlust. Första vinsten skedde hemma mot AIK i seriens fjärde omgång med 5–3. Laget slutade sist och flyttades ner till Division I. Efter kvalspel säsongen 1984/1985 kom HV71 till Elitserien 1985/1986 för att stanna. HV71 slutade denna säsong som trea och fick i sitt första slutspel spela mot Södertälje SK i semifinal där det slutade med förlust.
Etableringen i Elitserien, 1985–1994 Säsongen 1985–1986 vann Kari Eloranta, som förste spelare i Elitserien, priset Guldhjälmen som "Elitserien mest värdefulla spelare" framröstad av spelarna själva. Efter tredjeplaceringen säsongen 1985/1986 kom HV71 den närmaste tiden att nå en femteplats som högst, vilket skedde säsongen 1986/1987, då endast de fyra bäst placerade lagen tog sig till slutspel. Säsongen därpå tog sig laget till slutspel efter att ha slutat sjua i tabellen, och förlorade mot IF Björklöven direkt.
Säsongen 1988/1989 vann kom laget att vinna sin första match i ett slutspel, då med 5–4 i sudden death hemma mot Leksands IF. Matchserien vann dock Leksand. Peter Madach blev den förste spelaren i Elitserien att vinna pris som årets rookie. HV71 deltog de närmsta åren i ytterligare två slutspel, men åter endast en vunnen slutspelsmatch vilket skedde säsongen 1991–1992 mot Färjestads BK med 2–1.
Blue Bulls-eran (1994–2002) miniatyr|Husqvarna Garden är sedan september 2000 HV71:s hemmaarena. Under åren 1994–2002 marknadsförde sig HV71 med namnet HV71 Blue Bulls. Detta var ett sätt för elitserielagen att likna NHL-lagens efterled i namnen. Förutom namnbytet ändrades även logotypen två gånger. Den första logotypen från 1971 byttes ut helt under säsongen 1994 till en blå tjur, med skuggning av gult och rött i bakgrunden. Hemmatröjorna var fortfarande blå, men bortatröjorna ändrades till gula. HV71 var, tillsammans med Färjestads BK och Luleå HF, enda laget att bära gula bortatröjor.
Första säsongen under Blue Bulls-eran blev det en lockout i NHL. De svenska lagen passade då på att ta hem spelare som hade representerat lagen tidigare. Konflikten i NHL upphörde under januari. Med tre poängs marginal (före AIK) tog HV71 den åttonde och sista slutspelsplatsen. I kvartsfinalen stod storfavoriten och seriesegraren Djurgårdens IF som motståndare, men HV71 vann med 3–0 i matcher. I semifinalserien vände HV71 0–2 till seger med 3–2 mot regerande mästaren Malmö IF. Klubbens första finalserie, mot Brynäs IF, gick till förlängning i den femte matchen där HV:s Johan Lindbom gjorde segermålet. Därmed bärgades klubbens första SM-guld. HV71 var även det första (och ännu, 2020, enda) laget någonsin att sluta åtta i grundserien och bli svenska mästare. Tränaren Sune Bergman kallades efter detta för Kung Sune, då det även var hans första år som huvudtränare för de nyblivna mästarna.
Närmast efter skrällguldet nådde HV71 som högst en fjärdeplats i serien, och åkte för det mesta ut i första omgången i slutspelet. Logotypen ändrades på nytt. Denna gång återkom den ursprungliga logotypen från 1971; mellan två tjurhorn fanns nu texten Blue Bulls, och nedanför hornen en nosring.
Efter att ha spelat flera år i Rosenlundshallen ansågs hallen vara gammal och sliten. När det stod klart att HV71 missat slutspel säsongen 1998/1999 påbörjades bygget av Kinnarps Arena, som tog fart i september 1999 och stod klart år 2000. Man byggde till stor del utanför Rosenlundshallens väggar och tak, trots pågående säsong. I mitten av 2000 revs taket och delar av väggarna i Rosenlundshallen. Publikkapaciteten ökade från 4 200 till 6 236. Ståplatsantalet (1 200 platser) behölls oförändrat, liksom närheten till rinken. HV71 blev arenans ägare, och därmed första svensk klubb att äga sin hemmaarena. Kort därefter följde andra klubbar exemplet, såsom Färjestad BK (Löfbergs Arena) och Luleå HF (Coop Norrbotten Arena).
Sista säsongen under namnet HV71 Blue Bulls spelades 2001/2002, och HV71 kom alltmer att bli en svensk storklubb. I slutspelet vann HV71 kvartsfinalen med 4–1 i matcher mot MIF Redhawks. Därefter tog det slut i semifinalen mot Färjestads BK.
2002–2009 miniatyr|left|Johan Davidsson (vänster) spelade största delen av sin karriär i HV71. miniatyr|Björn Melin. HV71:s ursprungliga logo från 1971 återtogs och Blue Bulls-märket användes som alternativ logo på tröjorna, sittande på axlarna. Där fick den vara fram till säsongen 2005/2006.
Johan Davidsson återvände till HV71 2002, efter spel i Finland. Han tog även över kaptensrollen från Per Gustafsson. Efter att ha åkt ur slutspelet 2002/2003 värvades spelare som Andreas Jämtin från AIK, Stefan Hellkvist från Hannover Scorpions, Fredrik Olausson från Mighty Ducks of Anaheim samt inför slutspelet även Jarmo Myllys från SaiPa. Pär Mårts togs in som tränare. Denna säsong vann HV71 grundserien för första gången i klubbens historia. Kvartsfinalen mot Modo inleddes borta med förlust 2–5, men andra mötet slutade med en 10–1-vinst (varav rekordsiffran 7–0 efter en period) hemma i Kinnarps Arena. HV71 stod slutligen som kvartsfinalsegrare, och vann även semifinalen mot Västra Frölunda HC. Finalen mot Färjestads BK, som för övrigt var i sin fjärde raka final, gick till en sjunde match som HV71 vann hemma med 5–0. Målvakten Stefan Liv höll nollan i fyra av finalmatcherna och totalt sex matcher under slutspelet, det senare ett rekord som tangerades av Henrik Lundqvist i Frölunda HC följande år.
miniatyr|Bryan McCabe, här i Florida Panthers, var en av de NHL-spelare som spelade i HV71 under NHL:s lockout. NHL hotades av en ny lockout till säsongen 2004/2005. Många klubbar gjorde klart med flera NHL-spelare, medan HV71 avstod till en början att värva spelare från Nordamerika. För att undvika att hamna i Kvalserien värvades till slut NHL-spelarna Brian Boucher, Jonathan Cheechoo, Anders Eriksson, Manny Malhotra och Bryan McCabe. HV71 slutade tia i grundserien, efter nykomlingen Mora IK, och därmed var säsongen över. Detta var första gången ett regerande mästarlag inte tog sig till slutspel. Under säsongen fick HV71, tillsammans med Djurgårdens IF och Färjestads BK, möta ett ihopsatt All-starlag med NHL-spelare.
Då säsongen 2005/2006 skulle inledas hade HV71 startat kampanjen Jakten på det försvunna guldet. Mika Hannula från MIF Redhawks värvades och Björn Melin gjorde comeback efter ett år i MIF Redhawks. Denna säsong hade ett längre uppehåll med anledning av vinter-OS 2006 i Italienska Turin. Från HV71 fanns spelarna Stefan Liv och Mika Hannula med i truppen som tog OS-guld. HV71 vann serien och lyckades uppnå 102 poäng. I kvartsfinalen fick HV för första gången möta Mora IK i ett slutspel, och HV lyckades vinna. I semifinalen mot Färjestad hade HV vunnit tre jämna matcher och stått för tre större förluster. I den sjunde matchen hade HV71 ledningen med 3–2 när Färjestad på endast 53 sekunder i slutminuten vände till seger 3–4; det sista målet kom med endast sju sekunder kvar. (Färjestad blev därefter svenska mästare.) Andreas Karlsson och Tomi Kallio från Frölunda HC vann Håkan Loob-Trophy med 26 mål vardera.
Under säsongen 2006/2007 hade HV71 tre lag i serieledning; A-laget övertog ledningen den 5 december, J20-laget vann samma dag mot Hammarby IF med 5–1 och J18-laget vann över Rögle BK med 5–3. Inget av lagen blev dock mästare i de följande slutspelen. A-laget förlorade mot svenska mästaren Modo Hockey i semifinalen.
miniatyr|left|Spelare i HV71 (säsongen 2007–2008).