miniatyr|Rosettastenen innehåller samma text på två språk (egyptiska och grekiska) och blev en nyckel i att översätta hieroglyferna. miniatyr|Skärmdump av Googles verktyg för översättning av över 100 språk. Översättning är skriftlig överföring av innehållet i en viss text från ett språk till ett annat. Ofta ska även textens form överföras. Tolkning avser muntlig översättning, men ordet kan också avse en specifik översättares uttydning av textens innebörd och ibland även av upphovspersonens intention.
Definition Översättning görs utifrån en källtext som är skriven på ett källspråk. Det konkreta resultatet av översättningsarbetet är således en måltext på målspråket. För att utföra arbetet krävs dels goda kunskaper i källspråket, dels god stilistisk färdighet på målspråket och omfattande kunskaper om käll- och målspråkets kulturella sammanhang. Professionella översättare i Sverige översätter i regel till sitt första språk eller modersmål.
Olika typer av översättning är: skönlitterär översättning facköversättning medieöversättning (t.ex. undertextning)
Översättare som utför eller specialiserar sig på facköversättning – det vill säga översättning av icke-skönlitterära texter – kallas facköversättare. Denna typ av översättning inbegriper alla typer av facktexter, som facklitteratur och exempelvis bruksanvisningar, tekniska beskrivningar, läkarintyg och avtal. Översättning av facktexter kan kräva goda kunskaper inom de ämnesområden texten berör.
Skönlitterär översättning Översättning av skönlitterära verk (romaner, noveller, pjäser, dikter, etc) anses vara en skönlitterär verksamhet i sig. Bland framstående översättare i exempelvis kanadensisk litteratur kan nämnas personer som Sheila Fischman, Robert Dickson och Linda Gaboriau. Governor General's Awards ger årligen ut pris för bästa skönlitterära översättningar från engelska till franska, respektive från franska till engelska.
I Sverige delas årligen flera priser ut till översättare, som Elsa Thulin-priset, Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris där författare och översättare delar utmärkelsen mellan sig, och Årets översättning som delas ut av Översättarsektionen i Sveriges Författarförbund. Bland pristagarna av det sistnämnda kan noteras namn som Daniel Gustafsson, Linda Östergaard och Gun-Britt Sundström.
Bland övriga skribenter som har gjort sig namn som skönlitterära översättare återfinns Vasilij Zjukovskij, Tadeusz Boy-Żeleński, Vladimir Nabokov, Jorge Luis Borges, Robert Stiller och Haruki Murakami.
Historia
Den äldsta översättningen av betydelse i västvärlden är Septuaginta, en samling judiska skrifter översatta till tidig Koine i Alexandria 300–100 f.Kr. De judar som glömt sitt nedärvda språk behövde grekiska översättningar för att läsa skrifterna.J.M Cohen "Translation", Encyclopedia Americana (vol. 27, 1986), s 12. Översatt från https://www.sources.com/SSR/Docs/SSRW-Translation.htm. Under medeltiden var latin ett lingua franca i den lärda västvärlden. Alfred den store, kung av Essex i England, var under 800-talet före sin tid genom att godkänna dialektala fornengelska översättningar av Bedes Historia ecclesiastica gentis Anglorum och Boethius Filosofins tröst. Samtidigt var kyrkan skeptisk också till små anpassningar av Hieronymus Vulgata, den latinska bibeln, som skrevs omrking 384.J.M Cohen "Translation", Encyclopedia Americana (vol. 27, 1986), s 12–13. Översatt från https://www.sources.com/SSR/Docs/SSRW-Translation.htm.
Storskaliga och fortlöpande satsningar på översättning gjordes i väl över tusen år i Asien till följd av buddhismens spridning. Speciellt effektiva var man i kinesiska Xixia, eller Västra Xia. Genom att använda den då nya uppfinningen blocktryck dog det bara ett tiotal år för tanguterna att översätta böcker som det hade tagit kineserna århundraden att framställa. Översättarna hade regeringens fulla stöd. Samtida källor beskriver kejsaren och hans mor som personligen bidragande till översättningssatsningen, tillsammans med rådgivare från olika nationer. Araberna gjorde stora satsningar på översättning. Efter att ha erövrat den grekiska världen skrevs arabiska versioner av filosofiska och vetenskapliga verk. Under medeltiden översattes några av dessa arabiska versioner till latin, mestadels i spanska Córdoba. Under 1200-talet främjades sådana satsningar av kung Alfonso X el Sabio av Kastilien, kallad Alfons den vise, genom översättningsskolan Schola Traductorum etablerades i Toledo. Där blev arabiska, hebreiska och latinska texter översatta till andra språk av muslimska, judiska och kristna vetenskapsmän, som också lyfte fram sina respektive religioner. Latinska översättningar av grekiska och ursprungligen arabiska vetenskapliga verk bidrog till framsteg inom europeisk skolastik, och således också europeisk vetenskap och kultur.J.M Cohen "Translation", Encyclopedia Americana (vol. 27, 1986), s 13. Översatt från https://www.sources.com/SSR/Docs/SSRW-Translation.htm. miniatyr|144x144px|Geoffrey Chaucer Översättningar med engelska som målspråk kan exemplifiera den historiska utvecklingen av en västerländsk översättningspraxis. De första noggranna översättningarna till engelskan gjordes på 1300-talet av Geoffrey Chaucer, som tolkade Giovanni Boccaccios italienska i verken Knight’s Tale och Troilus and Criseyde. Chaucer påbörjade också en översättning av den franskspråkiga Roman de la Rose samt färdigställde en översättning av Boethius från latinet. Med det lades grunden till en engelsk poetisk tradition som översatte och tolkade texter från äldre kulturspråk tolkades och översattes.
Den första stora engelska översättningen var John Wycliffes Bibel omkring 1382, som gjorde det tydligt att den engelska prosan var att betrakta som underutvecklad. Först på slutet av 1400-talet startade en guldålder för engelsk prosaöversättning med Thomas Malorys Morte D'Arthur – en adaption av Arthursagan som översattes så fritt att den egentligen knappt kunde kallas översättning. Under Tudortiden var de tidigaste vikta översättningarna Tyndale New Testament (1525), som influerade King James Bible (1611), och Gerald Berners version av Jean Froissarts krönika (1523–1525).
Samtidigt hade det i Florens, under den italienska renässansen, inletts en ny period i översättningshistorien när den byzantinske Georgios Gemistos Plethon ankom Cosimo den äldres hov, strax före turkarnas övertagande av Konstantinopel 1453. Marsilio Ficino hade åtagit sig en latinsk översättning av Platons verk, som tillsammans med Erasmus latinska utgåva av Nya Testamentet grundlade en ny syn på översättning. Ur läsarnas perspektiv ställdes krav på originaltrohet för första gången eftersom det var den exakta ordalydelsen från Platons, Aristoteles och Jesus som var utgångspunkten för den filosofiska och religiösa tron. miniatyr|130x130px|Marsilio Ficino Skönlitteratur översattes främst genom att poeter tolkade äldre verk. Från 1400-talets slut under den engelska Tudortiden efterföljande elisabetanska eran bestod översättningarna framför allt i variationer på teman av Horatius, Ovidius, Francesco Petrarca och moderna latinska skribenter. Detsamma gjordes vid 1500-talets mitt hos den franska grupp poeter som kallades plejaden. Under andra halvan av 1600-talet försökte poeten John Dryden få Vergilius att tala ”i ord som han troligtvis hade skrivit om han levde och var engelsman”, dock utan några försök att överföra den originalförfattarens subtilitet och pregnans. Homeros fick på liknande sätt lida av Alexander Popes strävan efter att reducera den grekiske poetens ”vilda paradis” till ordning.J.M Cohen "Translation", Encyclopedia Americana (vol. 27, 1986), s 14. Översatt från https://www.sources.com/SSR/Docs/SSRW-Translation.htm.
Genom medelklassens framväxt och utvecklingen av modern tryckteknik växte dessutom den läsande allmänheten under perioden, och den nya publiken ställde nya krav på översättarna. Exempelvis intresset för ordalydelsens exakthet, vilket medförde att översättarna utöver att enbart parafrasera originaltexten också försökte uppnå en likvärdigt idealisk stilistik. På den vägen gjordes betydande framsteg i översättningshantverket under hela den elisabetanska perioden fram till 1600-talets mitt. Under 1700-talet var lättläslighet ledordet för översättarna. Allt som översättaren inte förstod i originalet eller de tänkte att läsaren kunde tråkas ut av utelämnades. Översättaren utgick från att den egna uttrycksstilen var den bästa, vilket färgade av sig i översättningen. Liksom sina föregångare hade de inte mycket till övers för den vetenskapliga metoden, och de drog sig inte för att göra översättningar via ett tredje språk eller från språk de knappt kunde. Eller, som i James Macphersons ”översättningar” av Ossians sånger, från texter som egentligen var ”översättarens” egen komposition.miniatyr|112x112px|Edward Fitzgerald 1800-talet förde med sig nya normer för översättningarnas precision och stil. För precisionens del blev policyn enligt J.M. Cohen ”texten, hela texten, och ingenting annat än texten” – undantaget de oanständiga passager som utelämnades och när texten rikligt försågs med förklarande fotnoter. Gällande stil blev det viktorianska idealet att läsaren hela tiden skulle vara medveten om att det var en utländsk klassiker de läste, vilket uppnåddes genom långsökt metafrasering eller pseudo-metafrasering. En enastående översättning som utmärkte sig under perioden var Edward Fitzgeralds Rubaiyat (1859). 1871 sattes en ny standard för översättning av Benjamin Jowett i översättningen av Platon till ett enkelt och rättframt språk. Jowetts exempel fick dock inga efterföljare förrän långt in på 1900-talet, när precision snarare än stil blev det viktigaste översättningskriteriet. Statistik Det finns ingen uttömmande statistik över antalet översättningar i världen, vilket bland annat beror på det stora antalet översättningar som publiceras på internet, alternativt faller inom beteckningen "grå litteratur", dvs. arbetsdokument inom företag, förvaltningar, internationella organisationer etc.
Till de mest översatta texterna hör FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. 1999 utgjorde den världens mest översatta text. År 2023 finns texten översatt till 555 språk. Till svenska har det gjorts två översättningar, en från 1940-talet och en från 2000-talet. Bibeln, som är allmänt känd för att vara den mest översatta texten i världen, fanns 2023 översatt till 736 språk i sin helhet, och åtminstone någon del av Bibeln fanns översatt till 3 658 språk.
En stor del av den svenska utgivningen utgörs av översättningar, där engelska utgör det största källspråket. 2022 utgjorde 17 procent av den totala utgivningen i Sverige översättningar.
Indirekt översättning Indirekt översättning, eller sekundäröversättning, är en översättning av en översättning. Den involverar tre texter på tre språk: originaltexten, den förmedlande texten och måltexten. Orsaken till att indirekta översättningar görs är oftast att det saknas kunskaper om originalspråket i målkulturen, men det kan också bero på att originaltexten är svår eller omöjlig att få tag på. Det finns flera exempel på betydelsefulla indirekta översättningar, som Bibeln, men överlag har synen på översatta översättningar oftast varit negativ.
Tekniska hjälpmedel Maskinöversättning