mini|”Arabiska”, skrivet med det arabiska alfabetet. Arabiska alfabetet är den form av arabisk skrift som används för att skriva arabiska. Det består vanligen av 28 bokstäver, men hamza räknas ibland som en egen bokstav, vilket ger ett totalt antal på 29. Alfabetet skrivs från höger till vänster, och bokstävernas form varierar ofta beroende på deras placering i ordet. Det återger i första hand konsonanter, men bokstäverna alif, wāw och yāʾ används också för att markera långa vokaler, medan korta vokaler vanligen anges med diakritiska tecken eller utelämnas i vanlig löpande text.

Grunddrag Arabiska alfabetet skrivs från höger till vänster. De flesta bokstäver binds samman inom ord, och samma bokstav kan därför ha olika former beroende på om den står isolerat eller i början, mitten eller slutet av ett ord. Vissa bokstäver är dock endast högersammanbindande och har därför bara särskilda former för isolerad och final ställning.

Alfabetet brukar beskrivas som en abjad, eftersom det i grunden återger konsonanter. Samtidigt används alif, wāw och yāʾ också för att beteckna de långa vokalerna ā, ū och ī, och ett system av diakritiska tecken utvecklades under 700-talet för att markera korta vokaler och vissa grammatiska ändelser.

Historia Det arabiska alfabetet utvecklades sannolikt ur det nabateiska alfabetet, som i sin tur utvecklades inom den arameiska skrifttraditionen. De äldsta bevarade exemplen på arabisk skrift brukar dateras till senantiken, men alfabetets tidiga utveckling är inte helt klarlagd. Det arabiska alfabetet är ytterst besläktat med andra skriftsystem som härstammar från den nordsemitiska skrifttraditionen, däribland arameiska och grekiska alfabeten.

I sin tidiga utveckling anpassades alfabetet både till arabiskans ljudsystem och till en kursiv skrivstil lämpad för skrift med penna. Under 700-talet utvecklades också diakritiska tecken för att markera korta vokaler och vissa grammatiska ändelser, som annars ofta lämnas oskrivna.

Ordning De arabiska bokstäverna kan sorteras på två olika sätt. Den ursprungliga abjadī-ordningen härstammar från det feniciska alfabetet och påminner därför om bokstavsordningen i exempelvis hebreiska. Hijāʼī-ordningen grupperar tecken med liknande utseende. Abjadī används vid numrering medan hijāʼī används då listor över namn eller ord ska sorteras, exempelvis telefonkataloger och ordlistor.

Bokstäver Det arabiska alfabetet består av 28 bokstäver. Det finns dock ett litet tecken till, (arabiska: همزة, 'hamzah') (ء), vilken ibland räknas som en bokstav och då blir det 29. placering i ordet namn transkription uttal isolerat finalt medialt initialt ﺍ ﺎ ʾalif ʾ, ā [a:] ﺏ ـﺐ ـﺒ ﺑ bāʾ b [b] ﺕ ـﺖ ـﺘ ﺗ tāʾ t [t] ﺙ ـﺚ ـﺜ ﺛ ṯāʾ ṯ, th [θ] ﺝ ﺞ ـﺠ ﺟ ǧīm ǧ, j, dj [dʒ] ﺡ ﺢ ـﺤ ﺣ ḥāʾ ḥ [ħ] ﺥ ﺦ ـﺨ ﺧ ḫāʾ ḫ, ẖ, kh, x [x] ﺩ ـﺪ ـد د dāl d [d] ﺫ ـﺬ – ḏāl ḏ, dh, ð [ð] ﺭ ـﺮ – rāʾ r [r] ﺯ ـﺰ – zai z [z] ﺱ ـﺲ ـﺴ ﺳ sīn s [s] ﺵ ـﺶ ـﺸ ﺷ šīn š, sh [ʃ] ﺹ ـﺺ ـﺼ ﺻ ṣād ṣ [sˁ] ﺽ ـﺾ ـﻀ ﺿ ḍād ḍ [dˁ] ﻁ ـﻂ ـﻄـ ﻃ ṭāʾ ṭ [tˁ] ﻅ ـﻆ ـﻈـ ﻇ ẓāʾ ẓ [ðˁ] ﻉ ﻊ ﻌ ﻋ ʿayn ʿ [ʕ] ﻍ ﻎ ﻐ ﻏ ġayn ġ, gh [ɣ] ﻑ ـﻒ ـﻔ ﻓ fāʾ f [f] ﻕ ـﻖ ـﻘ ﻗ qāf q [q] ﻙ ـﻚ ـﻜ ﻛ kāf k [k] ﻝ ـﻞ ـﻠ ﻟ lām l [l] ﻡ ـﻢ ـﻤ ﻣ mīm m [m]ن ـﻦ ـﻨ ﻧ nūn n [n] ﻩ ﻪ ﻬ ﻫ hāʾ h [h] ﻭ ـﻮ wāw w, ū [w], [u:] ﻱ ﻲ ـيـ ﻳ yāʾ y, ī [j], [i:]

Ursprungligen stod bokstaven ʾalif för en glottal stöt. Numera används den i likhet med yāʾ och wāw för att representera en lång vokal. Numera skrivs glottal stöt med hamza. Den skiljer sig från andra bokstäver genom att den både kan skrivas ensam (ء) och som ett diakritiskt tecken (ؤ ,ئ ,أ ,إ).

Vokaler Korta vokaler Korta vokaler skrivs i arabiska med diakritiska tecken kallade harakat ovanför eller under föregående konsonant.

För att markera att en konsonant inte följs av en vokal kan den markeras med ett sukūn ( ْ ).

med ب namn transkription uttal بَ fatḥa a [a] بُ ḍamma u [u] بِ kasra i [i]

Långa vokaler Långt a skrivs, efter alla konsonanter utom hamza, vanligen med fatḥa, tecknet för kort a, följt av ett ʾalif. När ord inleds med ʾā (hamza + långt a), undviker man dubblering av ʾalif genom att ersätta أا med آ, ett ʾalif madda. I ett fåtal ord skrivs långt a istället med ett ʾalif khanjariyya ("dolk-alif"), eller ʾalif qaṣīra, ( ٰ ) över föregående konsonant, ensamt eller tillsammans med fatḥa, till exempel هٰذَا eller هَٰذَا för hādhā.

Långt i skrivs med kasra, tecknet för kort i, följt av ett yāʾ (ي).

Långt u skrivs med ḍamma, tecknet för kort u, följt av ett wāw (و).

med ب namn transkription uttal بَا fatḥa ʾalif ā [a:] بَى fatḥa ʾalif maqṣūra ā [a:] بُو ḍamma wāw ū [u:] بِي kasra yāʾ ī [i:]

Källor