Mary Wollstonecraft (), född 27 april 1759 i Spitalfields i London, England, död 10 september 1797 i Somers Town i London, var en engelsk författare, feministisk filosof och kvinnorättsaktivist. Wollstonecraft var en av upplysningsfilosoferna och behandlar ämnen som förnuftet, utvecklingsoptimism, betoning av kunskap och civilisationskritik. Under sin korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Hon förde fram idéerna om att både män och kvinnor skulle betraktas som rationella varelser och att samhället bör grundas på förnuft. Hon drev också en skola för flickor och skrev Thoughts on the Education of Daughters. I A Vindication of the Rights of Men (1790) kritiserade hon Edmund Burke och tog ställning för franska revolutionen. Wollstonecrafts make gav ut hennes memoarer året efter hennes död, Memoirs of Mary Wollstonecraft (1798).
Wollstonecraft kritiserade Rousseau för hans kvinnosyn som menade att kvinnan ska vara lydig mannen i allt. Wollstonecraft svar på detta var: "Vilket struntprat!"Från Till försvar för kvinnans rättigheter i Wollstonecraft, Rights of Woman, s. 50–51.
Wollstonecrafts liv har intresserat både allmänhet och feminister, inte bara för hennes litterära alster, utan även för hennes okonventionella och ofta stormiga relationer. Efter två misslyckade utomäktenskapliga förhållanden med Henry Fuseli och Gilbert Imlay gifte sig Wollstonecraft med filosofen William Godwin, en av anarkismens förgrundsgestalter. Wollstonecraft dog i barnsäng vid 38 års ålder men parets dotter, Mary Shelley, överlevde och blev senare känd för sin roman Frankenstein.
Idag anses hon vara en portalfigur inom feministisk filosofi. Hennes tidiga förespråkande av kvinnors lika rättigheter och hennes kritik mot traditionell kvinnlighet och kvinnoförnedring förebådade framväxten av den feministiska rörelsen. Feministiska forskare och aktivister nämner ofta både hennes filosofiska teser och hennes livsöde som inspirationskällor.
Uppväxt Wollstonecraft föddes 27 april 1759 i Spitalfields i London. När hon var barn var hennes familj välbärgad, men fadern spekulerade bort deras tillgångar. Familjen hamnade på obestånd och de var tvungna att flytta när Wollstonecraft var ung.Tomalin, Claire. The Life and Death of Mary Wollstonecraft. New York: Penguin Books (1992), s. 17, 24, 27 Familjens ekonomiska situation blev till slut så dålig att Wollstonecrafts far övertalade Mary att överlämna besparingar hon skulle fått tillträde till när hon blev myndig till farden. Troligen ett arv från någon släkting till modern. Fadern var också våldsam och slog sin fru när han drack, och som tonåring brukade Mary lägga sig utanför dörren till sin mors sovrum för att beskydda henne. Hon tog även på sig en beskyddande roll gentemot sina systrar Everina och Eliza, denna roll som skulle vara resten av hennes liv. Ett tydligt exempel var när hon övertalade Eliza, som drabbats av något som troligen var amningspsykos, att lämna sin man och sitt nyfödda barn. Wollstonecraft ordnade med alla praktiska förberedelser för hennes flykt. Eliza fördömdes av sin omgivning på grund av detta och eftersom hon inte kunde gifta om sig var hon dömd till ett liv i fattigdom och hårt arbete.,
Två vänskapsförhållanden satte mycket tydliga spår i Wollstonecrafts tidiga liv. Det första var med Jane Arden i Beverley. De läste ofta böcker och gick på föreläsningar tillsammans som hölls av Ardens far, en självutnämnd filosof och vetenskapsman. Wollstonecraft var hänförd av den intellektuella omgivningen i Ardens familj och prisade sin vänskap med Arden högt, emellanåt till den grad att hon blev svartsjuk. Wollstonecraft skrev till henne, "Jag är litet säregen i mina tankar om kärlek och vänskap; jag måste ha den främsta platsen eller ingen.""I am a little singular in my thoughts of love and friendship; I must have the first place or none." I några av hennes brev till Arden visar hon tecken på det depressiva sinnestillstånd som skulle hemsöka henne hela livet.se bl.a.
Det andra vänskapsförhållandet var med Fanny Blood, som Wollstonecraft ansåg hade öppnat hennes sinnen. Wollstonecraft föreställde sig att hon skulle leva i en kvinnlig utopi med Blood. De hade planer på att hyra rum tillsammans för att ge varandra ekonomiskt och känslomässigt stöd, men en hård ekonomisk verklighet grusade drömmarna. Wollstonecraft insåg också till slut att hon hade idealiserat Blood då hon var mer inställd på traditionellt kvinnliga värderingar än Wollstonecraft. Men Wollstonecraft förblev Blood och hennes familj trogen genom hela livet, till exempel stöttade hon Bloods bror ekonomiskt vid flera tillfällen.
För att tjäna sitt levebröd efter Elizas flykt från sin man startade Wollstonecraft, tillsammans med sina systrar och Blood, en skola i Newington Green som inte var kopplat till kyrkan dvs ett icke-konformistiskt dissenterkollektiv. Snart förlovade sig dock Fanny Blood med Hugh Skeys. I ett försök att förbättra hennes hälsa, som länge varit vacklande, tog han på nyåret 1785 med henne till Lissabon där han hade en vinfirma. När Blood blev gravid försämrades hennes hälsa ytterligare. Wollstonecraft bestämde sig för att resa till Portugal för att vårda henne,; Tomalin, 52ff. men vid ankomsten till Lissabon var födsloarbetet redan igång. Blood avled efter ett par dagar och barnet strax efter. Detta var ett hårt slag för Wollstonecraft och kom att fungera som inspiration till hennes första roman, Mary.
Efter Bloods död återvände Wollstonecraft till Storbritannien. Hennes yngre systrar hade inte klarat att ensamma sköta skolan och flera elever hade lämnat den. Under första halvåret 1786 blev det nödvändigt att avveckla skolan. Samtidigt uppmuntrade vänner henne att skriva ned sina erfarenheter som lärare, vilket fick henne att börja skriva Thoughts on the Education of Daughters. En av vännerna utverkade också ett förskott på 10 guineas från bokförläggaren Joseph Johnson.
"Den första av ett nytt släkte" miniatyr|200px|Titelblad till 1791 års utgåva av Original Stories from Real Life (gravyr av William Blake) I augusti 1786 accepterade Wollstonecraft ett erbjudande om anställning som guvernant hos den aristokratiska familjen Kingsborough på Irland. Trots att hon inte kom så bra överens med Lady Kingsboroughse bl.a. var hon omtyckt av barnen som en inspirerande lärare. Ett av barnen, Margaret King, sa senare om henne att hon "hade frigjort hennes sinne från alla vidskepligheter"."... having had so clever an Instructress, who had freed her mind from all superstitions." Några av Wollstonecrafts erfarenheter från denna period inspirerade henne till hennes enda barnbok, Original Stories from Real Life (1788).
År 1787 skulle Wollstonecraft följa med familjen Kingsborough på en resa till kontinenten. I juni reste de först till Bristol för att tillbringa en tid vid de varma källorna där. Under denna vistelse skrev Wollstonecraft sin första roman, Mary: A Fiction. Sällskapet fortsatte sedan till London. Där skulle Wollstonecraft vara ledig en tid och träffa sina systrar. Kingsboroughs äldsta dotter, Margaret, blev emellertid otröstlig vid tanken på sin älskade guvernants frånvaro. Detta ledde till gräl såväl mellan mor och dotter som mellan Lady Kingsborough och Wollstonecraft. Slutresultatet blev att Wollstonecraft avskedades i augusti 1787.
Möjligheterna att göra karriär för respektabla men fattiga kvinnor var vid denna tid begränsade och hennes frustration över detta faktum skildras i ett kapitel ur Thoughts on the Education of Daugthers (1787).Wollstonecraft, Thoughts on the Education of Daughters, s. 69–78. Trots detta bestämde hon sig nu för att bli författare. Det var ett radikalt beslut eftersom få kvinnor vid den tiden kunde leva på att enbart skriva. Till sin syster Everina skrev hon i november att hon försökte bli "den första av ett nytt släkte".Wollstonecraft, Mary. The Collected Letters of Mary Wollstonecraft. Ed. Janet Todd. New York: Penguin (2003), s. 139; "the first of a new genus" Hon flyttade till London där hon med hjälp av förläggaren Joseph Johnson ordnade bostad och började sin nya karriär.; Tomalin, s. 91–92 För att kunna översätta skrifter studerade hon franska och tyska och översatte texter som Of the Importance of Religious Opinions av Jacques Necker och Elements of Morality, for the Use of Children av Christian Gotthilf Salzmann.Todd, 134–135. Hon var även litteraturkritiker, främst av romaner för Johnsons Analytical Review.för analys och en genomgång av Wollstonecrafts recensioner, se Mitzi Myers, "Sensibility and the 'Walk of Reason': Mary Wollstonecraft's Literary Reviews as Cultural Critique,” Sensibility in Transformation: Creative Resistance to Sentiment from the Augustans to the Romantics, red. Syndy McMillen Conger Rutherford: Fairleigh Dickinson University Press (1990) Wollstonecrafts intellektuella vyer vidgades under denna period, inte enbart utifrån de texter hon läste utan även på grund av de umgängekretsar hon frekventerade, som Johnsons middagar där hon träffade celebriteter som Thomas Paine och William Godwin.
I London inledde Wollstonecraft ett förhållande med konstnären Henry Fuseli trots att han var gift. Hon var, som hon själv skrev, hänförd av hans briljans, "storheten i hans själ, det skarpa förståndet och hans ömma omtanke".Citerad i Redaktörens översättning"that grandeur of soul, that quickness of comprehension, and lovely sympathy" Fuseli var född i Schweiz som Johann Heinrich Füssli. Wollstonecraft framförde en plan för ett platonskt förhållande med Fuseli och hans fru, men Fuselis fru chockerades av förslaget och han bröt därefter med Wollstonecraft.Todd, s. 197–198; Tomalin 151–152 Efter Fuselis avslag bestämde sig Wollstonecraft att resa till Frankrike för att undkomma den skam som orsakats av Fuselis avslag och för att delta i de revolutionära händelser som hon nyligen hade hyllat i Vindication of the Rights of Men (1790). Hon skrev boken som en reaktion till Edmund Burkes konservativa kritik av franska revolutionen i Reflektioner om franska revolutionen (1790). Hon fullföljde sedan sin tankar kring detta, fast mer indirekt, i Till försvar för kvinnans rättigheter 1792, som blev hennes mest kända och inflytelserika verk.
Frankrike och Gilbert Imlay