Köln

Köln är en kretsfri stad vid floden Rhen i storstadsområdet Region Köln i förbundslandet Nordrhein-Westfalen i västra Tyskland. Köln är Tysklands äldsta storstad och fick år 50 e.Kr. romerskt stadsprivilegium. Staden erhöll namnet Colonia Agrippina efter Agrippina den yngre, den romerske kejsaren Claudius sista gemåls födelseort. Köln är Tysklands fjärde största stad, Nordrhein-Westfalens största stad och Rhenlandets kulturella och ekonomiska huvudstad.

Köln har omkring 1 miljon invånare och är den största staden i storstadsområdet Rheinschiene.Bundesinstitut für Bau-, Stadt- und Raumforschung, Deutschland; Referenzdatei Gemeinden 2008 - Stadtregionen (på tyska) Definition av storstadsområden. Läst 27 september 2010. Staden fungerar som huvudort i det administrativa området Regierungsbezirk Köln där även Bonn, Aachen, Leverkusen och Bergisch Gladbach ingår. Regierungsbezirk Köln har cirka 4,4 miljoner invånare.

Köln förknippas framförallt med ett 2000-årigt kulturarv, den gotiska katedralen Kölnerdomen, Eau-de-cologne (Vatten från Köln) och sin internationella konst- och galleriscen. Köln är en handelsmetropol och en utpräglad mediestad med en lång rad TV-bolag och bokförlag. Stadens film- och mediasektor är en av de största i landet.

Dialekten kölsch, en frankisk riparisk dialekt, var förr vardagsspråket i Köln, men talas nu endast av 25 procent av befolkningen. Numera talas istället tyska som lingua franca. Kölsch är också beteckningen på det lokala ölet som bryggs i och omkring Köln och som kan fås i cirka 30 varianter.

Historia

miniatyr|höger|Köln 1530. miniatyr|Köln 1612. miniatyr|höger|Kölnerdomen, färdigställd år 1880. miniatyr|höger|Köln år 1945. miniatyr|höger|Köln år 2005. miniatyr|höger|Stadsförnyelse, Friesenplatz. Romartid År 50 e. Kr., under romersk tid, erhöll bosättningen vid Rhenens västra flodbädd namnet Colonia Agrippina efter kejsar Claudius sista gemåls, Agrippina den yngre, födelseort. Bosättningen fick därmed status som colonia – en stad under romarrikets lagar."Köln", Nordisk familjebok, band 15 (1911). 80 e. Kr. byggdes Eifel-akvedukten, en av de längsta i sitt slag i Romarriket, som dagligen försåg staden med 20000 kubikmeter vatten. Tio år senare hade Colonia Agrippina 45 000 invånare och fungerade som huvudstad för den romerska provinsen Germania Inferior. 310 e. Kr. byggdes under kejsar Constantins styre den första bron över Rhen-floden. Bron försvarades från fästningen Divitia (det nuvarande Deutz), belägen vid den östra flodbädden.

Medeltid Under 300-talet lät Maternus, Kölns första kristna biskop, bygga den första katedralen. 455 e. Kr. erövrade frankerna Köln. 794 e. Kr. utnämndes Hildebold till den första ärkebiskopen. En senare efterföljare, Bruno d. Förste (925–965) grundade ett flertal kloster innanför stadens murar. 953 blev Kölns ärkestift ett furstbiskopsdöme, kurfurstendömet Köln. Under 900-talet upprättades många av stadens romanska kyrkor. Köln utvecklades således under 1000-talet till vallfartsort och under 1100-talet erhöll den som tredje stad efter Jerusalem och Konstantinopel titeln Sancta: Sancta Colonia Dei Gratia Romanae Ecclesiae Fidelis Filia.

Köln var under hansan en viktig handelsomslagspunkt och under högmedeltiden var staden Tysklands största. År 1225 färdigställdes en halvcirkelformad stadsmur med 12 torn som förutom att försvara staden, skulle föra tankarna till det himmelska Jerusalems tinnar och torn. År 1248 beslutade kyrkan att bygga ännu ett storslaget byggnadsverk - bygget av Kölnerdomen påbörjades.

Kyrkans ärkebiskopar var inflytelserika rådgivare till de olika, under medeltiden härskande, dynastierna. Under 1200-talet försvårades dock förhållandet mellan stadens borgerskap och Kölns härskande ärkebiskopar. Slaget vid Worringen 1288, då ärkebiskopens trupper förlorade mot stadens borgare, befriade Köln från kyrkans makt och ärkebiskopens residens förflyttades till Bonn.

Köln förskonades under det trettioåriga kriget genom att staden köpte sig fri från överfall och erövringar från de olika förbidragande trupperna. Stadens vapenproduktion upprätthöll Kölns välstånd under kriget.

Franska Republiken 1794–1814 Under den franska revolutionen tågade republikens trupper 1794 in i Köln och staden blev del av den franska republiken. Med det franska intåget stängdes Kölns universitet och Kurfurstendömet Kölns världsliga makt upphörde. Stadens judiska och protestantiska befolkning fick lika rättigheter. År 1814, efter drygt 20 års franskt herradöme tågade den preussiska hären in i staden.

Preussen 1815–1917 Efter Wienkongressen 1815 införlivades Köln och resten av Rhenlandet i det Preussiska riket. Köln blev då huvudort i regeringsområdet Köln i Rhenprovinsen. Köln behöll dock fransk valuta till 1848. Köln växte snabbt under industrialiseringen och blev Preussens viktigaste stad efter huvudstaden Berlin. 1822 bodde cirka 56 000 invånare i staden, 1888 hade Köln cirka 250 000 invånare. 25 år senare hade folkmängden tredubblats och vid första världskrigets utbrott bodde det cirka 640 000 människor inom stadens dåvarande gränser.

1842 utnämndes Karl Marx till chefredaktör för Neue Rheinische Zeitung i Köln och han befann sig till och med vid marsrevolutionen 1848 i staden.

Efter att ha stått som halvfärdig kyrkoruin sedan 1200-talet då ärkebiskopen lämnade Köln, slutfördes mellan 1842 och 1880 byggandet av Kölnerdomen. 1859 invigdes den första bron över Rhen sedan år 953. 1859 invigdes Centralstationen. 1881 revs den medeltida stadsmuren och längs den före detta demarkationslinjen anlades en ringgata.

Adenauer och Weimarrepubliken 1917–1933 Efter första världskriget ockuperades Köln av brittiska trupper. 1917 valdes Konrad Adenauer till borgmästare. Under Adenauers tid som borgmästare återinvigdes universitetet och det stora mässområdet Kölner Messe, idag Koelnmesse, skapades. För att bekämpa arbetslösheten, byggdes under 1920-talet stora parkanläggningar runt den ringformade innerstaden. 1926 lämnade de brittiska trupperna Köln. 1929 öppnade Ford sin europeiska biltillverkning i staden.

Tredje riket 1933–1945 Konrad Adenauer förblev Kölns borgmästare under 16 år och avskedades av nazisterna 1933. Med en fri stadstradition, kombinerat med en inflytelserik kommunistisk arbetarrörelse och katolska influenser, ansågs Köln vara ett svårt politiskt territorium för nazisterna att inta. Efter Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets maktövertagande i Tyskland, fick partiet dock politiskt fäste även i Köln.

Edelweißpiraten, Edelweisspiraterna, var en tysk ungdomsorganisation som gjorde passivt och aktivt motstånd mot Naziregimen, i synnerhet mot Hitlerjugend. Edelweisspiraterna var etablerade i Köln, där de saboterade militära anläggningar och satte upp regimkritiska affischer. 1944 hängdes 13 av organisationens medlemmar från Köln-Ehrenfeld av Gestapo.

1933 levde cirka 20 000 judar i Köln. Vid krigets utbrott 1939 hade 40 procent av den judiska befolkningen emigrerat. 8 000 judar deporterades under andra världskriget från järnvägsstationen i Deutz till nazisternas koncentrationsläger. Under kristallnatten brändes även Kölns synagogor ned.

Totalt 262 bombräder varav majoriteten utförda av RAF förstörde 90 procent av Köln under andra världskriget.

Trots att Köln inte hade lika tung industri som städerna kring Ruhr, hade det andra strategiska värden då Köln var militär huvudbas för militärdistrikt 4 och dessutom hade ett utbrett infrastrukturnätverk med främst järnväg och broar som var en viktig punkt för de allierades offensiv in i resten av Tyskland.

Köln var målet vid den första bombräden under kriget då över 1000 brittiska bombplan anföll staden under natten mellan 31 maj och 1 juni 1942.

Köln intogs av Amerikanska första armén i början av mars 1945.

Vid krigets slut bodde endast 40 000 människor kvar i staden.

Efterkrigstiden Positionen som storstad på nära avstånd till städerna i Västtysklands nya maktcenter; den nya, "provisoriska", förbundshuvudstaden Bonn och det nyetablerade förbundslandet Nordrhein-Westfalens huvudstad Düsseldorf, gynnade Köln under efterkrigstidens återuppbyggnad.

Efter krigsslutet 1945 blev Adenauer under en kort period återinsatt som borgmästare för Köln. Arkitekten och stadsplaneraren Rudolf Schwarz fick 1947 uppdraget att utarbeta en masterplan för staden han själv omnämnt som ”världens största ruinhög”. Planen han presenterade byggde delvis vidare på nazisternas vision för Köln, det vill säga nya, breda genomfartsleder i den medeltida stadskärnan. Men förutom dessa ingrepp, byggdes Köln upp efter de indelningar och det ringformade gatunät som präglat staden före krigets utbrott. Återuppbyggnaden gick relativt fort och 1959 var stadens befolkningssiffror tillbaka på förkrigsnivå, cirka 800 000. 1975 rundade befolkningen en miljon.

Med den politiska maktförskjutningen till Berlin som tysk huvudstad, förlorade staden sin centrala position i det västtyska administrativa maktcentret. Köln har likväl med framgång profilerat sig som västra Tysklands center för film- och medieproduktion, bioteknik och handel.

I staden inträffade de internationellt uppmärksammade massövergreppen i Köln nyårsafton 2015.

Geografi och klimat miniatyr|höger|Administrativ indelning. Köln ligger på båda sidorna av floden Rhen. Kommunen har en sammanlagd yta på 405,16 km² (varav västra Rhensidan utgör 56,8 procent och den östra Rhensidan 43,2 procent). Stadens läge i en flodsänka, inbäddad mellan de två högplatåerna Eifel i väst och Bergisches Land i öst, skyddar den från västvindar och klimatet är därför milt. Den årliga genomsnittstemperaturen låg 2005 på 11,9 °C, vilket gör Köln till Tysklands temperaturmässigt varmaste stad.

Stadsdelar Köln är indelat nio stadsdistrikt (Stadtbezirke) och dessa Stadtbezirke är i sin tur indelat i sammanlagt 86 stadsdelar (Stadtteile).

Innenstadt (Stadtbezirk 1): Altstadt Nord, Altstadt Süd, Neustadt Nord, Neustadt Süd, Deutz Rodenkirchen (Stadtbezirk 2): Bayenthal, Godorf, Hahnwald, Immendorf, Marienburg, Meschenich, Raderberg, Raderthal, Rodenkirchen, Rondorf, Sürth, Weiß, Zollstock Lindenthal (Stadtbezirk 3): Braunsfeld, Junkersdorf, Klettenberg, Lindenthal, Lövenich, Marsdorf, Müngersdorf, Sülz, Weiden, Widdersdorf Ehrenfeld (Stadtbezirk 4): Bickendorf, Bocklemünd, Ehrenfeld, Mengenich, Neuehrenfeld, Ossendorf, Vogelsang Nippes (Stadtbezirk 5): Bilderstöckchen, Longerich, Mauenheim, Niehl, Nippes, Riehl, Weidenpesch Chorweiler (Stadtbezirk 6): Blumenberg, Chorweiler, Esch/Auweiler, Fühlingen, Heimersdorf, Lindweiler, Merkenich, Pesch, Roggendorf/Thenhoven, Seeberg, Volkhoven/Weiler, Worringen Porz (Stadtbezirk 7): Eil, Elsdorf, Ensen, Finkenberg, Gremberghoven, Grengel, Langel, Libur, Lind, Poll, Porz, Urbach, Wahn, Wahnheide, Westhoven, Zündorf Kalk (Stadtbezirk 8): Brück, Höhenberg, Humboldt/Gremberg, Kalk, Merheim, Neubrück, Ostheim, Rath/Heumar, Vingst Mülheim (Stadtbezirk 9): Buchforst, Buchheim, Dellbrück, Dünnwald, Flittard, Höhenhaus, Holweide, Mülheim, Stammheim

Befolkning miniatyr|höger|Karnevalen i Köln Köln hade invånare år 2014. 20 procent av stadens befolkning har invandrarbakgrund. De största utländska befolkningsgrupperna kommer ursprungligen från Italien och Turkiet. Kölns judiska församling har cirka 5 000 medlemmar. Församlingen är den äldsta norr om Alperna och grundades år 321 e. Kr.

41 procent av Kölns invånare är katoliker och staden är den katolska karnevalens högborg. Karnevalen kallas även den "femte årstiden". Köln har en stor gay-scen och staden betecknas ofta som liberal och tolerant i sin attityd. Kölns pridefestival Christopher Street Day äger rum i juli månad varje år. Ungefär 85 000 studenter bor i Köln, vilket gör den till en av Tysklands största universitetsstäder.

Stadsbild

Źródło i licencja